Folkmorden i vår tid

1 100 flyktingar har omkommit i Medelhavet den senaste veckan och borgmästaren i Palermo anklagar EU för folkmord.

På sätt och vis har han rätt.

Flertalet flyktingar kommer från Syrien och Libyen. De flyr undan två krig som båda beror på att västvärlden beslutat att skapa kaos i dessa länder.

I fallet Syrien har man drivit krig genom ombud - ett krig som till dags dato resulterat i mellan 130 000 och 310 000 döda (den högre skattningen står Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter för). I det landet har man skapat ett helvete för den majoritet av befolkningen som är lojal mot landets valda regering och president. Ur det kaos som skapats med finansiellt och militärt stöd av såväl Saudi, Qatar som ledande EU-makter (främst Frankrike och Storbritannien) har det monsterlika IS vuxit fram, som nu samma stater hycklande säger sig bekämpa.

I fallet Libyen förde man ett angreppskrig för att störta Gadaffi, som säga vad man vill styrde landet mot en välfärdsstat. När Nato (med svensk hjälp) hade bombat och mördat färdigt visade det sig att det saknades fungerande alternativ till den regim man hade krossat.

Ett av de västliga "demokrati"-exportörernas honnörsord är "accountability" - ansvarighet.

Men varken i fallet Syrien eller fallet Libyen har någon av de personer som fattat de fatala besluten att utifrån störta sittande regimer ställts till svars för konsekvenserna. Konsekvenser som vi nu ser i massdöd på Medelhavet, konsekvenser som vi långt ifrån sett slutet på.

I Sverige har de politiska partierna varit överens - från m till v - både om att stödja den s k oppositionen i Irak  (IS, al Nusra och andra mer maskerade al Qaida-kloner) och att låta svenskt militärt flyg delta i krossandet av den libyska staten.

Håkan Juholt råkade en kort stund harkla sig beträffande Libyenkriget och säga att vi inte skulle vara med. Han tvingades ändra sig och framställdes sedan som vacklande. Det kostade honom antagligen partiledarposten.

Men de verkligt ansvariga, figurer som Carl Bildt, ÖB Göransson, Urban Ahlin, Jonas Sjöstedt etc. borde prövas inför krigsförbrytardomstol. Men eftersom EU är en kolonialisternas och folkmördarnas sammanslutning - von anfang an - så sker inte detta.

Istället får vi nu höra den unisona snyftkören över de drunknade i Medelhavet, som om detta vore resultat av en oförklarlig naturkatastrof eller av EU-byråkraternas senfärdighet att rycka ut till flyktingarnas hjälp.

Sanningen är ju att dessa människor är flyktingar från USA:s och EU:s krig.

Stina Oscarsson säger något bra i Kvinnor för freds och Sveriges fredsråds nyutkomna  historik över kvinnornas fredskamp. När FN bombade Libyen hette det att vi fick välja mellan bomber och folkmord (som Ghadaffi lögnaktigt påstods vilja genomföra).

Vi fick båda.

Stefan Lindgren

PS Läs även den här krönikan i Storbritanniens äldsta veckotidning.