Nyårslöftet

Tack alla ni som har följt 8 dagar, Nyhetsbanken och/eller Ryska posten under 2018.

Det har varit ett spännande år. Mycket har sagts och många puckar har landat i USA-imperialismens och hemmareaktionens tämligen öppna mål.

Måtte nu bara krafterna stå oss bi 2019. Skulle man våga ett löfte, skulle det väl vara att som Jack London skriva minst 1 000 ord om dagen.

Men som ni alla vet handlar det ju också om vilka orden ska vara och ibland räcker det med några få ord. Som i dagsläget:

Gott nytt kampår 2019!

DN på historiefuskarnas sida

Skändade lik som lämnades efter en antisemitisk pogrom i Budapest 1956.

På en och samma dag, årets näst sista, meddelar Dagens Nyheter två historiska sanningar.

I båda fallen handlar det om att framföra en historisk "sanning", som inte behöver  - kanske inte tål - några undersökningar.

Kom kristendomen från Ryssland?

Något som det antagligen talas alldeles för lite om är det ryska
inflytandet på Sveriges kristnande.

På historiedagarna i Visby nyligen talade professor Anders Andrén om
Gotlands många medeltida kyrkor - 92 av dem fortfarande i funktion.

Får man skriva historia hur som helst?

Att en bok som Magnus Västerbros ”Svälten : hungeråren som formade Sverige” (ISBN 9789100169701) belönades med Augustpriset för Årets svenska fackbok 2018 är ett tidens tecken.

Vi läser mer och mer historia och bland män har historia  till stor del ersatt skönlitteratur.

Och är det egentligen någon principiell skillnad? Det borde i alla fall vara det.

Den vidriga stanken från russofobifabriken

Kol är inte kol. Kol i allmänhet är illa. Men ryskt kol är särskilt illa.

Att ryskt kol är särskilt illa måste understrykas i en rubrik i tongivande Dagens Nyheter. I krigsstil.

Det vore ett allvarligt tjänstefel på Dagens Nyheter att missa ett sådant osökt tillfälle att peka ut nationalitet. På kolet i detta fall.

Om en inkräktare på svenskt militärt område är engelsman eller holländare heter det "nationalitet okänd". Är det en ryss trumpetas det ut redan innan gärningen är påtänkt.

När ambassadör Tatarintsev simmar fjärilsim i Askrikefjärden är det naturligtvis för att signalera till ryska ubåtar. Om så försvarsmakten säger: "Nej, det där var ingen ubåt!" ska vi enligt DN förstå blinkningen: "Det är ingen vi går ut med i det här läget."

Och Sverige har naturligtvis personal på plats i Riga för att delta i Nato:s "forskningscentrum" mot rysk propaganda. Där har man nu kommit fram till att det finns folk (underförstått ryssar)  på "darknet" som levererar "likes" till Facebookkonton för 6 dollar per hundra stycken.

Inför sådana massiva säkerhetsutmaningar från Ryssland återstår bara att ersätta försvaret med Mogens Glistrups berömda telefonsvarare: "Vi giver op!"

Stefan Lindgren

En annan historia om rösträtten

Vem rider så sent genom nattens dån?
Det är kejsaren (Vilhelm) med sin son.

Teckning av Louis Raemackers

Får man tro Dagens Nyheter idag tillkom den allmänna rösträtten för 100 år sedan idag 17 december på grund av ett påpassligt förslag av en liberal statsminister.

Historien kan förstås berättas annorlunda. De ryska och tyska revolutionerna hade skakat överheten och gjort dem mottagliga för "påpassliga förslag" som de tidigare slagit dövörat till.

Före det stora oförnuftet

Igår läste jag förordet till T J Arnes bok "Det stora Svitjod" från 1917, som återges nedan.

Arne var arkeolog och arkivarie vid Vitterhetsakademien, känd för många arbeten om Ryssland och Kina. Han medarbetade som signaturen TJA i Nordisk familjebok.

Det är intressant att se vilka perspektiv T J Arne tänkte sig i de svensk-ryska kontakterna - och han betraktade tydligen inte Oktoberrevolutionen som något hinder.

Men bolsjevikskräcken, världskriget, kalla kriget 1.0 och 2.0 kom emellan.

Här alltså en text från tiden före det stora oförnuftet.

Budget för ökade klyftor

Den som tänker rösta på M-KD-SD i ett kommande extraval ska studera den budget som de nyss trumfade igenom extra noga.

Märkväl, en budget som de är oförmögna och ovilliga att själva ta ansvar för!

Rysslands ambassadör summerar 2018

Att Ryska federationens ambassadör, hans excellens Viktor Tatarintsev, deltar i vänskapsföreningens årliga middag har redan blivit tradition.

Där fick han tillfälle att ge sin syn på hur de svensk-ryska relationerna utvecklats under året som går mot sitt slut.

Bedragna av sina stora egon?

Leif G W Persson och Jan Guillou har skrivit var sin krönika om fallet Arnault, som båda godtar som rättvis, ja i Guillous fall till och med välskriven.

Jag skulle tro att båda de här synnerligen bästsäljande, och folkkära författarna i det här fallet har bedragits av omsorgen om sina egon.

Kominskymetoden

Alan Arkin och Michael Douglas i The Kominsky Metod.

Att som manlig skådespelare gestalta en sjuttioplussare med alla med åldern framkallade somatiska skavanker tarvar onekligen ett visst mod. Michael Douglas demonstrerar detta mod i den mycket välskrivna Netflix-serien The Kominsky Method.
 Lasse Ekstrand har spanat in den.

Varför så många kinesiska tjänstemän begår självmord

Liu Tienan, biträdande chef för Kinas ledande planeringsorgan, får sin livstidsdom.

Kinas tjänstemän är deprimerade. De har varit tvungna att säga adjö till sina bekväma liv och till slösaktiga livsstilar.

Nu har de även sagt farväl till ändlöst pappersarbete och ett hav av möten. Och som om det inte räckte fingranskas de i partichefen  Xi Jinpings obevekliga anti-korruptionskamapnj, skriver Wang Xiangwei, som varit chefredaktören för South China Morning Post men numera  är baserad i Beijing.