Fullskalig, olaglig och oprovocerad

När språkmänniskor ger sig in på att analysera politik slår det ofta slint. Ett exempel är Anders Svenssons krönika i DN där han resonerar kring uttrycket "fullskalig" som beskrivning av "den ryska invasionen av Ukraina".

Han tycker uttrycket är klumpigt, men begripligt som en reaktion på Rysslands försök att "förminska" sin inmarsch i Ukraina.

Låt oss till att börja med göra en korrekt beskrivning av hur beskrivningen lanserades.

Redan på president Bidens presskonferens 24 februari 2022 förekom tre begrepp: fullskalig, olaglig och oprovocerad.

Ett halvår senare förenades detta till ett fixt mantra i ett uttalande som USA och dess allierade gjorde.

Den trion återkommer sedan i Sveriges riksdag, uttalanden från t ex Svenska FN-förbundet och i ledare i Dagens nyheter .

Problemet med den är inte alls, som Anders Svensson vill inbilla oss, någon tvetydighet i begreppet "fullskalig" (inte begränsad) utan att formuleringen till alla sina delar är Nato-propagandistisk:

1. "Fullskalig" sa man för att man ju redan 2014 börjat anklaga Ryssland för att invadera Ukraina. Så vad var nytt? Jo den "fullskaliga" invasionen.

I själva verket är den ju på intet sätt fullskalig. Enligt den amerikanske militäranalytikern Edward Luttwak skulle Ryssland klara att föra 10 krig som det i Ukraina samtidigt.

Inte heller är den fullskalig i den meningen att den skulle beröra hela Ukraina. Dödligheten i Lugansk, Donetsk, Zaporozje och Cherson-regionerna är 12 gånger så stor som i övriga Ukraina, där många delar inte alls berörs av kriget.

2. "Olaglig" är den ryska närvaron bara om man undantar den rysktalande befolkningen i öst från den rätt till avskiljande som FN-stadgans artikel 1.2 ger dem. Stämpeln är naturligtvis till för att förekomma varje seriös juridisk prövning och undvika lösningar som t ex en FN-övervakad folkomröstning.

3. "Oprovocerad" är den ryska operationen enbart om man bortser från 30 års förspel av Nato-expansion och svikna löften - bedrägeri! - från västmakterna om att Nato inte skulle utvidgas en tum. Till och med Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg medger numera att det var Nato:s expansion som utlöste det ryska militära agerandet.

Idag kan beskrivningen  fullskalig, olaglig och oprovocerad inte uppfattas som seriös av någon som gör anspråk på objektiv analys av det pågående kriget. Det tjänar uteslutande som markör av vem som är beredd att gå i Washingtons ledband!

Beträffande den ryska formuleringen "särskild militär operation" så kan man naturligtvis avvisa den som propagandistisk. Men kan den inte också uttrycka en inriktning på att lösa rent militära uppgifter utan att föra krig mot civilbefolkningen? Varje jämförelse mellan Rysslands sätt att föra krig och USA:s sätt att föra krig mot ex-Jugoslavien, Irak eller Libyen visar ju på iögonfallande skillnader.

Anders Svenssons påståenden om att det är olagligt att benämna den särskilda militära operationen som "krig" i Ryssland kommer också från propagandans värld. I ryska media talas dagligen och stundligen om kriget även om det formellt inte beskrivs som ett sådant.

För övrigt talar inte heller FN-personal om "krig", eftersom varken Ryssland eller Ukarina har förklarat krig. I ett internt mail beordras personalen att snarare tala om "konflikt" eller "militär ingripande". Situationen är inte ny. Turkiet bedriver till exempel specialoperationer i Syrien och Irak för att lösa sina problem och förklarar inte krig mot Bagdad och Damaskus. USA kallar sin ockupation av delar av Syrien för "Operation Inherent Resolve" och påstår att den är riktad mot Islamiska staten, en terrororganisation i sin tur framfödd ur USA:s ockupation av Irak.

Sensmoralen är att alltid se till verkligheten bakom orden och inte stirra sig blind på deras lexikaliska betydelse.

Stefan Lindgren