Journalister som berättar vad de ser

EU-möte i Köpenhamn. Vad ser vi här?

Att slå på dansk tv till morgonkaffet och ymern (det närmaste jag kommer filmjölk) är lärorikt. Eller vad ska jag säga?

När journalisterna, jag tvekar att ta det förpliktigande ordet i min mun, delger tittarna om toppmötet i Köpenhamn, med Macron från Frankrike och alla andra europeiska makthavare närvarande, lägger de sig på lägsta tänkbara rapporteringsnivå.

Rapport från Lasse Ekstrand i Danmark.
Journalisterna berättar om vad de ser. Avspärrningar och många poliser. Människor på väg till jobbet som måste ta omvägar. Konungen av Danmark, i mina ögon en liten grabb utstyrd med medaljonger och hela baletten, tar med sin drottning nådigt emot en sig djupt bugande Ulf Kristersson och andra statsministrar på trappan till slottet Amalienborg. Det ryktas att Zelenskyj är på ingång. Med som vanligt tiggarpåsen i näven, höll jag på skriva.

De från DR som bevakar sammankomsten kunde lika gärna vara utsända från kändisspeglande blaskan Se og Hør. Kanske är jag bara elak. Och folkföraktande.

För detta är väl vad danskarna vill ha? Ingen högtravande elit-tv med akademiker som med pannan i djupa veck analyserar skeendet.

Folketinget öppnar dagarna efter med pompa och ståt. Folk från utkantsdanmark, ett vedertaget begrepp i ett alltmer uppdelat land, på plats för att följa det hela. "För att se till så att dom sköter sig", som en man i kön till åskådarläktaren uttrycker sig. En annan är inne på att han är där för att hålla ett öga på "demokratin".

Så uppfattas det. Demokrati är lika med folketing och allmän rösträtt. Men rösta får man ju även göra i antidemokratiska samhällssystem. Att sätta likhetstecken mellan folketing och folkstyre är med andra ord vanskligt. Den politiska klassen lever sitt eget liv, de röstande sitter åskådare för att bevittna det hela. Det är symptomatiskt. Samma sak i Sverige.

Jag har för mig att en statsvetare skrev om skillnaden mellan "deltagardemokrati" och "åskådardemokrati". En tautologi i det första fallet, tycks det mig. Att i det senare fallet ens kalla det "demokrati” förefaller mig löjeväckande. Men fint för politikerna. Inget folk som stör. The silent majority.

För övrigt så växer Dansk Folkeparti i opinionsmätningarna. Det parti som inte längre har Inger Støjberg, hon som dömdes till att bära elektronisk fotboja efter uttalanden om invandrares äktenskap med minderåriga inblandade, som galjonsfigur. Hon representerar Danmarksdemokraterna. Ett parti som hon bildade efter ha lämnat DF.

DF driver två frågor: matpriserna och migrationen. Åskådarfrågor. Något för SD i Sverige att ta efter. DF är väl deras förebild, om jag fattat det rätt.

Lasse Ekstrand