Vem älskar längst?

”Ett mästerverk”, ”Oemotståndlig” är omdömen som citeras på omslaget till Richard Flanagans prisbelönta bok Fråga 7. Och fängslande är den verkligen, om än väldigt svår att klassificera. (På biblioteket finns den under Gz, dvs. författarbiografi).

På ett plan handlar den om ett slags historiens kedjereaktion: hur saker och ting som inte har med varandra att göra ändå hänger samman. Samtidigt är boken en kärleksförklaring till Tasmanien, författarens hemö, och framför allt till hans föräldrar.

Gunnel Engström har läst.

Ett viktigt avsnitt handlar också om hur han, Richard, dör – eller i alla fall nästan dör – och hur upplevelsen påverkar honom.

Kanske börjar alltsammans 1913, när den medelålders framgångsrike science fictionförfattaren H.G. Wells kysser den unga Rebecka West. De inleder en passionerad kärlekshistoria och under påverkan av den (och en tidningsartikel han läst om radium) skriver Wells året därpå sin roman Hur världen blev fri där han uppfinner atombomben och skriver om hur den kommer att leda till ett totalt kärnvapenkrig på 1950-talet. Den ungerske fysikern Leo Szilard läste romanen, och flera år senare inspirerade den hans tankar om nukleära kedjereaktioner. Detta ledde vidare till Manhattanprojektet och atombomben. När amerikanerna fällde bomberna över Hiroshima och Nagasaki dog en oöverskådlig mängd civila japaner. Samtidigt räddade det livet på Richard Flanagans far som var australiensisk krigsfånge hos japanerna och slavarbetare vid ”Dödens järnväg” i dåvarande Burma. Massförstörelsevapnet blev alltså paradoxalt nog en förutsättning för Richard Flanagans liv.

Omväxlande med atombombens historia berättar Flanagan om sin fattiga men harmoniska barndom på Tasmanien. Han skriver om öns mångtusenåriga historia och om hur Storbritannien använde den som deportationsplats för straffångar. Han betecknar det som de brittiska kolonisatörerna gjorde sig skyldiga till som folkmord. Bara några tiotal aboriginer överlevde. Idag ser han hur hans föräldrars Tasmanien håller på att förvandlas: med klimatförstöringen försvinner det han en gång tog för givet, naturen med dess fåglar, fiskar och jord.

I slutet av boken är läsaren med en ung Richard Flanagan i en kajak som fastnat under vattnet i en fors. Med snudd på andlöshet upplever man hur vettskrämd han är och hur envist en kamrat kämpar för att rädda honom. Efteråt, på sjukhuset, kunde Richard inte riktigt veta om han faktiskt var död och bara drömde att han levde eller möjligen tvärtom. Upplevelsen skänkte honom sedan en djup tacksamhet över livet och medmänniskornas omsorger men också återkommande mardrömmar. Framför allt gav den honom en insikt om att ingenting riktigt går att förklara – precis som hans far råkade överleva pga. atombomben var det ren tur att han själv överlevde olyckan.

Bokens titel, Fråga 7, har Flanagan hämtat från en novell av Anton Tjechov. En matematiker ställer i den en rad orimliga och osammanhängande frågor som inte går att besvara. Fråga 7 är extra absurd för den avslutar ett resonemang om tågs avgångs- och ankomsttider med ”Vem älskar längst, en man eller en kvinna?” Lika ologiskt och svårförklarligt är själva livet, menar Flanagan. Vi låtsas att allt går att mäta och att det går att svara på alla frågor, men författaren svarar själv på Tjechovs fråga om vem som älskar längst med en rad egna: ”Vem? Du, jag, invånarna i Hiroshima eller en slav? Och varför gör vi det vi gör mot varandra?”

Gunnel Engström 

Richard Flanagan, Fråga 7
Bonniers förlag
utgiven på svenska i oktober 2025

översättning av Niclas Hval

Boken vann Baillie Gifford-priset 2024

Av Richard Flanagan finns på svenska även romanen Den smala vägen mot norr (översatt 2016). Den utspelas i ett japanskt slavläger vid ”Dödens järnväg” och är inspirerad av faderns upplevelser som krigsfånge. Boken vann Bookerpriset år 2014.