Igår Venezuela, i morgon Kuba

USA har ”ökat sin militära närvaro” utanför Kuba, säger TV 4:s politiske kommentator Markus Oscarsson i lördagens morgonsändning. Det är sannerligen en eufemism som heter duga! När det borde heta att USA illegitimt hotar Kubas nationella säkerhet och existens. 

Lasse Ekstrands krönika idag lördag.

Eller förbereder en invasion, liknande den i Venezuela, för att störta den ”kommunistiska diktaturen” som den obehaglige amerikanske krigsministern Hegseth uttrycker det inför kamerorna, med en sömnig Trump vid sin sida. 

Nära Kuba har krigsministern placerat det jättelika, kärnkraftsdrivna hangarfartyget USS Nimitz, kapabelt att därifrån attackera Kuba från luften med ett stort antal plan parkerade ombord.

Oskarsson hånar småskrattande kubansk tv som återsänder ett inslag från för åtta år sen med Raul Castro där han varnar USA för att sätta in marktrupper. "Man mot man kan vi inte besegras." 

Grisbukten och det misslyckade invasionsförsöket 1961 nämner inte Fidels bror. (Att passera Grisbukten med buss som vi gjorde under vår resa till Kuba fick oss att känna historiens vingslag.) 

Men det är klart att han och många kubaner har det i färskt minne, hur de med vapen i hand omintetgjorde det CIA-regisserade kuppförsöket. Revolutionen lever, vad än hökarna i Washington påstår. Och kommer att försvaras om och när så krävs. Oscarssons hån faller platt till marken.

Vad angår Kubas inre förhållanden den imperialistiska grannen USA? Förutom att profitörerna en gång kastades ut av Fidel Castro och hans gerilla. Något ingen amerikansk president därefter har kunnat smälta. Den permanenta handelsbojkotten är en konsekvens av detta. Allt för att krossa revolutionen, svälta ut den.

Det är den kubanska folket som suveränt väljer regim och styre. Ingen annan.

Varför uttalar sig inte FN till försvar för folkrätten? Sprattelgubben Kristersson, ingenting annat än USA:s knähund? Genom att tiga ”glömmer” han, och alla andra som applåderar USA, att nästa gång kan det vara Sveriges tur.

Lasse Ekstrand