Med axess till reptilfonder

Johan Lundberg på tidningen Axess är en märklig figur. I en
artikel 5 november tolkar han JO:s beslut rörande Levande
Historia som tecken på "att det fortfarande finns en tendens
att se mellan fingrarna när det gäller kommunismens brott
mot mänskligheten".

Han upprörs över att jag "fortfarande inte reviderat min
hållning" i fråga om Kampuchea, vilken han antagligen vet
lika lite om som min hållning till Sovjetunionen - vilket
inte hindrar att sagde Lundberg pekat ut mig som närmast
KGB-agent, som en som liksom Guillou "bevisligen samarbetade
indirekt med Sovjet vid denna tid".

Det skulle vara kul att veta hur Lundberg får det att gå ihop
- KGB- och Pol Pot-agent på en och samma gång?

Hur som helst angriper nu denne Johan Lundberg Jan Myrdal
och Hedda Ekerwald för att vara "statligt avlönade".

Ja, Hedda Ekerwald är ju sociologiprofessor, så vem skulle
annars avlöna henne? Och Jan Myrdal är författare som gjort
stora insatser som fått erkännande i länder som Frankrike,
USA, Mexiko och Kina. Han uppbär en statlig inkomstgaranti
som gör det möjligt för honom att förverkliga projekt som
annars vore omöjliga.

Det är klart att det är önskvärt att författare och
konstnärer skulle kunna leva på eget arbete, men det är få
förunnat.

Den tidning som Fredrik Lundberg sitter på skulle inte
överleva en dag om det inte vore så att familjen A:xson
Johnson - som för övrigt tjänat många sköna miljoner på
samarbete med Sovjetunionen - betalar fiolerna.

2009 gick Axess med 20,4 miljoner i förlust, som täcktes av Axel
och Margaret Ax:son Johnsons stiftelser.

Låt oss tala klartext: Varje gång du går på Hemköp och köper
deras livsmedel till överpriser (50 procent på en
Cornflakes-påse) så betalar du en slant till Johan Lundberg
och hans vänner.

Inte mig emot, men borde inte kampanjen mot
statssubventioner - som f ö ingen har drivit hårdare än Jan
Myrdals skapelse "Folket i Bild Kulturfront" - kompletteras
med en kampanj mot fuskmedia som har det huvudsakliga syftet
att vara avdragsobjekt för fossilkapitalister (olja!) med
excentriska intressen?

Stefan Lindgren

Dementi om uniformsförbud

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det gamla uniformsförbudet tyvärr
upphävts. Det är sant.

Men jag bortsåg från att det finns en förordning som reglerar hur
försvarsanställda ska uppträda. De får inte använda uniform i politiska
demonstrationer som skedde 3 november på Sergels torg.
Jag tackar Henrik Persson för påpekandet:

Förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal:

6 kap. Klädsel
Klädsel i tjänsten
1 § Den militära personalen och civil personal som tjänstgör i vakt- eller
bevakningstjänst skall bära uniform.
Civil personal som inte tjänstgör i vakt- eller bevakningstjänst skall bära
uniform när det är särskilt påkallat.
I fred får Försvarsmakten medge undantag från första stycket i den
utsträckning som det bedöms lämpligt.
2 § Försvarsmakten får medge att uniform bärs också av militär personal
som tjänstgör vid andra myndigheter än de som sägs i 1 kap. 1 §..

Klädsel utom tjänsten
3 § Den som deltar i en politisk demonstration får inte bära uniform.
4 § Den som är avstängd från arbetet, liksom den som avtjänar
frihetsstraff, får inte bära uniform.
5 § I övrigt får uniform bäras utom tjänsten enligt Försvarsmaktens bestämmande."

Stefan Lindgren

Dementi om uniformsförbud

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det gamla uniformsförbudet tyvärr
upphävts. Det är sant.

Men jag bortsåg från att det finns en förordning som reglerar hur
försvarsanställda ska uppträda. De får inte använda uniform i politiska
demonstrationer som skedde 3 november på Sergels torg.
Jag tackar Henrik Persson för påpekandet:

Förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal:

6 kap. Klädsel
Klädsel i tjänsten
1 § Den militära personalen och civil personal som tjänstgör i vakt- eller
bevakningstjänst skall bära uniform.
Civil personal som inte tjänstgör i vakt- eller bevakningstjänst skall bära
uniform när det är särskilt påkallat.
I fred får Försvarsmakten medge undantag från första stycket i den
utsträckning som det bedöms lämpligt.
2 § Försvarsmakten får medge att uniform bärs också av militär personal
som tjänstgör vid andra myndigheter än de som sägs i 1 kap. 1 §..

Klädsel utom tjänsten
3 § Den som deltar i en politisk demonstration får inte bära uniform.
4 § Den som är avstängd från arbetet, liksom den som avtjänar
frihetsstraff, får inte bära uniform.
5 § I övrigt får uniform bäras utom tjänsten enligt Försvarsmaktens bestämmande."

Stefan Lindgren

Islamofoben Bildt

Hela det svenska krigsprojektet i Afghanistan hämtar näring
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.

Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:


"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."

Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.

Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.

När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.

Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.

Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.

Stefan Lindgren

Islamofoben Bildt

Hela det svenska krigsprojektet i Afghanistan hämtar näring
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.

Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:


"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."

Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.

Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.

När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.

Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.

Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.

Stefan Lindgren

Är angreppskrig förbjudet?

Bo Persson i Piteå sätter fingret på en öm punkt när han ställer frågan
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.

Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.


Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.

När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.

Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.

Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.

Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.

För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.

Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.

Stefan Lindgren

Är angreppskrig förbjudet?

Bo Persson i Piteå sätter fingret på en öm punkt när han ställer frågan
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.

Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.


Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.

När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.

Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.

Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.

Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.

För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.

Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.

Stefan Lindgren

Stöd våra svenska soldater! Men hur?

Foto: Henrik Persson

Igår samlades 250 personer på Sergels torg för att
demonstrera sitt stöd för de svenska soldaterna i
Afghanistan.

Visst kan man undra över denna manifestation.....

- varför SvD plötsligt bjuder på gratisannonsering, varför uniformerad
krigspersonal deltar (synd att lagen om uniformsförbud i
Sverige i politiska sammanhang hävdes 2002) osv.

Man kan också undra över syftet. Är det inte troligt att de
föräldrar som mist sina barn och känner tvivel blir mindre
benägna att uttrycka dessa tvivel om de omges av
flaggviftare, strama honnörer och ihåliga högtidstal?

Syftet är knappast att stimulera en öppen diskussion i
frågan. Men visst, alla har rätt att ha en åsikt, även
förblindade fanatiker med nationalistiska fobier - som man
ibland beskriver talibaner.

Problemet är väl när denna åsikt innefattar en tro på den
egna rätten att döda andra för saken.

Visst ska vi stödja de pojkar och flickor som råkat i klistret.
Men det viktiga är: HUR?

Jag säger: genom att ta hem dem levande. Ju fortare de
kommer hem desto bättre. Då sparar vi både afghanska liv
och svenska liv.

Allan Widman (fp) som var med och minglade på Plattan vill
skicka dit ännu fler svenskar dit och exponera dem för allt
större risker. Han har i ett flertal sammanhang yrkat på att
de ska ta större risker och bli mer krigförande som de
amerikanska soldaterna.

Widmans stöd till de svenska soldaterna är samma sorts stöd
som snaran ger den hängde. Med hans åsikter är det ofattbart
varför han inte kränger på sig uniformen och åker iväg på
stört.

Jag är övertygad om att de skickliga och modiga talibanerna
snart skulle få honom på andra tankar. Afghanerna har inte
för inte världens bästa gerillasoldater.

Stefan Lindgren

Stöd våra svenska soldater! Men hur?

Foto: Henrik Persson

Igår samlades 250 personer på Sergels torg för att
demonstrera sitt stöd för de svenska soldaterna i
Afghanistan.

Visst kan man undra över denna manifestation.....

- varför SvD plötsligt bjuder på gratisannonsering, varför uniformerad
krigspersonal deltar (synd att lagen om uniformsförbud i
Sverige i politiska sammanhang hävdes 2002) osv.

Man kan också undra över syftet. Är det inte troligt att de
föräldrar som mist sina barn och känner tvivel blir mindre
benägna att uttrycka dessa tvivel om de omges av
flaggviftare, strama honnörer och ihåliga högtidstal?

Syftet är knappast att stimulera en öppen diskussion i
frågan. Men visst, alla har rätt att ha en åsikt, även
förblindade fanatiker med nationalistiska fobier - som man
ibland beskriver talibaner.

Problemet är väl när denna åsikt innefattar en tro på den
egna rätten att döda andra för saken.

Visst ska vi stödja de pojkar och flickor som råkat i klistret.
Men det viktiga är: HUR?

Jag säger: genom att ta hem dem levande. Ju fortare de
kommer hem desto bättre. Då sparar vi både afghanska liv
och svenska liv.

Allan Widman (fp) som var med och minglade på Plattan vill
skicka dit ännu fler svenskar dit och exponera dem för allt
större risker. Han har i ett flertal sammanhang yrkat på att
de ska ta större risker och bli mer krigförande som de
amerikanska soldaterna.

Widmans stöd till de svenska soldaterna är samma sorts stöd
som snaran ger den hängde. Med hans åsikter är det ofattbart
varför han inte kränger på sig uniformen och åker iväg på
stört.

Jag är övertygad om att de skickliga och modiga talibanerna
snart skulle få honom på andra tankar. Afghanerna har inte
för inte världens bästa gerillasoldater.

Stefan Lindgren

Upphittat: Bokstaven N

Mysteriet med förkortningen JAIB i den blå-röd-gröna
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.

En uppmärksam läsare har hittat en lös bokstav - bokstaven N,
som av en olycklig slump ramlat ur gårdagens dokument.

Den borttappade bokstaven utläses NATO. Hittelön går till
den samvetsgranne folkrörelseekonomen Gunnar Johansson i
Folket i Bild/Kulturfront.

JAIB skulle ha varit JANIB och utläses Joint Afghan-Nato
Inteqal Board.

http://www.isaf.nato.int/images/stories/File/factsheets/CORRECTED.Transition%20backgrounder(1).pdf

Vad Mona och Peter gått med på är alltså att en styrelse av
representanter för Nato och Karzai-regimen som ska avgöra
när läget medger att de svenska soldaterna kan åka hem.

Stefan Lindgren

Upphittat: Bokstaven N

Mysteriet med förkortningen JAIB i den blå-röd-gröna
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.

En uppmärksam läsare har hittat en lös bokstav - bokstaven N,
som av en olycklig slump ramlat ur gårdagens dokument.

Den borttappade bokstaven utläses NATO. Hittelön går till
den samvetsgranne folkrörelseekonomen Gunnar Johansson i
Folket i Bild/Kulturfront.

JAIB skulle ha varit JANIB och utläses Joint Afghan-Nato
Inteqal Board.

http://www.isaf.nato.int/images/stories/File/factsheets/CORRECTED.Transition%20backgrounder(1).pdf

Vad Mona och Peter gått med på är alltså att en styrelse av
representanter för Nato och Karzai-regimen som ska avgöra
när läget medger att de svenska soldaterna kan åka hem.

Stefan Lindgren

Abrakadabra

Läste den blå-grön-röda AFghanistanöverenskommelsen i natt
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?

Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:

2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".

Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.

2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".

En förhoppning med andra ord.

2013 ska inget särskilt ske.

2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".

Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".

Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".

Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...

Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.

En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.

Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Abrakadabra

Läste den blå-grön-röda AFghanistanöverenskommelsen i natt
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?

Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:

2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".

Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.

2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".

En förhoppning med andra ord.

2013 ska inget särskilt ske.

2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".

Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".

Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".

Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...

Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.

En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.

Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

En skammens icke-kompromiss

Kl 13.15 presenterade Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp)
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.

Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?

Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.

Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.

Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda 
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,

Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.

Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.

Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.

Enligt miljöpartiets  Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".

Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?

Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".

Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!

I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.

Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.


Stefan Lindgren

En skammens icke-kompromiss

Kl 13.15 presenterade Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp)
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.

Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?

Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.

Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.

Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda 
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,

Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.

Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.

Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.

Enligt miljöpartiets  Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".

Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?

Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".

Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!

I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.

Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.


Stefan Lindgren