Vifta på hunden 2

I dagens SvD konstaterar en förståsigpåare att det bara finns en vettig
taktikröstning i höstens val. Vänsterväljare ska rösta på alliansen för
att ge den egen majoritet så vi slipper riskera att Sverigedemokraterna
blir vågmästare.

Men den dag vänsterväljare röstar på Reinfeldt, Olofsson, Hägglund et
consortes av "fruktan" för Sverigedemokraterna har ju dessa verkligen
blivit politikens bestämmande faktor, svansen som viftar på hela hunden.


För egen del önskar jag alliansen lycka till att styra tillsammans med
Sverigedemokraterna. Dom har ju i alla fall inte kommit ur oppositionens,
utan ur de borgerligas kapprock. Alliansen har ju också avsiktligt
lämnat möjligheten öppen att styra tillsammans med Sverigedemokraterna.

Jag tycker ärligt talat inte heller att Sverigedemokraterna är så
mycket värre än sina tilltänkta samarbetspartier.

Att "vänstermänniskor" skulle "taktikrösta" på Reinfeldt låter som en
förnuftsvidrig tanke. Jag kan i och för sig tänka mig olika taktiska modeller
i rådande läge, men glöm det, det enda hållbara är att rösta på det man tror på.


Glöm inte att valen i alla fall avgör rätt lite. De fackliga organisationernas

attityd - och vad vi själva gör de kommande fyra åren, har mycket större
betydelse för hur långt ner i avgrunden den nyliberala religionen - Gordon
Geckos politiska motsvarigheter - ska ta oss.


Stefan Lindgren

Ingen ström till mikrofonerna

Att stänga av strömmen till mikrofonerna är ett klassiskt
sätt att förvägra människor med misshagliga idéer
yttrandefrihet.

Makthavarna i Stockholm skäms inte för att använda den för
att tysta en kritisk Afgghanistanopinion.

Efter försöket att pressa Afghanistansolidaritet på 30 000
kr för lite ström på Norra Bantorget har nu Kulturhuset
dragit in strömmen på Sergels torg.

Redan vid demonstrationen 2006 försökte vägrade man ända
tills demonstrationen anlände på Sergels torg att sätta på
strömmen.

Nu har man meddelat att Kulturhuset från 10 augusti har
dragit in möjligheten att hyra nätström. Från Fortum som
äger kopplingsskåpet på plattan säger man att det inte går.

När ska det nån gång bli tyst på packet!

Stefan Lindgren

Ett bra exempel!

9 oktober äger det rum en stor fredsmanifestation i
Stockholm. Den ska utgå från Norra Bantorget.
Polisen har lämnat tillstånd för samling på f d skolgården
till Norra Latin.

Men för högtalare krävs el. För att använda den scen som
finns på skolgården kräver entreprenören 30 000 kronor!


Intilliggande Folkets hus är utsourcat till ett privat bolag
som driver det och CCC, City Conference Center, som Norra
Latin nu kallas.

Stureplansgruppen, som driver kaféer, restauranger och nattklubbar,
omsätter 600 miljoner kronor, näst störst i Sverige.
Stureplansgruppen dominerar i Stockholms nattliv
Norra Bantorget kopplade gruppen ett grepp om när man tog
över "Ballakaninen" (Baldakingruppen).

Stenrika vd:n Vimal Kovac har uppenbarligen andra prioriteter
än yttrande frihet och historiska traditioner. Norra Bantorget har ju
i över 100 år varit samlingsplats för möten och demonstrationer.

Stockholms stad som äger skolan har naturligtvis under
nuvarande styre inga invändningar,

Så går det när folkrörelseidkare, borgare och storkapital
får kopulera fritt.

Nu kan bara ett portabelt elverk rädda situationen 9 oktober.
Någon?

Stefan Lindgren

Senaste valprognosen

Enligt opinionsinstitutet KIRA kommer Sverigedemokraterna att bli tungan
på vågen i riksdagen. Bara en total mobilisering av landets soffliggare
(i huvudsak potentiella s-väljare) kan förhindra det.
Men vågar Mona skärpa budskapet?


* De svenska trupperna ska ut ur Afghanistan så snart som tekniskt
möjligt. En enda soldat kostar lika mycket som 1 400 afghanska skolbarn.
Hela truppinsatsen motsvarar 30 000 platser i Komvux.

* Bygg bort bostadsbristen - bygg hyresrätter. Ett nytt miljonprogram
(nybyggen + renoveringar av allmännyttan) skulle åter göra bostad till
en rättighet.

* Återställ tryggheten - bl a återinför den tidsbegränsade sjukpensionen.
Ersätt "arbetslinjen" med rätt till hälsa & arbete. Förbjud möjligheten
att ta ut vinst i vården.

* Kunskap i skolan. Kunskap är INTE detsamma som auktoritära regler,
betygshets och likriktning. Kunskap förutsätter lust till kunskap och
den lusten kan inte kommenderas fram.

* Återställ pensionärernas standard. Det nya pensionssystemet går nu ner
mot ersättningsnivåer som utgör 40 procent av tidigare lön. Samtidigt
har man lyckats skapa en bild av att (nästan) alla pensionärer är
miljonärer.

Den senaste statistiken (från 2006) visar att 346 691 personer över
65 år hade förmögenheter på över 1,5 miljoner. Det var 22 procent av det
totala antalet.

Aktuellts rapport om att pensionärerna i genomsnitt äger 1,3 miljoner -
är missvisande. Minns historien om sjuksalen där hälften hade 40 graders
feber och hälften kallnat till 34 grader. I genomsnitt var temperaturen
normal.

Om enbart finansiella tillgångar räknas är 12 procent miljonärer -
större är inte den rika minoriteten. 70 procent av all förmögenhet i
landet ligger bunden i villor och sommarstugor - det är inget man kan leva på.

Uppgifterna om förmögenhet ska ställas emot att antalet fattigpensionärer
som uppbär garantipension för att komma upp i existensminimum uppgår
till c:a 800 000 - över hälften av alla!

Det finns 150 000 personer, mestadels kvinnor, som enbart har garantipension.
Garantipensionsbeloppet är c:a 6 800 till 7 800 i månaden beroende på när
man är född och civilstånd.

Ulrika Knutsson i "Gomorron, världen" är ett exempel på hur även ytterst
läskunniga intellektuella gått på myten om att bara ett litet fåtal
pensionärer är fattiga.

Sen ska man komma ihåg att myten om pensionär-miljonärerna hänger
intimt ihop med alliansens planer på att sälja ut landets sjukvård (25 %
är redan privat) - "för dom kan ju betala".

Även om så vore, kan "de rika" pensionärernas barn och barnbarn betala?

Wallenbergs Investor har köp av svenska sjukhus som sitt högst prioriterade
framtida affärsområde! Man bara väntar på grönt ljus från Kanslihuset.

Stefan Lindgren

PS. KIRA är en mycket klok, garanterat opartisk samojed.

Tal på Plattan 11 september

Stefan Lindgrens tal Sergels torg 11/9 kl 17:

VARJE DAG sedan snart nio år bombar USA:s flyg Afghanistan, världens näst fattigaste land.

VARJE MÅNAD dödar världens största krigsmakt mellan 50 och 100 oskyldiga civila afghaner. Så kallade talibaner dödas urskillningslöst utan att någon ens räknar dem.

VARJE ÅR spenderar USA en summa på att föra sitt krig i Afghanistan som är 7,2 gånger större än landets BNP.

SVERIGE ÄR MED i detta smutsiga krig. Officiellt kostar Sveriges krig 1,3 miljarder kronor, i verkligheten är det över tre miljarder. Det motsvarar 30 000 platser i vuxenutbildningen.

Försvarsminister Sten Tolgfors påstår att de svenska trupperna i Afghanistan är där på inbjudan av den afghanska regeringen.

Det är en lögn. 23/6 erkände  UD att det inte finns någon sådan inbjudan.

De svenska trupperna är oinbjudna gäster och vad kallar folkrätten sådana? Ockupanter.

Den svenska Afghanistanpolitiken bygger på en lång rad sådana lögner, att Sverige deltar i ett "FN-uppdrag", att de utländska trupperna är därför att befria kvinnorna, bekämpa knarket, bygga upp rättsväsendet och så vidare..

Men lögner har korta ben, som tysken säger. Snart har de sprungit färdigt.

Kampen för att ta hem de svenska trupperna fortsätter efter 19 september.Det är en kamp som står över partierna. En stor del av alliansens egna väljare, antagligen en majoritet, vill ta hem trupperna. Vi har två före detta försvarsministrar, Thage G Petersson och Anders Björck, med oss.

Efter valet trappar vi upp kampen. Sverige ska inte tillhöra sjakalerna,de 45 länder som är med och krigar, utan de 146 länder - världenssunda majoritet - som står utanför detta krig.

I oktober går kriget in på tionde året. Lördag 9 oktober samlas vitill tidernas största fredsdemonstration som utgår kl 13.30 på Norra Bantorget med Thage G Peterson i spetsen.

Lova dig själv och dina barn att vi ska lämna efter oss ett Sverige som inte deltar i imperialistiska krig. Ett Sverige som vårdar vårstörsta nationalrikedom, 200 års fred och fredlig utrikespolitik.

Vi ses 9 oktober.Stefan Lindgren

Vifta på hunden

När en utrikesminister börjar få svårt att föra ett redigt
samtal och istället hänger sig åt invektiv och retoriska
stilövningar är det dags att gå. Sverige har inte råd med
sånt.

Carl Bildt säger i dagens SvD att oppositionen "låtsas"
följa president Obama.

Men var och en som följt oppositionspartiernas rangliga väg
inser ju att Obamas beslut om att börja sätta tidsgränser
för ett återtåg verkligen blev räddningsplankan, den givna
minsta gemensamma nämnaren för oppositionen.

Först ville ju Mona Sahlin inte ens erkänna fakta - att
Obama sagt vad han hade sagt. Det framgår av en intervju i
Flamman tidigt i våras.

Men tack och lov visade det sig finnas tillräckligt mycket
realism i socialdemokratins ledning för att inse att en
svensk truppnärvaro EFTER USA:s UTTÅG vore en absurditet.
Det är ju verkligen inte Sverige som kommit på att
Afghanistan ska invaderas och hållas ockuperat. Sverige har
inga egna intressen av Afghanistanockupationen. Möjligen
finns ett handelspolitiskt intresse att tjäna USA - vilket
Bildt främst haft för ögonen.

Men hans vilja att tjäna och vara lojal har nu lett honom på
avvägar. När han reser runt i världen och direkt fronderar
mot Obamas fredslinje och säger att tidsgränser i
Afghanistan till och med är farliga, en hjälp till
talibanerna, har han blivit en belastning för Sverige - även
i relationerna till USA.

När Bildt ironiskt antyder att Ohly är svansen som viftar på
hunden bör man komma ihåg var detta idiom kommer ifrån, från
filmen "Wag the Dog" från 1997 med Robert de Niro och Dustin
Hoffman.

För att dölja en inrikespolitisk skandal beslutar Vita huset
att starta ett fiktivt krig i Albanien.

Är inte detta just vad Alliansen gör? Man skickar - med lock
och pock - svenska arbetslösa ungdomar till Afghanistan. Där
får de skjuta, i värsta fall döda, och lära sig lyda order
från Nato.

Tänk om dessa ungdomar istället tog upp kampen om jobb här
hemma!

För de c:a 3 miljarder om året som regeringen skvätter bort
på kriget i Afghanistan blir det en hel del
utbildningsplatser här hemma. (Jag talar nu inte om Tolgfors
bluffkalkyl på 1,2 miljarder som bara inkluderar
"särkostnader").

Stefan Lindgren
-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Modersmjölken och fadersmjölken

Lars Ohly hade en statsmannamässig säkerhet i
TV-intervjun häromsistens.

Jag ser honom som en nästintill perfekt partiledare. För
socialdemokraterna. Jag skojar inte.


På en punkt blottade han emellertid en något fp-mässig
mästrande instinkt. Att vi män, när vi är hemma med spädbarn
ska tillgripa bröstmjölkspump.

Jag har fem barn och har varit pappaledig med dem gott och
väl halva tiden (dock utan att klocka mina resultat som Ohly
verkar ha gjort).

Men jag måste säga att bröstmjölkspumpen biter inte. Hur jag
än försökt har jag inte fått fram en droppe till de gapande
små.

Antagligen är det inte en tillräckligt radikal lösning. Lösningen
finns att söka bland socialismens djärva avvecklare.

Boris Jeltsin, Ryska federationens förste president,
berättade i sin självbiografi om hur han tillgrep den
ultimata lösningen, under en lång tågresa med barnbarnen.

Till sist, när det uppstått skarpt läge, knäppte han helt
sonika upp skjortan och gav barnen bröst att suga på.
Riktigt bröst.

Så ska dom tystas, de små.

Stefan Lindgren

Bra, piloter!

Idag meddelar TT:
"Piloter till attack mot ÖB. Flygvapnets piloter vägrade i
förra veckan att flyga i protest mot Försvarsmaktens ledning.
Nu har de skickat ett protestbrev till ÖB och hans generaler.

"Bägaren var full och det bubblade över för många.
Flygsäkerhetsklockan började ringa hos de flesta och den
allmänna åsikten var att vi måste göra något
innan någon skadar sig!" står det bland annat.

De anställda i Försvarsmakten har reagerat kraftigt mot
ÖB:s brev från början av juli där alla anställda
uppmanas meddela om de accepterar utlandstjänstgöring. De
som säger nej kan riskera uppsägning."


Piloterna gör rätt. Det stora flertalet av dem har anställts
i en tid då försvaret sysslade med försvar av Sverige, inte
av Bushs krigspolitik.

Tyvärr stiftades under s-regeringen en lag som gav möjlighet
att beordra fast anställda officerare utomlands, men det
kryphålet kan förstås ifrågasättas fackligt.

Var och en som läser grundlagen kap 10, 9 § ser att
andemeningen är att svensk militär personal ska finnas i
Sverige annat än i mycket noga angivna undantagsfall.
Det är tre kriterier som ska gälla TILLSAMMANS och inte tre
ALTERNATIVA kriterier som den nuvarande riksdagen valt att
tolka det.

Det är den vantolkningen av grundlagen som möjliggjort det
svenska krigsdeltagandet i Afghanistan, som inte följer av
någon "skyldighet" enligt internationell överenskommelse.
Så här lyder kap 10, § 9:

"Regeringen får insätta rikets försvarsmakt
eller del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot
riket. Svensk väpnad styrka får i övrigt insättas i strid
eller sändas till annat land endast om

* 1. riksdagen medgiver det,
* 2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för
åtgärden,
* 3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av
internationell överenskommelse eller förpliktelse som har
godkänts av riksdagen.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp
mot riket, icke givas utan riksdagens medgivande.

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld
i enlighet med internationell rätt och sedvänja för att
hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under
krig mellan främmande stater. "

Stefan Lindgren

En brusten kondom

Förföljelserna av Julian Assange trappas nu upp av
överåklagare Marianne Ny som beslutat återuppta den
misstanke om våldtäkt som hennes underordnade chefsåklagare
Eva Finné tidigare avskrev.

Detta beslut fattade Marianne Ny innan Julian Assange för
första gången hördes av polis på måndagkvällen.


Julian Assange har media och det politiska etablissemanget
emot sig, inte nödvändigtvis för det han har att säga - och
avslöja - om Irak och Afghanistan, utan för att så många
skilda gruppintressen har sammanfallande intressen att nita
Assange.

Advokat Claes Borgström behöver revansch efter sitt
monumentala misslyckande med att försvara Thomas Quicks
intressen. Och han är extremt väl förankrad i politik, media och
ämbetsmannavärld. Anpassningsbar som en kobra röstar
han med vänsterpartiet i Folket i Bild, för att i nästa stund bli
jämlikhetschef i (s).

Extremfeminister ser en chans att statuera ett exempel.
Alla de krafter som drivit fram en mycket tvivelaktig
rerformering av svensk sexrelaterad lagstiftning ser en
chans att hävda sig.

När jag talade med John Fisher Burns som bevakar
Assangefallet för New York Times i veckan trodde
han inte sina öron när han hörde att
sexköp är olagligt i Sverige, men sexförsäljning tillåtet.
Han insåg omedelbart att det skapar en inbyggd
utpressningssituation.

Detsamma sker självfallet om rekvisiten för våldtäkt mjukas
upp till den grad att en brusten kondom jämställs med ett
överfall med yxa i hand. Vilken kvinna har inte någon gång
upplevt problem med "regnrocken", som pryda bloggare kallar den?

Av förhöret med Assange som Expressen publicerar idag
http://www.expressen.se/nyheter/1.2118961/har-ar-forhoret-med-assange-ord-for-ord
framgår att man inte ens kan tala om en brusten kondom.
Ord står mot ord. Enligt Assange har han haft kondom vid alla
tillfällen - enligt den äldre anmälaren ska han avsiktligt ha "punkterat"
kondomen vid ett tillfälle, vilket framstår som bisarrt.

Om hon såg punkteringen före samlaget - varför hade hon
sex med honom?

Om hon såg det efter - hur kunde hon veta att det rörde sig
om en avsiktlig punktering?

Utan att se några konspirationer från Washington vill jag
peka på de historiska parallellerna. Makten, i synnerhet den
omoraliska och cyniska makten, dras både där och här till
sexanklagelser som politiskt vapen.

Tom Hayden påminner, med Eva Ehrstedts hjälp, om att
Daniel Ellsberg, som läckte Pentagonrapporten, omedelbart
utsattes för Henry Kissingers förtal . Han hade "konstiga
sexuella vanor [och] använde droger", sa Kissinger till Vita
husets stabschef HR Haldeman. Richard Nixon beordrade
inbrott av Vita husets "rörmokare" för att komma över
konfidentiella medicinska filer från Ellsbergs psykoanalytiker,
Dr Robert Fielding. [I Ellsberg, Secrets, 2002, s. 445]

Det är väl känt att FBI försökte att "neutralisera" Dr Martin Luther King
med hjälp av olaglig avlyssning för att spåra
utomäktenskapliga affärer.
Band skickades till Kings fru och 1964, när han tog emot
Nobelpriset skickade FBI ett varningsbrev:

"King, det finns bara en sak kvar för dig att göra. Du vet
vad det är ... Du är bättre att du tar det innan din
smutsiga, perversa och bedrägliga person avslöjas för nationen. "

Fallet Scott Ritter har jag nämnt tidigare. Och det finns
fler som visar med vilken sömngångaraktig säkerhet cyniska
och otyglade makthavare alltid söker sig till
sexanklagelserna som vapen.

Stefan Lindgren

Publicera inlägg

Carl Bildts antiamerikanism

Carl Bildts artikel i dagens SvD visar hur skakad alliansen
är av att "samförståndet" tycks brutet i Afghanistanfrågan.
Huh! Ännu en onödig debatt i den svenska riksdagen där
riksdagsmännen har för vana att leva gott och hålla varandra
om ryggen - mot väljarna.

Huh! Ännu en populistisk majoritetsuppfattning kommer till
uttryck i form av ett försynt Mjauu från Mona och hennes
kompisar.

Ändå är detta krig något av en ödesfråga för Sverige. Ett
brott i en 200-årig tradition av fredlig och neutral
utrikespolitik.

Ursäkta Carl, men det är väl värt att debattera.
Ditt huvudargument, att vi ska frukta talibanerna är ynkligt.
För det första är talibanerna en rörelse som har sin bas i
pashtunsk bondekonservatism. Den dyker upp under olika namn
(mujahedin, taliban etc). Den gick bra att utnyttja i kriget
mot Sovjetunionen, då varken Carl Bildt eller någon annan
svensk politiker frågade vad de skäggiga krigarna hade för
mjöl i påsen. (Ni ansåg då - helt korrekt - att det inte var vår sak.)

Nu plötsligt är de ondskan själv. Det hänger inte ihop Carl.
För det andra är den strategi som du och dina kompisar har
valt uppenbarligen kontraproduktiv. Den stärker just de
grupper som ni säger er vilja bekämpa.

För det tredje - och viktigast - hur onda talibanerna än är
är det afghanernas sak att lösa problemet. Både du och jag
vet att det inte var talibaner som skar av Aisha näsan
(omslaget på Time). Det var reaktionära makt- och
könsrelationer som sannolikt bara kommer att upphävas med
social utveckling i fred.

Argumentet om antiaamerikanism slutligen faller tillbaka på
dig själv. Det är DU som i öppna och förtäckta ordalag har
polemiserat mot president Obams fredsplan och modiga beslut
att äntligen börja tillbakadragandet från Afghanistan.

Det är DU som avskyr hans West Point-tal från december 2009.
Det är DU som har problem med att tycka om ett Amerika som
håller på att resa sig efter den förfärliga Busheran, då DU
och din kompis Dick Cheney hejade på kiget i
Irak.(Sammanträder ni fortfarande i "Free Iraq"-kommittén?)
Vi får inte låta vår freds- och utrikespolitik dikteras av
extrema grupperingar vars grumliga motiv tyvärr är alltför
uppenbara.
Stefan Lindgren

Använd C-17-planen för hemfärden!

Den rödgröna oppositionen tycks ha missat en sak. Genom det
samarbete med Nato om transportflyg som Sten Tolgfors
tvingat in Sverige i och som kommer att kosta de svenska
skattebetalarna totalt 6 miljarder kronor så kan
tillbakadragandet från Afghanistan gå på några timmar, högst
några dygn.

Ett C-17-plan har kapacitet att lasta 72 ton. Officiellt
rekommenderas max 162 passagerare (med utrustning) men
flygningar med 500 man har förekommit.
Äntligen skulle Sverige kunna ha verklig nytta för dessa
gigantiska flygplan.
Så varför dra ut på processen i tre år?
/Stefan Lindgren

Förnuftets (del)seger?

De rödgrönas besked att återtåget från Afghanistan ska ske
2011-2013 kommer inte en dag för sent.

Det innebär att Sverige ÅTMINSTONE kommer att gå i takt med USA
och inte i något sorts Napoleonkomplex skulle stå kvar ensam
på kommandobryggan när Nato-projektet går till botten.


Men de rödgrönas besked är samtidigt en fortsättning av den
imperialistiska politiken. En blodig ockupation ska fortsätta med
meningslösa tre år och minst 6 000 civila döda.

Vänsterpolitik?

Om reträtt är rätt medicin - och det är det - så varför inte nu?
undrar talibanerna på sin hemsida. Var är logiken? Vad ska hända
under de här tre åren som är så viktigt att det motiverar en
förlängd pina?

Risken är också att den ökning av den civila hjälpen som de rödgröna
tänker sig kommer att präglas av den nuvarande MILITÄRA strategin.
Inte av CIVILA behov.

Texten till överenskommelsen talar också ett erbarmligt imperialistiskt språk.
http://www.rodgron.se/nyheter/rodgron-overenskommelse-om-afghanistan/

Ingenstans minsta erkännande av att kritiken av Afghanistanockupationen varit
berättigad. Innehållet tar oss tillbaka till ruta 1, retoriken från det enhälliga
riksdagsbeslutet 2001.


Stefan Lindgren

Sanningen om kriget är sexanklagelsernas första offer

Nja, jag sköt kanske från höften i mitt förra inlägg om fallet Assange.

Kanske var det inte flickorna som fick pengarna, utan polisen som läckte till Expressen.
"Våldtäkten" är redan avskriven och uppgifterna om "ofredande"
hänger än så länge i luften, även om djungeltelegrafen smattrat fram vem
anmälaren är
(http://www.newzglobe.com/sv/artikel/20100824/s-kvinnans-hamndlista).

Lika viktigt som att korrekt utreda flickornas anklagelser är att ta
reda på hur oskicklig hantering orsakat Assange en skada som sannolikt
består även om han frias från alla misstankar.

Det sjuka är att även ogrundade anklagelser kan överrösta publiciteten
kring krigsförbytelser begångna av de utländska trupperna i Afghanistan,
en publicitet som bara knappt höll på att komma igång.

"Krigets första offer är sanningen" hette Knightleys bok från 1977. Nu
kan vi lägga till:

Sanningen om kriget är sexanklagelsernas första offer.

Stefan Lindgren

Utländska trupper skyddar hajarna

Tidskriften Time uppmärksammade omslag på den afghanska kvinnan Aisha
som fått näsan bortskuren av sin svärfar för någon påstådd försyndelse
hade rubriken "Vad händer om vi lämnar Afghanistan?"

Time ville därmed säga att det skulle bli fler fall som Aisha om de
utländska trupperna lämnar landet.


Det påståendet är obevisat. Däremot vet vi att en rad negativa tendenser
har tilltagit med ockupationen. Brudpriserna har skjutit i höjden och
därmed ökat tvånget mot unga kvinnor, vilket lett till självstympning och
självmord. Böndernas utarmning har gjort döttrarna allt viktigare som
kapital.

Klyftorna i samhället mellan en makt- och sexhungrig elit och ett hungrande
folk inbjuder till exploatering. (En man som brukar vara tolk åt Carl Bildt ringde
mig en gång från Kabul och beställde ett parti Viagra från Sverige - jag tvingades
göra honom besviken.)

Den afghanske journaliusten Quraishis dokumentärfilm om de
dansande pojkarna i Afghanistan är ett exempel.
Från början har kanske seden att spöka ut vackra pojkar i kvinnokläder
och låta dem dansa inte varit märkligare än vårt intresse för dragshow
eller kastratkörer. Men med pengarna har det utvecklats till
homosex- och slavhandel.

Märkväl att batje bazi (lek med pojkar) var förbjudet under talibanerna. Så vem bär
skulden för det tilltagande missbruket? Naturligtvis ALDRIG ockupanterna.

Sexhandlaren Dastagir säger att han inom en timme kan inkalla ett hundra
polismän. Det är ur samma poliskår i norr som den svenska ISAF-styrkan
beskyddar och står som garant för.

Sannolikt lever han och tusentals andra hajar gott i skyddet av de
utländska trupperna. Dra hem de svenska trupperna från Afghanistan.
Satsa på bistånd som ger jobb, bostäder och skolor.

USA krigar varje år bort 7,2 gånger landets BNP. Lämna Afghanistan
i fred och det kan bli ett rikt och dynamiskt land. Även utan allmosor från väst.

Bara häromveckan upptäcktes en oljereserv som skulle kunna täcka
Sveriges behov i 250 år.

Stefan Lindgren

Sexanklagelser som vapen

Åklagare Eva Finné har i rättan tid desarmerat attacken mot Julian
Assange. Anhållan upphävd, Assange är inte längre misstänkt.
Finnés beslut kyler ner frågan. Uppgifterna om att det skulla handla om
ett ofredande och ett försök till våldtäkt, men ingen fullbordad
våldtäkt ska utredas i vanlig ordning. Att dessutom flickorna samordnat sina
anmälningar och dessutom har sprungit till Expressen sänker trovärdigheten.
Stefan Lindgren

Utan bevis är Assange oskyldig

Julian Assange misstänks för våldtäkt.

Man måste utgå från att anklagelserna är osanna, tills annat bevisats.

I ett sådant här fall finns dessutom extrema risker för provokationer.

Se hur den amerikanske polisen snärjde förre vapeninspektören Scott
Ritter, som både 2001 och 2009 anklagats för sexövergrepp. I det första
fallet friades han. I det senare fallet, som fortfarande pågår, var
"sexoffret" en kvinnlig polis som kontaktat Ritter på Internet och gett
sig ut för att vara sexhungrig 15-åring.

Stefan Lindgren

Jämlikhetens osynliga hand

Adam Smith är verkligen inte den ekonom som många moderna liberala
ekonomer hävdar. På ett ställe som Smith använde uttrycket
"osynlig hand" på ingriper denna för att korrigera den ojämlika marknaden.

I Wikipedia, detta halvbildningens nya Schlaraffenland, kan man läsa:

"Den osynliga handen är ett begrepp som myntades av Adam Smith. I
Nationernas välstånd identifierar denne en viktig marknadsekonomisk
princip - att en individ som handlar till nytta för sig själv också
indirekt handlar till nytta för samhället eller kollektivet. Smith
kallade denna princip för den osynliga handen (the invisible hand). Han
eftersträvar endast egen vinning, och han leds, som i så många andra
fall, av en "osynlig hand" att gynna ett mål som inte varit någon del
av hans syfte. Inte heller är det alltid till samhällets nackdel att
detta inte varit någon del av hans syfte. Genom egennyttan gynnar han
ofta samhället mer än när han verkligen eftersträvar detta. Jag känner
inte till att särskilt mycket gott någonsin åstadkommits av de som
driver handel till samhällets gagn. (ur Nationernas välstånd)

Wikipedia fortsätter med en egen "objektiv" analys av citatet::

Smith framhöll att det är bagarens egennytta vi har att tacka för att vi har
bröd på bordet, inte hans människokärlek. Självintresse, konkurrens,
utbud och efterfrågan i samverkan hjälper till att reglera marknaden,
vilket ligger till grund för laissez faire."

Detta är intellektuellt bedrägeri och förfalskning.

Adam Smith använde uttrycket "invisible hand" tre
(3) gånger i hela sin produktion som omfattade över en miljon ord.

Första gången var i "History of Astronomy" där han använde uttrycket
för att beteckna romarnas hedniska och vidskeplig tro på guden Jupiters
allmakt.

Andra gången var i "Moral Sentiments" där den "osynliga handen"
har en diametralt motsatt innebörd mot vad dagens 25-öresliberaler tror.
Smith konstaterade där att feodalherrar tenderade att dela upp
produktionsresultaten mellan sina trotjänare och arrendatorer i ungefär
samma proportioner som om marken varit jämnt fördelad. Den "osynliga
handen" verkade för att korrigera marknaden i jämlik riktning!

Tredje gången den "osynliga handen" nämndes var i "Wealth of Nations" (På
svenska "En undersökning av folkens välstånd - dess natur och orsaker",
publicerad av Gleerups förlag i Lund år 1909).

Citaten ovan i Wikipedia ger en stympad och missvisande bild av hur
han använde uttrycket där.

Uttrycket förekommer där Adam Smith diskuterar ett mycket specifikt
problem, nämligen varför många köpmän vid "lika eller nästan lika
profiter" föredrog den inhemska handeln framför handeln med kolonierna
på andra sidan Atlanten. Förklaringen var förstås riskerna som den
översjöiska handeln var förknippad med. Utan att dessa köpmän hade för
avsikt att stödja de inhemska näringarna hade de letts av en "osynlig hand"
att göra det.

Här min översättning av det som så följer:

"Förvisso strävar han i allmänhet inte efter att främja det allmännas intresse
och han vet heller inte hur mycket han främjar det. När han föredrar
att stödja det inhemska framför det utländska näringslivet tänker han
bara på sin egen säkerhet och genom att styra detta näringsliv så att
dess produktion kan bli av största värde eftersträvar han bara sin egen
vinning och i detta leds han, som i så många andra fall, av en osynlig
hand att främja ett syfte som var en del av hans avsikter".

Om man läser om detta och ställer sig frågan VAD den osynliga handen leder vår
köpman till att göra, måste svaret bli: INTET.

Ingenting som han inte redan bestämt sig för av sitt eget intresse.

De som i dessa rader sett en fundamental princip för marknadsekonomin övertolkar grovt
texten.

Om man betänker att en klassiskt bildad engelsman vid den här
tiden omgavs av massor av "osynliga händer" är det märkligt att inte
fler smög sig in i Smiths texter. Han hade flera exemplar av Homeros
Illiaden i sitt bibliotek, där det finns osynliga händer, liksom hos
Horatius, Ovidius, Shakespeare… för att inte tala om Jobs bok 34:20 och
andra ställen i Bibeln.

Emma Rothschild, den forskare som lagt ner störst möda på den här punkten,
menar att mot bakgrund av alla osynliga händer som spökade i Smiths
samtid måste denna osynliga hand - som fick
en köpman att göra vad han i alla fall skulle ha gjort - ha tett sig
som "ett ironiskt skämt".

Ytterligare ett bevis för att Smith inte fäste minsta vikt vid sin "osynliga hand"-metafor
är att ingen i hans samtid eller följande sekel kommenterade den. Vare sig Ricardo, Mill
eller Marx nämnde den.

Först den liberala 1900-talsgurun Friedrich von Hayek (död 1992) "upptäckte" Smiths
"osynliga hand" och gjorde den till första approximation av sitt eget tema
"spontan ordning".

Stefan Lindgren

Se Emma Rotschild i American Economic Review 84(2):319-22 och i
boken "Economic Sentiments" (Harvard 2001). Här har jag tagit genvägen "Adam Smith
and the Invisible Hand: From Metaphor to Myth", Econ Journal Watch maj
2009, s 239-263.

Liberalismens död

 Svante Nycander drog den 18 juli igång en trött sommardebatt om varför
liberalismen är så svag i Sverige. Hans version gick ut på att den
akademiska marxismen hade parkerat sig på liberalismens rättmätiga
plats, en rätt primitiv konspirationsteori som inte förklarar varför
liberalismen inte kunde hålla stånd. Antagligen måste man anlägga ett
mycket bredare synsätt.

Liberalismen bar upp de amerikanska och franska
revolutionerna. John Acton, en Cambridgehistoriker verksam redan före
det förra sekelskiftet, skrev "Revolution eller som vi säger liberalism"
i en berömd formulering. "Det moderna framåtskridandets metod var
revolution" och i en annan föreläsning talade han om "de allmänna
idéernas ankomst som vi kallar revolution".

Liberalismen hade då ännu inte förspillt sina möjligheter att radikalt
förändra samhället, att vara en ny kraft som representerade
rationalismens inträde på bred front. Maskin- och teknikerans
motsvarighet inom politiken. Tron på för
ändring och förnuft som progressiva krafter.

Men under 1800- och det tidiga 1900-talet förbrukade liberalismen sin revolutionära
potential och blev överallt en konservativ kraft.

I USA gick en stor del av det tidigare liberala etablissemanget
öppet över till konservatism. Kapitalismens återvändsgränd
(30-talskrisen) och fruktan för de socialistiska revolutionerna gjorde
liberalismen reaktionär.

Hos en av den sena liberalismens mest välformulerade företrädare,
professor Karl Popper, fanns fortfarande en förnuftstro, men den
gjorde till stor del halt inför allt som kunde hota det
bestående.

Popper förkastade alla "program och idéer" och föreskrev
etappvisa förändringar som den enda möjligheten. Tillåtna mål var endast
"konstitutionella reformer" och "inkomstutjämning", två mål som även de
idag, ett halvsekel senare, antagligen skulle göra många av dagens
liberaler skräckslagna.


Av professor Actons ekvation "revolution = liberalism =
idéernas herravälde" bidde en försagd och nostalgisk teoretisk
liberalism, som inte längre orkar upp på några barrikader.

Istället för framstegstro har framtiden blivit
liktydigt med diverse oroande nymalthusianska skräckscenarier.
Rationalismen trängs tillbaka av nya former av mysticism, religion och
ödestro.

Här finns säkert också en materiell faktor - i och med att
västekonomierna blir allt mindre producerande och alltmer parasitära

upphör gradvis också produktionens rationalism att återverka på
samhället. Förnuftet "outsourcas" med produktionen till tredje världen.

De mänskliga fri- och rättigheterna har till stor del
övergivits av liberalerna och överlåtits som slagnummer åt de västliga
propagandamaskinerna i krig mot "ondskans axelmakter", vilka de nu är
för stunden.

Bara rätt marginella grupper arbetar för att faktiskt hävda
dessa traditionella rättigheter när det verkligen gäller. Så länge
"liberaler" är likgiltiga för att människor massakreras i Afghanistan i
de västliga friheternas namn eller påstådda terrorister fängslas utan
rättegång, deporteras i hemlighet, torteras i länder där gärningsmännen
är oåtkomliga för rättvisan; så länge "liberalismen" inte försvarar
människors frihet är den död.

Dess ursprungliga mål, franska revolutionens
mål som Tocqeville formulerade det - "tron att det eftersträvansvärda
var att ersätta det komplex av traditionella vanor som styrde dagens
samhällssystem med enkla, elementära regler som byggde på det mänskliga
förnuftet och på naturens lagar" - är fortfarande relevant, men posten
som bärare av dessa idéer måste dessvärre tills vidare förklaras ledig.


Stefan Lindgren

PS. Det mesta i ovanstående är jag skyldig E. H. Carr
"Vad är historia?" (1961) och källhänvisningar till citaten finns där.

General-sekreteraren talar

General-sekretare Thorbjörn Pettersson har uttalat sig igen.
Han sa i Ekot 10 augusti att när FN rapporterar en
fördubbling av de civila dödsoffren "måste vi komma ihåg hur
det var under talibanerna".
Denne man som nu svingat sig upp från posten som kassör i
Folkpartiet till general-sekretare i Afghanistankommittén
och nu snart ambassadör i Kabul saknar uppenbarligen sinne
för proportioner.

Det groteska är ju just att situationen för allt fler
afghaner idag ter sig sämre än på talibanernas tid. Annars
skulle väl inte allt fler i tysthet hjälpa motståndet.

De båda svenska officerare som dödades i Afghanistan
tidigare i år dog ju för att till och med deras egna
samarbetsmän i den afghanska poliskåren i lönndom stöder
motståndsrörelsen. En afghansk polischef har dömts till 5
års fängelse, en annan är på flykt och en tredje är skjuten.

En afghansk flyktingfamilj säger till mig: Under talibanerna
hade folk i alla fall bröd. Många har inte det idag.

Studera de två bilderna från Kabuls utkanter ur senaste
Newsweek. Ett flyktingläger på talibanernas tid och samma
läger idag - proppfullt.

Visst råkade människor i kläm under talibanstyret - och just
den här familjen tvingades fly. Men nu handlar det om ett
systematiskt våld av 40 utländska arméer, däribland världens
mäktigaste - dagliga flygbombningar (som av någon anledning
inte alls nämndes av Ekots Bengt Therner), utomrättsliga
avrättningar och försvinnanden (se Wikileaks!)
och det dagliga förtryck och förnedring som en utländsk
ockupation innebär.

Av Wikileaks framgår att Svenska Afghanistankommitén vid
flera tillfällen avlagt "rapport" till den amerikanska
krigsmakten. Vilken generals sekreterare är Pettersson?

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Okristet krig missionärernas öde

Att kristna missionärer gör klokt i att undvika Afghanistan
bör ha framgått inte bara av de senaste dagarnas händelser.
För ett par år sedan var det koreanska missionärer som togs
som gisslan, vilket ledde till att Sydkorea avbröt hela sitt
krigsdeltagande.

Går man tillbaka i historien ska man finna att det har
funnits en kristen minortitet i Afghanistan, en minoritet
som dock krympt för varje gång landet har anfallits av s k
kristna länder (britternas tre krig 1848-1919).

Idag torde nestorianerna vara i det närmaste utdöda i Afghanistan.
Den enda kristna kyrkan i Afghanistan är ett kapell som
tillhör Italiens ambassad. Det beror på att Italien efter
Rödsryssland var det första land som 1919 erkände
Afghanistans självständighet och emiren frågade italienarna
hur han kunde tack dem. Jo, med ett kapell...

Under talibanstyret var det hinduer i Afghanistan som ett
tag fick det hett om öronen sedan Indien officiellt antagit
antiafghanska ståndpunkter. Och inte har det blivit bättre
för att Indien under täckmantel att "bekämpa den islamska
fundamentalismen" hejar på USA:s krig i Afghanistan och
mot ärkefienden Pakistan.

Historiskt sett har toleransen i Afghanistan varit stor.
Ismaeliterna, som i andra muslimska länder avrättats som
kättare, har varit tolererade - och väl ansedda.

Om det fanns 5 000 afghanska judar efter andra världskriget,
fanns det bara tio personer kvar efter Sovjets ockupation,
och idag två, Zablon Simintov och Isaak Levy.

Hur som helst, att skylla på afghanerna att religiösa
minoriteter får det allt svårare är orättvist. Missionärerna
bör hålla sig borta från landet till den dag de inte
uppfattas som ombud för en ockupationsregim.

Om de verkligen är kristna bör de lägga ner all sin möda för att
stoppa ett omänskligt krig som ofta framställs som ett
kristet krig.

Stefan Lindgren

Gurgel om Gergel

Om man köper ett färskt exemplar av Jan Guillous "Ordets makt och
vanmakt" (som man köpte redan i fjol) kan man få ta del av hans 82 sidor
långa kommentar till "spionavslöjandena" om honom.

Guillou smular sönder anklagelserna men att vänta sig att Pressens
opinionsnämnd skulle fälla Expressen och unisont hylla de otadliga
IB-avslöjarna verkar väl naivt.

Det är väl klart att man föredrar att om möjligt sätta åt Guillou.


Guillou kan ge svar på tal. Men en fras får jag inte ur huvudet.
Vad är det Guillou säger när Micke Ölander avslöjar att han
känner till Guillous kontakter med KGB-mannen
Gergel?

Jo, Gergel säger han... "Det var han som bland annat härjade runt bland
FNL-arna, KGB var ju besatt av tanken att FNL-rörelsen var maoistisk..."
"...härjade runt bland FNL-arna...". Guillou är mig veterligen den ende
FNL-are som haft kontakt med KGB eller någon annan KGB-man för den delen.
Att KGB skulle vara "besatt" av tanken på att FNL-rörelsen var maoistisk
är inte särskilt troligt.

De visste mycket väl att personer kring Marxistiskt Forum (startad 1965),Clarté
(KKP-orienterad sedan 1964/65) och KFML (startad 1967) hade ett
dominerande inflytande över DFFG,

Vilket i och för sig inte innebar att DFFG blev "maoistiskt" - snarare
tvärtom: ett mönster av enhetsfrontspolitik, som inte överträffats vare
sig förr eller senare i Sverige.

Men det fanns med andra ord inga hemligheter om "maoisterna" i DFFG som
någon Gergel kunde ha fikat efter. Ville ryssarna veta något om DFFG
kunde de bara fråga sina vietnamesiska vänner.

I DFFG:s studiematerial som vem som helst kunde köpa beskrevs Sovjet som
"socialimperialistiskt" och efter Tjeckoslovakienockupationen gjorde
ledande DFFG-are mycket tydliga fördömanden.

Själv hade jag varit med och startat Örebro Vietnamkommitté 1964. 1965
startade de ledande personerna där en Clartésektion sedan ledande
Kina-orienterade clartéister (Sköld-Peter Matthis, Gunnar Bylin, Peter
Lorentzon) besökt Örebro, just hemkomna från Indonesien där en miljon
kommunister massakrerats.

Nej, några KGB-agenter som härjade runt i FNL-miljöer såg jag aldrig
till och hörde aldrig talas om.

Där får Guillou tala för sig själv. Det är möjligt att han, som kommit
med i Vietnamrörelsen några år efter starten hade mera
illussioner om/sympatier med Sovjetunionen än vi andra och att han
därför inte riktigt förstod hur potentiellt skadliga hans kontakter var.
En helt annan sak är att många av oss på KFML/SKP-kanten så småningom
kom att omfatta en syn på Sovjet som ett lika stort ont som
USA-imperialismen.

Vi kunde inte förutse Sovjetunionens sammanbrott, som visade att
"ondskans imperium" (Reagan) var en koloss på lerfötter. Och när Sovjet
gick i graven och upphörde att existera som motvikt till
USA-imperialismen fick det en rad negativa verkningar för världsfreden.
I diskussionen om världshistorien hamnar jag idag ofta i den paradoxala
situationen att behöva försvara ett Sovjetunionen som inte längre finns,
och som vi, som då var unga, men födda på betryggande avstånd från andra
världskriget, bekämpade med ungdomlig glöd så länge det existerade.

Hur som helst finner jag att Jan Guillous spontana svar till Ölander
vilseledande. Att aktiva journalister är intressanta för KGB i största
allmänhet är välbekant, men det var knappast för någon FNL-knapps skull
man försökte värva Guillou.

Guillous FNL-anknytning kan kanske ha påverkat historien på ett annat
sätt. Till skillnad från andra journalister med Sovjetkontakter
(Rickard Schwarz) blev Guillou inte varnad av Säpo. Rickard Schwarz har
i en uppsats berättat om hur det gick till i hans fall och han är säkert
inte den ende.

Men allt gurgel om Gergel kommer säkert att lägga sig när Guillou är tillbaka
på banan igen.

Han arbetar med en ny roman som ska ta sin början vid den kenyansk-
tanzanianska gränsen i september 1914. När första världskriget startade...
 
Stefan Lindgren

Östros och matematiken

Thomas Östros anklagar regeringen för att räkna fel om oppositionens
försvarsbudget. 2 miljarder, inte 5 miljarder är de rödgrönas bantningsförslag.

Det torde motsvara kostnaden för Sveriges krigföring i Afghanistan.
Officiellt kostar den 1,3 miljarder, men det är bara "särkostnaderna"
och exklusive priset för Sveriges deltagande i Nato:s C-17 projekt.

Det finns alltså ett sätt att spara 2 miljarder UTAN ATT DET ALLS BERÖR
SVERIGES FÖRSVARSFÖRMÅGA.

Om Thomas Östros vill vinna valet bör han upplysa väljarna om detta.
Annars kan han hälsa hem. Eller dra till USA, som "vallokomotivet" m/Lilliput,
Thomas Bodström planerar göra efter ett valnederlag.

Stefan Lindgren

Hon älskade kriget, vadhelst det gav,

Mona lovar besked om vad som blir en eventuell rödgrön regerings linje i
Afghanistanfrågan före valet.

Allting annat än ett klart reträttåtagande är lika med katastrof.

Skulle hon nämligen lyckas tvinga Lars Ohly att ge vänsterns välsignelse
av fortsatt svensk truppnärvaro är det slutet för vänsterpartiet. Om
inte i detta val så i nästa.

Varför ska vi ha två s k arbetarpartier om båda stöder krigsförbrytelser
och folkmord i ett av Asiens fattigaste länder? Redan att ett gör det är
en tragedi.

Man bör - som börsanalytikerna säger - titta på underliggande fundamenta.
Över hela världen går storkapitalet fram som en ångvält och krossar
resterna av genuin fackföreningsrörelse och socialdemokrati och
omvandlar dem till lydiga fän av New Labours typ.

I Sverige har arbetarpartierna låtit allt gå i putten. Av utbidlningsrevolutionen
blev privatiserad sorteringsskola. Av försäkringssystemet som skulle se
till att folk var hemma när de var sjuka har blivit en anhalt i en
"Arbeit macht Frei"-karusell som slutar med att människor i avsmak
hoppar av samhället. Återinförande av Lösdriveristadgan är nästa steg,
skriver insiktsfullt ordföranden i Skogs/Pappers på förbundets sajt.

Vad tror Mona att hon ska vinna på att bli en politikens motsvarighet
tilll Lotta Svärd om vilken Runeberg skaldade:

Hon älskade kriget, vadhelst det gav,
Mot-, medgång, fröjder, besvär,
Och de gråa gossarne höll hon av,
Och därför var hon oss kär.

Gudskelov är dagens allmänhet mer upplyst.

Motståndet mot Sveriges insats i Afghanistan ökar, visar en Sifo-mätning
som Aftonbladet låtit göra.

Totalt 41 procent av svenskarna anser att det är fel att Sverige har stridande
förband i Afghanistan. I den förra mätningen, som gjordes i februari i
år, var motsvarande andel 35 procent.

Andelen svenskar som stöder insatsen har fallit från 46 procent i februari
till 42 procent i dag. Enligt chefen för Sifos opinionsmätningar Toivo
Sjörén är det en tydlig förändring. Antagligen är frågorna hårdvinklade
men trenden är inte att miste på.

Ett klart åtagande från de rödgröna att dra hem trupperna räddar kanske
inte en valseger. Men det räddar ett av de sk arbetarpartierna från totalt
sammanbrott och fortsatt regress till det tidiga artonhundratalets samhälle
- utan organiserade arbetare.

Stefan Lindgren

Mona i Kabul

Mona Sahlin är idag intervjuad i Dagens Nyheter i Kabul.

Mest tycks hon vara oroad över att de utländska trupperna
skulle lämna Afghanistan FÖR TIDIGT.

Om dessa trupper skulle dras tillbaka 2014 vore det EN
KATASTROF, säger hon.

Hon är alltså helt opåverkad av att USA:s president Obama
sagt att återtåget ska börja inom ett år, senast juli 2011.
Och helt opåverkad av att nu till och med ledande moderater
som Anders Björck kräver omedelbart återtåg.

Hon håller krampaktigt fast vid Bush & Bildt-linjen - EVIGT
KRIG FÖR EVIG FRED.

I övrigt påstår hon sig vara kritisk till hur amerikanska
affärsintressen påverkar Afghanistanpolitiken. Det klingar
falskt. Hon är ju själv i snart nio år varit med och stött
den ockupation som amerikanska affärsintressen profiterar på.

"En imponerande kvinna", kommenterar Nato-chefen på plats.

Stefan Lindgren

Rusning mot utgångarna

I dagens Göteborgsposten, 27 juli, 2010, sid 36 heter det:.

"Folkpartisten Allan Widman är optimistisk och tror att Sverige kanske
redan om ett eller ett par år kan lämna över ansvaret till afghanska myndigheter
i de fyra provinser där Sverige verkar. - Självfallet vill
vi inte stanna en dag längre än nödvändigt, säger han."

Samme man har varit cheerleader i riksdagen i åtta år när
det gällt att rösta igenom nya anslag till Afghanistan.
Senast i Almedalsveckan ledde han och Lars Adacktusson en
formidabel mobbing av Ali Esbati som vågade ifrågasätta den
svenska truppnärvaron.

Allan Widman är advokat. Han har säkert uppfattat ett
oroligt trissel och tassel i riksdagsleden:

Vem ska säga det förlösande ordet UTTÅG först och kunna
kamma hem valvinsterna av detta?

Mona Sahlins och Urban Ahlins besök i Afghanistan i dagarna skulle
kunna vara upptakten till en efterlängtad helomvändning från
den offciella socialdemokratin. De rödgröna skulle då
fullt ut kunna inkassera vinsterna av missnöjet med
alliansens katatstrofala krigsäventyr och deras idiotiska
nedrustning av svenskt försvar.

Enligt gällande planer ska Sveriges försvar i stort sett
reducerars till ett hemvärnsregemente som ska bevaka
Malmslätts flygplats i Östergötland.Det är den enda flygplats med
kapacitet att ta emot Nato:s C17-plan.

Med en lastkapacitet på 72 600 kg ska det C17-plan som
alliansregeringen har hyrt in sig på till en totalkostnad på
över 6 miljarder kronor kunna flyga in 1 000 Nato-soldater
åt gången.

Det är den dolda agendan för det svenska försvaret. Dörrarna
till Fst UND/SÄK:S högkvarter i Uppsala står på vid gavel i
sommarvärmen.

Som närvarande i Storkyrkan vid kungabröllopet rapporterat har
det gått så långt att höga militärer numera till och med
vägrar att hälsa på Thage G Peterson, som satsat hela sin
prestige på att rädda det svenska försvaret från dess
förnedring.

Dessa höga herrar gör klokt i att på Youtube mycket noga
lyssna på Obamas tal vid general Stanley McChrystals
avsättning. Det kan bli stilbildande!

Stefan Lindgren

Seger i Efronmålet!

Kort före sommaren fick jag beskedet att Svea Hovrätt har
avkunnat dom i målet om Efrons förlags stöld av min
översättning av Boris Grigorjevs "Med Säpo i hälarna".

Det kom som en oerhörd lättnad.


Domen finns att läsa på
http://hem.bredband.net/b116035/arkiv/efrondom.doc

Nacka Tingsrätt hade tidigare avkunnat en dom som gick på Efrons linje och
svalde påståendet att inte de stulit min översättning utan
kanske tvärtom jag stulit deras.

Några bevis för den linjen fanns förstås inte. Alla datorer
på Efrons sida hade kraschat och det manuskript jag inlämnat
till polisen i samband med stämningen var gåtfullt
försvunnet. Följaktligen hade de inte nån aaaning om vilket
manus jag i slutänden hade lämnat in.

Det skapade problem för åklagaren, men hovrätten har
genomskådat taktiken att gå fram som en orkan i
pappersdrivorna, tills rådmannen varken vet ut eller in.
Hovrättens utslag har återskänkt mig en smula hopp om
rättvisan.

Mina översättande kollegor bör med tanke på hovrättens dom
kunna vara säkra på att så fräcka manusstölder som den
Efrons iscensatte inte kommer att löna sig i framtiden.
När ett ohederligt förlag - de är ytterst ovanliga - beställer
en översättning, sedan säger att den inte är bra, men ändå
använder den - med eller utan ändringar - är det ett brott
som kan leda till fängelse.

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Rösta på Anders Björck!

Om jag kunde skulle jag rösta på Anders Björck i riksdagsvalet. Denne
moderate veteranpolitiker har visat att det finns människor med
civilkurage även i de besuttnas parti.

("Jag tänker rösta på moderaterna, för dom verkar ha det så bra!" sa
alltid Gun Kessle).

Björcks lördagsintervju i DN är ett glasklart underkännande av det svenska
krigsäventyret i Afghanistan. Helt riktigt påpekar han att Sverige inte
har några intressen att försvara där och att operationen inte lett till
att några identifierbara mål uppnåtts.

Bra! Nu är det två f d försvarsministrar som säger samma sak. I
jämförelse med bjässarna Björck och Thage G ter sig Sten Tolgsfors som
en förvirrad skolpojk.

Men man kan inte frånta honom en viss polemisk förmåga. Hans öppna
frågor till Lars Ohly i Aftonbladet i veckan är högst relevanta. Var
står Vänsterpartiet egentligen?

Kongressen beslutade att kravet på att dra bort de svenska trupperna
skulle ingå i valplattformen. Men man ser inga fysiska tecken på detta.
På Fittja torg i lördags fick jag Ung Vänsters valreklam. "Stopp för
krigen i Gaza, Irak och Afghanistan", heter det. Men inget konkret om
det krig som Sverige deltar i.

Vad Lars Ohly bör säga för att ha någon trovärdighet i frågan är att
VÄNSTERPARTIET INTE KOMMER ATT GODTA EN REGERINGSPROPOSITION
OM FÖRLÄNGT MANDAT FÖR DE SVENSKA TRUPPERNA.
En uttågsplan, ja, och hur den ska se ut måste naturligtvis bli en
förhandlingsfråga. Men ett absolut minimikrav på koalitionsbröderna i
regeringen är att Sverige snarast måste flagga för uttåg, alldenstund
Obama redan i december gjorde detsamma.

Allt annat är att fortsätta Carl Bildts och George Bushs linje att föra
ett krig utan ände.

Den allmännare vänstern är mycket suddig i frågan och klarar inte
debatterna med krigsanhängarna. Daniel Suhonen (SSU) tillrättavisades
myndigt av Per Gudmundsson (SvD) i söndagens panel i Gomorrorn, världen!
Suhonen försökte säga att ockupationstruppernas blotta närvaro föder
väpnat motstånd.

Nej, klippte Gudmundsson av "Våldet föds av extremistisk ideologi".
Skitprat, skulle Suhonen ha svarat. Innan amerikanarna gick in i
Afghanistan i oktober 2001 var begreppet självmordsbombare helt okänt.
Betydligt större tänkare än Gudmundsson (se t ex expertintervjuerna i Robert
Greenwalds film "Rethink Afghanistan...") har slagit fast att
talibanerna är en rörelse med främst nationella mål, att sparka ut
inkräktarna. Det är inte en rörelse som lägger ut bomber i London eller
Madrid. Metoderna kan diskuteras, men det är afghanernas sak, och de är
i vart fall inte värre än ockupanternas dagliga flygbombningar av
bebodda områden.

Högern har pengarna och makten och en viss tankeskärpa som krävs för att
förmera pengarna.

Vänsterns enda vapen är en större tankeskärpa och förmåga att organisera
massaktioner. Just nu saknar den bådadera.

Den enda klara vänstern i Sverige just nu är ungdomarna i OFOG, som
vill stoppa Nato:s bombövningar i Norrbotten. Låt oss gemensamt se till
att dessa ungdomar ska slippa betala sina böter!

I min ungdom ansvarade jag för FNL-gruppernas Bötesfond. Det kom alltid
in mycket mera pengar än som gick åt i böter. Jag återkommer i frågan.

Stefan Lindgren

Carl Rudbeck d.y. lägger en kabel

Carl Rudbeck d.y. skulle egentligen ha blivit arabist. Men han hade
uppenbarligen inte sittfläsk till det. Men munläder hade han och har
därför i en mansålder kunnat agera orakel i liberala media med de för en
nyliberal tvivelaktiga meriterna att ha djupstuderat Barthes och Derrida.
Men sin dragning till Orienten visar denne Rudbeck d.y. genom att då och
då lägga en kabel på någon av de kulturella salongsmattorna.
Senast på DN:s kultursida.

Det skulle förvåna mig om Rudbeck någonsin besökt Afghanistan. Men han vet att
"ytligt sett kan den afghanska statsbildningen påminna om före detta
Jugoslavien" - redan det ett monstruöst påstående som Rudbeck dock själv
modifierar i nästa stycke genom att påstå att landet mer liknar
"multinationella företag där investerare, konsulter och advokater slåss
om makten"...

Om nu någon missat djupsinnet talar redan rubriken om att Rudbeck
återger en "briljant" studie från Princeton.

Jo, men nu är det kris i det afghanska "multinationella företaget".
Landet har efter att framgångsrikt ha stått emot utländska invasioner
nu tydligen slagit knut på sig själva:

"...starka antikroppar som var dödliga för utlänningar har vänt sig mot
afghanerna själva", citerar Rudbeck Princetonoraklet och förtydligar:
"Landet har blivit omöjligt att styra även för dess invånare".

Inga ockupanter här. Inga ockupanter där. Landet har tydligen fallit på
eget grepp. På ett formidabelt bakteriellt självmål.

För denna djuplodande analys ska vi tydligen vara oerhört tacksamma.
Princetonoraklet ger oss "den bakgrund utan vilken alla gissningar blir
fullkomligt godtyckliga" och han har nu "gjort det svårare att
generalisera om landet".

Stefan Lindgren

En maffiahistoria

Den som inte har bättre för sig i sommar kan titta på "Rom - en
maffiahistoria" på TV8. Finns även på TV8-play med lika irriterande
reklamavbrott som i TV.

Historien är skriven av domaren Giancarlo De Cataldo, med djupgående
kunskaper om Italiens brottsstrukturer. Varför översätts inte hans
deckare, t ex "Romanzo ciriminale", som ligger till grund för TV-serien.
Historien som utspelas på 60-talet är en tidstypisk skildring av en
kokainliga som tar makten i Rom, medan höga jurister jagar Röda
brigaderna eller - i Säkerhetspolisens fall - samarbetar med och
utnyttjar den organiserade brottsligheten.

Polisens hårfagre utredare är kommunistsympatisör och råkar ideligen
illa ut.

Två saker gillar jag med serien. För det första visar den hur korrupt
samhället är.

"Vi lever i ett land som sedan åratal är under utpressning från olika
underjordiska (occulta) brottsliga ligor, som hänsynslöst påverkar och
stör det vanliga livet i en demokrati", säger författaren Giancarlo De
Cataldo. "...i ett land som genomkorsas av intrigmakares plundringståg,
individer som aldrig blir gripna eftersom allt blir så komplicerat."

För det andra visar serien det verkligt tragiska - förutbestämda,
oundvikliga - i de unga männens vägval. Vi, tittarna, och de,
brottslingarna, vet att de kommer att sluta i en blodpöl. Sönderknarkad
försöker ligaledaren il Libanese återuppta kontakten med sin mor och be
henne leva med honom i det marmorpalats han skaffat för sina blodspengar.
Hon öppnar inte dörren för honom.

Detta är en skildring av grov brottslighet som inte förskönar.

När får vi se Tony Soprano i en blodpöl? Jag är rädd att vi kommer att
få följa honom till ålderdomshemmet.

Stefan Lindgren

Dödliga kulor - och svenska

Åklagaren som haft på sin lott att utreda dödsskjutningen av Johan
Palmlöv och hans kompis i Afghanistan tidigare i år, har gjort sitt-
Han har konstaterat att de döda visserligen träffats av bl.a. svenska
kulor, men att de svenska soldaterna inte brutit mot reglementet.

De svenska kulorna är tydligen per definition icke dödande medan de
förrädiska afghanernas kulor är det.

Eftersom den ene afghanske gärningsmannen sköts ihjäl och den andre, som
till helt nyligen satt i fängelse dömd till 5 år för mord på svenskarna,
nu är spårlöst försvunnen, finns ingen som kan motsäga den officiella
svenska versionen.

Locket på alltså.

Av de 1 920 utländska soldater som hittills dödats i detta, det senaste
kriget i Afghanistan, har 27 bokförts som döda av "non-hostile" orsaker,
dvs. av annat än fiendens eld.

Svenskarna kommer att bokföras som döda i strid fast de kanske dödades
av de egna styrkornas eld.

Detta är från början till slut ett krig byggt på lögner.

Stefan Lindgren

Livsfarlig parkering i Visby

Den gröna tankesmedjan Cogito anordnade idag ett seminarium i Visby med
mig, Pierre Schori och Ann Wilkens om Afghanistan. En givande upplevelse.
Moderatorn Lotta Hedström (mp) hade gjort ett 20-sidigt papper som låg
till grund för diskussionen som kom att handla om svåra frågor: Vad finns
det för alternativ till ISAF och militär närvaro? Vad händer om - och när -
USA och ISAF lämnar, vilket samtliga talare fann vara ett tämligen
näraliggande scenario.

Det framkom på olika sätt att Obamas upprepade löften att tillbakadragandet
ska börja senast juli i nästa år, samt avskedandet av general McChrystal
har ritat om den politiska kartan. För Sveriges del står nu valet mellan
att som Bildt/Tolgfors tala om att vi ska stanna till "segern" är "vunnen"
eller om vi ska ta till oss Obamas insikter:

Han har sagt att han inte är intresserad av något annat nationsbygge
än USA:s. Bra. Bara afghanerna kan bygga Afghanistan. Han undvek
i sitt West Point-tal 1 december att nämna ordet "seger" och han
avgränsade målet för den amerikanska operationen till al Qaida -
inget annat. Hans nye Afghanistanchef general David Petreaus
har tidigare medgivit att al Qaida i stort sett är borta från Afghanistan.

Man gör klokt i att läsa artikeln i Rolling Stone som fällde McChrystal
mycket noga. Efter att ha följt generalen en månad smmanfattar
reportern Michael Hastings bilden av McChrystals krets:

"Mördare, spioner, genier, patrioter, politiska operatörer
och rena galningar".

Efter slaget om Marja beskrivs staden av McChrystal själv som
"ett blödande magsår". I artikeln beskrivs hur han utsatte
Obama för ren utpressning för att få mer soldater. Obama
valde att kompromissa och säga 30 000 man till - sen
tillbakadragande. Vicepresident Joe Biden avfärdar hela
counterincergency-strategin (COIN) som orealistisk och
meningslös mansspillan. Antalet civila offer har på fyra
månader ökat med 76 procent. Nu är det Bidens tankar
som gäller - "plan B".

USA:s soldater i Afghanistan vet vad  klockan är slagen.
"Patrullera bara i områden där ni kan vara tämligen säkra
på att ni inte behöver försvara er med dödligt våld", lyder
ett direktiv. Det är ungefär som om Visbypolisen hade
order att endast patrullera gator där de vet att det inte
finns knark, ficktjuvar och minderåriga med sprit. Man
får förstå frustrationen, men den är en oundviklig följd
av ett omöjligt uppdrag.

En del höga militärer försöker slå sig loss och börja
döda mer aktivt igen och det finsns planer på att begära
en ny "surge" nästa sommar. Republikanerna i USA är
redan på krigsstigen och säger att Obama har sålt ut dem.

Det blir en hård fight för Obama och man kan bara
hoppas att hans orientering på tillbakadragande håller.

Sverige skulle kunna stödja Obama genom att formulera
förslag till en efterkrigsplan. Om alla de pengar som idag
kastas bort på kriget - bara för USA:s del 5,4 gånger
Afghanistan BNP årligen - användes till civilt bistånd
skulle helt nya perspektiv öppnas för afghansk
återuppbyggnad - och förhoppningsvis försoning.

Ann Wilkens var ännu inte beredd att acceptera att
talibanerna är en självklart part i sådana förhandlingar,
men den insikten är nog inte långt borta.

Från Cogito på Mellangatan till ett säkerhetspolitiskt
seminarium på Hamnplan är det bara ett stenkast.
Men mentalt visade sig avståndet vara enormt. Bakom
en rad säkerhetspolitiska arrangörer visade sig Försvarsmakten
vara spindel i nätet. Den inbäddade och mentalt mumifierade
Lars Adacktusson ledde debatten mellan sju partiers
representanter och försökte tränga in vänsterns Ali Esbati
i ett hörn - vill ni verkligen överge landet åt talibanerna?
Har du slutat slå din fru?

Domptören Allan Widman såg till att övriga riksdagsnissar
agerade lydig skolklass och upprepade alla argumenten.
Bushs argument, från en svunnen tid.

I den parlamentariska panelen tycktes man inte alls ha
fattat att det nu är en helt ny situation. Man har
parkerat på en ståndpunkt och inte flyttat sig en tum på
snart 9 år. Likt den danske amiralen Hans Lauritzen
under nordiska sjuårskriget 1566 parkerade
sin flotta över Visbys livsfarliga kalkstensplatåer har
man parkerad 500 svenska män och kvinnor i en livsfarlig miljö.

Dansken förlorade hela sin flotta på en enda natt.

Stefan Lindgren

Janne Josefsson yrar

Hade vi följt folkomröstningen 1980 skulle vi inte ha haft någon
kränkraft idag, sa Janne Josefsson i Debatt onsdag.

Fel
Linje 1 - för kärnkraft - hade 18,9 procent av rösterna. Linje 2 som sa
nja hade 39,1 procent och linje 3 som sa nej hade 38,7 procent.

Formuleringen av linje 2-alternativet var följande:

"Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet
av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.
För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara
energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer
som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande
för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Man kan alltså lugnt påstå att folkormöstningsresultatet gäller. Det har
inte kommit något alternativ till kärnkraften och linje två medger då 12
reaktorer. Den utesluter utbyggnad - men knappast en förnyelse av
befintliga verk.

Stefan Lindgren

Ekéus berättar

Rolf Ekéus berättade i sitt sommarpratarprogram om hur hans
vapeninspektörer effektivt oskadliggjorde alla massförstörelsevapen i
Irak. Den största bragden var att förstöra en anläggning för utveckling
av biologiska stridsmedel, vilket skedde efter tips från den ryske
generalen Astafjev, om man får tro Ekéus.

En gärning värd Nobels fredspris?


Den av Ekéus ledda avväpningen av Irak visade sig dock bara vara ett
förstadium till 2003 års krig - och detta måste han väl ha insett. Men jag
kan inte minnas att han protesterade.

Däremot en av hans efterträdare, den amerikanske vapeninspektören Scott
Ritter satsade allt, hela sin karriär på att avslöja Vita husets
angreppsplaner och på att avslöja att de omtalade kvarstående massförstörelsevapnen
var en bluff. Scott Ritter visade sig ha rätt, men för det fick han
aldrig minsta erkännande. Tvärtom, han slutade i fängelse, åtalad för
fejkade sexanklagelser.

Han kan dock vara nöjd med att det är hans version som kommer att
gå till historieböckerna. Bush och Blair var lögnare.

Och om jag har förstått saken rätt så gick viktig information som
insamlades under Ekéus ledning direkt till USA:s underrättelsetjänst och
användes i krigsplaneringen.

Den aspekten hade väl varit väl värd en reflektion? En platta? "Make
Believe Ballroom" med Nat King Cole?

Sen kom Ekéus in på sitt uppdrag som medlare i Kyrgyzstan (som svenska
"språkvårdare" envisas med att kalla Kirgisistan).

Han gjorde då en beskrivning av Stalins politik i Centralasien som en
klassisk imperialistisk politik att "söndra och härska". Det är helt fel.
Gränsdragningen mellan sovjetrepublikerna följde helt etniska linjer och
syftet var att dessa folk skulle utvecklas till riktiga nationer, efter
att ha levat i mer eller mindre splittrade feodala stamsamhällen.

Stalins fel var inte detta. Det var ett helt annat, som den store
ryske orientalisten Barthold påpekade - och modgt varnade för. Felet var
att tillämpa det europeiska nationsmönstret på den asiatiska
verkligheten där statsbildningar i de flesta fall (Indien, Kina,
Afghanistan etc) är mångnationella.

Kyrgyzstans expresident kallade Ekéus i hastigheten Bikajev, vilket ska
vara Bakijev. Men det kanske inte spelar någon roll när man tillbringat
en stor del av sin karriär i en trygg västlig miljö.
Stefan Lindgren

Beklämmande Ahlin

Urban Ahlin (s) finner ingen anledning att diskutera ett
slutdatum för Afghanistanockupationen.

Ska Sverige gå till historien som den mest krigsbegivna av det
40-tal länder som deltagit i detta misslyckade korståg?


G8-länderna vill lämna Afghanistan

* Ledarna för G8-länderna vill ha en tidplan för när
utländska militärtrupper ska lämna Afghanistan.

"Vi kan inte stanna i ytterligare fem år när vi redan varit
där i nio år", säger Storbritanniens premiärminister David
Cameron till Sky News.

* Kanada lämnar nästa år, Holland i år.

* Polens försvarsminister sa nyss att landets trupper ska
var hemma 2012.

Men i Sverige är de tongivande politikerna så förblindade av
den egna krigsretoriken att de vill stanna till slutsegern
- en logisk omöjlighet i ett krig utan mätbara mål.

Inte sedan Karl XII huserade med 2 000 man i Bender i sex år
har Sverige svarat för ett så meningslöst krigsföretag.

Stefan Lindgren

Bilden av Bildt

Ingen ska påstå att Carl Bildt är Vita husets dräng. Det är han inte.
På en rad punkter fronderar han nu mot USA:


1. Han försvarar general McChrystal mot Obama.
SvD: Utrikesminister Carl Bildt har tidigare berömt general
McChrystal för vad denna har åstadkommit i Afghanistan.

- Det är en beklaglig utveckling. Vi har uppskattat och ställt oss
bakom de metoder som general McChrystal tagit initiativ till, säger Carl
Bildt till SvD.

Även försvarsminister Sten Tolgfors reagerar på avskedet
och utrycker dels sitt stöd för general McChrystals insats - men även
oro för att insatsen i Afghanistan nu kan påverkas.

- Hans arbete grundlade en helt nödvändig förändring av strategin i
Afghanistan. Det var och är nödvändigt att värna om civilas säkerhet.
Afghanistans framtid kan inte vinnas utan civilbefolkningens stöd och
tro på de långsiktiga utvecklingen, säger ministern till SvD.

- Så har Sverige alltid agerat. Det är viktigt nu att inte det tappas
tempo i insatsen, utan att den nya strategin fullgörs.


2. Såväl Carl Bildt som Sten Tolgfors (som Mona Sahlin) låtsas
fortfarande inte ha hört Obamas löfte att trupperna ska börja dras
tillbaka senast juli 2011.

3. Bildt har inte visat tillräcklig entusiasm över Iran-sanktionerna:
Wall Street Journal 26/6: "Sverige. Dess ekonomiska engagemang inne i
Iran må vara blygsamt, men att döma av källor i diplomatkretsar tycks
Sveriges utrikesminister Carl Bildt fortfarande vara sur över att inte
ha blivit utsedd till att bli EU:s utrikespolitiska chef. EU-diplomater
säger att Bildt har sinkat processen av ren trots. Det är också värt att
notera att Sverige, under sitt EU-ordförandeskap, vägrade att skriva
under på ens den mildaste sanktion när Iran arresterade personal på
Storbritanniens ambassad i Teheran. Sveriges ambassadör var också en av
den blott handfull västliga diplomater som iddes närvara vid
installationen av Mahmoud Ahmadinejad förra året. Och trots Sveriges
generella stöd till FN på snart sagt varje annan fråga, har Bildt
faktiskt kritiserat de senaste FN-sanktionerna mot Iran."
                                                ****
Min kommentar: 

Sverige behöver alltså inte traska patrullo efter USA i varje fråga.
Glad nyhet. Men i Afghanistanfrågan väljer Bildt/Tolgfors (och M Sahlin)
att frondera från Bushregimens ståndpunkt - att kriget mot terrorismen
inte har något slut...

Genom att avsätta en sladdrande general med Napoleonkomplex markerar
Obama de folkvaldas prerogativ. Ett välkommet återuppliavnde av
den uppgift Eisenhower ställde men aldrig gick i land med, att tygla det militär-
industriella komplexet, där demokratiskt illojala generaler var en av ingredienserna.

Så gör vi inte i Europa. Här får generalerna som regel hållas och de
folkvalda hukar sig.

Sannolikt representerar Bildts kritik av Vita huset vissa europeiska intressen,
t ex en önskan att när väl hälften av trupperna i Afghanistan är europeiska borde
hälften av bytet också tillfalla Europa (gas, olja, uran , koppar). I Europa tror man inte
ätt USA tänker överlåta allt detta godis till de rättmätiga ägarna, afghanerna.

I Iranfrågan finns det likaså europeiska intressen att tillvarata, som
skiljer sig från de amerikanska. Sverige tillhör ju inte
kärnvapenklubben och kan se mer avspänt på Irans strävanden.

Även om Iran inte tänker bygga en bomb kan landet ha intresse av att
precis som Sverige en gång visa ATT HAR DET TEKNISKA KUNNANDET
ATT BYGGA EN BOMB. Det har ju i dagarna avslöjats att Sverige gick så
längt att det provsprängde konventionella jätteladdningar i Vidsel på
50-talet för att simulera kärnvapen och lära sig mer om dessa.

Ingen bra position för den som vill ta Ahmadinejad i örat.

Stefan Lindgren

Time-out - men för vad?

Ska Bildt ta time-out?

Det finns många goda skäl till det.

Men knappast att Ecos, European Coalition on oil in Sudan, uttalat som
sin åsikt att Lundin Oil är medansvarigt för brott mot mänskligheten.

Man ska komma ihåg att det är USA som ensidigt har drivit på försöken att
få konflikten i Sudan stämplad som folkmord, för vilket regimen skulle
kunna ställas till ansvar.

Internationella brottmålsdomstolen i Haag gjorde sig själv till åtlöje i
hela tredje världen när den beordrade att Sudans president skulle gripas
och ställas inför rätta.

FN:s säkerhetsråd vägrade emellertid att i denna fråga dansa efter USA:s
pipa och har valt att inte karakterisera den allvarliga konflikten med
hundratusentals offer som folkmord.

I stället spinner USA-Storbritannien nu planer på att dela landet,
vilket kan ske om en folkomröstning i höst går deras väg. Söndra och
härska är en beprövad taktik.

Jag ser inget skäl till att Sveriges riksdag skulle svansa efter en NGO
som antagligen bara springer sina finansiärers ärenden i denna fråga.

DÄREMOT finns mycket annat att kritisera Bildt för:

Han är drivande bakom det svenska krigsäventyret i Afghanistan. Gång på
gång har han och hans Sancho Panza, Tolgfors, påstått i media att vi är
i Afghanistan på inbjudan av den afghanska regeringen. Var finns
inbjudan, Bildt? Visa upp den.

Sanningen är att den svenska ockupationsstyrkan är grundad på en lögn.

Bildt har också blamerat sig allvarligt i Georgienfrågan där han till
100 procent stödde president Saakasjvili, trots att det numera är
bevisat att Georgien var angriparen i kriget 2008. Han har inte på
minsta sätt tagit tillbaka vad han sa då eller sina jämförelser av
Ryssland och Hitlertyskland.

När det blåser upp till konflikt i Centralasien har han reptilsnabbt
kallat på EU- eller Nato-intervention, trots att det saknas några som
helst fördragsmässiga möjligheter till detta. Återigen visar Bildt hur
farliga instinkter han har.

Inte heller ska man glömma att han satt med i kommittén för ett fritt
Irak och tillsammans med Cheney och Wolfowitz arbetade för en invasion
av Irak. Dessbättre hade Bildt då inget inflytande över svensk
utrikespolitik.

Redan Bildts innehav av aktier i vapentillverkare som tillverkar
folkrättsstridiga splitterbomber borde vara skäl till en time-out OM DET
VORE så att den svenska politiska eliten månade om Sveriges goda namn.

Inte på någon av dessa punkter har Thomas Bodström någonsin kritiserat
Carl Bildt. Rätta mig om jag har fel!

Stefan Lindgren

Försvarsmakten 100 år efter

Försvarsmakten tycks bada i pengar. Helsidesannonser i
dagspressen, intensiv kampanj i Stockholms tunnelbana.
Innebörden är att göra reklam för Sveriges krigsuppdrag i
Afghanistan.

"DIN MORBROR KAN TÄNKA SIG ATT LEVA I ETT SAMHÄLLE SOM INTE
HAR NÅGOT SOM HELST SKYDD.
Vad tycker du? Nu vill vi ta reda på vad svenska folket
tycker om Försvarsmaktens arbete. Vilken del är viktigaste
för dig? Och vilken är minst viktig? Har du det som krävs
för att ha en åsikt?
Testa på forsvarsmakten.se"

Mitt spontana svar: Vad f-n vet Försvarsmakten om min morbror?
Han råkar vara 90 fyllda och har arbetat hela sitt vuxna liv i det
svenska försvaret. Han har varit fredsvakt i Sverige och fullgjort sin
tjänst med den äran.

Försvarsmaktens budskap (Metro 10 juni) finns i ett antal varianter

"VET DU ATT DIN KUSIN INTE TYCKER ATT MAN SKA FÖRSVARA
FREDEN UTOMLANDS..."

Försvarsmakten vet nog lika lite om mina kusiner. Dom är
ett 30-tal, men jag tror ingen av dem delar uppfattningen att man ska
"försvara freden utomlands" genom att bli legoknekt åt Obama.
Det räcker med att en avlägsen släkting, amerikan, stupade i Korea.

Den här kampanjen är märklig på många sätt.
För det första är det en politisk kampanj mitt under en
valrörelse.

För det andra är argumenten lögnaktiga...

Svenska trupper är inte i Afghanistan för att "skydda civila"
utan för att föra krig. I den mån man stöder sig på FN så är
det ett kapitel VII-uppdrag, inte fredsbevarande utan
fredsframtvingande, dvs krigförande.

För det tredje utgår man från att vissa människor inte "har
det som krävs för att ha en åsikt?" En mycket märklig syn
som visar att krigsmakten mentalt befinner sig någonstans
före den allmänna rösträttens införande (1917-21).

Stefan Lindgren

Social nedrustning i samstämmighet

Den totala enigheten, sa Ture Nerman, råder bara på
kyrkogården och på dårhuset. Samt Sveriges riksdag, får man tillägga.

I total enighet påtvingas nu 700 000 småföretagare utan anställda
7 karensdagar i sjukförsäkringen.

Vem har bett om det?

Som fri yrkesutövare skattar jag som företagare. Idag på
lunchen väntade ett grönt kuvert från Försäkringskassan med
det lilla rara meddelandet att min sjukförsäkring är
avskaffad.

Dvs antalet karensdagar tvångshöjs till sju dagar för alla
egenföretagare och vi erbjuds samtidigt "generöst" att höja
till 30, 60 osv. dagar.

Vi - egenföretagare utan anställda - är över 700 000. En sån
liten grupp förtjänar inte en rad i media förstås.

För oss innebär reformen att alla egendiagnostiserade
sjukdomar - allergiproblem, influensa etc. - avskaffas
med ett pennstreck.

För egna företagare finns hädanefter inga andra sjukdomar
än dem som diagnostiseras av leg. läkare, diagnoser som som sedan
överprövas och i många fall helt enkelt makuleras av
det nya systemets överstemedikus - försäkringstjänstemannen.

Jag känner mig personligen skyldig till denna reform.

Sedan alla hål i samhällets försvar mot sjukskrivning täppts
till utnyttjade jag i december den historiska rest av
sjukförsäkring som egenföretagare haft och sjukskrev mig i
fem dagar för influensa.

Det skulle jag inte ha gjort. Kvarnarna gick varma. I över tre
månader fick jag vänta på de ynka hundralapparna.
Uppenbarligen satte jag räknenissarna på spåret och några
månader senare är även den möjligheten till en krångelfri
sjukskrivning för normala vardagssjukdomar tilltäppt.

Ni som undrar varför försäkringsdebatten kommit av sig, kan
sluta undra. Riksdagen beslutade enhälligt om försämringen
för landets företagare, vilken naturligtvis serveras som en
stor förbättring.

Nomenklaturan - det spelar ingen roll om det står m, fp, kd, c,
s, mp eller v på etiketten - har ett fast grepp om de
offentliga finanserna, den egna köttgrytan, och är fast
beslutna att lära oss andra att arbeta.

På väg ut är FÖRTROENDET, den bristvara som först bringade
finansvärlden på fall och snart också välfärdssamhället. Det
är något som inga ROT- eller RUT-avdrag i världen kan
återställa.

Stefan Lindgren

Lögnaren Malaparte

Du som har tänkt läsa Curzio Malapartes roman "Kaputt" gör klokt i att
även läsa Anders Ehnmarks recension i Expressen:
http://www.expressen.se/kultur/1.1983591/curzio-malaparte-kaputt
Ehnmark träffar huvudet på spiken. "Oförståeliggörande sensationalism."
Men: Man måste läsa Malaparte för att förstå vår tid.


Om Curzio Malaparte (1898-1957) alias Kurt Suckert kan mycket sägas.
För att ta den korta versionen: Han var en skicklig fascistisk
intellektuell och en stor opportunist.

Han tjänstgjorde åt den italienska fascismen till det bittra slutet och
byggde sig en villa på Capri som sagts vara världens vackraste för de
pengar han förtjänade.

Kaputt skrev han när Italiens nederlag sedan länge var ett faktum och
han börjat arbeta som propagandist åt de allierade i Syditalien. Han
dammade av och förbättrade en del texter som sades skildra bl a
östfronten i Sovjet 1941 och Finland 1942.

Men tvärtemot vad introduktören Mikael van Reis säger i den nya
"Kaputt"-upplagan (Bonniers 2010, övers Viveca Melander)
är detta en roman, ingenting annat.

När van Reis skriver att det snarast är en memoar ("Inte sant, inte
falskt, men upplevt") bortser han storsint från att mycket är rent LJUG.

Historien om de tusen sovjetiska hästar som gav sig ut på Ladoga i
december 1941, för att sedan begravas i april 1942 efter att ha frusit fast i isen
och bara ha stuckit upp med huvudena under hela vintern, är en
skröna som kanske går hem i Italien, där sjöar sällan fryser.

Men för en nordbo som varje år ser isen lägga sig - en process som
ibland tar veckor, om inte månader, utan att någonsin ett enda djur blir
infruset i isen, är det rent skitprat.

Man har också konstaterat att hans reportage från Moskva 1930
(Majakovskijs självmord) är påhitt, eftersom han bara besökte Moskva en
gång och det var 1929.

Berättelsen om mötet med kroatledaren Ante Pavelic bär också en lögnaktig
prägel. Malaparte påstår att Pavelic förvarade tjugo kilo människoögon i
en videkorg (!) som Ustasja skickat honom som bevis för hur många
fiender de dräpt.

Historien skulle vara sann om alla fiender hade emaljögon, annars inte.

Malapartes bok är full av sådana påhittade vidrigheter. Som om inte
andra världskrigets verkliga vidrigheter skulle räcka! Tidskriften Time
kallade boken för "bästsäljande vidrigheter" och döpte Malaparte
till"... ett slags Jean Paul Spillane".

Jag hittar faktiskt ingenting som styrker autenciteten av t ex hans
reportage från östfronten. Det kan lika gärna ha tillkommit på någon
restaurang i Polen eller Österrike. Det han berättar om tyskarnas
grymheter (t ex att alla fångar som kunde läsa ska ha skjutits) har
han inte upplevt utan bara hört eller själv hittat på.

Kanske greuelpropagandan tjänade ett praktiskt syfte för dem som efter
kriget vill rentvå sig och skaffa sig Persilschein (de "tvättintyg" USA
utfärdade efter förhör med höga fascister/nazister). Under alla
förhållanden mystifierar den nazismen/fascismen.

Den kritik som Malaparte levererar mot den tyska nazismen är inte
principiell. Hitler anklagas för att vara "feminin" och "vek" och om
tyskarna begår grymheter gör de det "av rädsla". Det var en typ av kritik som
säkert odlades i Italien för att släta över det italienska misslyckandet.

När Malaparte besöker ghettot i Warszawa finner han de judiska barnen
inte bara "smutsiga" utan "degenererade" och motbjudande. Det är svårt
att höra någon ironi en fras som: "Deras enda nöje är att gå och se på
när deras mammor arkebuseras. Ett passande nöje för judiska barn".)

Man kan naturligtvis undra varför Bonnier satsar på en så kostsam
återugivning av Malaparte år 2010. Som Ehnmark påpekar finns det något
i tonen som känns modernt. Andra världskriget håller mer och mer på att
förvandlas till ett obegripligt helvete av ömsesidiga grymheter och i
den lönsamma vågen av krigslitteratur gäller det att konkurrera med
vidrigheter.

Ryskan har ett ord för den publik man flirtar med: zevaki. Det kommer av
zevat', gapa. De som står och gapar vid varje bilolycka, eldsvåda eller
massaker. Och aldrig kan få nog.

Men visst är det nödvändigt att också läsa fascisterna. Federico Fellinis
filmer blir inte sämre av att vi vet att han filmade krigsfilmer åt
Mussolini. Ignazio Silones Fontanamara eller Bröd och vin blir inte sämre
för att vi nu vet att han var polisspion - även om det definitivt
påverkar läsningen.

Ehnmark gör en jämförelsen med Ryszard Kapucinski som på ett plan är
träffande. Båda skrev en form av utrikesreportage som kan vara rätt
förrädiska - med hinkvis av lokal kolorit, samtal, resonemang och
påståenden som var omöjliga att kontrollera eller bedöma sanningshalten
av, och där framgången byggde på att författaren rätt tolkat
läsekretsens fördomar och gav dem vad de ville ha.

Aforismerna står som spön i backen, och inte så sällan handlar de om
nationalkaraktärerna, en förklaringsgrund som stod i samklang med
nazismen/fascismen man som fortfarande är mycket gångbar.

Jag kan tänka mig att en jämförande analys av Kapucinski i Etiopien och
Malaparte i Abessinien skulle komma till liknande slutsatser.

De båda hade också den likheten att de reste med den egna statssäkerhetens
uppdrag. Kapucinski visade sig efter sin död ha varit i den polska
underrättelsetjänstens tjänst och Malapartes uppdrag låg i öppen dag men
mystifierades genom de många historierna om hur han tvingades smuggla
ut manuskriptet till Kaputt etc.

Jag tror en uppmärksam läsare ska känna igen många av Malapartes stilgrepp.

Studiet av historia är studiet av orsaker. Men om någon förklarar andra världskriget
med att Hitler ville ha krig, att tyskar var korkade, kvinnliga, fega etc. bör alla
varningsklockor ringa.

Även om alla påståendena vore sanna förklarar de ingenting.


Stefan Lindgren

Dom över Expressen

Att Pressens opinionsnämnd friar Expressens artiklar om
Jan Guillou är väntat. PON är inget opartiskt utan ett
korporativt organ, som återspeglar rådande maktförhållanden
i svensk press.
PON förnekar i enlighet med Expressens föga sofistikerade
retorik att tidningen utpekat Guillou som spion. Man
idiotförklarar därmed svenska folket som varit läskunnigt
sedan 1700 kallt.


Typiskt är också att Expressen, uppmuntrad av den
förutbestämda framgången, kräver sitt skålpund kött. Yrsa
Stenius ska bort.

                                   * * *

Enligt Opinionsnämndens mening har de på löpsedlarna
och förstasidorna använda uttrycken inte någon helt klar
innebörd. Sedda för sig kan de inte sägas ha inneburit att
Jan Guillou för läsaren har utpekats som skyldig till
brottet spioneri. Frågan är då om löpsedlarna och
förstasidorna tillsammans med innehållet i det omfattande
artikelmaterialet har inneburit ett sådant utpekande.
Även om Jan Guillou i publiceringarna inte utpekades
som spion kan innehållet i löpsedlarna och artiklarna
sammantaget möjligen ha lett läsarens tankar till
spioneriverksamhet. Av avgörande betydelse för den
pressetiska bedömningen av publiceringarna är emellertid
enligt Opinionsnämndens mening att artiklarnas innehåll
såvitt framkommit var i huvudsak korrekt samt det
förhållandet att Jan Guillou fick omfattande utrymme för att
komma till tals. Mot denna bakgrund finner nämnden att han
inte kan anses ha tillfogats en oacceptabel publicitetsskada.
Det finns alltså inte skäl för pressetiskt klander av
tidningen."

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson tycker att dagens
beslut borde få konsekvenser för PO Yrsa Stenius.
 
– Min gissning är att Pressens Samarbetsnämnd nu tar
ansvar för att det pressetiska systemet förvaltas på bästa
sätt och att en ny, åtminstone tillförordnad, PO med kraft
kan delta i diskussionen om framtiden. Yrsa Stenius har
kritiserats av sin företrädare, av rikstidningar och av
lokaltidningar. 15 av de 20 största tidningarna har mindre
förtroende för henne än för företrädaren. När nu också
Opinionsnämnden, med ett beslut fattat i plenum, underkänner
hennes uppmärksammade bedömning i Guillou-ärendet måste det
rimligen få konsekvenser.

                                           * * *

PON och Expressen har dock glömt en sak. Jan Guillous
hemliga vapen. Han kan skriva och folk läser vad han skriver.
Om något år kan bokhandlar och bensinstationer fyllas av
Guillous egen dom i ärendet. Den kan inte överklagas.

Vi som följt honom sedan IB-affären håller tummarna. Det
finns hemliga, våldsamma och odemokratiska strukturer i
Sverige som varit ute efter honom hela tiden. De får inte
segra.
En av de första saker IB-åklagaren Robert gjorde sedan han
gripit Guillou, Bratt och Isacson var att kalla in angivaren
Arne Lemberg. Men hans snicke-snack höll inte. Varken första
eller andra gången hos åklagare. Inte heller tredje gången,
postumt i Expressen.

Stefan Lindgren