Vargen och lammet
För den starke är den svage alltid skyldig:
Det har vi mängder av exempel på från förr,
Vi skriver inte historia tyvärr,
men i fablerna finner vi denna intrig:
Arne Nyman (död 1987): "Dagen är grå"
Dikten hittade jag i en bok av Iwo Wiklander som heter "Nätter
på Savoy". Gråljuset var ett typiskt motiv för fyrtiotalisterna och
känns det inte åter aktuellt, inte bara för årstiden?
Boken innehåller många intressanta litterära notiser
och ett intressant porträtt av Per Meurling, skrivet av en kamrat
i kampen mot fascismen.
Många små iakttagelser borde kunna sätta myror i huvudet på
forskarna. T ex kommer Iwo Wiklander in en dag i början av
andra världskriget på Cattelin i Gamla stan och vem sitter där i
samspråk om inte sovjetambassadören Alexandra Kollontaj och Raoul
Wallenberg. Vad hade de ihop?
Stefan Lindgren
Stefan Lindgren
Tio års nedtystad, mörkad, manipulerad debatt har alltså äntligen avsatt
ett synbart spår i makthavarnas politik.
Men vilket spår?
Att i dagsläget föreslå en styrka på 400 man i Afghanistan är att
försöka vrida tillbaka klockan till 2008, då vi tjänade George W Bush
utnötningskrig istället för Barack Obamas "surge". Det är en skillnad i
taktik.
Carl Bildt har nu klargjort att avsikten är att stridande svensktrupperna
ska stanna bortom 2014. Hans polare i Pentagon säger att ockupationen
måste förlänmgas till minst 2024.
För Pentagon - liksom för dess marionetter i den svenska regeringen - är
just nu det viktigaste inte antalet soldater - utan att till varje pris
förhindra BINDANDE BESLUT OM ATT ÅTERSTÄLLA AFGHANISTANS NATIONELLA
SUVERÄNITET OCH TERRITORIELLA INTEGRITET.
Afghanistanvänner bör kräva varken mer eller mindre än ett omedelbart
hemtagande av trupperna. Tidsutdräkten ska inte vara större än vad som
krävs för att packa sig ombord på de C17-plan som de svenska
skattebetalarna fått betala så dyrt. Två flygningar bör räcka.
Djävulen sitter i detaljerna och så länge regeringen inte gett en full
ekonomisk redovisning av Afghanistanäventyret är det också av det skälet
fel att godkänna någon fortsättning.
Enligt SIDA var det civila biståndet till Afghanistan 647 miljoner 2010.
Om vi då tar de militära kostnader för 2010 (för att få jämförbart för
samma år) var de 1 480 miljoner plus 635 miljoner i vår kostnad får
Nato:s C17-plan = 2 115 miljoner.
Militärkostnaderna är alltså MER ÄN TRE GÅNGER SÅ STORA som det civila
biståndet.
Och det civila biståndet har frysts, långt innan truppminskningen kommit
på tapeten:
Gunilla Carlsson skrev i en rapport till moderatstämman:
"Sverige bör inte nämnvärt öka nivån till centrala program under
strategiperioden med tanke på bristande förmåga, åtagande från den
afghanska regeringens sida vad gäller att stärka en god samhällsstyrning
inom ramen för Kabulprocessen. Sverige bör dock ha beredskap för att
stärka stödet om situationen förbättras".
Det säger en del om prioriteterna att man är så negativ till den civila
hjälpen och krampaktigt håller fast vid Sveriges krigsdeltagande.
Stefan Lindgren
En sådan liten flagga vill jag placera på följande uttalande av världens
störste lille dansk. Han har fått sin hjärna sönderskramlad av
överdriven löpträning enligt Navy Seals träningsprotokoll.
"Nato och våra partner har framgångsrikt fullgjort det historiska
mandatet från FN:s säkerhetsråd att
skydda den libyska befolkningen", förkunnar Nato:s generalsekreterare
Anders Fogh Rasmussen.
Stefan Lindgren
Deras parti har dock lång väg kvar till någon trovärdighet efter Lars
Ohlys och Hans Lindes dikeskörning i frågan.
Carl Bildt hade frågat Ohly om han ville vara med på uppgörelsen om
Libyen, men han hade avböjt. I eftertankens kranka blekhet, får
man förmoda.
Stefan Lindgren
Latinamerikanskt Kulturkafé
Drottninggatan 91
arr: Sveriges Fredsråd
Sverige och NATO i Libyen - en humanitär insats?
Är bombningarna av Libyen förenliga med FN-stadgans
fredsprincip? Kan de skydda civilbefolkningen?
Var alla fredliga medel uttömda? Varför just Libyen?
Kan NATO anförtros ledningen av FN-insatser?
Ska Sverige delta?
Medverkande
Samtalsledare Kirsti Kolthof, IKFF, Internationella Kvinnoförbundet
för Fred och Frihet,
Stefan Lindgren, Afghanistan Solidaritet,
Gita Navabi, Feministiskt Initiativ,
Agneta Norberg, Svenska Kvinnors Vänsterförbund
På Sergels Torg talar Jan Myrdal, också Afghanistansolidaritet
på Kommunistiska partiets möte på Sergels torg kl 14.30.
Vi sjunger Internationalen - men glöm inte femte versen, anti-
krigsversen, viktigare än någonsin.
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp ...
(Text: Eugène Pottier, Femte versen efter Hans Hastes:
Dikter i kamptid, Pogopress 1977).
Stefan Lindgren
Det påminner om vad Vimmerby Tidning påstås ha skrivit för
ungefär 160 år sedan:
"Vi har vid ett flertal tillfällen varnat herr Bismarck…"
Att detta citat ur Vimmerby Tidning är apokryfiskt gör inte
saken sämre. Inte i hela Småland finns det en lokalredaktör
så korkad som DN:s ledarskribent Gunnar Jonsson. Inte på 160
år.
Stefan Lindgren
-----
No virus found in this message.
Checked by AVG - www.avg.com
Version: 10.0.1209 / Virus Database: 1500/3549 - Release Date: 04/04/11
http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=5901
Där finns en hel del intressant videomaterial. Bland
annat en rapport från rysk expertis som följt kriget
i Libyen med satellit:
Gadaffi bombade inte sitt eget folk! säger de. Själva
utgångspunkten för Nato:s anfall skulle alltså vara en bluff.
Stefan Lindgren