Obesvarade frågor till ÖB

Bäste ÖB!

Jag var och lyssnade på ditt tal i går lördag på Järvaveckan och jag hade hoppats på att det skulle bli tillfälle till en frågestund efter ditt tal.

Jag gick runt en stund och tittade efter dig.

Igår Venezuela, i morgon Kuba

USA har ”ökat sin militära närvaro” utanför Kuba, säger TV 4:s politiske kommentator Markus Oscarsson i lördagens morgonsändning. Det är sannerligen en eufemism som heter duga! När det borde heta att USA illegitimt hotar Kubas nationella säkerhet och existens. 

Lasse Ekstrands krönika idag lördag.

Hvad vilja LO?

August Palm tolkad i brons av Ture Johansson (1978),
LO-huset,  Norra Bantorget Stockholm.

Jag tar del av en hårresande skräckskildring i tidningen Arbetet 260526 om arbetsmiljön inne på Ica:s e-handelslager i Brunna. Omger sig med ryktet att vara ett ”framtidslager”, automatiserat och robotiserat. Med hjälp av AI upprättas och uppföljs ”prestationsmål”. Jag betackar mig omedelbart för denna iskalla mardrömsframtid. En direkt omänsklig arbetsplats.

Lasse Ekstrand fortsätter idag på samma ämne som i gårdagens krönika.

Har facket kastat in handduken?

Staty i Iggesund. Cellulosa-Arbetaren av Per Nilsson-Öst.
Foto: Barbro Kjelkerud. (Se text efter krönikan).

Lasse Ekstrand idag: 

Jag snubblade över repliken i Annelie Jordahls bok Kallet. En uppbygglig historia i dessa krigstider om solidariteten bland vanliga jämtar under nazisternas ockupation av Norge. En solidaritet i gränstrakterna.

Flyktingar från broderlandet kunde därigenom undgå koncentrationslägren och Gestapos tortyrkammare.

Man dödar aldrig ett barn av misstag

En bild ur Gösta Werners filmatisering av Stig Dagermans novell Att döda ett barn.

Lasse Ekstrands krönika, här och nu:

Jag minns när vi under en lektion i folkskolan från en grammofonskiva hörde Stig Dagerman läsa sin mycket skickligt skrivna och medryckande novell om mannen som i bil på körde på och dödade ett barn. Berättelsen smög sig på oss strängt lyssnande elever och tog sig in under huden. Vi satt knäpptysta och tagna i bänkarna.

Hotet mot arbetarrörelsen har blivit verklighet i Sandviken

Sandviken idag. 

Lasse Ekstrand växte upp i ett s-märkt Sandviken. Idag har han svårt att känna igen sig.

Enligt en aktuell opinionsmätning skulle 23 procent av sandviksborna, om det vore val idag, rösta på moderaterna. (Arbetarbladet 260522) "Högern" sa man förr om detta parti. Som gått från att vara marginellt och obetydligt till en politisk kraft att räkna med i Sandviken. Med ett breddat väljarunderlag.

Jag, ett rysstroll

Ett rysstroll som tidningen reason.com föreställer sig det. 

”Om kriget kommer” hette en otäck broschyr med staten som avsändare och som landade i vår brevlåda i Sandviken när jag var barn. Den skrämde upp mig. Men mamma försökte lugna mig, när jag undrade ”måste alla dö?”, med att ”Gösta [pappa] är ju med i Hemvärnet!”

Lasse Ekstrand (ännu i Wien) blickar tillbaka.

Jag är inte längre densamme

En interiör från Sigmund Freud-museet i Wien (ett andra Freud-museum finns i London).

Jag är inte längre densamme - på gott och ont, förklarar Lasse Ekstrand.

Han är för fjärde gången på besök i Wien.

Jag har motbok på bibblan!

1919-55 var spriten ransonerad i Sverige. Kunde endast köpas med s k motbok.

Det borgerliga, av företagsekonomiskt tänkande genomsyrade samhälle som vi dväljs i är schizofrent, slår Lasse Ekstrand fast i dagens krönika. 

Enklare uttryckt, den ena handen vet uppenbarligen inte vad den andra gör. Det pratas yvigt och brett om ”grön omställning” och minskade utsläpp. Vilket borde leda till att det blir billigare att färdas med kollektivtrafik. Men icke, sa Nicke.

Kristen och socialist

Hurra, hurra, hurra! Klackarna i taket för födelsedagsbarnet, vännen Bengt Wiklund, boende utanför Hudiksvall. Några och åttio har han hunnit bli. Pigg som en mört. Glimten i ögat. Minst lika spänstig som Mick Jagger.

Lasse Ekstrand skriver om den tidigare kyrkoherden i Gefle.

Hedra dem som förtjänar att hedras

Maj 1945. Fredsfirande i Stockholm.

Lasse Ekstrand läser en understreckare i Svenskan från 8 maj om den polske författaren Wytold Gombrowicz:

En favorit i mitt privatbibliotek. Jag vågar inte sätta en femma på att han längre är särskilt välkänd i Sverige. Inte ens bland de kulturfina, de självutnämnda smakdomarna på DN framförallt.

Arbetargrabbar som "gjorde något annat"

Pugh Rogefelt spelar i Sommarkrysset, Gröna Lund 2013.
Foto: Daniel Åhs Karlsson.

Lasse Ekstrand reflekterar över fenomenet arbetargrabbar som "gjort något annat".

Det kan gälla för Bo Widerberg, Stig Sjödin, Pugh Rogefelt och en hel del andra ... som krönikören själv.

Boken som skiljer på judendom och sionism

 

Till minne av Hind Rajab, flickan som gav röst åt alla döda, lemlästade och traumatiserade palestinska barn.

Kaj Odelstål recenserar "Israel i Palestina" av författaren Yakov  M Rabkin. 

Boken har undertiteln "Varför den sionistiska koloniseringen står i strid med judendomen".

Rabkin anser att om man ”suddar ut grundläggande skillnader mellan judendom och sionism, judisk identitet och israelisk nationalitet”, skapas en grogrund för att uppfatta all kritik mot Israels politik som judefientlig. Propalestinska demonstrationer har ofta utmålats som antisemitiska.

Kärlek på papper

Emma Hamberg skrev boken som den tydligen publikdragande feelgood-filmen Je m´apelle Agneta bygger på. Om jag inte är helt ute och cyklar var Hamberg tidigare chefredaktör på Veckorevyn. (Tror att syrran läste den.) Och det säger väl en hel del. Antar jag.

Lasse Ekstrand har sett filmen.