Och då inte i främsta hand för den vansinniga, jag finner inget bättre ord, upprustning som Europas politiska ledare (det tar emot att använda det positivt laddade ordet) bestämt sig för. Storleken på de pengar man anser behövs, alla tusentals miljarder, framkallar nästan svindel.
Det är som att förflyttas tillbaka till det kalla kriget under femtiotalet. Russofobin har dammats av eller väckts till liv på nytt. Inga tveksamma eller avvikande röster hörs i vårt land. Konsensus råder i maktens boningar. SD och S nästan omfamnar varandra i ett krigshetsande samförstånd.
Till och med Jonas Sjöstedt, vänsterpartiets svärmorsdröm, nu i ovårdat skägg och uppåt krypande hårfäste kanske inte lika mycket en sådan, förespråkar kärnvapen i kampen mot Ryssland.
Som Stefan Lindgren häromdagen uttryckte det: tomma tunnor bullrar mest.
Ändå inte upprustningen eller russofobin som oroar mig mest. Även om det förstås är illa nog. När jag läser om ett lagförslag att det ska bli brottsligt att filma och förolämpa - anser förslagsställarna att det är samma sak, eller olika? - myndigheter går det kalla kårar efter ryggen.
Vem ska stoppa ett dylikt förslag med alla dess riskabla implikationer? Hur riskerar det att inkräkta på vår grundlagsfästa åsikts - och yttrandefrihet? När är en förolämpning eller förolämpning? För att ta ett exempel: Om jag kritiskt yttrar mig om skatteverket efter en underkänd deklaration, riskerar jag därigenom åtal?
Orwells 1984 - Sverige 2025?
Lagrådet får förslaget på remiss. Och?
Omedelbart minns man den så kallade "gymnasielagen". När regeringen körde över lagrådet, för att ensamkommande "barn" (inom citat på grund av osäkerhet om uppgiven ålder) från Afghanistan skulle få stanna. Det blev en flopp. Inte många som tog sig igenom de gymnasiestudier som lagen skulle möjliggöra. Men det kunde man förstås räkna ut på förhand.
Om lagförslaget kommit till som en följd av påskkravallerna, när poliser angreps och måste backa, kan jag hysa viss förståelse. Men jag kan inte läsa ut om det är den speciella bakgrunden till förslaget. Och hur kommer "förolämpningar" in i bilden?
Karl Popper, som skrev The Open Society and Its Enemies, varnade för de små stegens tyranni. Är det inte detta som just nu sker i Sverige? Inskränkning i små steg, tja, små och små, av våra grundläggande rättigheter.
Och inte bryr sig folket. Som jag härom morgonen svarade en av mina läsare som undrade vad jag tyckte om vice president Vance när han läste lusen av europeiska politiker och generaler.
Jag svarade: i sak har jag inget att invända. Det Vance påtalade är ju det som skett i Sverige efter 2015.
Men, det är inte politikernas advokatyr som är problemet. Utan folket. Den medborgerliga medvetenheten är pinsamt låg.
Undersåteriet och lydnaden, däremot, är utbredda fenomen i folkdjupen.
Hur låta bli att känna stigande oro i denna galna samtid?
Lasse Ekstrand
Skriftställare
Från Kenneth Lundgren
SvaraRaderaVisst var den så kallade gymnasielagen illa förberedd men jag kan inte se att dess legala tillkortakommanden skapade särskilt stor skada för de ensamkommande flyktingbarnen. Enligt ETC var lagen en integrationssuccé. De skriver:
1. I september 2024 hade 5333 personer av de 7763 personer som omfattades av gymnasielagen fått permanent uppehållstillstånd.
2. 2023 förvärvsarbetade 80 procent av unga födda 1999 som kom till Sverige som ensamkommande 2015. Att jämföra med 65 procent av svenskfödda i samma ålder.
Låt oss inte blanda äpplen med päron. För mig är det höga antalet permanenta uppehållstillstånd inte ett kriterium på någon ”integrationssuccé”, även om ETC av politiska skäl förstås vill att det ska vara så. Uppehållstillstånd är inte detsamma som integration. Det första leder inte självklart till det senare.
SvaraRaderaTidöregeringen, skuggad av SD som medierna gärna etiketterar som ett ”främlingsfientligt” parti, fortsätter i den förra regeringens fotspår att vara generös med att bevilja permanenta uppehållstillstånd. I jämförelse med andra europeiska länder, icke minst de nordiska, är Sverige extremt i detta avseende.
Syftet med den omdiskuterade ”gymnasielagen” förstår jag som tudelat. Huvudsyftet var att möjliggöra att uppehållstillstånd kunde utgå, så att ensamkommande afghaner kunde stanna i Sverige.
Ett annat syfte måste väl i rimlighetens namn också ha varit att ensamkommandes formella kompetens skulle öka. Det förutsätter att utbildning genomgås, att det som förr hette "studentexamen" tas.
Nå, politikerna ville till varje pris ”rädda” dem som riskerade utvisning.
Detta att Sverige skall vara den humanitära stormakten på jorden är inget jag applåderar. Alla integrationsproblem i spåren av stormaktsdrömmarna gör mig djupt bekymrad. Förutom undermineringen av rättsstaten.
Kanske bör man se ”gymnasielagen” även ur detta sistnämnda perspektiv. Jag tror att lagrådet och andra remissinstanser skulle instämma.
Lasse Ekstrand