Stoltenberg berättar

Jens Stoltenbergs bok om sin tid i Nato 2014-24 är en berättelse, eller ett "narrativ" som man numer säger när det handlar om att sälja in en världsbild.

Framställningen tyngs inte av några noter eller källor och mycket är skrivet på fri hand och knappast verifierbart.

Om vi tar hans framställning av Rysslands "fullskaliga", "oprovocerade" och "olagliga" invasion av Ukraina så är den milt sagt förvirrande.

Bland annat för att Ryssland enligt Stoltenberg först invaderar 2014, så en gång till 2022.

2022 ska man ha skickat "kryssningsmissiler" mot Kiev och Nato erbjöd Zelenskyj en flyktväg.

I själva verket satt han säkert mitt i centrala Kiev och där sitter han ännu. "Bankgatan" som det centrala regeringskvarteret kallas träffades av en raket i ett tak tidigare i år, med lindriga skador. Det är allt. 

"Massakern" i Butja beskriver Stoltenberg som ett omfattande blodbad, utan att ställa några kritiska frågor om vad som skedde mellan att ryssarna lämnade staden och världspressen släpptes in.

Men det verkligt allvarliga i berättelsen om Ukrainakriget är den totala frånvaron av initiativ från Nato:s sida för att förhindra den ryska inmarschen i februari 2022.

Den 19 februari meddelade president Putin att LNR och DNR erkänts. Detta ledde till omedelbara drakoniska sanktioner från USA, som om fullt krig hade utlösts. Men så var inte fallet.

I tre dagar dröjde ryssarna (efter att ha väntat i 8 år på efterlevnad av Minskavtalen) då det fanns ett fönster för diplomatiska initiativ för att reglera konflikten.

Från Vita huset och Nato: Ingenting. Niente. Nitjevo.

22 februari, alltså två dagar före Rysslands SMO (särskilda militäroperation), förklarade Joe Biden på en presskonferens: "We have worked with Germany to ensure NordStream 2 will not - as I promised - will not move forward". Ett löfte som sedan infriades med terroristdådet mot NordStream. Drakoniska sanktioner infördes samtidigt.

I Stoltenbergs bok finns ett helt kapitel som kallas "Skytteldiplomati" men där nämns inte en enda kontakt med Ryssland, trots att ju ett institutionaliserat samarbete i Nato-Ryssland-rådet kunnat aktiveras. Det enda Stoltenberg gjorde var att tacka ja till ett förslag från Finlands Niinistö att tala med Moskva. Av det blev intet.

Denna passivitet, totala avsaknad av initiativ förpassar Jens Stoltenberg till historiens kuriosakabinett, avdelningen mindre zombifierade tjänstemän.

Vita huset och Nato lämnade inte Ryssland något annat val att gå vidare med den "särskilda militäroperationen",

Istället för att diskutera vad som gjordes och kunde ha gjorts för Stoltenberg ett barnsligt resonemang om färgen på Putins slipsar för att "bevisa" att hans TV-framträdanden 21 och 24 februari hade gjorts vid samma tillfälle! Han utgår då från att Putin i likhet med pimpinetta västtjänstemän byter slips varje dag. För övrigt saknar ju saken all betydelse i en händelseutveckling där hundratusentals människors öden avgjordes.

Stoltenberg visar också en otrolig okunnighet om vad ryssarna kallar "pervopritjiny", de grundläggande orsakerna till konflikten som ju bl.a är Nato:s stegvisa utvidgning till Rysslands gränser.

Stoltenberg hänvisar till att Helsingforsfördraget från 1975 skulle ha heligförklarat "varje lands rätt att själv välja säkerhetspolitiska arrangemang". Det står INTE i fördraget. Istället framhålls den europeiska säkerhetens "odelbarhet" och "den ömsesidiga relationen mellan varje stats säkerhet och säkerheten i Europa som helhet".

Det handlar om Nils Ferlins insikt att "mitt tak är en annans golv" - som ännu inte nått fram till den norska gutten med alltför stor portfölj.

Det här är ingen hygglig kille man kan tänka sig gå på tur med. Irakinvasionen 2003 kallar han för ett "misstag" som ej får "rättfärdiga aggression idag". Dvs. vad USA gör är misstag och det Ryssland gör är aggression.

Häpnadsväckande är formuleringen att han kände "lättnad över att USA beslutat att ge klustervapen till USA", klustervapen som hann själv 2008 medverkat till att förbjuda.

Jag är helt säker på att Jens Stoltenbergs far Thorvald Stoltenberg (död 2018) skulle ha haft stora invändningar mot sonens mandattid som chef för världens största militärpakt.

Han intervjuades tillsammans med högerledaren Kåre Willoch i Verdens Gang i mars 2017. Båda var kritiska mot västs reaktion på Krims anslutning till Ryssland.

Thorvald Stoltenberg kritiserade sanktionerna mot Ryssland för att de kunde driva Moskva längre bort från väst. Vilket var vad som skedde

I sin bok "Frokost med Thorvald" pekade pappan på de misslyckade sanktionerna mot länder som Kuba, Irak och Serbien. I samtliga fall fick befolkningen och inte ledningen ta stötarna. 

Han påpekade att Nato gör av med många gånger större anslag på militären än Ryssland och varnar för att situationen kan komma ur kontroll. Ryssland och Nato-länderna talar förbi varandra och missförstår varandras åtgärder:

"Nato säger att allt de gör är defensivt, inte riktat mot Ryssland, men det hindrar inte ryssarna uppfattar åtgärderna som aggressiva. Vi har en negativ och farlig spiral av ord, uttalanden och handlingsmönster", varnade Stoltenberg. Se vad jag skrev om detta 2017.

Vad sonen Jens Stoltenberg och den armé av nulliteter han lyckats mobilisera har ställt till med kommer det att ta generationer att ställa till rätta igen. Hans exempel är värt att studera för att få korn på typen av politiker som är ständigt beredd att dra ut dyvikan när man sitter ute på sjön. 

Stefan Lindgren