Islam Sveriges näst största religion

I ETC i slutet av juli i år basunerade finansminister Elisabeth Svantesson ut: ”Galna terrorister, islamister, ska inte diktera vad jag ska göra på lördag - ” dvs. att delta i veckoslutets pridetåg.

Uttalandet gjordes mot bakgrund av terrordådet i Berlin en vecka tidigare. I hennes yttrande kopplas galenskap och terrorister ihop med islamister. En rimlig fråga är om gemene man självklart kan skilja på islam, islamister och muslimer?*

Erfarenheten visar att det är tveksamt, skriver Kaj Odelstål som läst en bok av Simon Sorgenfrei.

Hur finansministern uttrycker sig är också ett exempel på hur språkbruket blivit alltmer aggressivt när det handlar om invandrare och muslimer. Tänkesättet handlar helt öppet om vi-mot-dom.

Simon Sorgenfrei som är professor i religionsvetenskap, har skrivit en mycket intressant bok med titeln ”Öppna era hjärtan”. I den får läsaren följa den svenska debatten om invandring från mitten av 1970-talet till idag. Bokens tema fångas av undertiteln: Berättelsen om hur islam blev Sveriges näst största religion och Sverigedemokraterna landets näst största parti. Här visar han hur synen på islam och muslimer utvecklats över detta halvsekel. Boken låg på bokhandelsdiskarna redan i våras, men den känns väldigt aktuell nu i valrörelsen, där invandring och islam intar en relativt stor plats i de politiska diskussionerna.

Det här är en bok med många förtjänster. Den väckte verkligen mitt intresse, och jag vill starkt rekommendera den. Sorgenfrei gör intervjuer med muslimer från norr till söder, och ganska snart noterar läsaren att islam i vårt land inte är enhetlig eller monolitisk utan har många riktningar eller ansikten. Intervjuerna är gjorda med ett tilltal som fick mig att känna det som om jag var med vid intervjutillfället.

Två exempel på detta är när Sorgenfrei diskuterar valet att bära eller inte bära slöja med en skånsk kvinna med palestinskt ursprung. De två vrider och vänder på frågan. Är slöjan verkligen en symbol för kvinnoförtryck? Samtalet mynnar ut i att det är ett mycket personligt val och att kvinnor därför har olika skäl till sitt ställningstagande. Samtalet blottlägger också att det ohållbara i att införa ett generellt slöjförbud.

En annan fråga som tas upp är fastemånaden ramadan och hur man ska göra om den infaller under sommaren. För en muslim som bor norr om polcirkeln, där solen aldrig går ner under sommarmånaderna, blir det ett problem att inte få äta mellan soluppgång och solnedgång. Här löste församlingen problemet på ett praktiskt sätt – utan att vara dogmatisk (läs gärna boken för att få veta hur).

De intervjuade personernas berättelser handlar också om den nationella och internationella händelseutvecklingen över tid. Hur uppfattades 11 september och Satansverserna i den svenska muslimska miljön? Deras synpunkter och resonemang ger värdefull kunskap för en mindre insatt icke-muslim. Återigen betonas att Sveriges muslimer rymmer olika inriktningar, vilket förstås innebär att de har olika åsikter om vad som hänt.

Simon Sorgenfrei tar också upp det ofta bortglömda klassperspektivet när det gäller hur ”utanförskapet” och orättvisorna har utvecklats i vad vi brukar kalla Välfärdssverige. Identitetspolitikens analysram räcker nämligen inte till när det gäller att förklara många muslimers utsatthet och fattigdom - eller, med författarens begrepp, relativ deprivation.

Boken är försedd med en utförlig notapparat och en omfattande referenslista. Slutsatser och analyser är således väl underbyggda.

Undertecknad är mycket positiv till boken – detta är sannerligen en stor läsupplevelse. Finns det då ingen kritik att framföra? Jo, ett sakregister med sidhänvisningar till islamiska begrepp och högtider, såsom tawbah, salafism och din, hade varit ett värdefullt tillskott som läsaren saknar. Förhoppningsvis kan det läggas till i en eventuell ny upplaga. I övrigt har Sorgenfrei lyckats mycket väl med att fylla kunskapsluckor om islams olika riktningar och om hur svenska muslimer praktiserar sin tro och kultur i vardagen. Boken fungerar utmärkt för att skingra vanliga förutfattade meningar.

Kaj Odelstål

Sorgenfrei, Simon, ”Öppna era hjärtan”. Berättelsen om hur islam blev Sveriges näst största religion och Sverigedemokraterna landets näst största parti. (2026) Norstedts, Stockholm. 

*I maj i år presenterade KD en ”Handlingsplan mot islamism”. Titeln löd dock från början ”Handlingsplan mot islam” – ett misstag som efter kritik på sociala medier snabbt rättades till (ETC, 20 maj 2026). Det belyser väl den sammanblandning av religion och ideologi som ofta präglar debatten.