En oförglömlig afton

Torsdag kväll på Bio Rio var en oförglömlig afton. Sex artister spelade och
sjöng på en beneficeföreställning för kravet att TA HEM TRUPPERNA FRÅN
AFGHANISTAN. Med skicklig tajming meddelade alliansen samma dag
att några plutoner ska offras - för att rädda kriget.


MajBritt Theorin, arbetartjejen från Göteborg som jag lärt mig uppskatta
armt och (min hustru säger att hon är den enda svenska politiker som talar begripligt)
var konferencier.


Jan Hammarlund, som varit den verkliga eldsjälen bakom hela
arrangemanget, sjöng egna och andras sånger mot kriget, bl a en sång om
en Afghanistansoldat som finns att ladda ner på hans hemsida:
http://janhammarlund.se/mp3/hem_fran_afghanistan.mp3
Johan Johansson sjöng nya låtar från sin senaste CD Svea Rike Rivjärn.
Flott avstod han halva vinsten av sin skivförsäljning på konserten till
"Afghanistangänget".


Ulrika Murray, en av Sveriges mest lovande unga jazzsångerskor började
med "Leaving" och gick vidare med en rad egna kompositioner till eget
ackompanjemang på keyboard och Max Schultz på gitarr.




Och så kvällens givna höjdpunkt, en man som aldrig varit bättre. Hur fan
man får en enda gitarr att skramla så att publiken spontant reser sig,
gråter och jublar, det är ofattbart. Mikael Wiehe!

Och vilka låtar. Geniala tolkningar av Pete Seeger, Bob Dylan m fl och
massor med eget och Björn Afzelius. Hur många sångförfattare har skrivit
låtar som Keops pyramid och Titanic som håller ännu efter 40 år?

Här en låt av en skitförbannad 22-årig Bob Dylan_:


Sen var mycket av hans mellansnack intressant. En historia om Astrid
Lindgren gillade jag. Mikael hade skickat henne en
anti-kärnkraftsaffisch, där kärnkraften jämfördes med Titanic.

Tack, Mikael för den fina affischen, svarade Astrid. "Parallellen är
träffande. Inte kan man förbjuda sjörarten bara för att Titanic sjönk."

"Den sibyllan, den sibyllan", kommenterade Mikael.

Stefan Lindgren