Anstalten eller Skavlan?

Stefan Lindgrens tyska språkövningar leder osökt till den nedslående iakttagelsen att den nordiska allmänheten är väsentligt sämre informerad än den tyska gällande aktuella politiska skeenden. I Norden verkar till och med politikerna låta sig ledas av vad de hört i mainstream-medierna. I Tyskland kan den politiska TV-kabarén "Die Anstalt" skratta sig fördärvad åt Natos uppblåsta tokar till generalsekreterare medan de i Norden vördnadsfullt hyllas som hjältar, som på SVT:s "Skavlan" förra fredagen, skriver Jan Nybondas.

Om nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH-17 inte längre figurerar som tema i medierna har detta i Tyskland sina alldeles speciella grunder. Två tyska pensionärer har givit sig fan på att gräva fram allt som finns tillgängligt och utmana mediernas odokumenterade sensationsjournalistik. Den ena är Lufthansakaptenen Peter Haisenko och den andra översten Bernd Biedemann. Genom att lägga ut allt de vet i text och långa intervjuer framför TV-kamera har de skapat ett material som nått ut till en vid publik, som inte kunnat undgå att ta intryck. Medierna klarar inte debatten under dessa förutsättningar.

Peter Haisenko har förutom pilotexamen tekniska studier i bagaget medan Bernd Biedemann tjänstgjort som missilexpert i Bundeswehr, med ansvar bland annat för skolningen av luftvärnets manskap för Natos motsvarighet till de markbaserade missiler, som varit aktuella i samband med MH-17. Haisenko och Biedemann har därför behandlat frågan om hur nedskjutningen av MH-17 gått till från kompletterande utgångspunkter. Haisenko har gjort iakttagelser av det bildmaterial som funnits tillgängligt och kommit fram till att skadebilden på flygplanskroppen tyder på att den träffats av ett jaktplans olika projektiler, både missiler och lättkanoneld. Biedemann har närmat sig problematiken genom att ställa frågan hur skadebilden borde ha sett ut om planet träffats av en markbaserad missil. Han slutsats har blivit att han inte kunnat finna några sådana spår. Det ligger nämligen i sakens natur att ett jaktplans vapen fungerar på ett helt annat sätt än en markbaserad missil, som är en tung pjäs vars detonation skadar målet genom att utlösa ett moln av splitter som perforerar planet och skapar en enorm hetta som förutom den materiella skadan i de flesta fall även skulle antända ett nästan fulltankat plan.

Av de båda herrarna är Biedemann så nära en visselblåsare man kan komma. Han har ställt sin egen kärnkompetens till allmänhetens förfogande, visselblåsare fullt ut skulle kräva att han fick tillträde till vraket sådant det transporterats till Holland. Biedemanns egen uppfattning om ett slutgiltigt klarläggande är följande: utredningen sådan den kommer att presenteras i höst kommer att fortsätta med mörkläggningen, vaga formuleringar som undviker klara slutledningar. För egen del ställer han sitt hopp till att någon bland utredarna i Holland bryter tystnaden.

Att en mörkläggning kan pågå länge än är fullt möjligt. År 1980 sköts ett italienskt passagerarplan ner av ett franskt jaktplan, assisterat av andra Nato-plan. Målet var Libyens statschef Ghaddafi som var på väg hem från Italien. Ghaddafi undkom attentatet tack vare att han hade vänner inom politiken och underrättelseväsendet i Italien som förvarnade honom. Ghaddafis plan lyfte på utsatt tid men flög till Malta i stället för Tripoli. Det italienska planet som sköts ned blev föremål för dubbel förväxling. Ett mötande jaktplan från Tripoli tog fel på plan och lade sig intill DC-9:an. Kombinationen jaktplan eskorterande ett passagerarplan ledde till att angriparna inte brydde sig om ytterligare koll ytan avfyrade sin missil. Fastän misstankarna om mörkläggning vaknade tidigt i Italien har man först ansett sig ha fått en slutlig bekräftelse sedan man fått ta del av det Libyska underrättelseväsendets arkiv för ett par år sedan. Och något officiellt medgivande har ännu inte kommit. Ur propagandistisk synvinkel är redan fem år en lång tid. Nya kriser dominerar det dagliga nyhetsflödet och en korrigering av rapporteringen berör närmast offrens anhöriga och en smalare grupp politiskt vakna observatörer.

Mvh.
Jan Nybondas