Hur ska man hejda rysk expansionism?

Det är mycket lätt. Det är bara att studera diagrammet ovan för att inse att någon rysk expansionism inte existerar.

Man får gå tillbaka till början av 1800-talet för att finna ett territoriellt mindre Ryssland än idag.

Sin största utsträckning nådda Ryssland i Sovjetunionens skepnad efter andra världskriget, 22,4 miljoner kvadratkilometer. Det var emellertid bara obetydligt större än det ryska imperiets maxiamala utsträckning under tsar Nikolaj II.

Med Sovjets upplösning 1991 reducerades territoriet till vad Ryssland varit i början av 1800-talet.

Sedan dess har tvcå små förändringar skett. 2013 tillfördes Ryssland 52 000 kvadratkilometer i Ochotska havet enligt beslut i FN. och i mars i fjol återvände Krim (26 081 kvadratkilometer) till Ryssland.

Ändå kan politiker och "journalister" utan att blinka tala om ett "expanderande" Ryssland.

På samma sätt som de kan tala om Putins "diktatur" utan att bry sig det minsta om att Putin är folkvald, sannolikt i de friaste och mest kontrollerade val av en ledare som någonsin ägt rum i Ryssland. MAn kan naturligtvis diskutera den ryska modellen, med en relativt stark presidentmakt - någonstans mellan Finland och Singapore (http://in.rbth.com/blogs/2015/03/24/how_lee_kuan_yew_and_putin_exposed_the_democracy_bogey_42167.html). Exakt var däremellan kan man diskutera - men inte postulera!

Ett annat sätt att vanställa bilden av ryssland är att upphöja varje avhoppad brottsling till ett helgon. Om vi tar den nu Sverigeaktuelle Chodorskovskij medger till och med Svenska Dagbladet i det finstilta att han vann sitt oljeimperium genom "en riggad auktion". Han är alltså en bedragare, så varför ska vi tro honom nu?

Dessutom finns det mycket starka vittnesmål mot honom för delaktighet i flera mord, som utspelats kring hans bank Menatep på Kolpatjij pereulok 4  i Moskva.

Chodorkovskij - en seriemördare, hette en timslång dokumentärfilm som den undersökande journalisten Andrej Karaulov släppte 2011. Här finns den ryska versionen:  http://yablor.ru/blogs/hodorkovskiy-seriyniy-ubiyca/1328798.

I filmen berättar Svetlana Vragova, skådespelare och chef för en Moskvateater sin historia om hur hon vägrade att lämna sin lägenhet, som råkade ligga i ett gårdshus i en fastighet som Menatep tagit över.

När hon kom hem från datjan en dag hade ukrainska byggnadsarbetare gått in och vandaliserat lägenheten på Chodorkovskijs order.  Vragova och Karaulov hävdar att en annan hyresgäst i samma byggnad, Aleksandr Kontjatov, dödades på grund av sin vägran att flytta och en armenisk familj bara försvann.. Vragova hävdar också att hon skulle ha dödats om det inte hade varit för hennes kontakter med vissa högt uppsatta personer.

Efter ingripande av kulturministern bad Chodorkovskij om ursäkt och köpte Vragova en annan lägenhet.

Karaulov hävdar också att Chodorkovskij beordrade mordet på Gorins, ett gift par där mannen påstods vara en mördare som anlitats av Chodorkovskij i tidigare mord. Gorin och hans hustru dödades mitt framför sina barn . Dessutom hävdar Karaulov att Chodorkovskij politiska allierade Nevzlin (nu i Israel) beordrade att döda Olga Kostina, som i 1990-talet arbetat för Jukos, men sedan övergått  till att arbeta för Moskvas borgmästare.

Karaulov hävdar också att Chodorkovskij låg bakom mordet på staden Neftejugansk borgmästare Petuchov, som inträffade på Chodorkovskijs födelsedag 1998.

Chodorkovskij själv har aldrig kommenterat anklagelserna.

Stefan Lindgren