Vad gjorde Wallenbergarna för Wallenberg?

Georg Sessler, mest känd som fotograf, har gett ut boken "Raoul Wallenbergs Golgatavandring" (Sjöbergs förlag, ISBN 978 91 900015, 332 sidor) där han presenterar sin bild av fallet Raoul Wallenberg, delvis byggd på egen forskning.

Sessler har fördelen framför många andra som behandlat ämnet att han kommer från Ungern, talar språket och är väl insatt i den judiska miljön. Tidigare har han i boken "Jag lever fast jag är född: en judisk familj i Budapest 1941-1956" skildrat hur han egen familj överlevde.

Boken rekommenderas varmt till läsning.

Med Sesslers bakgrund ska man inte vänta sig att författaren ska komma med några avslöjanden eller spekulationer som skulle förminska Raoul Wallenbergs hjälteroll. Sådana försök har förekommit i de senaste årens Wallenberglitteratur men Sessler vill snarare bygga vidare på hjälteberättelsen, bl.a. med nya uppgifter om RW:s stöd till motståndsrörelsen.

Det faktum att Raoul Wallenberg samarbetade med rätt högt uppsatta tyskar tolkar Sessler på det hela taget till Wallenbergs fördel - för att få något "uträttat" fick man inte ha några moraliska skrupler. Vad betydde några middagar med nazikoryféer mot hans fantastiska bragd att ha försett nära 14 000 judar med skyddspass eller andra handlingar (enligt listor som bevarats på svenska legationen) som räddade dem från Auschwitz!

Sessler hade förstås kunnat gå in djupare på vad som framkommit de senaste åren. Jag tänker på KGB-chefen Ivan Serovs memoarer, där det påstås att RW besökt de tyska trupperna i Pskov, där man vet att det pågick ett stort försök att använda skiffer för att utvinna bensin, som armén var i skriande behov av. 

Jag tänker också på en artikel av Susanne Berger, C G McKay och Vadim Birstein om RW:styska kontakter, där det beläggs att Mellanuropeiska AB (Kalman Lauers bolag som RW arbetade för) bl.a. exporterat borrutrustning från ASEA till Manfred Weiss flygplans- och motorfabrik i Budapest, när denna arbetade för tyskarna.

Inte heller finner Sessler något uppseendeväckande i RW:s amerikanska kontakter, att han de facto var en agent för OSS, Office for Strategic Services, den direkta föregångaren till CIA som bildades 1949. Det var knappast något som avgjorde RW:s öde. Sovjet och USA var ju allierade vid tipdunkten.

Återstår så frågan varför sovjetmyndigheterna grep RW och förde honom till Lubjankafängelset där han av allt att döma avled 1947.

Den förklaring Sessler levererar andas tyvärr inte så lite av fördomsfulla värderingar. "Sovjetunionen hade inte intresse av motståndsrörelser som inte direkt kontrollerades av moskvatrogna kommunister", skriver han och kallar Röda arméns inställning "paranoid". Om sovjetarmén fredligt överlämnade makten i Österrike till Karl Renner som utlyste val till ett legitimt parlament, varför skulle man vilja "krossa" motståndet i Ungern?

Sessler antyder också att sovjetarmén var färgad av antisemitism. Ty pogromer är ju en rysk uppfinning, skriver han (Vad med Luther? kan man undra). Och miljontals judar mördades på sovjetterritorium "under SS överinsyn", heter det - i mina ögon en oförlåtligt slirig formulering.

Jag menar att det inte krävs mycket fantasi för att sätta sig in i hur de sovjetiska officerare som mottog RW kan ha tänkt. Här kom en man som bl a hade Adolf Eichmanns privata telefonnummer på sig och som hade sysslat med verksamheter i Budapest som gick långt utanför det normala diplomatiska arbetet.

Han skickades till Moskva för förhör - allt annat hade varit ett allvarligt tjänstefel. Dessa förhör gav inte så mycket och han blev kvarhållen medan saken undersöktes och övervägdes.

Det märkliga inträffade då att det svenska sändebudet i Moskva Staffan Söderblom för sina sovjetiska kolleger framför en trafikolycksteori, dvs. att RW och hans chaufför omkommit i en trafikolycka eller dödats av pilkorsare (ungerska fascister) på sin väg till det sovjetiska högkvarteret i Debrecen.

För detta fick Söderblom senare klä skott och det slutade med en personlig tragedi, skildrad i Omi Söderbloms bok (se min recension här: https://www.8dagar.se/2022/12/till-minnet-av-en-diplomatisk-diplomat.html).

Men Georg Sessler borrar vidare i saken och publicerar utdrag ur ett hemligt brev från Söderblom där denne redogör varifrån "olyckteorin" kom. Dels hade Röda kors-mannen Waldemar Langlet funnit det "sannolikt" att RW omkommit i en olycka. Men Söderblom "kom till exakt samma slutsats" utan kontakt med Langlet "efter mina samtal med de hemvändande Budapestsvenskarna den 14 april (1945)".

Och vilka var de "hemvändande Budapestsvenskarna"? Ambassadör Ivar Danielsson och Per Anger, förstesekreterare vid svenska legationen i Budapest - båda mottagare av den israeliska utnämningen "Rättfärdiga bland folken".

Enligt Sessler måste åtminstone Danielsson ha bidragit till en "negativ inställning till Wallenberg" på svenska UD, och han tror att det berodde på att Danielsson manipulerats av "de nya makthavarna i Ungern", dvs. sovjetmakten. Intressant att veta hur det skulle gått till.

Till saken hör att Danielsson på sina båda tidigare poster, i Spanien och Egypten, av de allierade kommit att betraktas som pronazist.

Under alla förhållanden måste Danielsson och Anger ha avrapporterat på UD vid hemkomsten och angett vad trafikolycksteorin byggde på. Men den rapporten har inte kunnat påträffas i UD:s arkiv.

Sessler ska ha stort tack för att ha lett undersökningen vidare ett steg på vägen. Villospåret om en trafikolycka kom inte från Söderblom, även om han kan kritiseras för att ha fört det på tal inför sin sovjetiska motpart.

Inte heller har Sverker Åström det allra minsta ansvar för vad som inträffade. Att Sessler ägnat stort utrymme åt antydningar om Åström, vars påstådda homosexualitet utgör trumfkortet, skämmwer boken.

Men det finns ytterligare en tråd här, som Sessler tyvärr helt har missat. Raoul Wallenberg var jude (på mödernet, dvs. riktig jude) till skillnad från farbröderna Marcus och Jacob. Kan detta ha påverkat de senare att inte vidta alla tänkbara åtgärder för att få hem Raoul efter försvinnandet på sovjetockuperat territorium?

En djupare undersökning av familjen Wallenbergs arkiv (eufemistiskt kallat Stiftelsen för Ekonomisk Historisk Forskning inom Bank och Företagande) borde kunna ge svar.

Sessler har fått "tillfälle att leta efter Raoul Wallenbergs ekonomiska transaktioner" i detta arkiv. Men där borde också kunna finnas upplysande korrespondens.

Trots allt var det ju bankirerna Wallenberg som såg till att Raoul överhuvudtaget kom iväg till Ungern med ett s k kungapass på fickan. De borde också ha haft det främsta ansvaret för att få hem honom.

Stefan Lindgren