Thrillerförfattaren Thomas Engström fiskade efter en story när han 4 april gick ut med artikeln "Neutralitets som nationell livslögn" i Svenska dagbladet.
Han insinuerade att det fanns främmande pengar bakom utgivningen av bestsellerantologin "Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap!" (Celanders 2014).
"Man behöver inte vara paranoid i överkant för att undra hur detta lilla förlag hade råd att köpa en helsidesannons för boken i DN", skrev han.
I dagens SvD får han svar på tal av bokens redaktörer Anders Björnsson och Sven Hirdman samt förläggaren Henrik Celander. Vad Elgström inte tycks förstås att en bokutgivning som motsvarar ett så djupt känt behov som den blå boken till försvar för alliansfriheten omedelbart får väldigt många svenskar som normalt inte köper böcker att lätta på plånboken. När vi i föreningen Afghanistansolidaritet erbjöd boken till ett rabatterat medlemspris köptes den omedelbart av var tredje medlem.
Och detta är bara början. Boken har just kommit och är redan inne på tredje upplagan. Den kan komma att slå många rekord.
Istället för att komma med en rak ursäkt säger Elgström att han "bara undrade" och fortsätter sedan med att "undra" när Nato-anhängarna kommer med något liknande.
Är människan blind och döv?
Media är ju fulla av Nato-propaganda. Minst tre riksdagspartier förordar öppet för Nato-anslutning (m, fp, kd). Svensk krigsmakt är genomsyrad av Nato-samarbete, hundratals svenska militärer dekorerade av Nato och vi har varit ute i ett snart fjorton år långt krig (pågår än) integrerade med Nato i Afghanistan.
Om jag söker på orden "försvarsalliansen Nato" i svenskt pressarkiv får jag en märklig stigande kurva:
Ju mer Nato har invecklat sig i interventioner utanför medlemsländernas territorium, desto mer framhåller den svenska pressen att Nato är en FÖRSVARS-allians.
Antal omnämnanden av begreppet "försvarsalliansen Nato" i svensk press, genomsnitt per år
1982-1993 33
1994-1997 78
1998-2007 95
2008-2014 161
Ju mera Nato har bombat och invaderat desto mer har alliansen "försvarat" sig, om vi ska tro media.
Vi som har arbetat mot det svenska krigsdeltagandet i Afghanistan vet hur otroligt stark självcensuren i svenska media har varit. Varje gång protester mot kriget har ägt rum har de mötts av nästan obrottsligt lojal tystnad i media. 2013 förekom 13 omnämnanden i svensk press av föreningen Afghanistansolidaritet, för att ta ett exempel.
Nog om detta. Delvis har folkrörelse-Sverige sig självt att skylla. De flesta folkrörelseägda tidningar och tidskrifter har ju lagts ner på grund av inkompetens och slöhet.
Nu är det hög tid att ta tillbaka. Börja med att ta hem en bunt av den blå boken. Skriv till info@celanders.se.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.