David Copperfield går igen

I Barbara Kingsolvers roman Demon Copperhead är titelpersonen är en medvetet nyskapad version av Charles Dickens romanfigur David Copperfield.

Dickens personer och miljöer är flyttade från 1800-talets London till det sena 1990-talets Appalachia, men fattigdomen och de minst sagt ogynnsamma villkoren är desamma. Gunnel Engström har läst.

Demon Copperhead föds på golvet i en husvagn. Hans mamma är 18 år och helt omtöcknad av sprit och tabletter. ”Vem som helst kan tala om för en att alla som föds här i världen är tydligt märkta redan vid utpasseringen – vinnare eller förlorare”, kommenterar han själv långt senare. De som likt Demon föds i Lee County, Kentucky, har mycket små chanser att bli vinnare, och den nyfödde pojken har verkligen ingen ljus framtid. Eländet börjar med att mamman skaffar sig en brutal pojkvän som gör pojkens liv till ett helvete. Så småningom kommer Demon att placeras i det ena ”fosterhemmet” efter det andra. Ingen bryr sig om hur han behandlas, eller snarare utnyttjas. Han och andra fosterbarn han möter får klara sig bäst de kan och de skapar sin egen värld där de ibland tar hand om varandra, ibland blir nya plågoandar.

Demon Copperhead heter egentligen Damon Fields men det namnet är det inte många som använder. Titelpersonen är en medvetet nyskapad version av Charles Dickens roman David Copperfield. Dickens personer och miljöer är flyttade från 1800-talets London till det sena 1990-talets Appalachia, men fattigdomen och de minst sagt ogynnsamma villkoren är desamma.

Appalachia är beteckningen på ett bergsområde i östra USA som närmast behandlats som en koloni. Rikedomar och råvaror har förts ut (främst kol, timmer och tobak) och ingenting har förts in. Åtminstone ingenting som varit till fördel för den fattiga, föraktade och bortglömda befolkningen. Däremot vräktes det in opioider, t.ex. Oxycontin. Det familjeägda läkemedelsbolaget Purdue Pharma insåg att det fanns ofantliga avsättningsmöjligheter hos en äldre befolkning med utslitna gruvarbetarkroppar och en yngre befolkning som behövde döva sin ångest över utsiktslösa liv. Med början 1996 marknadsförde man sin nya produkt med falska påståenden om att den inte var beroendeframkallande. Många läkare lät sig luras; andra var samvetslösa och insåg att de kunde tjäna bra på att skriva ut recept. Resultatet blev katastrofalt och Appalachia är klart överrepresenterat när det gäller ”death of despair”, dvs. överdoser, självmord och alkoholmissbruk. Man talar om ”institutional poverty” och ”structural equalities”. I Sverige motsvarar det väl vad som förskönande kallas ”utsatthet”, dvs. ett område där samhället inte tar sitt ansvar.

Hillbillies eller rednecks säger man i USA om invånarna i Appalachia, och de betraktas med fördomsfullhet och förakt. En av personerna i romanen säger: ”hillbilly är som n-ordet” och Demon kommenterar. ”Under alla år har sådana ord kastats omkring som komockor … Rednecks, hembrännare, landstrykare, bondlurkar. Slödder.” (På engelska står det ”Deplorables” – det ord som Hilary Clinton använde om tänkta Trumpväljare.)

Också Demon Copperhead fastnar i missbruk, precis som nästan alla i hans omgivning. Han får först en fantastisk chans att förändra sitt liv då han tas om hand av en bra familj och blir stjärna i det lokala fotbollslaget samtidigt som han går i skolan. Men så skadar han knäet, får smärtstillande som ska hjälpa honom att fortsätta spela, behöver mer smärtstillande och blir snart beroende av pillren. All tid och all energi går åt till att skaffa mer tabletter till sig och till flickvännen. Han jobbar och sliter men skaffar också pengar genom att själv sälja preparat som han kommer åt på allehanda vis. Samtidigt känner han både ansvar och plikt gentemot andra. Hans kompis Tommy försöker hålla igång en lokaltidning, och Demon hjälper honom genom att teckna serier om en superhjälte: ovanligt nog just en Redneck som använder sina övernaturliga krafter åt att hjälpa de svaga. Det är förstås också den motståndshandling han är mäktig.

Det är tonåringen Demon själv som med beslutsam desperation berättar i romanen. Han gör det på ett drastiskt och ofta galghumoristiskt sätt som går rakt in i hjärtat på läsaren. Han är en riktig överlevare, energisk, målmedveten och utan självömkan. Runt honom finns ett rikt galleri med personer som på dickenskt vis är goda eller onda, hjälpare eller stjälpare, vänner eller fiender. (Men några änglalika småflickor har inte författaren hämtat hos Dickens.)

Kan den som vuxit upp under bedrövliga förhållanden och dessutom hamnat i missbruk komma på fötter igen? Ja, om det finns någon människa i omgivningen som går att lita på och få stöd av. I Demons fall är det dels en teckningslärare, dels en kompis storasyster, en sjuksköterska som han känt hela sitt liv. Hon vill övertyga Demon att han har en chans, att inte allt är hans eget fel. ”Ingen vettig skolgång, sa hon. Ingen möjlighet att bli bra på något där vi kunde använda våra talanger. Ingen framtid. Allt det där hade tagits ifrån oss och i stället erbjöds vi preparat som skövlade våra hjärnor, i hopp om att vi skulle ta död på varandra innan vi insåg att de verkliga skurkarna befann sig tusentals kilometer härifrån.” Att det slutligen ser ut att gå bra för Demon är helt i Dickens anda och ingen riktig spoiler.

Det är inte precis ont om skildringar av och reportage från USA i våra medier. Men vi delges samma stereotypa bild av amerikaner i rostbältet och i lantliga avkrokar: ”white trash” som röstar på Trump av ren dumhet. Sällan får vi möta de människor som Kingsolver skriver om med förståelse och viss respekt. Och nog är det beklämmande att de orättvisor som Dickens skildrade för 150 år sedan fortfarande finns kvar, att de allra flesta ännu föds till ”vinnare eller förlorare” i jordens rikaste land.

(Oxycontin beräknas ha dödat nästan en halv miljon människor de senaste 20 åren. För den som blir intresserad vill jag också tipsa om Patrick Radden Keefes bok Smärtans imperium: Berättelsen om familjen Sackler och opioidkrisen. En mycket bra amerikansk dramaserie som handlar om denna hänsynslösa affärsverksamhet och dess konsekvenser finns på SVT play. Den heter Dopesick.)

Gunnel Engström

Barbara Kingsolver är en amerikansk vetenskapsjournalist och författare (född 1955). För romanen Demon Copperhead fick Kingsolver både Pulitzerpriset och Women’s Prize for Fiction år 2023. På svenska finns ytterligare några titlar, bland annat Giftträdets bibel om en amerikansk missionärsfamilj i Kongo.'

Barbara Kingsolvers: Demon Copperhead; Översättning Sofia Nordin Fischer; Norstedts förlag 2024