Är det sådan fred vi vill ha?

Israel har aldrig "haft en sådan vän i Vita huset".

”Är det verkligen fred vi vill ha?” sjöng Imperiet.

Jag har inte tillgång till svensk tv här i Tversted. Men det räcker gott och väl med DR till morgonkaffet. Obehaget växer när de direktsänder från Jerusalem med Trumps närvaro i Knesset. Krigsförbrytaren Netanyahu öser på det sliskigaste sätt beröm över den amerikanske presidenten, ”aldrig har vi haft en sådan vän i Vita huset”, som belåtet slickar i sig.

Lasse Ekstrand om läget.

Trump har, så framställs det, fått till ett ”fredsavtal”, man säger inte ”vapenvila”. Tjugo levande gisslantagna frisläppta. Tjugoåtta döda skall överlämnas, frågan är när.

Första delen av avtalet mellan Israel och Hamas är underskrivet. Nu återstår de övriga delarna. Att Hamas skall avmilitariseras på Gazaremsan utgör en viktig punkt. Inget närmare i ramavtalet om hur det ska gå till.

Det är som om Hamas kunde reduceras till ett antal maskerade, tungt beväpnade soldater som närmast agerar som terrorister. Från min tid på Västbanken som gästföreläsare vid Birzeit University vet jag att Hamas har ett starkt stöd bland de ockuperade.

Styrkeförhållandet mellan Fatah och Hamas på Västbanken låg när jag var där någonstans vid fifty-fifty. Man ska komma ihåg att Hamas också bedriver social verksamhet och är väl förankrade.

I Sverige sätter många, har jag förstått, likhetstecken mellan Hamas och palestinierna. Och fördömer i enlighet med denna ensidiga uppfattning de militära ockupationer Hamas företar sig. Blundar för den verklighet palestinierna dagligdags tvingas uppleva. Bakgrunden till Hamas agerande.

De blundande har inte inifrån upplevt den förnedrande ockupationen av Västbanken, med israelisk militär närvaro och checkpoints. Att ta sig till Jerusalem, som många palestinier som har sitt arbete där varje dag måste göra, blir tidsödande när ens identitetshandlingar noggrant granskas innan man släpps in.

Vad är det för ”fred” som Trump med yviga gester och högstämd retorik talar om och som det krävts tre tusen år enligt honom att uppnå? Och som skall bestå.

Inte ett ord om 1948 och fördrivningen av palestinier när staten Israel bildades. Stjälandet av deras jord, det omfattande dödandet av civilbefolkning i dess spår. Inte ett ord om bosättningarna på Västbanken som breder ut sig trots fördömanden i FN. Inte ett ord om tagandet av minderåriga palestinier i ”administrativt förvar” utan föregående rättslig prövning. Inte ett ord om det folkmord som bedrivits i Gaza, med slaktandet av kvinnor och barn.

Vad ändras i och med detta avtal, förutom att läggandet av Gaza i grus och aska genom israelisk beskjutning nu äntligen kan upphöra?

Jag äcklas när ledamöterna i Knesset, med något enstaka undantag, stående i bänkarna oreserverat hyllar Trump.

I dansk tv bilder från Ramallah på frisläppta palestinska fångar. Oklart hur många som deporterats utomlands och förvägras återvända hem.

Situationen är intakt trots avtalet. Israels ockupation och förtryck av palestinierna upphör inte. Är det verkligen fred på dessa villkor palestinierna vill ha?

Lasse Ekstrand