Isabella Hammad har bara skrivit två böcker
hittills men redan vunnit flera litterära priser. Hon debuterade 2020 med
romanen Parisaren.
Hennes andra bok, Vålnaden in, gavs ut i svensk
översättning i september i år.
Båda romanerna har blivit kritikerrosade och
vunnit flera litterära priser. Gunnel Engström har läst - och uppskattat - dem.
Vålnaden
in är en relations- och utvecklingsroman som samtidigt
har en tydlig politisk udd.
Huvudpersonen heter Sonia Nasir. Hon är född och
uppvuxen i London och är brittisk medborgare men kommer från en palestinsk
familj. Som barn tillbringade hon sommarloven hos farföräldrarna i Haifa
tillsammans med sina föräldrar och sin syster, men det är mycket länge sedan
hon senast var i Israel. Nu har hon rest dit för att träffa sin syster som bor
i Haifa, men framför allt för att hon behöver komma över ett sprucket
förhållande med en gift man.
Sonia är en 35-årig, erfaren skådespelerska medan hennes syster, Hanin, som har israeliskt medborgarskap, undervisar i sociologi på universitetet i Tel Aviv. Redan första kvällen i Haifa hamnar systrarna på en politisk teaterföreställning, inbjudna av Hanins väninna Mariam. Hon är regissör och planerar nu att sätta upp en arabiskspråkig föreställning av Hamlet på Västbanken. Det är ett vanskligt företag på många vis. Inte minst är det svårt att skaffa nödvändiga pengar, men Mariam får hjälp av sin bror Salim som är invald i Knesset för ett arabiskt parti. Salim har olika utrikeskontakter som är beredda att finansiera teaterprojektet. Hans förbindelser medför att han grips av Shin Bet och blir avstängd som parlamentariker, anklagad för att stödja kulturell verksamhet på Västbanken.
Mariam har inte kunnat besätta alla roller, och Sonia accepterar efter stor tvekan att spela Gertrud, Hamlets mor. Teatersällskapet består av både arabiska israeler och palestinier från Västbanken. Repetitionerna sker mestadels i Ramallah och svårigheterna börjar tämligen omgående, eftersom skådespelarna bor på olika sidor av muren och trafikstockningar och vägspärrar ger dem stora problem
Isabella Hammad varierar sitt sätt att berätta och växlar mellan det närvarande och det förflutna, mellan det personliga och det politiska. I några kapitel får vi dela Sonias egna minnen från barndomssomrarna i Israel och från hennes vuxna liv i England, både kärleks- och arbetsliv. Hennes pappa i London berättar i ett långt telefonsamtal om sina upplevelser som barn under militärstyret efter 1948, som motståndsman och som flykting. Några partier är skrivna som teaterrepliker, både samtal skådespelarna emellan och scener ur Hamlet. Andra avsnitt handlar om det praktiska arbetet med Shakespeares text. Hur ska rollfigurerna tolkas, hur ska skådespelarna agera, vilket är spänningsfältet mellan en ren hämndhistoria och ett drama med politiskt innehåll (något är ruttet i staten…)?
Sonia är först rätt oengagerad, en turist, inte mycket mer insatt än en ordinär britt kan tänkas vara. Allteftersom tränger sig dock verkligheten på och hon får själv erfara hur det är att leva under hot och med ständig rädsla och misstänksamhet. I vägspärrarna utsätts skådespelarna för förnedrande behandling av arroganta israeliska soldater. En av dem kallas till förhör och alla är oroliga för vad som ska ske med honom. De inser också att det finns en infiltratör, någon i närheten som har kontakt med de israeliska myndigheterna. Så småningom börjar Sonia verkligen känna sig som palestinier och tänka på ett ”vi” och ett ”dom”. När hon ser några soldater som står och hänger vid en vägspärr är hennes reflektion att Israel är ”en militärstat där soldaten är en helig figur, en bild lika ideologiskt viktig för dem som olivträden är för oss. När de ser på sina soldater ser de söner och döttrar. När vi ser på deras soldater bultar våra hjärtan också hårdare, men av helt andra anledningar.”
Trots att Sonia inte är praktiserande muslim, beslutar hon att delta i de utomhusböner som arrangeras när israelerna stängt al-Aqsamoskén. Flera tiotusentals personer har samlats på gatorna när hon och Hanin kommer fram till Jerusalem. Förvånad märker hon att stämningen bland de bedjande är ”förväntansfull och kamratlig” trots att alla vet att läget är farligt. Dagen innan hade två personer skjutits. Runt om finns beväpnade israeliska soldater och poliser i skyddsutrustning och med batonger. Det är avspärrningar och staket, och Röda halvmånen har satt upp tält i väntan på att ta hand om skadade. Ändå känner sig Sonia inte rädd utan stolt, och hon gläds åt att vara en del av den bedjande folkmassan. ”Vi reser oss och jag uppfylls av en underligt upprymd känsla, att vara en av tusen som rör sig tillsammans, bugar tillsammans, reser sig tillsammans. Det spelade ingen roll vem eller vad jag var. Jag var där, jag stämde in i Gud är stor.” Men hennes lyckokänsla varar inte, för snart börjar soldaterna skjuta tårgas igen och alla börjar springa.
Bokens titel, Vålnaden in, är en scenanvisning i Hamlet. Hamlets mördade far återvänder som vålnad för att av sin son utkräva det som utlöser hela handlingen i pjäsen: hämnd! Men det finns många ”vålnader” i Isabella Hammads roman. Det förflutna, historien och Nakban går igen. Sonias pappa säger till sin dotter: ”Vi hemsöker dem. De vill döda oss men vi vägrar att dö. Trots att vi har förlorat nästan allt.”
Hela tiden som repetitionerna pågår är skådespelarna osäkra på om de någonsin kommer att kunna framföra pjäsen. Det är inte bara politisk aktivitet som ockupationsmakten ogillar utan även kulturell (och religiös, som aktionen vid al-Aqsa visar). I romanens sista kapitel har gruppen byggt upp sin scenografi alldeles vid en vägspärr. Bakom scenen ser man muren, och en stor glittrande ljuskrona har hängts upp i en kran. När solen gått ner börjar föreställningen. En talrik och entusiastisk publik har samlats, men åtskilliga israeliska soldater finns också på plats. Här ska inte avslöjas vad som händer, men romanen slutar med de mångtydiga orden ”Vålnaden in”.
Gunnel Engström
Läs också Gunnel Engströms recension av Parisaren.
Isabella Hammad: Vålnaden in
Översättning Alva Dahl
Norstedts, 2024
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.