En roman som öppnar en dörr till Palestina

Isabella Hammad är en brittisk författare med palestinsk bakgrund. Parisaren är hennes debutroman (publicerad 2019) och bygger delvis på hennes egen familjehistoria. Romanen har vunnit flera utmärkelser, bland annat Palestine Book Awards. Hennes andra bok Enter Ghost (Vålnaden in) som utkom 2023 har också prisbelönats.

Gunnel Engström har läst och anser att romanen öppnar en dörr mot en tid och en plats som är okänd för de flesta.

Parisare eller palestinier? Kanske både-och eller varken-eller. Huvudpersonen i Isabella Hammads roman Parisaren är Midhat, född i Nablus i slutet av 1800-talet. Hans familj tillhör den palestinska överklassen, och han skickas som ung till Montpellier i Frankrike för att utbilda sig till läkare. Vi följer honom under cirka tjugo år, från början av första världskriget nästan till början av det andra. Midhats liv – liksom flera av bipersonernas – handlar om att inte kunna välja själv. Familjen och traditionerna liksom Palestinas roll i historien är avgörande.

När berättelsen om Midhat börjar tillhör Palestina det osmanska riket, men när första världskriget är över byts den turkiska överhögheten mot en annan. Kommer det att bli bättre, eller kommer ett förtryck bara att ersättas av ett annat?

Den unge Midhat ska studera medicin och får bo i en fransk akademikerfamilj i Montpellier. Familjen verkar inte ha några fördomar mot araber och tar emot honom som en familjemedlem. Han och Jeanette, dottern i familjen, förälskar sig i varandra. Av en slump upptäcker Midhat att han av familjefadern ses som ett studieobjekt, som ”araben”, och när han protesterar mot detta sviks han av sin älskade Jeanette.

Midhat överger medicinstudierna, beger sig till Paris där han ägnar sina dagar åt andra studier och åt festande. Han försöker förgäves glömma sin kärlekshistoria med Jeanette och någon examen blir det aldrig.

Efter kriget uppmanas han att återvända till Nablus för att gå i sin pappas fotspår, bli köpman, överta företaget och gifta sig med en kvinna som familjen utsett. Motvilligt finner han sig i att detta kommer att bli hans liv. Han gifter sig, får barn, köper hus, säljer tyg och kläder och är tämligen framgångsrik – dock utan att vara riktigt nöjd med sin tillvaro. Han klär sig i västerländsk kostym och kallas ”parisaren”. Hans liv är i Nablus men han hör inte riktigt dit, och livet i Frankrike har han lämnat bakom sig.

Midhat har nog med sig själv, sin identitet, sitt liv och sina ouppfyllda drömmar. Han är inte särskilt intresserad av vad som händer i Palestina, men runt honom sker stora geopolitiska förändringar som påverkar allas liv. Midhat ingår i en ”storfamilj” vars medlemmar går ut och in i hans hem och vars öden vi också får följa. Här förs diskussioner om vad som ska ske. Ett arabiskt enat ”Storsyrien” eller ett självständigt Palestina? Under tiden blir området antingen ett franskt eller ett brittiskt mandat, och kolonialmakterna bestämmer över hur det blir. Den judiska invandringen som hela tiden ökar skapar skarpa konflikter. Britterna understödjer judiska markköp och den palestinska befolkningen trängs undan alltmer. Så småningom blir motsättningarna allt svårare med upplopp, strejker och kollektiva bestraffningar av den palestinska befolkningen. Drömmen om ett självständigt Palestina är kanske bara en utopi.

Romanen slutar både i ett nederlag och i ett slags försoning på det personliga planet. Den har hela tiden Midhat som ett nav kring vilket allt annat snurrar. Hans drömmar, besvikelser, framgångar och motgångar är viktigare än det politiska skeendet. Detta finns ändå hela tiden i bakgrunden, och som läsare smygtittar man i Hammads tidslinje som finns som ett slags uppslagsappendix och är en utmärkt service till oss som inte kan hela historien.

Parisaren är inte en politisk roman utan snarare vad en recensent beskrev som en ”1800-talsroman med minareter”. Närvarokänslan är stark. Hur ser miljön ut, vad är personerna klädda i, vad äter de, hur tänker de, hur reagerar de, vad säger de, vad tror de på – allt beskrivs så att läsaren känner sig delaktig. En del i dialogen är på transkriberad arabiska (och/eller franska) och det kan antingen uppfattas som ett störande moment eller som ett slags autenticitet. Framemot slutet av de 600 sidorna börjar romanen kännas i längsta laget men ändå som en stor läsupplevelse. Ett historiskt dokument är det inte – Parisaren är en roman med en tydlig huvudperson – men boken öppnar en dörr mot en tid och en plats som är okänd för de flesta. Den kan ge ytterligare ett perspektiv på vad som idag sker i Mellanöstern.

Gunnel Engström

Isabella Hammad, Parisaren (Norstedts, 2020) ; Översättare: Alva Dahl

Faktalitteratur om Palestinakonflikten: 

*     Robert Fisk, Det stora kriget för mänskligheten. Kampen om Mellanöstern. (2007) Norstedts, Stockholm.

 *     I skuggan av ockupationen – palestinsk kamp för nationella rättigheter. En antologi. (2004) Bokförlaget Atlas, Stockholm.

 *     Ingmar Karlsson, Roten till det onda. Uppdelningen av Mellanöstern 1916 – 2016. (2016) Historiska Media, Lund.

 *     Ernesto Katzenstein, 7 oktober. Hamas mot Israel. Myterna Propagandan Sanningen. (2024) Vaktel förlag. s.140.

*     Naomi Klein, Doppelgänger. En färd genom spegelvärlden. Kapitel 14! (2023) Ordfront, Stockholm.

 *     Naomi Klein, Doppelgänger. En färd genom spegelvärlden. Kapitel 14! (2023) Ordfront, Stockholm.

 *     Mathias Mossberg, Vännen som svek. Sverige och Palestinafrågan från Erlander till Kristersson. (2023) Karneval förlag, Stockholm.

 *     Susan Nathan, Ett annat Israel. Min resa över den judisk-arabiska gränsen. (2006) Ordfront, Stockholm.

 *     Ilan Pappe, Tio myter om Israel. (2020) Karneval förlag, Stockholm.

 *     Ilan Pappe, Den etniska rensningen av Palestina. (2017) Karneval förlag, Stockholm.

 *     Sune Persson, Palestinakonflikten. (2003) Studentlitteratur, Lund.

 *     Göran Rosenberg, Det förlorade landet – en personlig historia. (1996) Bonniers förlag, Stockholm.

 *     Sören Wibeck, Ett land, två folk. Israel-Palestinakonfliktens historia. (2009) Historiska Media, Lund.