Har vi fått en svensk Donald Trump, börjar det bli dags att göra verb av den pågående farsen? undrar Lasse Ekstrand. Säga att man ”trumpar” när man hittar på egna verkligheter. Förnekar det uppenbara.
I morse förekom den amerikanske presidenten i TV, kommenterande demokraternas jordskredsseger i mellanårsvalet. Den riktar sig inte mot mig, menade han, skall inte förstås som en protestyttring.
De två senaste åren har nämligen varit unika i presidentämbetets historia. I en positiv mening.
Tidigare har han yrat om amerikanska, militära framgångar i Iran.
Nå, om han bara höll sig på andra sidan Atlanten, kunde man helt sonika rycka på axlarna. Men fenomenet, att ”trumpa”, har tagit sig till Sverige.
Magdalena Andersson har legat lågt under stöket med regeringsbildning, hållit sig undan, vänt medierna ryggen.
Nu har jag sett henne framträda när hon, som Trump, vänder sig direkt till sina sympatisörer med hjälp av sociala medier.
Och påstår att hon är beredd att ta över som statsminister, för att förverkliga den nya riktning för Sverige som väljarna givit uttryck för.
Vad har hon fått det ifrån, en ny riktning?
Jag kan bara skaka på huvudet.
Lasse Ekstrand
PS. Jag skakar också på huvudet åt en förblindad rysshatare som Niklas Wiklander som protesterat mot att Ryssland får delta i hockey-VM. Klart att de skall vara med!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.