gerundium

22 december 2010

Straffa Vitryssland?

Helgens händelser i Vitryssland har gett massmedia ett nytt tillfälle
att skapa en julsaga om den onde diktatorn och det fängslade folket.
Men syna mediadiskursen om Vitryssland i sömmarna!

21 december 2010

Julpredikan

En jul makade jag mig med barnen till Österhaninge kyrka.
Prästen där, komminister Henrik Hammar, hade lovat att om
jag kom skulle han lägga in hela Folket i Bilds program i
predikan. Han klarade det.

Efteråt tyckte jag tornet lutade lite extra, men det kan ha
varit en synvilla.

20 december 2010

Hans O Sjöström och u-båtarna

Hans O Sjöström skriver om ubåtsfrågan i senaste Folket i
Bild/Kulturfront.

Han tar upp en fråga som av och till lyfts fram ända sedan
U-137-affären 1981, nämligen om den svenska instruktion som
gäller på området IKFN [Förordning (reviderad 1982:756) om
Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges
territorium under fred och neutralitet, m.m.
(IKFN-förordning)] ska följas till punkt och pricka vid en
konstaterad kränkning.

Utländsk press gräver

Utländska tidningar gräver nu i Assangefallet och har kommit
över ett 68-sidigt dokument från den svenska åklagaren där
skälen till begäran om utlämning framläggs.

I New York Times och Time vinklas det hla till Assanges
nackdel, medan brittiska Guardian tycks ha en mer
Sverigekritisk hållning.

16 december 2010

Brev till Jimmie Åkesson

Jimmie!
Jag vill bara ta tillfället att framföra mitt personliga tack för SD:s
ståndaktighet i Afghanistanfrågan.

Det är ett ruttet krig som Sverige inte ska vara med i.

15 december 2010

Varning för våldsverkare

Enligt Säpos talesman i Ekot idag finns det c:a 200 våldsbenägna
personer i Sverige, varav en del reser till Afghanistan för träning och
inspiration.

Siffrorna är helt uppåt väggarna.

14 december 2010

Vem sprider skräck?

DN publicerar idag en fullständigt påhittad statistik över
antalet terrordåd i Europa efter 2001.

Det är minst två nollor för mycket och då har jag inte
räknat någon av DN:s ägare.

11 december 2010

Snillen pokulerar

Årets upplaga av "Snillen spekulerar" visade på ett nedslående sätt
klyftan i världen, mellan västvärldens elit som nästan mangrannt tror på
sin rätt att föreskriva hur alla andra länder ska utvecklas och världens
majoritet som lever i de länder som är föremål för västvärldens
"uppfostran",

10 december 2010

Tre IP-nummer till WikiLeaks

Al Burke påpekar att WikiLeaks inte alls är stängt på nätet.
Även om namnet blockerats kan man använda följande tre
IP-nummer för att komma till WikiLeaks sajt.

9 december 2010

Mördare sökes

Jag ser i det senaste utskicket från Svenska Afghanistan-
kommittén att man särskilt söker f d ISAF-soldater som
medlemmar.
Vad är ISAF-soldatens särskilda kompetens, som skiljer honom
eller henne från alla NGO-anställda och hjälparbetare? Jo
det är att hon/hon har skrivit på ett papper och förpliktat
sig att lyda order (ytterst från Nato), inklusive att mörda
afghaner.

Int har de betalt för att sitta och dricka te dagarna i ända.
Är förmågan/viljan att mörda afghaner en särskilt nödvändig
specialkompetens i en förening som verkar för att stödja det
afghanska folket?

Dessutom är det väl känt - även för Krigsmakten - att de
personer som söker knekttjänst i Afghanistan ofta är sådana
som har svårt att få vanliga hederliga jobb, t ex på grund
av brottsbelastning eller psykiska defekter.

Jag säger som Ture Nerman sa när de frivilliga svenskarna
från slakten på de röda i Finland paraderade genom Stockholm.
Fy! sa han och kort därpå: Mördare!

För det dömdes han till 75 kronor i böter. Det är sådana
avbränningar som anständigt folk får ta.

Stefan Lindgren
Vi ses på tisdag kl 17.30 Mynttorget.

-----
No virus found in this message.
Checked by AVG - http://www.avg.com/
Version: 10.0.1170 / Virus Database: 426/3304 - Release Date: 12/08/10

8 december 2010

Klipp Visa och Mastercard!

VISA och Mastercards politiska ingripanden mot Wikileaks är
ett sällsynt bra tillfälle att klippa dina Visa och
MasterCard-kort.

Det finns alternativ, liksom till PayPal och Amazon som
också hoppat på det stora Censurtåget.

Än så länge går det att skicka stödbidrag till WikiLeaks via
de tre kontona nedan, meddelar hemsidan http://www.justiceforassange.com


Donations to the Wau Holland Stiftung Bank informations:

Commerzbank Kassel,
bank number (BLZ) 52040021,
Account number (Konto) 277281204
(or you can use IBAN: DE46520400210277281204, BIC: COBADEFF520)
Sunshine Press Productions ehf

Skulagata 19, 101 Reykjavik, Iceland
Landsbanki Islands Account number 0111-26-611010
BANK/SWIFT:NBIIISREXXX
ACCOUNT/IBAN:IS97 0111 2661 1010 6110 1002 80
Wau Holland Stiftung

Bank Account: 2772812-04
IBAN: DE46 5204 0021 0277 2812 04
BIC Code: COBADEFFXXX
Bank: Commerzbank Kassel
German BLZ: 52040021
Subject: WIKILEAKS / WHS Projekt 04

-----
No virus found in this message.
Checked by AVG - www.avg.com
Version: 10.0.1170 / Virus Database: 426/3302 - Release Date: 12/07/10

5 december 2010

Återkalla efterlysningen!

Läser i Tidskrift för folkets rättigheter (www.tffr.org) att FOX News
nyhetsankare Bill O'Reilly sagt följande

"We've already tried to get him [Assange] through some rape thing in Sweden,
right...They're trying to get him, they being the international
intelligence community, they're trying to get him."

"Vi har redan försökta ta honom [Assange] genom någon våldtäktshistoria,
eller hur... De försöker ta honom, med 'de' menar jag den
internationella underrättelsevärlden, de försöker ta honom."

Det skulle tyda på att det skulle vara mer än svensk åklagare som är ute
och far.

Frågan är dock om inte den galenskap som dväljs i det svenska
rättsväsendet räcker till utan att den "internationella
underrättelsevärlden" behöver ingripa.

Begrunda följande citat av överåklagare Marianne Ny från 1999:

"Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner
få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur
hon egentligen behandlas"

"Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd
för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms."
http://www.domstol.se/Publikationer/...fridslagen.pdf

Sug på den formuleringen: "i de fall gärningsmannen åtalas men
inte döms....."

Funnes det minsta gnutta rättskänsla i denna kvinna skulle hon inse att
efterlysningen av Assange som öppet mordhotas av flera nordamerikanska
politiker utsätter honom för en risk som ärendet inte motiverar. Han kan
höras där han befinner sig.

Stefan Lindgren

Boycott Amazon and Paypal!

All true democrats should join forces to defend Julian Assange and
Wikileaks. I would suggest that noone who realizes the importance of
freedom of speech from now on will use the services of PayPal and
Amazon, since these two companies have taken partial and political action against
Wikileaks.

They are asking for trouble with customers and they should get it.

We can manage without them. We cannot manage without the truth!
Stefan Lindgren

Boycott Amazon and Paypal!

All true democrats should join forces to defend Julian Assange and
Wikileaks. I would suggest that noone who realizes the importance of
freedom of speech from now on will use the services of PayPal and
Amazon, since these two companies have taken partial and political action against
Wikileaks.

They are asking for trouble with customers and they should get it.

We can manage without them. We cannot manage without the truth!
Stefan Lindgren

3 december 2010

Assange, vår tids Trotskij

Hotar Wikileaks "världsfreden"? Måste diplomaterna få arbeta utan
besvärande offentlig insyn?

Men den hemliga diplomatin förhindrade varken Nato:s bombkrig på Balkan
eller USA:s invasioner av Irak eller av Afghanistan.

Snarast fungerade den som ett politiskt smörjmedel för dessa krig.
Icke följsamma FN-tjänstemän har obarmhärtigt röjts ur vägen och de
som haft den "rätta" inställningen har blivit verktyg åt krigsanstiftarna.

Men Assange upprepar ett historiskt hjältedåd...
För att hitta något motsvarande den gigantiska läcka ur den amerikanska
administrationen - mera lik en störtflod - som vi nu bevittnar, tvingas
man gå tillbaka till slutfasen av första världskriget. Rådsrysslands
utrikeskommissarie, Leo Trotskij, förklarade när han frisläppte det
samlade innehållet i tsarens utrikespolitiska arkiv:

"Hemlig diplomati är ett nödvändigt vapen i händerna på en besutten
minoritet, som tvingas bedra majoriteten i syfte att få de senare att
lyda dess intressen. Imperialism, med dess världsomfattande planer på
annektering, har utvecklat den hemliga diplomatin som system till dess
högsta nivå... Europas folk har genom sina otaliga offer och den allmäna
ekonomiska ödeläggelsen förtjänat rätten att få veta sanningen om dessa
ting
."

Innehållet i de ryska arkiven var minst sagt dramatiskt och får
trots allt Wikileaks-läckorna att framstå som en mild vårfläkt. Det
visade sig att Tsar-Ryssland, England och Frankrike till stor del hade
gjort upp om världens delning efter en tänkt seger i världskriget.

Ryssland utlovades kontrollen av Bosporen och Istanbul, vilket skulle
förverkliga en gammal tsarrysk dröm. I utbyte skulle bl a Frankrike få
lägga beslag på Elsass och Lothringen samt bilda en marionettstat i Saar
och Rhenlandet.

Iran skulle delas i sektorer, så att Ryssland tog hand
om Yazd och Isfahan samt "kilen" mellan en ryska och afghanska gränsen i
nordost.

Ett annat hemligt avtal som avslöjades var Österrikes och
Italiens från 1913 om att gemensamt ockupera Albanien och dela det
sinsemellan.

Där fanns även ett avtal med Japan om gemensamt militärt
inskridande mot tredje makt i Kina.

De tidigare hemliga arkiven publicerades i 9 volymer i Ryssland.
I England trycktes delar först i Manchester Guardian, sedan
i bokform med introduktion av parlamentsledamoten Charles
Trevelyan, liberal som blivit labour.
Publiceringen bemöttes med raseri från de kretsar som förlorade på den.
Men Lenin sa: "Vi har publicerat och kommer i fortsättningen att
publicera hemliga avtal. Ingen ilska och inget förtal kan hejda oss på
denna väg. Herrar bourgoises rasar över att folket ser för vad de
jagades ut i slakten..."

 Den brittiska utgåvan hamnade rätt snart i den
amerikanske presidenten Woodrow Wilsons händer och han tog uppenbart
intryck. Han skrev i en berömd formulering att i framtiden skulle man
skriva "open covenants of peace, openly arrived at" (öppna fredstraktat,
som man kommit fram till i öppenhet).

 Hans Fjorton punkter syftade till att skapa intryck av en öppen fredsprocess.

I Sverige utgavs dokumenten på Albert Bonniers förlag 1918 med en
inledning av Yngve Lorents, borgerlig utrikeskommentator. (Hemliga
aktstycken ur ryska utrikesministeriets arkiv : dokument publicerade
i de ryska tidningarna "Pravda" och "Isvjästia").

När hysterin har lagt sig kommer vi att se att Wikileaks avslöjanden
har gjort oss en tjänst av samma slag som
Lenin/Trotskijs avslöjanden.

 Folken har fått en unik ögenblicksbild av de styrandes värld. En armé
av kommentatorer träder nu till verket för att sopa igen spåren och
"minimera skadan" som det heter.

Låt oss hoppas att det finns anständiga personer som Trevelyan och Lorents som
ser det oerhörda historiska värdet av det inträffade. Innan locket har
lagts på - och spikats fast - är det viktigt att säkra så mycket
dokumentation som möjligt.

Stefan Lindgren

2 december 2010

Tjuvtitta!

Tjuvtitta gärna på den nya numret av Afghanistan.Nu!
http://www.afghanistan.nu/arkiv/anu410.pdf

Jag beklagar att Cattis Laska fått sitt efternamn felstavat på ett
ställe. I övrigt är numret - och analysen - säkert felfria ;-))

Läs det noga och du ska känna dig övertygad om att på tisdag
14 december kl 17.30 är alla fredsvänners rätta plats Mynttorget.

Alla kommer! Lars Ohly, Anders Ferm, Stanly Sjöberg, Helle Klein....
Ja läs själva på sid 16 i tidningen. Du kan beställa ett eeget ex av
tidningen på red@afghanistan.nu

Stefan Lindgren

22 november 2010

Inbjudan till ockupation?

På Newsmill har jag publicerat en artikel där jag försöker
visa att varken Sverige, ISAF eller USA-koalitionen OEF har
någon folkrättsligt giltig inbjudan att skicka trupper till
Afghanistan.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/21/riksdag-eller-transportkompani-0

PS: Idag dök en "gemensam deklaration" Nato-Afghanistan från
Lissabonmötet upp?
Ska den - visserligen nio år för sent - ge ockupationen något av de
dokument som saknas? Återkommer...

Stefan Lindgren

20 november 2010

"As long as it takes"





















Det ser mörkt ut i Afghanistanfrågan.

På Nato-mötet gjordes mycket för att
förhindra allt tal om uttåg. Det kommer att bli en "övergång" 2014, men det
betyder inte att USA:s trupper ska lämna landet helt.

"Det finns inget alternativ till att fortsätta kriget", sa Fogh
Rasmussen i Lissabon. Nato ska stanna "for as long as it takes" (så
länge det behövs).
Som vanligt har ingen definierat vare sig "it" eller
"takes". Det gamla vanliga koloniala slaktandet i parti och minut.
Obamas löften om Afghanistan ser alltså lika illusoriska ut som hans
skenbart infriade löften om Irak.

Som Garteh Porter påpekat: I Irak har USA sex fullfjädrade brigader i
strid trots att Obama 31 augusti sa att han hade
uppfyllt löftet att avsluta USA:s "stridsuppdrag" i Irak.
Ett sådant "tillbakadragande" från Afghanistan ändrar ingenting.

Det enda som ens teoretiskt tycks kunna tvinga USA på andra tankar är
ekonomin, som är i botten. Och naturligtvis det regelbundna umgänget
på slagfältet med det stolta pashtunska folket.

46 döda ockupanter 1-19 november enligt officiell amerikansk statistik.

USA:s budgetunderskottet har mellan 2003 och 2008 gått från 6,4 biljoner
dollar till 10 biljoner (tolv nollor!). Joseph Stiglitz och Linda Bilmes
har visat att de totala kostnaderna för krigen kommer att bli mellan 4
och 6 biljoner dollar. Det får amerikanska statens socialhjälp till Wall
Street på 350 miljarder dollar att se ut som växelpengar.

Ingen ska säga att Nato:s strategi utan tidsbegränsning är en
beställning av afghanerna.

14 november kände sig president Karzai nödsakad att gå ut i en intervju
i Washington Post och säga:

"Det är inte önskvärt för det afghanska folket att ha 100 000 eller fler
utländska soldater som går runt i landet i det oändliga", sade han.

Han uttryckte till och med en viss medkänsla med talibanerna, som han
för samtal med på hög nivå:

"De känner på samma sätt som vi gör här. Att alltför många människor
lider i onödan. Deras egna familjer lider, sade han, och det är detta nationella
lidande de skulle vilja åtgärda tillsammans med oss."

Dessvärre är Karzai sina herrars slav och general Petreaus läxade
omedelbart upp honom i förnedrande former för intervjun.

Det enda som kan ändra situationen nu är en stor folkresning i
Afghanistan som 1879 och 1921 - då får ockupanterna räkna med ett
blodbad. De får vara lyckliga om någon alls överlever.

Och/eller en folklig revolt i de krigförande länderna. Mer om det senare...

Stefan Lindgren

Bilden 19 april 1880. En brittisk styrka angrips av vad som i brittisk
press beskrevs som "religiösa fanatiker".

"As long as it takes"





















Det ser mörkt ut i Afghanistanfrågan.

På Nato-mötet gjordes mycket för att
förhindra allt tal om uttåg. Det kommer att bli en "övergång" 2014, men det
betyder inte att USA:s trupper ska lämna landet helt.

"Det finns inget alternativ till att fortsätta kriget", sa Fogh
Rasmussen i Lissabon. Nato ska stanna "for as long as it takes" (så
länge det behövs).
Som vanligt har ingen definierat vare sig "it" eller
"takes". Det gamla vanliga koloniala slaktandet i parti och minut.
Obamas löften om Afghanistan ser alltså lika illusoriska ut som hans
skenbart infriade löften om Irak.

Som Garteh Porter påpekat: I Irak har USA sex fullfjädrade brigader i
strid trots att Obama 31 augusti sa att han hade
uppfyllt löftet att avsluta USA:s "stridsuppdrag" i Irak.
Ett sådant "tillbakadragande" från Afghanistan ändrar ingenting.

Det enda som ens teoretiskt tycks kunna tvinga USA på andra tankar är
ekonomin, som är i botten. Och naturligtvis det regelbundna umgänget
på slagfältet med det stolta pashtunska folket.

46 döda ockupanter 1-19 november enligt officiell amerikansk statistik.

USA:s budgetunderskottet har mellan 2003 och 2008 gått från 6,4 biljoner
dollar till 10 biljoner (tolv nollor!). Joseph Stiglitz och Linda Bilmes
har visat att de totala kostnaderna för krigen kommer att bli mellan 4
och 6 biljoner dollar. Det får amerikanska statens socialhjälp till Wall
Street på 350 miljarder dollar att se ut som växelpengar.

Ingen ska säga att Nato:s strategi utan tidsbegränsning är en
beställning av afghanerna.

14 november kände sig president Karzai nödsakad att gå ut i en intervju
i Washington Post och säga:

"Det är inte önskvärt för det afghanska folket att ha 100 000 eller fler
utländska soldater som går runt i landet i det oändliga", sade han.

Han uttryckte till och med en viss medkänsla med talibanerna, som han
för samtal med på hög nivå:

"De känner på samma sätt som vi gör här. Att alltför många människor
lider i onödan. Deras egna familjer lider, sade han, och det är detta nationella
lidande de skulle vilja åtgärda tillsammans med oss."

Dessvärre är Karzai sina herrars slav och general Petreaus läxade
omedelbart upp honom i förnedrande former för intervjun.

Det enda som kan ändra situationen nu är en stor folkresning i
Afghanistan som 1879 och 1921 - då får ockupanterna räkna med ett
blodbad. De får vara lyckliga om någon alls överlever.

Och/eller en folklig revolt i de krigförande länderna. Mer om det senare...

Stefan Lindgren

Bilden 19 april 1880. En brittisk styrka angrips av vad som i brittisk
press beskrevs som "religiösa fanatiker".

14 november 2010

Herrefolksmanér

800 000 afghaner har fått sin iris fotograferad av ockupationstrupperna.
I "God morgon, världen" sitter svenska officerare och försvarar denna
metod som även används av de svenska trupperna.

Herrefolksmentaliteten är chockerande. Här tillåter sig utlänningar som
är objunda gäster i Afghanistan att fotografera kreti och pleti och
registera en stor del av befolkningen för "misstänkta" åsikter och
beteenden.

Inte i något av ockupationsländerna skulle den egna befolkningen
tolerera en registrering på så totalt godtyckliga grunder. Hela
retoriken om att "hjälpa afghanerna" bygga ett "rättssamhälle" och
"demokrati" faller som höstlöv till marken.

Vi hjälper till att bygga en polisstat som ska kunna underkuva
folket.

Stefan Lindgren

12 november 2010

Inskränker JO yttrandefriheten?

Konstskribenten och filosofiprofessorn Lars O Ericsson säger
i en spalt i SvD 11 november 2010 att JO Hans-Gunnar
Axbergers fällande uteslag mot "Forum för levande historia"
inte hänger "ihop rent intellektuellt".

"FLH har, säger JO vidare, en begränsad yttrandefrihet.
Gäller den begränsade yttrandefriheten också andra statliga
myndigheter som universitet och högskolor, kan man undra. JO
vill uppseendeväckande nog inskränka museers och andra
statliga kulturinstitutioners rätt att osminkat visa upp
historien."

Hur har professorn kunna komma till en så krokig slutsats?

Till att börja med är JO inget lagstiftande organ, så hur
skulle han kunna upphäva grundlagens regler om
yttrandefrihet?

För det andra bör man kunna läsa innantill. Vad säger JO?

"Det är självklart att staten inte får utnyttja utpekade
individer som något slags avskräckande exempel i en i och
för sig vällovlig informationsverksamhet. Det följer av det
allmännas skyldighet att såväl respektera den enskilda
människans frihet och värdighet som att skydda var och ens
namn och rykte. Bestämmelserna om ärekränkning lämnar inte
staten annat än ett ytterst begränsat utrymme för att i
allmänt upplysnings- eller undervisningssyfte lämna
nedsättande uppgifter om enskilda. Det utrymme som finns
torde gälla dem som genom sitt ämbete eller på rnnat sätt
kommit att inta en särskild historisk eller samtidshistorisk
ställning. För att utrymmet ska kunna tas i anspråk krävs
emellertid att det sker på ett försvarligt sätt. Därutöver
gäller bestämmelsen om saklighet och opartiskhet. Att återge
fakta om en historiskt eller sarntidhistoriskt väl känd
person kan med andra ord vara godtagbart, även när fakta är
diskrediterande för den utpekade, men inte att - som här
skett - göra det i former som är ägnade att förlöjliga honom
eller henne."

Av detta följer:

1) att staten inte får ägna sig åt ärekränkning.

2) att om nedsättande uppgifter om enskilda offentliggörs i
myndighets namn måste det uppfylla grundlagens krav på "saklighet
och opartiskhet". Det står ju i Regeringsformens 1:9:

"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen
skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
samt iakttaga saklighet och opartiskhet". Lag (1976:871).

Längre fram hänvisar JO till ett annat ärende (se
ämbetsberättelsen 2010/11, s 616) som gällde Vetlanda kommun.
Där skrev JO om en kommun, dvs offentlig myndighet:

"Den information som en kommun tillhandahåller allmänheten,
exempelvis på en webbplats, omfattas av regeringsformens
krav på saklighet och opartiskhet.

Det får bl.a. anses innebära att uppgifter som lämnas ska
vara korrekta till såväl innehåll som form, att de ska baseras
på hållfast underlag och att det ska vara sakligt motiverat för
kommunen att ge spridning åt uppgifterna. Kravet
på opartiskhet innebär bl.a. att informationen ska vara
allsidig och objektiv. Den får således inte vinklas till
myndighetens egen förmån.

Även stadgandet om det allmännas skyldighet att värna
den enskildes privat- och familjeliv ska beaktas.
Beskyllningar om brott och andra klandervärda
handlingar från enskildas sida är självfallet särskilt känsliga."

Att JO i de här fallet anser att en myndighet överskridit
de begränsningar för yttrandefrihet som redan gäller innebär
ju inte att han vill inskränka "museers och andra statliga
kulurinstitutioners rätt att osminkat visa upp historien". Det är en
halsbrytande slutsats.

Det är väl självklart så att om utställningen "På middag med
Pol Pot" hade visats upp under producenten Erika
Aronowitschs namn, så hade inte kravet på "saklighet och
opartiskhet gällt". De utpekade personerna hade då - på lite
mer jämlika villkor - kunnat väcka talan för förtal mot
upphovsmannen. För vad de anklagas för är ju inte mindre än
delaktighet i folkmord.

Hade det varit en forskningsrapport hade den underkastats
den akademiska världens regler.

Hade det varit en bok hade den sannolikt inköpts till en hel
del statliga och kommunala bibliotek.

Så vad är det för frihet som har inskränkts?

Den enda som jag ser det är MYNDIGHETS rätt att beljuga enskilda
medborgare. Och den rätten ska vara inskränkt.


Stefan Lindgren

Inskränker JO yttrandefriheten?

Konstskribenten och filosofiprofessorn Lars O Ericsson säger
i en spalt i SvD 11 november 2010 att JO Hans-Gunnar
Axbergers fällande uteslag mot "Forum för levande historia"
inte hänger "ihop rent intellektuellt".

"FLH har, säger JO vidare, en begränsad yttrandefrihet.
Gäller den begränsade yttrandefriheten också andra statliga
myndigheter som universitet och högskolor, kan man undra. JO
vill uppseendeväckande nog inskränka museers och andra
statliga kulturinstitutioners rätt att osminkat visa upp
historien."

Hur har professorn kunna komma till en så krokig slutsats?

Till att börja med är JO inget lagstiftande organ, så hur
skulle han kunna upphäva grundlagens regler om
yttrandefrihet?

För det andra bör man kunna läsa innantill. Vad säger JO?

"Det är självklart att staten inte får utnyttja utpekade
individer som något slags avskräckande exempel i en i och
för sig vällovlig informationsverksamhet. Det följer av det
allmännas skyldighet att såväl respektera den enskilda
människans frihet och värdighet som att skydda var och ens
namn och rykte. Bestämmelserna om ärekränkning lämnar inte
staten annat än ett ytterst begränsat utrymme för att i
allmänt upplysnings- eller undervisningssyfte lämna
nedsättande uppgifter om enskilda. Det utrymme som finns
torde gälla dem som genom sitt ämbete eller på rnnat sätt
kommit att inta en särskild historisk eller samtidshistorisk
ställning. För att utrymmet ska kunna tas i anspråk krävs
emellertid att det sker på ett försvarligt sätt. Därutöver
gäller bestämmelsen om saklighet och opartiskhet. Att återge
fakta om en historiskt eller sarntidhistoriskt väl känd
person kan med andra ord vara godtagbart, även när fakta är
diskrediterande för den utpekade, men inte att - som här
skett - göra det i former som är ägnade att förlöjliga honom
eller henne."

Av detta följer:

1) att staten inte får ägna sig åt ärekränkning.

2) att om nedsättande uppgifter om enskilda offentliggörs i
myndighets namn måste det uppfylla grundlagens krav på "saklighet
och opartiskhet". Det står ju i Regeringsformens 1:9:

"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra
som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen
skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
samt iakttaga saklighet och opartiskhet". Lag (1976:871).

Längre fram hänvisar JO till ett annat ärende (se
ämbetsberättelsen 2010/11, s 616) som gällde Vetlanda kommun.
Där skrev JO om en kommun, dvs offentlig myndighet:

"Den information som en kommun tillhandahåller allmänheten,
exempelvis på en webbplats, omfattas av regeringsformens
krav på saklighet och opartiskhet.

Det får bl.a. anses innebära att uppgifter som lämnas ska
vara korrekta till såväl innehåll som form, att de ska baseras
på hållfast underlag och att det ska vara sakligt motiverat för
kommunen att ge spridning åt uppgifterna. Kravet
på opartiskhet innebär bl.a. att informationen ska vara
allsidig och objektiv. Den får således inte vinklas till
myndighetens egen förmån.

Även stadgandet om det allmännas skyldighet att värna
den enskildes privat- och familjeliv ska beaktas.
Beskyllningar om brott och andra klandervärda
handlingar från enskildas sida är självfallet särskilt känsliga."

Att JO i de här fallet anser att en myndighet överskridit
de begränsningar för yttrandefrihet som redan gäller innebär
ju inte att han vill inskränka "museers och andra statliga
kulurinstitutioners rätt att osminkat visa upp historien". Det är en
halsbrytande slutsats.

Det är väl självklart så att om utställningen "På middag med
Pol Pot" hade visats upp under producenten Erika
Aronowitschs namn, så hade inte kravet på "saklighet och
opartiskhet gällt". De utpekade personerna hade då - på lite
mer jämlika villkor - kunnat väcka talan för förtal mot
upphovsmannen. För vad de anklagas för är ju inte mindre än
delaktighet i folkmord.

Hade det varit en forskningsrapport hade den underkastats
den akademiska världens regler.

Hade det varit en bok hade den sannolikt inköpts till en hel
del statliga och kommunala bibliotek.

Så vad är det för frihet som har inskränkts?

Den enda som jag ser det är MYNDIGHETS rätt att beljuga enskilda
medborgare. Och den rätten ska vara inskränkt.


Stefan Lindgren

11 november 2010

När familjen Nobel slog bakut

I nya numret av Folket i Bild/Kulturfront ifrågasätter den f d
officeren Berndt Paulsson Nobels fredspris till Obama.

Det gör han rätt i.
Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas dem
som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel
tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande
och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och
spridande af fredskongresser".

Obama har varken rustat ned eller startat några fredskongresser. Just nu
står hoppet till en av hans rivaler, den republikanske senatorn
Kichinech som lägger förslag om att ta hem trupperna från Afghanistan
ögonaböj.

En gång har faktiskt fredspriset gått till en riktig fredskämpe, Carl
von Ossietzky, som hamnade i Hitlers koncentrationsläger för att han
avslöjat Hitlertysklands hemliga upprutning (i maskopi med Sovjet
intressant nog).

När von Ossietsky fick priset 1935 vaknade plötsligt Nobelfamiljen till
liv och började yra om att det stred mot Albred Nobels testamante.
Hjalmar Nobel, Ingeborg Ridderstolpe (född Nobel) och Ludvig Nobel
protesterade mot priset och bad mer eller mindre Hitler om ursäkt.
Lika omstritt som Ossietzkypriset, lika lite ifrågasatt var priset till
krigsförbrytaren Henry Kissinger 1973.

Och det är naturligtvis ingen i den liberala pressen som ställer sig
frågan vad Liu Xiabo har gjort för "folkens förbrödring" eller för att
minska "de stående arméerna" i Asien.

Tvärtom, tycks ju i synnerhet USA:s generaler, men även Storbritanniens
uppmuntrade av priset och deras politiker tar tillfället än en gång
undervisa Kina i värsterländsk parlamentarism.

Det fattar väl minsta barn att redan Liu Xiabos uppfattning att "Kina
behöver 300 år till av kolonialism" - efter Kissinger och Obama - är
tillräcklig kvalifikation för ett Nobels fredspris.

En annan Nobelpristagare, Peter A. Diamond som varit med och utvecklat
den fantastiska teorin om att bekämpa arbetslösheten med sänkt (!)
arbetslöshetsunderstöd är på väg in i Federal reserves styrelse där han
ska hjälpa till att rädda Ben Bernankes "lätta pengar"-linje.

Bernanke har just beslutat att pumpa ut 600 miljarder nytryckta dollar i
ekonomin vilket kommer att spä på inflationen och urholka Kinas
fordringar.

Ett beslut som kan utlösa ett formidabelt valutakrig och skärpa alla
motsättningar i världen.

Men som Paulsson påpekar har många fredspris - och kanske ännu fler
ekonomipris gått till förtjänta personer. Läs Krugman, läs Stiglitz -
två verkligt förtjänta Nobelpristagare. Läs Ozzietsky - den store
fredskämpen!
Stefan Lindgren

10 november 2010

Med axess till reptilfonder

Johan Lundberg på tidningen Axess är en märklig figur. I en
artikel 5 november tolkar han JO:s beslut rörande Levande
Historia som tecken på "att det fortfarande finns en tendens
att se mellan fingrarna när det gäller kommunismens brott
mot mänskligheten".

Han upprörs över att jag "fortfarande inte reviderat min
hållning" i fråga om Kampuchea, vilken han antagligen vet
lika lite om som min hållning till Sovjetunionen - vilket
inte hindrar att sagde Lundberg pekat ut mig som närmast
KGB-agent, som en som liksom Guillou "bevisligen samarbetade
indirekt med Sovjet vid denna tid".

Det skulle vara kul att veta hur Lundberg får det att gå ihop
- KGB- och Pol Pot-agent på en och samma gång?

Hur som helst angriper nu denne Johan Lundberg Jan Myrdal
och Hedda Ekerwald för att vara "statligt avlönade".

Ja, Hedda Ekerwald är ju sociologiprofessor, så vem skulle
annars avlöna henne? Och Jan Myrdal är författare som gjort
stora insatser som fått erkännande i länder som Frankrike,
USA, Mexiko och Kina. Han uppbär en statlig inkomstgaranti
som gör det möjligt för honom att förverkliga projekt som
annars vore omöjliga.

Det är klart att det är önskvärt att författare och
konstnärer skulle kunna leva på eget arbete, men det är få
förunnat.

Den tidning som Fredrik Lundberg sitter på skulle inte
överleva en dag om det inte vore så att familjen A:xson
Johnson - som för övrigt tjänat många sköna miljoner på
samarbete med Sovjetunionen - betalar fiolerna.

2009 gick Axess med 20,4 miljoner i förlust, som täcktes av Axel
och Margaret Ax:son Johnsons stiftelser.

Låt oss tala klartext: Varje gång du går på Hemköp och köper
deras livsmedel till överpriser (50 procent på en
Cornflakes-påse) så betalar du en slant till Johan Lundberg
och hans vänner.

Inte mig emot, men borde inte kampanjen mot
statssubventioner - som f ö ingen har drivit hårdare än Jan
Myrdals skapelse "Folket i Bild Kulturfront" - kompletteras
med en kampanj mot fuskmedia som har det huvudsakliga syftet
att vara avdragsobjekt för fossilkapitalister (olja!) med
excentriska intressen?

Stefan Lindgren

7 november 2010

Dementi om uniformsförbud

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det gamla uniformsförbudet tyvärr
upphävts. Det är sant.

Men jag bortsåg från att det finns en förordning som reglerar hur
försvarsanställda ska uppträda. De får inte använda uniform i politiska
demonstrationer som skedde 3 november på Sergels torg.
Jag tackar Henrik Persson för påpekandet:

Förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal:

6 kap. Klädsel
Klädsel i tjänsten
1 § Den militära personalen och civil personal som tjänstgör i vakt- eller
bevakningstjänst skall bära uniform.
Civil personal som inte tjänstgör i vakt- eller bevakningstjänst skall bära
uniform när det är särskilt påkallat.
I fred får Försvarsmakten medge undantag från första stycket i den
utsträckning som det bedöms lämpligt.
2 § Försvarsmakten får medge att uniform bärs också av militär personal
som tjänstgör vid andra myndigheter än de som sägs i 1 kap. 1 §..

Klädsel utom tjänsten
3 § Den som deltar i en politisk demonstration får inte bära uniform.
4 § Den som är avstängd från arbetet, liksom den som avtjänar
frihetsstraff, får inte bära uniform.
5 § I övrigt får uniform bäras utom tjänsten enligt Försvarsmaktens bestämmande."

Stefan Lindgren

Dementi om uniformsförbud

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det gamla uniformsförbudet tyvärr
upphävts. Det är sant.

Men jag bortsåg från att det finns en förordning som reglerar hur
försvarsanställda ska uppträda. De får inte använda uniform i politiska
demonstrationer som skedde 3 november på Sergels torg.
Jag tackar Henrik Persson för påpekandet:

Förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal:

6 kap. Klädsel
Klädsel i tjänsten
1 § Den militära personalen och civil personal som tjänstgör i vakt- eller
bevakningstjänst skall bära uniform.
Civil personal som inte tjänstgör i vakt- eller bevakningstjänst skall bära
uniform när det är särskilt påkallat.
I fred får Försvarsmakten medge undantag från första stycket i den
utsträckning som det bedöms lämpligt.
2 § Försvarsmakten får medge att uniform bärs också av militär personal
som tjänstgör vid andra myndigheter än de som sägs i 1 kap. 1 §..

Klädsel utom tjänsten
3 § Den som deltar i en politisk demonstration får inte bära uniform.
4 § Den som är avstängd från arbetet, liksom den som avtjänar
frihetsstraff, får inte bära uniform.
5 § I övrigt får uniform bäras utom tjänsten enligt Försvarsmaktens bestämmande."

Stefan Lindgren

5 november 2010

Islamofoben Bildt

Hela det svenska krigsprojektet i Afghanistan hämtar näring
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.

Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:


"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."

Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.

Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.

När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.

Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.

Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.

Stefan Lindgren

Islamofoben Bildt

Hela det svenska krigsprojektet i Afghanistan hämtar näring
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.

Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:


"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."

Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.

Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.

När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.

Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.

Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.

Stefan Lindgren

4 november 2010

Är angreppskrig förbjudet?

Bo Persson i Piteå sätter fingret på en öm punkt när han ställer frågan
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.

Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.


Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.

När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.

Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.

Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.

Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.

För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.

Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.

Stefan Lindgren

Är angreppskrig förbjudet?

Bo Persson i Piteå sätter fingret på en öm punkt när han ställer frågan
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.

Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.


Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.

När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.

Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.

Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.

Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.

För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.

Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.

Stefan Lindgren

Stöd våra svenska soldater! Men hur?

Foto: Henrik Persson























Igår samlades 250 personer på Sergels torg för att
demonstrera sitt stöd för de svenska soldaterna i
Afghanistan.

Visst kan man undra över denna manifestation.....

- varför SvD plötsligt bjuder på gratisannonsering, varför uniformerad
krigspersonal deltar (synd att lagen om uniformsförbud i
Sverige i politiska sammanhang hävdes 2002) osv.

Man kan också undra över syftet. Är det inte troligt att de
föräldrar som mist sina barn och känner tvivel blir mindre
benägna att uttrycka dessa tvivel om de omges av
flaggviftare, strama honnörer och ihåliga högtidstal?

Syftet är knappast att stimulera en öppen diskussion i
frågan. Men visst, alla har rätt att ha en åsikt, även
förblindade fanatiker med nationalistiska fobier - som man
ibland beskriver talibaner.

Problemet är väl när denna åsikt innefattar en tro på den
egna rätten att döda andra för saken.

Visst ska vi stödja de pojkar och flickor som råkat i klistret.
Men det viktiga är: HUR?

Jag säger: genom att ta hem dem levande. Ju fortare de
kommer hem desto bättre. Då sparar vi både afghanska liv
och svenska liv.

Allan Widman (fp) som var med och minglade på Plattan vill
skicka dit ännu fler svenskar dit och exponera dem för allt
större risker. Han har i ett flertal sammanhang yrkat på att
de ska ta större risker och bli mer krigförande som de
amerikanska soldaterna.

Widmans stöd till de svenska soldaterna är samma sorts stöd
som snaran ger den hängde. Med hans åsikter är det ofattbart
varför han inte kränger på sig uniformen och åker iväg på
stört.

Jag är övertygad om att de skickliga och modiga talibanerna
snart skulle få honom på andra tankar. Afghanerna har inte
för inte världens bästa gerillasoldater.

Stefan Lindgren

Stöd våra svenska soldater! Men hur?

Foto: Henrik Persson























Igår samlades 250 personer på Sergels torg för att
demonstrera sitt stöd för de svenska soldaterna i
Afghanistan.

Visst kan man undra över denna manifestation.....

- varför SvD plötsligt bjuder på gratisannonsering, varför uniformerad
krigspersonal deltar (synd att lagen om uniformsförbud i
Sverige i politiska sammanhang hävdes 2002) osv.

Man kan också undra över syftet. Är det inte troligt att de
föräldrar som mist sina barn och känner tvivel blir mindre
benägna att uttrycka dessa tvivel om de omges av
flaggviftare, strama honnörer och ihåliga högtidstal?

Syftet är knappast att stimulera en öppen diskussion i
frågan. Men visst, alla har rätt att ha en åsikt, även
förblindade fanatiker med nationalistiska fobier - som man
ibland beskriver talibaner.

Problemet är väl när denna åsikt innefattar en tro på den
egna rätten att döda andra för saken.

Visst ska vi stödja de pojkar och flickor som råkat i klistret.
Men det viktiga är: HUR?

Jag säger: genom att ta hem dem levande. Ju fortare de
kommer hem desto bättre. Då sparar vi både afghanska liv
och svenska liv.

Allan Widman (fp) som var med och minglade på Plattan vill
skicka dit ännu fler svenskar dit och exponera dem för allt
större risker. Han har i ett flertal sammanhang yrkat på att
de ska ta större risker och bli mer krigförande som de
amerikanska soldaterna.

Widmans stöd till de svenska soldaterna är samma sorts stöd
som snaran ger den hängde. Med hans åsikter är det ofattbart
varför han inte kränger på sig uniformen och åker iväg på
stört.

Jag är övertygad om att de skickliga och modiga talibanerna
snart skulle få honom på andra tankar. Afghanerna har inte
för inte världens bästa gerillasoldater.

Stefan Lindgren

2 november 2010

Upphittat: Bokstaven N

Mysteriet med förkortningen JAIB i den blå-röd-gröna
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.

En uppmärksam läsare har hittat en lös bokstav - bokstaven N,
som av en olycklig slump ramlat ur gårdagens dokument.

Den borttappade bokstaven utläses NATO. Hittelön går till
den samvetsgranne folkrörelseekonomen Gunnar Johansson i
Folket i Bild/Kulturfront.

JAIB skulle ha varit JANIB och utläses Joint Afghan-Nato
Inteqal Board.

http://www.isaf.nato.int/images/stories/File/factsheets/CORRECTED.Transition%20backgrounder(1).pdf

Vad Mona och Peter gått med på är alltså att en styrelse av
representanter för Nato och Karzai-regimen som ska avgöra
när läget medger att de svenska soldaterna kan åka hem.

Stefan Lindgren

Upphittat: Bokstaven N

Mysteriet med förkortningen JAIB i den blå-röd-gröna
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.

En uppmärksam läsare har hittat en lös bokstav - bokstaven N,
som av en olycklig slump ramlat ur gårdagens dokument.

Den borttappade bokstaven utläses NATO. Hittelön går till
den samvetsgranne folkrörelseekonomen Gunnar Johansson i
Folket i Bild/Kulturfront.

JAIB skulle ha varit JANIB och utläses Joint Afghan-Nato
Inteqal Board.

http://www.isaf.nato.int/images/stories/File/factsheets/CORRECTED.Transition%20backgrounder(1).pdf

Vad Mona och Peter gått med på är alltså att en styrelse av
representanter för Nato och Karzai-regimen som ska avgöra
när läget medger att de svenska soldaterna kan åka hem.

Stefan Lindgren

Abrakadabra

Läste den blå-grön-röda AFghanistanöverenskommelsen i natt
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?

Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:

2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".

Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.

2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".

En förhoppning med andra ord.

2013 ska inget särskilt ske.

2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".

Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".

Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".

Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...

Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.

En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.

Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Abrakadabra

Läste den blå-grön-röda AFghanistanöverenskommelsen i natt
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?

Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:

2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".

Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.

2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".

En förhoppning med andra ord.

2013 ska inget särskilt ske.

2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".

Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".

Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".

Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...

Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.

En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.

Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

1 november 2010

En skammens icke-kompromiss

Kl 13.15 presenterade Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp)
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.

Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?

Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.

Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.

Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda 
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,


Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.

Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.

Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.

Enligt miljöpartiets  Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".

Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?

Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".

Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!

I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.

Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.


Stefan Lindgren










En skammens icke-kompromiss

Kl 13.15 presenterade Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp)
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.

Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?

Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.

Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.

Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda 
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,


Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.

Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.

Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.

Enligt miljöpartiets  Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".

Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?

Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".

Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!

I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.

Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.


Stefan Lindgren










31 oktober 2010

Svenska folket vill ta hem trupperna

SIFO:s oktobermätning i frågan om Sverige ska ha kvar sina trupper i
Afghanistan är oerhört intressant.

47 procent vill ta hem trupperna. 36 procent vill att de ska vara kvar
och 17 procent vet ej.

Men ser man till män/kvinnor är det en övervägande del av männen som
vill ha trupperna kvar. Endast bland unga män (15-29) överväger
nejsägarna. Ska man uttrycka det cyniskt är fäderna beredda att skicka
sina motvilliga söner i döden!

Nära dubbelt så många kvinnor vill ta hem trupperna (51%) som vill ha
dem kvar (26%). En fantasisk siffra!

Ser man till den åderfördelade statistiken är det främst ungdomar (15-29
år) och pensionärer (65+) som vill ta hem trupperna. Ungdomens
oförfalskade förnuft och ålderns vishet!

Ser man till yrkesfördelning är det arbetare och arbetslösa som
uppvisar det största krigsmotståndet. 72 procent av de arbetslösa vill
ta hem trupperna!

Krigsmotståndet dominerar i alla landsdelar utom Västsverige och
Göteborgsområdet men är starkast i Sydsverige, söder om Småland exkl
Malmö, samt i Norra Sverige.

Starkaste krigsmotståndet finns bland sd:s väljare, följt av mp:s,
socialdemokraterna och vänsterns. Vänsterpartiets väljare är faktiskt de
mest krigsvilliga utanför regeringsalliansen.

Stefan Lindgren

30 oktober 2010

Vad signalerar Fredrik?

Sofia Arkelstens affärer (svart lägenhetsköp, misstänkt
mutbrott, styrelseuppdrag i företag med statliga uppdrag etc)
borde självklart leda till att hon avgår.

Men inte i Alliansens Sverige.

Carl Bildt försvarar Arkelsten med att han själv gjorde
likadant när han befann sig på "motsvarande nivå i karriären".
Och Carl Bildt är ju som alla vet den internationella
prototypen för etiskt acceptabelt beteende (aktier i
klusterbomber, lobbying för Irakkriget etc.)

Fredrik Reinfeldt prövar nu (efter affärerna Stegö Chilóe,
Borelius, Littorin m fl) att stå emot mediadrevet och rädda
sin korrupta medarbetare.

Det är en viktig signal. Precis som budgeten signalerade en
likgiltighet för arbetslösheten och den fortlöpande slakten
på förskringssystemet lanseras som framgångsrik sparpolitik
skickar nu Arkelstens uthållighet mot media ut signaler till
alla moderata småpåvar i landet att inte bry sig så mycket
om opinioner och inte genera sig, utan ta för sig av maktens
förmåner.

Samtidigt hör jag Göran Hägglund (kd) på radion försvara att
arbetslösa ska klara familjeförsörjningen på 180 kr/dag.

Professorn i socialpolitik, Tapio Salonen, en arbetargrabb
som inte glömt var han kommer ifrån, presenterade
skrämmande siffror:

* Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet
saknar idag nästan hälften (46 procent) av alla kvarstående
arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd.

* 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år
går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens
krav.

* Ca 116 000 arbetslösa sakande någon ersättning per månad
år 2008, ett år senare hade den siffran ökat med ytterligare
ca 40 000 personer.

* Antalet oförsäkrade vid arbetslöshet har under den senaste
tio åren har ökat från ca 100 000 till 150 000 personer.

* Utslaget på årsbasis för år 2009 betyder detta att
ungefär sex procent av den arbetsföra befolkningen inte hade
någon arbetslöshetsersättning alls under de drygt fem
månander som de i genomsnitt var registrerade som
arbetssökande - trots att de samtidigt uppfyllde
Arbetsförmedlingens alla aktivitetskrav.

När sändningen bröts mitt i Hägglunds utfall mot Salonen,
som han anklagar för att "politisera", kändes det faktiskt
befriande.

Håll ögonen på Salonen, som verkar klarsynt. Tragiken är, sa
han, att alla dessa försäkringslösa saknar röst i politiken!

Stefan Lindgren

29 oktober 2010

Konsten att ljuga utan att blinka

Mark Klamberg heter en doktorand i folkrätt som på sin blogg
argumenterar för att USA/Natos ockupation av Afghanistan är
folkrättsligt korrekt.


Han är ett bra exempel på vad Leo Tolstoj skrev 1897:

"De mest invecklade saker kan förklaras för den mest
trögtänkta människa om han inte har bildat sig någon
föreställning om dem; men inte ens för den mest intelligenta
människa kan man förklara de enklaste saker och han är fast
övertygat om att han vet och därtill utan skuggan av tvivel
vet vad som förmedlas honom."

Igår tillät jag mig påpeka för Mark att den tidigare
s-regeringen gjorde bedömningen att USA:s militära närvaro
är folkrättstridig.

I proposition 2003/04:71, s. 8 slogs fast att FN:s
resolutioner enligt svensk uppfattning inte utgjorde en
tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i
Afghanistan.

Jag påpekade också att det omdömet självfallet måste utsträckas
till Nato-Isaf som är en auxillär styrka till OEF och aldrig
skulle ha sett dagens ljus utan USA:s invasion.

På detta svarade Mark:

"Referensen till proposition 2003/04:71 intressant. Det står
dock inte att Sverige anser att OEFs närvaro i Afghanistan
är folkrättsstridig. Det står att resolutionerna 1368, 1373
och 1378 inte utgör tillräcklig grund. Det utesluter inte
att det finns annan folkrättslig grund för OEFs närvaro,
t.ex. inbjudan av den afghanska regeringen."

Här famlar doktoranden efter ett halmstrå som inte finns.

Hur ska en regering som tillsatts EFTER USA:s invasion kunna
utfärda en inbjudan till densamma?

Det är en fysisk omöjlighet!

Mark Klamberg skriver:

"Sådant samtycke har Afghanistan lämnat, läs t.ex. vad
Karzai säger i sitt tal från juli 2010: 'To this end, we
welcome our partnership with NATO and the other nations.'"

En artighetsfras av Karzai från juli 2010 ska alltså
legitimera en främmande ockupation av Afghanistan som då
redan hade varat i nära nio år.

Ser inte doktoranden det orimliga i ståndpunkten?

Av Sovjetunionen krävdes att sådana inbjudningar skulle
registreras i FN och vara i enlighet med tidigare ingångna
och likaså FN-registrerade avtal mellan länderna.

För USA:s del skulle det alltså räcka att nio år senare
komma dragande med en "inbjudan" från regim man själv
installerat.

Om Mark Klamberg på fullt allvar hävdar det, har han det som
krävs för att ha en åsikt, som den svenska Försvarsmakten
uttrycker det. Han kan konsten att ljuga utan att blinka.

Att Klamberg stöder sig på Carl Bildts skrivningar
(sid 13 i Prop. 2009/10:38: "Koalitionen grundar sin närvaro
på en inbjudan av den afghanska regeringen samt på de
resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog efter terrordåden i
USA den 11 september 2001. Genom inbjudan från den afghanska
regeringen har koalitionen en tydlig folkrättslig grund för
sin närvaro. FN:s säkerhetsråd har flera gånger välkomnat
koalitionens insatser.") gör inte saken bättre.

Koalitionens "närvaro" i Afghanistan inleddes innan den
afghanska regeringen tagit form, varför argumentationen
saknar logik.

Att FN:s resolutioner skulle ge USA fullmakt att ockupera
Afghanistan är ytterst tvivelaktigt. Flertalet
folkrättsexperter är av uppfattningen att FN:s resolutioner
INTE gav USA godkännande att invadera Afghanistan. Om de
godkände något överhuvudtaget var det möjligen en kortvarig
vedergällningsaktion.

Att FN:s säkerhetsråd flera gånger haft den dåliga smaken
att "välkomna koalitionens insatser" är inget Klamberg kan
bygga ett försvar av ockupationen på.

Det är FN:s skyldighet att göra det bästa möjliga av varje
situation, även när ett land olagligt ockuperats.

Varje resolution säkerhetsrådet tagit om Afghanistan har
inletts med frasen att rådet "bekräftar sitt starka
engagemang för Afghanistans suveränitet, oberoende,
territoriella integritet och nationella enhet".

Det är en punkt som systematiskt negligerats i tillämpningen
av FN:s beslut. OK, både Klamberg och jag vet varför - de
rådande maktförhållandena i världen.

Men alla som är anhängare av FN-tanken bör ta fasta på de
övergripande principerna istället för att försöka vältra
över skulden för det pågående kriget i Afghanistan på FN.

Stefan Lindgren

28 oktober 2010

Lilleputtstatens Napoleon

Sveriges överbefälhavare Sverker Göransson är på besök i Afghanistan och
förklarar där, enligt Dagens Nyheter idag:
– Folket här i byn kan lita på att vi kommer att stanna här...
Än en gång visar Göransson att hans demokratisyn har stora svarta hål
där materia som grundlagen och riksdagsbeslut tenderar att försvinna
spårlöst.

– Jag är här för att visa hur stark uppbackning vår insats har hemma i Sverige,
säger ÖB.

Ja hur stark då? SIFO säger att de flesta vill ta hem trupperna och en
majoritet av svenska folket har röstat på partier som menar detsamma.
Har generaler rätt att skapa sig egna folkmeningar?

Hade detta varit USA hade Göransson avsatts under förnedrande former.

Nu är Sverige istället en lilleputtstat med en komplexfylld självbild
och ett förflutet som militär stormakt som spökar långt utanför Karl
XII-sällskapets fyra väggar.

Här kan generaler uppträda som Napoleon (en roll som han fyller
de yttre rekvisiten för) och tala om för de folkvalda
var skåpet ska stå.

Genom sin tystnad hjälper såväl regering som riksdag Göransson att
degradera demokratin.

Den som läser vidare i texten finner att Göransson nu tillsammans med de
ungdomar han värvat till att mörda afghaner håller på att fila på en
dolkstötslegend. Soldaterna är "upprörda" över att ett tillbakadragande
ens diskuteras och förklarar att det är liktydigt med att "överge"
afghanerna.

Sverige är en av de få småstater som inte "ser skriften på väggen",
säger SAK:s chef Anders Fänge i en DN-artikel. Han är den svensk som
sysslat mest med Afghanistan, i praktiken på heltid i 30 år.

Stefan Lindgren

26 oktober 2010

"Hyggliga pojkar förvandlade till djur?"

En vanlig kommentar till den danska filmen om
Afghanistankriget "Armadillo" är att den visar hur vanliga
hyggliga danska pojkar förvandlas till djur. Stämmer det?

I själva verket går sådana skrivningar tillbaka på en
föreställning att människan i krig av miljön tvingas bli
någon annan än hon är.

Den mekaniska uppfattningen kallas "behaviourism" inom
psykologin och det finns flera berömda forskare (Milgram i
början av 60-talet) och Zimbardo (på 70-talet) som föresatte
sig att experimentellt bevisa att de kunde förvandla
människor till mördare.

I Milgrams experiment deltog 40 studenter, varav 32
förmåddes att trycka på knappar som normalt skulle ha utlöst
dödande elchocker mot någon annan försöksperson.

I Zimbardos experiment konstruerades ett låtsasfängelse där
vakter och interner efter en tid uppvisade sadistiska resp.
undergivna beteenden som ingen hade trott dem om.

Vad dessa båda forskare inte hade räknat med var Erich
Fromms skoningslösa kritik. Denne marxistiskt och
freudianskt skolade filosof och socialpsykolog gick
grundligt igenom experimenten (se "The Anatomy of Human
Destructiveness" s 68-90) och underkände dem. Människors
beteende i verkligheten låter sig inte så lätt simuleras in
vitro.

Invändningen mot Milgrams experiment var att andelen
sadister från början inte varit noll. De som tryckt på en
"dödande" knapp hade i vissa fall kunnat göra det även i
verkligheten - utan Milgrams instruktioner.

Fromm fann det mer förvånande att en tredjedel av
studenterna vägrade lyda instruktionerna i ett experiment
som presenterats som oerhört viktigt för vetenskapen - och
vetenskapen är ju högsta auktoritet för den moderna
människan.

Kritiken av det falska fängelset i Stanfordunivertsitetets
källare följde liknande banor. En av de få saker Fromm fann
bevisat var att två tredjedelar av "vakterna" inte var
beredda att begå sadistiska handlingar i utbyte mot
personliga förmåner.

Med stöd av vittnesmål från nazisternas koncentrationsläger
visade Fromm att behavioristernas huvudtes - att "personliga
värderingar, etik och övertygelse inte gör någon skillnad
under miljöns tvingande inflytande" - är felaktig.

Bruno Bettelheim hade i en studie (1960) visat att "gamla
fångar" inte utsattes för sadism även när det kunde ske
ostraffat.

Fromm bedömer att någonstans mellan 10 och 90 procent av
vakterna i tyska koncentrationsläger uppvisade sadistiska
beteenden, där de politiska fångarna ofta står för de lägre
bedömningarna.

Bettelheim hade också påvisat vilken enorm betydelse
bakgrunden hade för fångarnas beteende i
koncentrationslägren. Opolitiska medelklassfångar
degraderade oftare (deras självaktning var ofta förknippad
med den egendom som de hade berövats) och utvecklade sina
dåliga drag (grälsjuka, småstölder, självömkan) medan de
religiösa och politiska fångarna klarade sig mycket bättre.

Ett framstående exempel är Jehovas vittnen som gick med högt
burna huvuden genom hela den fruktansvärda lägertiden:
exemplartiska kamrater, hjälpsamma, korrekta och pålitliga.

Fromm hade även kunnat nämna den sovjetiske löjtnanten Sasja
Petjerskij som 14 oktober 1943 ledde det enda organiserade
försöket till massflykt från Auschwitz.

                                             * * *

För att återvända till "Armadillo" ger filmen, även om jag
är starkt kritisk mot dess alltför vällustiga och
regisserade våldsskildringar, viktiga ledtrådar till varför
de danska pojkarna visar sig beredda att skjuta på måfå mot
afghaner.

Huvudpersonen vi får följa kommer från ett hem där man inte
talar politik - man talar inte alls. Mamman i familjen säger
inte ett ord om vad sonen riskerar, hon tycks ta
knektuppdraget som sänt av ödet. Pappan tiger.

Även flickvännen tiger - och tycks tydligen acceptera att
pojken roar sig med att slicka på en inhyrd strippa på sin
avskedsfest.

En tigande, dysfunktionell familj.

Dessutom tror jag den inhyrda strippan, förnedringen av
flickvännen, konsumtionen av amerikansk hårdporr i
militärlägret osv. hänger ihop.

Vi har idag en generation unga män med en fullständigt
förvriden uppfattning om sexualitet. När norska soldater
finner större tillfredsställelse i att döda än i sex är det
inte bara ett provocerande uttalande.

Det är vad de tycker. Berövade jämlika relationer med
kvinnor, berövade den sexualitet som befäster livslånga band och
försätter berg i vardagslivet, ter sig det samhällsbeställda
dödandet som högsta njutning.

Oundvikligen inställer sig frågan hur dessa tjugoåriga
pojkar från dysfunktionella familjer, oförmögna till verklig kärlek
och sexualitet och begivna på de surrogat som elektroniken
och krigsleksakerna erbjuder, skulle kunna befria den
afghanska kvinnan?

Det är en absurd tanke, som först lanserades av generalmajor
Tony Stigson, senare dömd till tre månaders fängelse för
hustrumisshandel. Han var då ansvarig för rekryteringen till
den svenska Isaf-styrkan.

Naturligtvis inser jag att de flesta svenska soldater i Isaf
antagligen är vanliga hederliga och snälla personer. Men, handen
på hjärtat, är det kanske inte bara av en slump som de hamnat
i riktigt dåligt sällskap?

Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

23 oktober 2010

Vänta på mig

Konstantin Simonov (1941):
Vänta mig


Vänta mig och jag kommer tillbaka
men vänta mig hett,
vänta mig, när sorgen kommer
med de gula regnen
Vänta mig, när snön yr
Vänta mig i sommarhettan
Vänta mig, när andra redan glömt
och slutat vänta.
Vänta mig, när breven från fjärran
slutat komma.
Vänta, när alla som väntat
tillsammans redan tröttnat.

Vänta mig och jag kommer tillbaka
Vänd inte ryggen till dem
som redan lärt sig
att det är dags att sluta vänta.
Låt både son och mor tro
att jag inte längre finns.
Låt vännerna tröttna på att vänta,
sätta sig vid brasan
och dricka bittert vin
till mitt minne...
Vänta. Och ha inte bråttom
att dricka med dem.

Vänta mig och jag kommer tillbaka,
trots alla som dött.
De som inte väntat mig kan säga:
- Han hade tur.
De som inte väntade
kan inte förstå hur du
med din väntans eld
räddade mig.
Hur jag klarade mig
kommer bara du och jag att veta.
Att du kunde vänta
som ingen annan.

1941

I min egen brutala tolkning från rimmad ryska. SL.

Afghanernas självförsvarsrätt

Någon som kallar sig "Student i FN" skriver på Svenska Dagbladets
hemsida i svaromål mot en kort artikel av undertecknad. Är den
skribenten verkligen folkrättsstudent och anställd i FN är det illa ställt
med undervisningen.


"Det finns en rättslig grund för den svenska insatsen i Afghanistan
Egentligen har jag inte tid att kommentera detta just nu då jag har en rapport
att skriva. Men detta får inte gå oemotsagt. En person vid namn Stefan
Lindgren, en tyckare vars ända kända kvalifikation för att uttala sig i
Afghanistan-frågan är att denne äger domänen Afghanistan.nu. Han hävdar
i dagens SvD att det inte finns någon rättslig grund för "kriget" i
Aghanistan. Det är dagens halvaste sanning. Kriget, Operation Enduring
Freedom är baserat på en diskutabel juridisk grund, det är sant. Sverige
deltar dock inte i Operation Enduring Freedom.

Därefter försöker sig Lindgren på ett argument kring en inbjudan
från Afghanistans regering. Jag har inte heller sett denna inbjudan och
målsättningen är att alla internationella insatser skall genomföras på
inbjudan av 'värdlandet'. Nu är det emellertid så att FNs säkerhetsråd
har givit sitt medgivande till insatsen. Enligt FN-stadgan har
säkerhetsrådet, som ändå internationella enhet rätten att bestämma lag.
Dvs, säkerhetsrådets resolutioner är internationell rätt. Detta fastslås
i FN-stadgans kapitel 7, artikel 41.

Säkerhetsrådet godkände senast i förra veckan en förlängning av ISAFs
mandat i resolution 1943. Så det råder ingen tvekan om att det finns en
folkrättslig grund Sveriges insats. För den som tycker det låter
intressant med folkrätt rekomenderar jag verkligen Försvarshögskolans
30-poängs kurs med namnet 'folkrätt i kris och konflikt'. Den ger en
väldigt bra grund folkrätt och det är i särklass den kurs jag haft mest
praktisk nytta av under min tid i FN.

Det är viktigt att debatten handlar om rätt saker, ämnet är väldigt hett
just nu det är förståeligt att alla vill 'vinna'. Motivet borde inte
vara att besegra den andra sidans argument utan att söka sanningen.
Frågan om Sverige ska stanna är inte av juridisk karaktär, den handlar
om en myriad av olika problem, den handlar om mycket svåra politiska och
militära bedömningar och den handlar om grundläggande värden som ställs
mot varandra.

Låt debatten återgå till den verkliga substansen i frågan!"

Om personen bakom den här bloggen verkligen är en "student i FN" så är
det beklämmande. Det är tydligt att den utbildning som ges i folkrätt
idag är så ytlig att studenterna saknar elementär förmåga skilja på
krigsretorik och folkrätt.

Jag nöjer mig med några påpekanden:

1) "Studenten" har "inte sett denna inbjudan" från Afghanistan att
skicka trupp - av det enkla skälet att den inte existerar!

Det kan inte uppvägas av säkerhetsrådets resolution om ISAF som antogs
efter att Sverige tackat ja till britternas inbjudan.

Studentens formulering att "målsättningen är att alla internationella
insatser skall genomföras på inbjudan av 'värdlandet'" låter som en
brasklapp värdig Tyskland 1938.

2) "Nu är det emellertid så att FNs säkerhetsråd har givit sitt
medgivande till insatsen", skriver "studenten". Han bör gå tillbaka till
rådets resolutioner, så ska han se att det godkänner såväl ISAF:s som
OEF:s närvaro ur vissa angivna aspekter. FN har aldrig gett USA/Nato
fullmakt att anställa massmord på landets befolkning.

Man bör komma ihåg att FN:s jobb är att göra det bästa möjliga av
varje situation. När USA väl olagligt invaderat Irak gick FN i alla fall
in och försökte påverka situationen. Det betyder inte att FN godkänt
USA:s invasion eller ockupation.

Med rätta kan man kritisera FN:s eftergivenhet för USA/Nato. Men man
kan inte i något avseende övervältra ansvaret för USA/Nato:s krigföring
på FN. (Här använder jag Nato som synonymt med Isaf. I
Nato-nomenklatur heter Isaf Nato-Isaf. Det är bara i Sverige som vi
envist beskriver Isaf som något fristående).

3) "Student i FN" tycks inte alls ha begrundat vad aggressionsförbudet i
FN-stadgan betyder för bedömningen av detta krig eller all den folkrätt
som stadgar staternas rätt till suveränitet och nationell integritet.

Den "självförsvarsrätt" som USA åberopade i krigets inledning kan nu i full
utsträckning åberopas av talibanerna. De har folkrättens stöd när de
dödar svenska soldater.

Stefan Lindgren

22 oktober 2010

USA:s massaker i Dachau

"Med rätt att mörda" hette rubriken i en artikel i ryska "Argumenty i
Fakty" nr 39/2010 som min blick fastnade på.

Det är ovanligt dessa dagar att man kritiserar USA i Ryssland men här
rapporterar en Georgij Zotov som satt sig in i vad som hände när
amerikanerna gick in i Dachau 29 april 1945.


Det var naturligtvis en fruktansvärd syn som mötte amerikanerna. Men den
tyska garnisonen (förutom kommendanten som omkom i skottväxling) överlämnade
sig frivilligt - vilket de inte hade mycket för.

Kl 11.30 radades 122 SS-soldater upp vid en mur och sköts ned, en och en.

Kl 12.05 sköt en kulspruteskytt som gick under öknamnet "Birdeye"
ytterligare 12 fångar

kl 14.45 Resterande tyskar, inklusive tonårspojkar ur Folkstormen och
sjukhuspersonalen sköts med kulsprutor vid block C i Dachau. Ingen
undkom.

Den som förde befälet vid avrättningen, löjtnant Howard Buechner,
rapporterade själv antalet offer - 560 personer.















Men det dokumentet som finns i USA:s arkiv har systematiskt kringgåtts.
I Dachau heter det en skylt att "50 SS-soldater dog".

Liknande fall förekom på Sicilien (74 fångar dödade) och Frankrike (64
fångar på ett ställe).

Sedan handlingar frisläppts ur USA-arkiv 2002-07 har bl a Der Spiegels
expoert på andra världskriget Klaus Wiegref uppmärksammat fallen.

Vad som särskilt upprör den ryske reportern är att Anthony Beevor i sin
bok "Berlins fall 1945" kunde påstå att sovjetsoldater våldtagit i stort
sett alla tyska kvinnor mellan 8 och 80 år. När den ryska ambassaden i
london protesterade, slöt media upp som en man runt Beevor.

Hans "upplysningar är vetenskapligt oklanderliga" förklarade "Independent".

Zotov påpekar en väsentlig skillnad. Januari - augusti 1945 åtalades
4 148 sovjetiska soldater och officerare för övergrepp mot tyskar.
För amerikanernas förbrytelser i bl a Dachau har ingen någonsin
rannsakats.
Stefan Lindgren















Bilden ovan visar cirka 60 döda eller sårade tyska vakter som ligger vid
foten av en lång vägg.
Endast omkring en fjärdedel av den totala längden av muren är synlig. En
kulspruteskytt hukar över en modell 1919 A4 kulspruta, i centrum av förgrunden.
Fyra tyska soldater står ännu och tre eller fyra av deras deras kamrater
som fallit till vänster sköts bara några sekunder efter att bilden togs.
(Foto av Arland B. Musser, U. S. Signal Corps. )

14:53 kikade löjtnant Kimsey över muren och såg att avrättningen av
lägergarnisonen slutförts. Alla tyska soldater är antingen döda eller
döende. Ingen amerikansk medicinsk personal, inklusive dr Buechner,
försökte behandla sårade. Varje tysk sköts individuellt.

21 oktober 2010

Om blodspengar

Per Gudmundson heter en ledarskribent på SvD som aldrig
missar en chans att sparka på en kommunist.

I en krönika häromsistens spinner han vidare på tråden att
svebnska kommunister finansierats med "sovjetiska
blodspengar".

Han citerar bl a SOU 2002:93 där det heter:

"Historikern Lars Björlin har visat att SKP fick del av detta stöd
mellan åren 1951 och 1964. Partiets andel av utbetalningarna
uppgick till cirka 1 % av hela bidragssumman.
Det största beloppet var 150 000 dollar (1963/64). I
övrigt varierade bidragen till SKP från 20 000 (1951) till 70 000 dollar
(flera år mellan 1956 och 1962)."

Innan jag fortsätter vill jag redovisa min bias - jag var
medlem av Vänsterpartiet några år på 60-talet, fram till
Sovjets invasion av Tjeckoslovakien.

På 90-talet hade jag möjlighet att undersöka frågan i den
sovjetiska politbyråns då öppnade arkiv. Jag fann inget
anmärkningsvärt, mer än några obetydliga handsträckningar
åt APK. Absolut inga subventioner av Vpk under den tid som
arkivet täckte (från Chrusjtjov och framåt).

Vad gäller Lars Björlins forskning har den mest utförligt
redovisats i en bok på danska "Guldet fra Moskva" (Forum
2001) där Björlin har en uppsats på 86 sidor.

I själva verket visar det sig att de ekonomiska relationerna
mellan SKP/VPK och Moskva var ett rätt intrikat nät av
tjänster och gentjänster. Att partiet fick betalt för att
trycka officiella sovjetiska skrifter är väl knappast
inkriminerande.

Inte heller att svenskar bosatta i Moskva
samlade in pengar till partiet (åren 1957-1965 totalt 130
027 rubler, motsvarande 265 644 Skr i dåtidens penningvärde).

När det kommer till slutsatserna är Lars Björlin extremt
försiktig

"Man kan forestille sig at det svenske parti i årene
1951-1964 bar haft en konto i Moskva, som har kunnet
udnyttes. De mindre belöb der er gjort rede for i teksten,
er efter alt at dömme blevet vekslet til svensk valuta og
overfort til Sverige. Kontanterne er senere blevet overfört
til Sverige. Tryksagsbestillinger betalt med overpris har
ogsa givet mulighed for at overföre större belöb til
partikasserne. I mine samtaler med personer, som har vaeret
involverede i virksomheden, har man ogsa tilkendegivet at
Forbundet Sverige-Sovjetunionen kunne opnå betydelig vinding
af den kulturudveksling, der fandt sted. Gik dette udbytte
til partiets politiske virksomhed?
Men man kan heller ikke
udelukke at der kunne hentes penge i den sovjetiske
ambassaden i Stockholm. Vi ved at medlemmer af SKP
regelmässigt besögte Villagatan 13 i Stockholm." (s 124).

Lars Björlins hårda data försvinner som dimma i solsken och
kvar finns bara en samling konjunktiv och konditionalis samt
hans egna politiska spekulationer.

Om man begrundar hans material skulle man lika gärna
kunna konstruera en helt annan bild, där de svenska
kommunisterna av lojalitet mot Sovjetunionen utförde en
mängd direkta tjänster åt sovjetstaten som bara delvis
kunde kompenseras ekonomiskt på grund av gällande lagstiftning.
Från 1940 var det ju förbjudet för svenska politiska partier att
motta penningsbidrag från utlandet.

Och när vi nu ändå är inne på partibidragen kan kanske Per
Gudmundson förklara varför Sverige som ett av de få länderna
i den civiliserade världen saknar lagstiftning som
förpliktar partierna att redovisa sina bidrag.

Kan det ha att göra med att moderaterna - till betydande del
finansieras av svenska storföretag och går deras intressen?
Med pengar som svenska arbetare arbetat ihop med svett och
blod.
Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Hitler som konstnär

Futurismen var som bekant en konstnärlig rörelse som gick åt
två håll. Ena hälften blev bolsjeviker, den andra fascister.
När Majakovskij och Marinetti träffades i Paris 1925 visste
de inte vad de skulle prata om. Men fascisten Marinetti
prisade Lenin som "gjort futurismen till officiell rysk
konst" (vilket inte varade så länge).

På 1960-talet hände det sig att den ryske poeten Jevgenij
Jevtusjenko (en av de där ryska giganterna som aldrig kan få
Nobelpris för att han inte spottat på sitt land) träffade
Salvador Dali i Paris.

"Jag anser att den störste surrealistiske konstnären av alla
var Adolf Hitler", sa Dali.

"Hur kan ni säga något sådant!" svarade Jevtusjenko. "Ni har
inte känt krigets och totalitarismens fasor, men det har vi.
Jag kan inte sitta kvar vid samma bord som er".

Jevtusjenko gick sin väg med som vanligt mycket högt buret
huvud.

En amerikansk konstvetare som satt vid samma bord reste sig
också och sa:

"Som ett bevis på min solidaritet med mister Jevtusjenko
spottar jag i ert kaffe".

Vilket han också gjorde.

Salvador Dali höjde sin kaffekopp och sa:

"Jag yhar tvingats dricka kaffe med grädde, konjak, likör
men det är första gången jag dricker det med en spottloska
från en framstående konstvetare".

Precis som Marinetti hade visat sig förmögen att estetisera
en granatskärv som trängde in i ett oskyldigt krigsoffer
kunde Dali estetisera en spottloska.

Vem avgick med segern, tycker du?

Stefan Lindgren

16 oktober 2010

Svensk soldat dödad

En svensk Nato-soldat dödades 40 km väster om Mazar idag och två sårades.
"Upprorsmakare" ligger bakom, säger Roger Magnergård, som är
presschef för Försvarsmakten.

Ordet upprepar han tre gånger i en minutkort intervju. "Dom tycker inte om att
myndigheterna tar kontroll över deras områden".
Nåja, att kalla beväpnade utländska inkräktare för "myndigheter" är kanske väl
magstarkt. Sveriges soldater är som bekant i Afghanistan inte på inbjudan av
landets regering utan på (ännu hemligstämplad) inbjudan av afghanernas
ärkefiender britterna.
Att den svenska truppen attackerades med såväl finkalibrig eld som "raketvapen"
tyder på att gerillan blir allt starkare. Det är lovande.

Det afghanska folket går inte att besegra. Alla folk kan hämta inspiration från de
stolta afghanerna i kampen för frihet och rätten till ett eget liv.
Stefan Lindgren