Inte växte jag upp i något manssamhälle!

En bild ur "Mamma gör revolution" (1950). Regi: Mimi Pollak

Lasse Ekstrand, onsdag: På Bruket, utanför fabriksporten, styrde starka kvinnor med järnhand. Ett matriarkat rådde.

Min mor en i detta.

Uppfostrade mig med vedertagna övertygelser som inte tillät någon diskussion. De var självklara och bidrog till normaliseringsprocessen: hur det skulle, borde och måste vara. "Men, vad ska folk säga?"

Ofta förekommande.

I huvet på en gammal arbetarunge

Lasse Ekstrand tisdag: - Vad ska du bli då, när du blir stor?

En återkommande fråga i det brukssamhälle där jag tog mina första, stapplande steg.

Med "bli" åsyftades ett jobb. Ett riktigt jobb. Det gick inte an att, om än sanningsenligt, svara "jag vet inte".

En film i den antiryska propagandans tjänst

Lasse Ekstrand idag: Filmen ”Trollkarlen i Kreml” (2025) har lovordats på flera håll. Det har väckt min nyfikenhet som flitig cineast. Men jag börjar ändå att se filmen med ett mått av misstänksamhet.

På grund av kontexten, en samtid präglad av russofobi. Världen polariserande uppdelad i goda och onda. Svart och vitt. Mer komplicerat än så får det tydligen inte vara i imperialismens värld.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoparti?

Magdalena "minst dålig"?

Lasse Ekstrand idag lördag: Enligt aktuella opinionsundersökningar så sympatiserar fler arbetare, närmare bestämt mervärdesproducerande män utan eftergymnasial utbildning, med SD än S.

Socialdemokratin synes ha förlorat sina traditionella kärnväljare. LO-kollektivet. De som historiskt sett, och ända från rörelsens gryning på 1800-talet, utgjort partiets ryggrad.

Knut Wicksells 1 majtal 1904

Knut Wicksell (1851-1926) beskrivs på Wikipedia som en "nationaelekonom och politisk aktivist". Till skillnad från de flesta akademiker stod han socialdemokratin nära, och särsklt dess vänsterflygel. Samtidigt blev han en internationellt erkänd auktoritet inom den s k gränsnytteteorin och var professor i Lund 1901-16.

Han gillade att göra skandal och satt bl a i fängelse för hädelse. Hans förstamajtal i Göteborg 1904 förlänade honom en anmälanfler anmälningar för högförräderi. Senare tog han avstånd från sin försvarsfientliga hållning och menade att värnplikten skulle brukas för att ingjuta demokratiskt inflytande i krigsmakten.

Hallå igen, Malmö!

Ett nytt päronträd planterades 2016 på den plats där August Palm höll ett historiskt tal.
Foto: Jens Ohlsson

Lasse Ekstrand idag: Ännu en gång en tur ned till Malmö. ”Men vad i hela friden ska du dit och göra!” utbrast en kompis när jag berättade om min resa söderut. Aldrig att han skulle bege sig hit.

Där gatorna översvämmas av beslöjade kvinnor. Och det skjuts titt som tätt. För att inte nämna de enorma statsbidrag som måste till för att staden inte skall sjunka ekonomiskt.

Kan det finnas en svensk stad mer förtalad än skånemetropolen? 

Dagen efter utflykt till det industriland som var

Verket i Avesta.

Lasse Ekstrand idag: Ska man som gammalt rödskägg nöja sig med att resignerat skaka på huvudet åt tystnad och utebliven protest från den parlamentariska vänsterkanten? Åt vad man bedömer i praktiken vara medlöperi?

Det tigande samförståndet med krigsherrar och tillskyndande, skattemedelsslösande, politiker.

Tankar på Nationaldagen

Lasse Ekstrand på Nationaldagen: 48 procent av männen under fyrtio år i Sandviken stödjer SD, enligt Jens Runnberg, gruvarbetarson från Grängesberg, i ett aktuellt nummer av tidskriften Smedjan.

Detta i en stad, förr en typisk working class community (engelske sociologen Brian Jacksons begrepp) med arbetarklassmoralen insupen med modersmjölken, som jag minns som socialdemokratiskt impregnerad. Att vara socialdemokrat utgjorde det normala. Från vaggan till graven.

Var håller de röda pantrarna hus?

Var är de röda pantrarna, frågar Ekstrand. Svaret kom blixtsnabbt. De
springer Fredsloppet. För tid och plats se Fredsloppet.se. Bild: Karin Sunvisson.

Lasse Ekstrand idag: Dagen före midsommarafton begravs min äldsta vän Conny i Sandviken. Efter en utdragen, plågsam livsavslutning förorsakad av hans cancer.

Vi föddes om hösten samma år, 1949, en månad emellan oss.

Vad är det för fel med att vara vanlig?

Foto: Emelie Asplund, Albert Bonniers förlag

Lasse Ekstrand idag: I Sandvikens bruksmiljö skulle han naturligtvis fått höra att han var jollig. Horace Oscar Axel Engdahl. Överklassonen från Karlshamn. Ledamot av Svenska Akademien. Hög pension från densamma som möjliggör det estetiserande livet bortom den snöda kampen för brödfödan.

 Lite av Balzacs rentier över honom, vad livsstilen beträffar.

Ska vi verkligen hjälpa makthavarna få arbetsro?

Agnes Wold. Nu med munkorg.

Lasse Ekstrand idag: Yttrandefriheten i Sverige är grundlagsskyddad. Det är något som medborgare att vara stolt över. Och beredd att värna om den hotas. Förbli uppmärksam på att så kan ske. I ett repressivt samtidsläge när medborgerliga fri- och rättigheter beskärs runt om i världen. Människor förföljs, tystas.

Det som står fäst på papper är inte skrivet i sten och beständigt. Som Jan Myrdal, i mina ögon en yttrandefrihetsfundamentalist som ryckte ut till försvar för ”förintelseförnekaren” Robert Faurisson, aldrig tröttnade på att påpeka. Vi vill ju gärna tro att vi lever och får fortsätta leva i den bästa av världar.