Toynbee ser på Ryssland

Paul Delaroches porträtt av Peter den store vid tiden för Poltava. När segern var vunnen
bjöd han de slagna svenska officerarna på champagne. 

1953 höll den brittiske historikern Arnold Toynbee en serie föreläsningar på BBC under titeln "The World and the West", som senare utkom som bok.

Det är nödvändig läsning för att förstå vad som senare gått förlorat under det kalla kriget och det nya epidemiska tillståndet av russofobi.

Militärhjälpen till Ukraina måste granskas

I fjol skickade Sverige 17 Archerkomplex - långskjutande artilleri - för tre miljarder
till Ukraina. Totalt uppgår militärhjälpen till 128 miljarder... och mer är på väg.

Militärhjälpen till Ukraina måste granskas, skriver Stefan Lindgren. Riksrevisionen har fått krav på att syna den största militära pengarullningen i modern tid, men nekat att göra detta.

Nu måste vapensändningarna till Ukraina synas allsidigt. Vilka risker medför den för Sverige? Hur stämmer den med gällande internationell och svensk lag?

Stanfordexperimentet ett lydnadsbevis?

Stanfordexperimentet: Kan hyggliga människor bli skrivbordsmördare?

Lasse Ekstrand måndag: ”Jag lydde bara order.” Adolf Eichmann utgjorde ett tydligt bevis på att det inte är sadistiska monster som begår eller, som skrivbordsmördaren, bär ansvar för grymheter. Det är vi helt vanliga, menade Hanna Arendt som jag skrev om på 8 dagar 260620.

1971 genomfördes, i regi av filosofie doktorn och professorn Philip Zimbardo, det socialpsykologiska experiment vid Stanford University i USA som genom åren lyfts fram, icke minst i läroböcker, som ett stöd för att vanliga, hyggliga människor kan förmås att begå fruktansvärda saker.

Varför måste vi läsa om Hannah Arendt?

Martin Heidegger och Hannah Arendt.

Lasse Ekstrand idag: De flesta av oss känner väl till boken "Den banala ondskan" av Hannah Arendt? Ett försök att allvarligt förstå hur den nazistiska förintelsen av judar blev praktiskt möjlig.

Tesen Arendt drev, och som blev flitigt diskuterad icke minst från judiskt håll, var att handläggarna av denna var vanliga byråkrater, typ en sån som skrivbordsmördaren Adolf Eichmann. Rannsakad i Jerusalem, dömd till döden, hängd.

Midsommaraftonstankar

Blomfluga (två vingar!) på getväppling.

Lasse Ekstrand, midsommarafton. Häller upp ett glas saft, flaskan stämplad med inget socker tillsatt. Tar mig en pepparkaka, kanske tre. Annas Original. Rött paket.

"Midsommar är en märklig högtid." Sara Berg

"Svensk midsommar är det värsta vi har" (Sydsvenskan 260618)

 

Ska jag lämna tillbaka Hjalmar Branting-medaljen?

Lasse Ekstrand torsdag: Den guldaktigt skimrande medaljen med Hjalmar Brantings ansikte på finns i mitt förvar. Den förärades bruksjäntan, min mor, som tack för lång och trogen insats inom socialdemokratin.

Att Branting aldrig tillhört mina favoriter lämnar vi därhän. Men betecknande att denne kompromissernas och klassamarbetets apologet pryder medaljen. Han som sålde ut revolutionen på svensk botten för den allmänna rösträtten.

Inte växte jag upp i något manssamhälle!

En bild ur "Mamma gör revolution" (1950). Regi: Mimi Pollak

Lasse Ekstrand, onsdag: På Bruket, utanför fabriksporten, styrde starka kvinnor med järnhand. Ett matriarkat rådde.

Min mor en i detta.

Uppfostrade mig med vedertagna övertygelser som inte tillät någon diskussion. De var självklara och bidrog till normaliseringsprocessen: hur det skulle, borde och måste vara. "Men, vad ska folk säga?"

Ofta förekommande.

I huvet på en gammal arbetarunge

Lasse Ekstrand tisdag: - Vad ska du bli då, när du blir stor?

En återkommande fråga i det brukssamhälle där jag tog mina första, stapplande steg.

Med "bli" åsyftades ett jobb. Ett riktigt jobb. Det gick inte an att, om än sanningsenligt, svara "jag vet inte".

En film i den antiryska propagandans tjänst

Lasse Ekstrand idag: Filmen ”Trollkarlen i Kreml” (2025) har lovordats på flera håll. Det har väckt min nyfikenhet som flitig cineast. Men jag börjar ändå att se filmen med ett mått av misstänksamhet.

På grund av kontexten, en samtid präglad av russofobi. Världen polariserande uppdelad i goda och onda. Svart och vitt. Mer komplicerat än så får det tydligen inte vara i imperialismens värld.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoparti?

Magdalena "minst dålig"?

Lasse Ekstrand idag lördag: Enligt aktuella opinionsundersökningar så sympatiserar fler arbetare, närmare bestämt mervärdesproducerande män utan eftergymnasial utbildning, med SD än S.

Socialdemokratin synes ha förlorat sina traditionella kärnväljare. LO-kollektivet. De som historiskt sett, och ända från rörelsens gryning på 1800-talet, utgjort partiets ryggrad.

Knut Wicksells 1 majtal 1904

Knut Wicksell (1851-1926) beskrivs på Wikipedia som en "nationaelekonom och politisk aktivist". Till skillnad från de flesta akademiker stod han socialdemokratin nära, och särsklt dess vänsterflygel. Samtidigt blev han en internationellt erkänd auktoritet inom den s k gränsnytteteorin och var professor i Lund 1901-16.

Han gillade att göra skandal och satt bl a i fängelse för hädelse. Hans förstamajtal i Göteborg 1904 förlänade honom en anmälanfler anmälningar för högförräderi. Senare tog han avstånd från sin försvarsfientliga hållning och menade att värnplikten skulle brukas för att ingjuta demokratiskt inflytande i krigsmakten.

Hallå igen, Malmö!

Ett nytt päronträd planterades 2016 på den plats där August Palm höll ett historiskt tal.
Foto: Jens Ohlsson

Lasse Ekstrand idag: Ännu en gång en tur ned till Malmö. ”Men vad i hela friden ska du dit och göra!” utbrast en kompis när jag berättade om min resa söderut. Aldrig att han skulle bege sig hit.

Där gatorna översvämmas av beslöjade kvinnor. Och det skjuts titt som tätt. För att inte nämna de enorma statsbidrag som måste till för att staden inte skall sjunka ekonomiskt.

Kan det finnas en svensk stad mer förtalad än skånemetropolen? 

Dagen efter utflykt till det industriland som var

Verket i Avesta.

Lasse Ekstrand idag: Ska man som gammalt rödskägg nöja sig med att resignerat skaka på huvudet åt tystnad och utebliven protest från den parlamentariska vänsterkanten? Åt vad man bedömer i praktiken vara medlöperi?

Det tigande samförståndet med krigsherrar och tillskyndande, skattemedelsslösande, politiker.

Tankar på Nationaldagen

Lasse Ekstrand på Nationaldagen: 48 procent av männen under fyrtio år i Sandviken stödjer SD, enligt Jens Runnberg, gruvarbetarson från Grängesberg, i ett aktuellt nummer av tidskriften Smedjan.

Detta i en stad, förr en typisk working class community (engelske sociologen Brian Jacksons begrepp) med arbetarklassmoralen insupen med modersmjölken, som jag minns som socialdemokratiskt impregnerad. Att vara socialdemokrat utgjorde det normala. Från vaggan till graven.

Var håller de röda pantrarna hus?

Var är de röda pantrarna, frågar Ekstrand. Svaret kom blixtsnabbt. De
springer Fredsloppet. För tid och plats se Fredsloppet.se. Bild: Karin Sunvisson.

Lasse Ekstrand idag: Dagen före midsommarafton begravs min äldsta vän Conny i Sandviken. Efter en utdragen, plågsam livsavslutning förorsakad av hans cancer.

Vi föddes om hösten samma år, 1949, en månad emellan oss.

Vad är det för fel med att vara vanlig?

Foto: Emelie Asplund, Albert Bonniers förlag

Lasse Ekstrand idag: I Sandvikens bruksmiljö skulle han naturligtvis fått höra att han var jollig. Horace Oscar Axel Engdahl. Överklassonen från Karlshamn. Ledamot av Svenska Akademien. Hög pension från densamma som möjliggör det estetiserande livet bortom den snöda kampen för brödfödan.

 Lite av Balzacs rentier över honom, vad livsstilen beträffar.

Ska vi verkligen hjälpa makthavarna få arbetsro?

Agnes Wold. Nu med munkorg.

Lasse Ekstrand idag: Yttrandefriheten i Sverige är grundlagsskyddad. Det är något som medborgare att vara stolt över. Och beredd att värna om den hotas. Förbli uppmärksam på att så kan ske. I ett repressivt samtidsläge när medborgerliga fri- och rättigheter beskärs runt om i världen. Människor förföljs, tystas.

Det som står fäst på papper är inte skrivet i sten och beständigt. Som Jan Myrdal, i mina ögon en yttrandefrihetsfundamentalist som ryckte ut till försvar för ”förintelseförnekaren” Robert Faurisson, aldrig tröttnade på att påpeka. Vi vill ju gärna tro att vi lever och får fortsätta leva i den bästa av världar.

Obesvarade frågor till ÖB

Bäste ÖB!

Jag var och lyssnade på ditt tal i går lördag på Järvaveckan och jag hade hoppats på att det skulle bli tillfälle till en frågestund efter ditt tal.

Jag gick runt en stund och tittade efter dig.

Igår Venezuela, i morgon Kuba

USA har ”ökat sin militära närvaro” utanför Kuba, säger TV 4:s politiske kommentator Markus Oscarsson i lördagens morgonsändning. Det är sannerligen en eufemism som heter duga! När det borde heta att USA illegitimt hotar Kubas nationella säkerhet och existens. 

Lasse Ekstrands krönika idag lördag.

Hvad vilja LO?

August Palm tolkad i brons av Ture Johansson (1978),
LO-huset,  Norra Bantorget Stockholm.

Jag tar del av en hårresande skräckskildring i tidningen Arbetet 260526 om arbetsmiljön inne på Ica:s e-handelslager i Brunna. Omger sig med ryktet att vara ett ”framtidslager”, automatiserat och robotiserat. Med hjälp av AI upprättas och uppföljs ”prestationsmål”. Jag betackar mig omedelbart för denna iskalla mardrömsframtid. En direkt omänsklig arbetsplats.

Lasse Ekstrand fortsätter idag på samma ämne som i gårdagens krönika.

Har facket kastat in handduken?

Staty i Iggesund. Cellulosa-Arbetaren av Per Nilsson-Öst.
Foto: Barbro Kjelkerud. (Se text efter krönikan).

Lasse Ekstrand idag: 

Jag snubblade över repliken i Annelie Jordahls bok Kallet. En uppbygglig historia i dessa krigstider om solidariteten bland vanliga jämtar under nazisternas ockupation av Norge. En solidaritet i gränstrakterna.

Flyktingar från broderlandet kunde därigenom undgå koncentrationslägren och Gestapos tortyrkammare.

Man dödar aldrig ett barn av misstag

En bild ur Gösta Werners filmatisering av Stig Dagermans novell Att döda ett barn.

Lasse Ekstrands krönika, här och nu:

Jag minns när vi under en lektion i folkskolan från en grammofonskiva hörde Stig Dagerman läsa sin mycket skickligt skrivna och medryckande novell om mannen som i bil på körde på och dödade ett barn. Berättelsen smög sig på oss strängt lyssnande elever och tog sig in under huden. Vi satt knäpptysta och tagna i bänkarna.

Hotet mot arbetarrörelsen har blivit verklighet i Sandviken

Sandviken idag. 

Lasse Ekstrand växte upp i ett s-märkt Sandviken. Idag har han svårt att känna igen sig.

Enligt en aktuell opinionsmätning skulle 23 procent av sandviksborna, om det vore val idag, rösta på moderaterna. (Arbetarbladet 260522) "Högern" sa man förr om detta parti. Som gått från att vara marginellt och obetydligt till en politisk kraft att räkna med i Sandviken. Med ett breddat väljarunderlag.

Jag, ett rysstroll

Ett rysstroll som tidningen reason.com föreställer sig det. 

”Om kriget kommer” hette en otäck broschyr med staten som avsändare och som landade i vår brevlåda i Sandviken när jag var barn. Den skrämde upp mig. Men mamma försökte lugna mig, när jag undrade ”måste alla dö?”, med att ”Gösta [pappa] är ju med i Hemvärnet!”

Lasse Ekstrand (ännu i Wien) blickar tillbaka.

Jag är inte längre densamme

En interiör från Sigmund Freud-museet i Wien (ett andra Freud-museum finns i London).

Jag är inte längre densamme - på gott och ont, förklarar Lasse Ekstrand.

Han är för fjärde gången på besök i Wien.

Jag har motbok på bibblan!

1919-55 var spriten ransonerad i Sverige. Kunde endast köpas med s k motbok.

Det borgerliga, av företagsekonomiskt tänkande genomsyrade samhälle som vi dväljs i är schizofrent, slår Lasse Ekstrand fast i dagens krönika. 

Enklare uttryckt, den ena handen vet uppenbarligen inte vad den andra gör. Det pratas yvigt och brett om ”grön omställning” och minskade utsläpp. Vilket borde leda till att det blir billigare att färdas med kollektivtrafik. Men icke, sa Nicke.

Kristen och socialist

Hurra, hurra, hurra! Klackarna i taket för födelsedagsbarnet, vännen Bengt Wiklund, boende utanför Hudiksvall. Några och åttio har han hunnit bli. Pigg som en mört. Glimten i ögat. Minst lika spänstig som Mick Jagger.

Lasse Ekstrand skriver om den tidigare kyrkoherden i Gefle.

Hedra dem som förtjänar att hedras

Maj 1945. Fredsfirande i Stockholm.

Lasse Ekstrand läser en understreckare i Svenskan från 8 maj om den polske författaren Wytold Gombrowicz:

En favorit i mitt privatbibliotek. Jag vågar inte sätta en femma på att han längre är särskilt välkänd i Sverige. Inte ens bland de kulturfina, de självutnämnda smakdomarna på DN framförallt.

Arbetargrabbar som "gjorde något annat"

Pugh Rogefelt spelar i Sommarkrysset, Gröna Lund 2013.
Foto: Daniel Åhs Karlsson.

Lasse Ekstrand reflekterar över fenomenet arbetargrabbar som "gjort något annat".

Det kan gälla för Bo Widerberg, Stig Sjödin, Pugh Rogefelt och en hel del andra ... som krönikören själv.

Boken som skiljer på judendom och sionism

 

Till minne av Hind Rajab, flickan som gav röst åt alla döda, lemlästade och traumatiserade palestinska barn.

Kaj Odelstål recenserar "Israel i Palestina" av författaren Yakov  M Rabkin. 

Boken har undertiteln "Varför den sionistiska koloniseringen står i strid med judendomen".

Rabkin anser att om man ”suddar ut grundläggande skillnader mellan judendom och sionism, judisk identitet och israelisk nationalitet”, skapas en grogrund för att uppfatta all kritik mot Israels politik som judefientlig. Propalestinska demonstrationer har ofta utmålats som antisemitiska.

Kärlek på papper

Emma Hamberg skrev boken som den tydligen publikdragande feelgood-filmen Je m´apelle Agneta bygger på. Om jag inte är helt ute och cyklar var Hamberg tidigare chefredaktör på Veckorevyn. (Tror att syrran läste den.) Och det säger väl en hel del. Antar jag.

Lasse Ekstrand har sett filmen.

Widerbergs kluvenhet

 

Bo Widerbergs Kvarteret Korpen, om en arbetarfamilj i Malmö på 30-talet, håller jag för att vara den bästa svenska filmen någonsin skriver Lasse Ekstrand.

Jag har sett den flera gånger. Även sökt mig till kvarteret Korpen i Malmö. Det hus jag så gärna ville skulle vara det i filmen. 

En kvinna boende i samma hus, och som vi bjöds in till, hade aldrig hört talas vare sig om Widerberg eller hans film.

Keve Hjelm, smålummig filmen igenom (på Widerbergs initiativ), Tommy Berggren och Emy Storm - alla lysande.

Stark igenkänningsfaktor för undertecknad, uppvuxen i arbetarklassen. Den driftiga hustru som Emy Storm gestaltar kunde varit min mor, kanske ännu mer min mormor.

En urfibbares bekännelser

Tom Carlson, välkänd FiB-aktivist, frilansande redaktör, bloggare (Tankar i trappen) och författare med bas på Ringvägen och Gotland har vid 75 fyllda utkommit med en  memoar.

"Hur jag blev den jag blev" är väl skriven och inte bara en berättelse om uppväxt i folkhemmet.

Jävla karlar – mer än eländesskildring

Andrev Waldens bok Jävla karlar från 2023 är återigen högaktuell, nu genom både en hyllad scenversion och en planerad filmatisering. Men ämnet i sig är förstås både tidlöst och angeläget: Hur lyckas ett barn inte bara överleva en traumatisk uppväxt, utan dessutom gå hel ur den? 

Jävla karlar är en berättelse om barnets unika förmåga att skapa sig en egen värld och ta sig igenom en trasig barndom utan att bli märkt för livet.

Vad gagnar att visa fascismens nakna ansikte?

Lasse Ekstrand om en verkligt olustig bok: Gábor Zoltáns bok Orgie om de fascistiska pilkorsarna i Budapest. 

"Boken"

Stefan Zweig och hans hustru Lotte.

Det påstås om den produktive Strindberg att han alltid skrev, varthelst han än befann sig i världen. Och hur det än stökades och bullrades runt omkring honom. Samt oberoende av ekonomiska omständigheter. Han lät sig inte rubbas, förlorade inte fattningen.

Det stämmer däremot inte på författarkollegan Stefan Zweig. Strindbergs förmåga att opåverkat producera text ägde han icke. Fördriven från nazisternas rike. 

Lasse Ekstrand om en ny bok...

Lycka till högerut, Dagdostar!

Med 109 röster mot 101 röstade v-kongressen för att inte ta upp DCA-frågan i sin valplattform.

På vänsterpartiets kongress i Örebro röstade församlingen inte mot DCA-avtalet, som innebär att USA tillåts placera ut baser på svensk jord. 

Utan någon som helst insyn från svensk sida. Sannolikt ingår kärnvapen i utplacerandet.
En dagsedel från Lasse Ekstrand...

Svärmorsdrömmen Jonas Sjöstedt

Om man sade ”svärmorsdröm” om någon förut, så visste alla genast vad som menades. Signalementet behövde inte ens utskrivas.

Rena kontaktannonsen. Man med ordnad inkomst. Egen bil. Pengar på banken. Skötsam och ordentlig. Helst nykterist. Fördelaktigt utseende icke minst! 

Jan Guillou beskrev påsin tid Jimmy Åkesson som en "svärmorsdröm". Lasse Ekstrand tänker på någon annan...

V som i Vädjandets parti?

Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar är inbjuden till SVT:s program Morgonstudion 17 april med anledning av att det stundar partikongress.

Det har förekommit uppgifter i medierna om att den viktigaste frågan att debattera och besluta om på kongressen skulle vara att V kräver en statsrådspost.

Lasse Ekstrand reflekterar.

Nya blodspengar till Ukraina

För tre dagar sedan skedde en utväxling av döda kroppar. Ukraina fick 1 000 av sina söner 
tillbaka i plastsäckar. Ryssland fick 41.

Till det europeiska politiska etablissemangets ohöljda glädje så förlorade den i deras ögon avskydde Viktor Orbán det ungerska valet. Denne nagel i ögat på Bryssel när kommissionen velat agera med fria händer. Gratulationerna strömmar in.

”Demokratin har segrat”, utropas det från socialdemokratiskt håll i Sverige. Innebärande enligt dem att rätt man vann, ett minst sagt underligt sätt att definiera demokrati på, skriver Lasse Ekstrand.

Var finns vänstern i Ungern?

En fejkad valaffisch framställer Viktor Orbàn som ledare
för Ungerns kommunistiska ungdomsförbund.

Jag läser om dagens val i Ungern samtidigt som jag håller på med Gábor Zoltáns bok ”Orgie” om pilkorsarna. Det går långsamt. Zoltáns skildringar av hur pilkorsarna plågade judar som de tagit till fånga, efter en minutiös jakt på dem i Budapest, är nästan lustfyllda.

Han skildrar ingående och detaljerat hur det hela gick till. Boken framkallar bilder på näthinnan som får mig att må illa och sova sämre om natten, skriver Lasse Ekstrand.

Lördagsbetraktelsen: Är jag den siste kommunisten?

Gjorde Ida Gabrielsson fula miner bakom Lasse Ekstrands rygg?

"Kommunism är för oss inte ett tillstånd som ska etableras, ett ideal som verkligheten måste anpassa sig till. Vi kallar kommunism den verkliga rörelse som avskaffar det nuvarande tillståndet.” (Karl Marx: Den tyska ideologin, 1846)

Lasse Ekstrand skriver i sin lördagsbetraktelse:

Jag har blivit en gammal man. Mitt minne haltar. Jag kommer därför inte ihåg vilket år det hela ägde rum, eller vem som stod som arrangör. Jag var inbjuden att sitta med i en panel i Gefle. Ämnet tror jag var världsläget efter Sovjetunionens fall.

Finns det inga oberoende experter längre?

Expressenlöp från 2018. Idag sitter bankdirektörerna
i TV-studion som "experter".

”Särintresse är ett intresse som avviker från gemensamt intresse eller gemensamma intressen, till exempel en idé inom politiken som är speciellt ägnad att gynna en begränsad grupp människors intressen (oftast de själva) snarare än samtliga människors intresse.”

Så definieras ett särintresse när jag googlar på begreppet. Efter att ännu en gång ha retat mig på att en ”expert” från en av storbankerna framträtt i TV4:s Nyhetsmorgon för att ”reda ut” varför boenderäntan måste höjas av samma bank.

Annandag påsk morgon med Luthersson och Strauss

Botho Strauss, född 1944, är en tysk författare med många dramer och prosaverk bakom sig.
På svenska bl a Rummet och tiden, Buller, Den unge mannen, Skymma , ljuga, bo 
Kopistens misstag och Ingen annan.

Jag vet att jag har läst den förut, Peter Lutherssons artikel om Botho Strauss i tidskriften Axess nr 1 2019. Där han tvättar bort etiketterna på Strauss - ”nationalkonservativ”, ibland ”radikalkonservativ” - och vrider honom rätt.

Så där som Jan Myrdal gjorde med Strindberg och Balzac, vred dem rätt.

Påskaftonsbetraktelser

Jesu korsfästelse, Ekeby kyrka, Gotland, 1200-talet.

I mina ögon så bör innevarande helg uteslutande betraktas som en religiös sådan. En sorgens helg i och med att Jesus korsfästes i Jerusalem, efter att ha uppfattats som en upprorsman av de romerska herrarna. Ändå önskar vi varann Glad Påsk. Jag gör det inte.

Lasse Ekstrands påskkrönika:

Den ultimata Nato-frågan

1955 iscensatte försvaret vad som skulle likna en kärnvapensprängning på Gärdet i Stockholm. 
Foto: Sven Michanek, SvD. Bilden finns på Stadsmuséet.

"Regeringen …ser lika lite som övriga nordiska länder att det finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid."[1]

Det påståendet är avsett att förekomma en oro i samband med ett möjligt Natointräde i framtiden. Stefan Lindgren resonerar om den ultimata Nato-frågan: Vill vi ha kärnvapen i, på eller ens i närheten av vårt land?

Hotet från islam är kanske överdrivet?

Kvinnor i gränd i Afghanistan. Linoleumsnitt av Gun Kessle.

Jag fastnar i en recension i SvD 30 mars, skriven av Ricki Neuman, av två aktuella böcker om islam i Sverige, skriver Lasse Ekstrand.

Islam är numera den näst största religionen i vårt land. Jag utgår ifrån att kristendomen fortfarande är större och därmed nummer ett. Men vad med sekulariseringen?

Ränderna går aldrig ur

Maurits Eschers omöjliga verklighet.

Lasse Ekstrand återvänder till Lukas Moodyssons bok om den så kallade rebellrörelsen, som han skrev om på 8 dagar 27 mars.

Mina tankar fortsätter att upptas av hur vänstergrupperingar i olika former misslyckats med det de haft på sitt program.

Moodysson och hans rebeller

Fransisco Sarron, ledare för den kortlivade s k rebellrörelsen i Uppsala 1968.
Senare ämne för ett antal romaner och filmer.

Det som slog mig snart när jag ankom Upsala hösten 1968, den stund vänstervindar blåste som starkast genom det medeltida universitetet, var att de mest aktiva och hänförda tycktes mig komma från en annan social bakgrund än min.

Jag hörde det på deras sätt att uttrycka sig. Själv härstammande från en tigandets, brukssamhällets kultur sökte jag ovant de rätta orden och formuleringarna. Rädd för att avslöjas. En katt bland hermelinerna.

Är du skötsam, lille vän?

I det förflutnas typiska, svenska brukssamhälle, där jag efter kriget tog mina första stapplande steg, var det viktigaste av allt att du skötte dig. Från vaggan till graven.

I småskolan, framför mig ser jag Peter Tillbergs målning ”Blir du lönsam, lille vän?”, gjorde man som personen bakom katedern sa.

Lasse Ekstrands bekännelser....