Oberg PhotoGraphics |
Britten Jonathan Power, som varit utrikespolitisk krönikör i New York Times i 17 år, skriver i Eurasia Review 26 februari.
Erik Asklund: Gamla stan (1931) ) En kortfilm av Stig Almqvist, Erik Asklund, Eyvind Johnson och Artur Lundkvist Emilio Quintana on Vimeo.
Så här ser den västliga bilden av händelserna i Ukraina ut. Ett virrvarr av rykten. En total oförmåga att förstå Rysslands motiv och handlande. |
Försvarsminister Peter Hultqvist är ett psykologiskt mysterium. Han har samvetsbetänkligheter mot att försvara Sverige med militära vapen. (SvD 1/10 2016)
Men han anser att svenska gossar ska försvara Mali, hoppsan - något grannland, vilket tycks inte spela någon större roll.
Liksom svenska gossar tidigare kämpade med Nato i Afghanistan där de framgångsrikt beredde marken för den nuvarande talibanregimen.
Han har också tagit en rad initiativ för att skicka militär hjälp till Ukraina och därmed bidra till Nato-uppbyggnaden i det landet, vars författning förbjuder anslutning till främmande pakter och utländska baser på sitt territorium. Att hjälpen bl.a. går till naziförband i Kievs "antiterroristiska" operation mot 4 miljoner som talar fela språk bekymrar inte Hultqvist, eller någon annan i regeringen.
Hultqvist har varit drivande för det s k närmandet till Nato (avståndet numera ner på nano-nivå). Tack vare Hultqvist trampas nu regelbundet svensk jord av Nato-stövlar.
Nato har utsträckt sitt kärnvapenparaply över Sverige - utan att ha fått någon svensk begäran men väl försvarsministerns tysta samtycke. Han ingrep rådigt (på given signal från USA:s ambassad) för att stoppa Sveriges ratifikation av den internationella konventionen för kärnvapenförbud.
Kort sagt undrar jag inför denna krigshetsande skumraskpolitikers hela meritlista hur det överhuvudtaget kan vara tal om något samvete?
Nu säger han att han inte längre vill leva "i skuggan av Moskva". Ska vi uppfatta det som en signal om emigration? För Moskva lär han inte kunna flytta på (om än även det projektet finns i Nato:s gamla playbook.)
Stefan Lindgren
George F. Kennans "långa telegram" från Moskva till Washington 22 februari 1946 anses ha gett impulsen till Nato:s bildande, något han fick ångra djupt. |