gerundium

3 mars 2012

Tredje statsmakten

På Axess TV kunde man i fredags se en intressant debatt med bl a Lotta
Gröning, Svante Nordin, Per Rydén och Peter Luthersson om "den hotade
publicistiken."

Det talades om de brittiska presslorderna Rothermere, Northcliff och
Beaverbrook (uttalas bävverbrook) och deras sentida efterföljare Maxwell
och Murdoch.

Det principiellt intressanta här är att den tredje statsmakten till
skillnad från den första och den andra (regeringen resp. riksdagen) inte
är valbar. Den sitter där den sitter i kraft av ägarfamiljernas pengar.
I några fall gick presslorderna i otakt med regeringen, som Rothermere
som stödde Hitler och British Union of Fascists, i andra fall
(Beaverbrook) gick de så i takt att de kunde kliva in och ut i
regeringen.

"Varje utvidgning av rösträtten", skrev Lord Northcliffe 1903, "gör
pressen starkare och politikern svagare."

I parlamantsförhören med Murdoch fick denne frågan varför han besökt 10
Downing Street kort efter valet.

"Premiärministern ville tacka för valsegern", var det raka svaret.
Presslordernas roll och över huvud taget pengarnas roll för den
västerländska "demokratin" är ett viktigt tema.

När Simon De Montfort's 1265 genomdrev det första (kortlivade) valda
parlamentet i Storbritannien hade han inte en tanke på vare sig
mediamakt eller valfinansiering från finansvärlden.

Men idag diskuteras ytterst sällan bristerna i den västerländska
demokratin. Istället görs den till måttstock för alla andra.
I rapporteringen om valen i Ryssland och Iran i dagarna excellerar
medierna i sådant självberöm.

Jag upplever detta som en progredierande sjukdom. Det var länge sedan
den goda publicistisken hotades. Vad vi nu har att göra med är en
publicistik som hotar - demokrati, fred och mänsklig värdighet.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.