Teser om vapenaffären

1. En radikal ståndpunkt angriper roten till problemet, nämligen att
Sverige blivit en frizon för det internationella vapenkrämarkapitalet.

Förr var vapenindustrierna svenskägda och producerade i huvudsak för
svenska behov. Nu är de nästan uteslutande utlandsägda och producerar
i huvudsak för export.

Sverige har blivit "vapenexportberoende" som vilken knarkare som helst.
Det påminner om problem som Gorbatjov hade att bereda sysselsättning åt
miljontals arbetare i vapensektorn.

Bofors tandkräm blev aldrig någon succé och det blev väl heller aldrig
den där missilfabriken jag en gång besökte i Tula som plötsligt skulle
göra vardagsrumsarmaturer och TV-paraboler.

Men ett liknande "konversionsprogram" är i alla fall vad Sverige behöver.
Jag vet, inte ens v eller mp vågar tänka tanken.

2. Motstånd mot svensk vapenexport är sedan många år en käpphäst för
bl.a. Svenska freds. Emellertid är den svår att skilja från
försvarspolitiken.

Om försvarsexporten inbringar x miljarder till folkhushållet, så är vi
också tvungna att stödköpa vapen för y miljarder för att hålla dem igång.

Ett land som Sverige, som nedrustat så till den grad att vi inte
skulle klara en attack från Finland (hypotetiskt exempel!), behöver dock i
första hand en levande armé, inte flera JAS och annan high-tech.

Man måste alltså förena kritiken av vapenexport med en omläggning av
försvarsbudgeten och återinförande av värnplikten (3 månader för alla!).

3. "Demokratikritieriet", som den skenheliga alliansen nu lanserar
med vänsterns hjälp  är detsamma som att USA ska bestämma över vår
vapenhandel. Alla vet väl vid det här laget att det är Vita huset som
avgör vad som är demokrati och vad som inte är det.

Tage Erlanders formulering att vapenexporten inte får strida mot svensk
(alliansfri och neutral) utrikespolitik duger gott för alla behov. På Tages tid
beslutades dessutom vartenda exportkontrakt på regeringsnivå.

Klokt, när man beskådar den nuvarande karusellen där Tolgfors försöker
skylla ifrån sig.

4. Det skumma med den här vapenaffären är att det är en av dess intressenter som
"avslöjar" den. Man anar en ekonomisk tvist, utebliven gottgörelse, i
bakgrunden. Vi har alltså inte fått hela sanningen från opartisk källa.

Och v:s och mp:s lojalitet med vapenkrämarstaten är tydligen så stor att
de inte ens kan tänka tanken att vara "visslare" (whistleblowers) och
läcka från de sekretessbelagda förhandlingar där de fått veta ALLT om
den snuskiga vapenhandeln - för länge sedan.

4. Från vänsterhåll hörs sedan många år tillbaka samma visa, att den
svenska neutraliteten sedan länge är förbi.

Jag säger: Sverige har aldrig varit mer alliansfritt än det är i dag.
Alliansfriheten och neutraliteten har aldrig varit lagfäst i Sverige -
så ingenting har avskaffats eller ändrats, mer än att Carl Bildt slutat
använda ordet i sina utrikesdeklarationer. Vi ingår inte i någon
militärallians och är i folkrättslig mening ett alliansfritt land. (Man
kan inte vara till hälften havande, inte heller till hälften
alliansfri.)

Så varför göra jobbet åt Bildt? Varför prata ner alliansfriheten och
neutraliteten hela tiden?

Det får ju varje nytt brott mot den alliansfrihet som svenska folkets
majoritet står fast vid att framstå som något trivialt.

5. Eftersom vänstern är så totalt desorienterad är alla frågor enligt
dem lika viktiga. Jag behöver inte rada upp de underordnade frågor
vänstern sysslar med. De är väl kända. Och ingen vill ju enligt polit-
teknologins Formulär 1 A stämplas som som nån sorts "fob"
eller "förnekare".

Afghanistanfrågan, en fråga som berör solidaritet med tredje världen och
vårt nationella oberoende är strängt taget oviktig på vänsterns agenda.

En betydligt större skandal än vapenaffären är att Bildt är i Afghanistan
samtidigt som den senaste USA-massakern i Kandahar och inte har
något mer att komma med än att ge de svenska trupperna en civil chef.

Fortfarande gäller hans ståndpunkt att Sverige ska ha stridande
trupp kvar i Afghanistan långt efter USA, en fullkomligt pervers ståndpunkt.

Stefan Lindgren