Drömmer Strömmer?

El Cadillo?

Justitieminister Gunnar Strömmer är regeringens näst populäraste minister, om inte den populäraste. Mycket beror på den vågiga kalufsen och den väna men klanglösa rösten som bär fram till synes oklanderliga budskap.

Hans popularitet har blivit ett problem eftersom folk tycks upphöra att kritiskt granska vad han säger.

Det senaste utspelet, att regeringen i exceptionella lägen inte ska behöva invänta ett riksdagsbeslut, är något som närmar Sverige vad som något fördomsfullt kallas bananrepubliker.

I "extrema fall" ska regeringen få befogenheter att fatta beslut, som riksdagen först i efterhand ska godkänna eller upphäva.

Strömmer ger två exempel på situationer där regeringen hade behöbvt diktatoriska fullmakter:

1. "Erfarenheterna från pandemin, då det bland annat snabbt skulle beslutas om besöksförbud på äldreboenden."

2. "En kärnkraftsolycka likt Tjernobyl".

Exemplen och argumenten är skrattretande. Besöksförbud på äldreboenden - dvs. isolering av samtliga boende, skulle fel utformat ha kunnat vara en oerhört skadlig åtgärd. Sannolikheten för det skulle öka om regeringen vore allenarådande.

Och Tjernobyl. På vad sätt skulle diktatoriska fullmakter ha hindrat det radioaktiva moln som svepte in över Gävleborg att fälla sitt skadliga regn?

Det är alarmerande att åtta av nio riksdagspartier direkt har sagt ja till förslaget att ändra i grundlagen. Vänsterpartiet uppträder som en Chihuahua som bara drömmer om att få sitta i matte Anderssons handväska. Allt annat är tydligen underordnat det målet.

Miljöpartiet, i samma viktklass, beter sig mer som en Prague Ratter, och det hedrar det.

* * *

Överhuvudtaget är det något suspekt med moderaternas omsorg om grundlagen. I april lade man man fram ett förslag som sades försvåra grundlagsändringar, men fan vet.

Jag och  Ulf Öberg, domare i Europeiska unionens tribunal, var tyvärr rätt ensamma om att före Nato-beslutet hävda att det krävde en grundlagsändring. Men vi hade rätt. Grundlagen rundades grovt. Där står fortfarande att Sverige bara kan tillhöra internationell organisation för "fredligt samarbete".

Nyligen jämförde Nato:s generalsekreterare Mark Rutte Nato med Romerska riket och Napoleons imperium. Var de också organisationer för "fredligt samarbete"? Orwell upp i dagen.

En annan attack på grundlagen handlar om den föreslagna möjligheten att dra in medborgarskap för "personer som uppenbarligen inte visar välvilja till Sverige". Det hade inte ens Orwell kommit på.

Och när EU-kommissionen utfärdar "direktiv" (diktat) om att förbjuda misshagliga länders TV och Internetmedia så uppmanar svenska Post- och telestyrelsen till att direktivet ska tillämpas i Sverige, trots att det står i uppenbar konflikt med grundlagen.

Det bakomliggande problemet, att EU:s konstruktion förvandlat hela vår grundlag till makulatur, berörs inte. Så snart det kommer upp tittar alla blygt ner i pappren och tystnar.

Att Sverige skulle ta strid för något mot Bryssel - så som Polen, Ungern, Österrika, Slovakien m fl. har gjort - är uteslutet. Ryggraden är sedan länge bortopererad på svenska makthavare.

* * *

Slutligen noterar jag att det svenska folket genom förslaget till grundlagsändring om fullmakter i andra situationer än KRIG och KRIGSFARA på omväg fått veta att det just nu inte råder KRIGSFARA, trots det ständiga budskap om motsatsen som pumpas ut dagligen.

Regeringen medger indirekt att propagandan är falsk.

Låt oss för en sekund minnas neutraliteten och vad den var bra för. Den var bra för att den förde Sverige ut ur stridslinjen mellan stormakterna. Ryssland hade ingen anledning att angripa Sverige. Det har dom nu (huka sig Karlskoga och Linköping, varifrån Saab Bofors levererar teknik till långskjutande Taurus-missiler).

Inte så att vi fruktade anfall från väst. USA hade allt inflytande det kunde önska i Sverige, även Nato förutan. (Ta CIA:s kidnappningar av påstådda terrorister på öppen gata i  Sverige, med Thomas Bodströms entusiastiska godkänannde).

Men den stora skillnaden mellan före och efter är att Sverige nu per automatik blir indraget i varje konflikt som något Nato-land kan sätta igång mot Ryssland eller något annat land. 

Dvs. utan neutraliteten ökade Sveriges risker både från väster och öster.

Neutraliteten var så bra att riksdagen i enighet på Göran Perssons kommando utmönstrade den 1992 och ersatte den med det mindre förpliktande alliansfrihet. Nu är även den spolad.

Men Sverige har fortfarande möjligheten att förklara sig neutralt i krig som Nato inte formellt är part i. T ex Ukraina-kriget. Men där har de styrande varit oerhört snabba och angelägna om att göra oss till part.

Dags att tala klarspråk och syna Strömmers kort. Pålle ska vi bara inte tala om. Han är det närmaste vi kommer ståthållaren Brudastyj i Saltykov-Sjtjedrins "Historien om en stad", vars huvud bestod av en speldosa.*

Stefan Lindgren

 * Kan beställas för 250 kr inkl. porto genom att sätta in 250 kr på bg 403-2132, Gerundium.