10 april 2009

Röda Jenny blev skära Jenny


I tidningen Fokus läser jag apropå "Jan Myrdals stora pris Leninpriset":

"– Är det här ett skämt? säger Jenny Lindahl Persson och skrattar.

Vänsterpartiets informationschef har inte hört talas om Leninpriset. Efter en snabb förklaring konstaterar hon att upplägget för priset låter »rätt kasst«.

– Det som ger taskig bismak är att man vet vem Jan Myrdal är och vilka ruttna åsikter han har. Han försöker göra en dygd av att ha åsikter som inte är populära, till exempel att skriva skit om homosexuella. Det här känns som en liknande grej, säger hon....
Jenny Lindahl Persson tycker att det har skett en förskjutning kring vilka ord som går att använda inom politiken.

– Det som var användbara begrepp för 10–20 år sedan är inte det i dag. Kommunism är ett exempel på ett ord som har blivit obrukbart."
Ändå skapade Jenny Lindahl Persson själv rabalder när hon 1998, som ordförande för Ung Vänster, sa i ett P1-program att det var 'lite väl hysteriskt' att beskriva Lenin som en av världshistoriens största massmördare."

Det behövdes alltså inte mer än 10 år för att fräcka, arga Jenny skulle förvandlas till ängslig parlamentariker. Förutom att hon pinkar på sina egna gamla åsikter, så tycks hon - blygsamhet och självinsikt är inte v-parlamentarikernas starka sida - tro att den utomparlamentariska vänstern, den riktiga vänstern, automatiskt ska rätta sig efter den parlamentariska (inte särskilt) vänstern. Dvs. de ska godkänna "uppläggen". Påhoppet på Jan Myrdal för att vara homofob är snuskigt - för alla som känner till att Jan Myrdal liksom Clarté redan från 40-talet och framåt försvarat de homosexuella mot förföljelser och krävt att all diskriminering ska upphöra. Slappt går Lindahl Persson på vad som sägs i spalterna i stället för att kolla.

Men så till sakfrågan, har "kommunism" blivit ett oanvändbart ord. Visst skulle man väl kunna kalla kommunismen något annat, ett noaord som t ex "fuku" (förbannade vare alla förtryckare! se Jevtusjenkos diktsamling med samma namn).

Men vad hjälper det? Alla vet ju ändå vad du menar. Det är ju inte ordet varg vi är rädda för utan för att vargen ska äta upp Rödluvan. Dvs. somliga fruktar kommunismen för att den innebär exproriering av exproriatörerna, ett slut på alla profiter och lönsamma krig etc. Dvs. sedan vi som gillar innehållet dumpat ordet kommer vi också att tvingas dumpa innehållet.

Om man ska dumpa ordet "kommunism" bör det väl i så fall vara en ömsesidig process. Kommunisthatet florerar som aldrig förr (vi har professorer i kommunisthat som K Gerner och hela statliga verk som "Levande Historia"), och finns det då inga som kan upplysa om begreppets verkliga innebörd blir ju lätt allmänheten vilseförd, eller hur?

8 april 2009

Ovärdigt, Peter Englund

Peter Englunds angrepp på Mattias Gardell är ovärdigt. Man får väl ändå utgå från att Gardell har lika lite ansvar för “Jan Myrdals stora pris Leninpriset” som Le Clezio har för Peter Englunds själsliv bara för att han fått Nobelpriset.

En sak jag uppskattade med den förre akademisekreteraren var att han kunde medge att han haft fel. Jag blev väldigt överraskad när han bara la sig i en diskussion om huruvida Kuznetsovs bok "Babij Jar" var falsk eller äkta, för att uttrycka det kort. Han hade uppfattat att boken var ett falsifikat och använt det som ett exempel utan att kolla.

Jag tvivlar på att Peter Englund har samma intellektuella heder. Han var ute efter en billig poäng och in väller hundratals jublande kommentarer på hans hemsida. Det ligger ju också i traditionen att akademisekreterare vill ha devot jubel. Men det är illa för svenskt intellektuellt liv. Vi bör påminna oss skälen till att Jean Paul Sartre tackade nej till Akademin, liksom att Ivar Lo-Johansson gjorde det redan innan hans namn kom på någon pristapet.

Lämna Mattias Gardell i fred, han gör en enorm nytta med sina böcker, senast om Tortyren.
Vad gäller Lenin och Pol Pot kan man ju diskutera i sak, men det vill ju inte Englund. Se http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=5