USA smyger ut ur Ukraina?

Tillfångatagen Kievsoldat. Foto: Don24.ru.

USA:s nya stödpaket till Ukraina är klart.  I gängse media tolkas det som signalen till en ny ukrainsk "motoffensiv". Tillsammans med ett stort brittiskt stödpaket ska det göra susen, tror man.

Men det finns de som menar att allt är precis tvärtom, att USA är på väg ut ur det ukrainska träsket, men måste dölja detta, åtminstone till november, efter presidentvalet och valet till representanthuset, som sker samtidigt.

Enligt den vanligaste tolkningen är USA:s nya stödpaket en seger för krigshundarna, den fraktion i USA som vill trappa upp kriget ytterligare. 

Men om man synar det amerikanska stödpaketet närmare är det inte så imponerande. Av totalsumman på 60,84 miljarder dollar ska 23 miljarder gå till att fylla på de amerikanska lagren - dvs. pengarna stannar i USA och vapnen också tills vidare.

13,8 miljarder går till faktiska vapenköp till Ukraina och 11,3 miljarder dollar till ”pågående USA:s militära operationer i regionen (dvs. i Europa)” och 7,85 miljarder dollar är finansiellt bistånd till Ukraina i form av ett lån, som dock kan stoppas efter valet i november.

För övrigt är hela paketet "discretionary", dvs. utbetalningarna inom angivna ramar styrs av presidenten och kan när som helst stoppas - eller aldrig starta.

Om man ser till vapeninnehållet heter det att Ukraina ska få Atacsm-missiler, som kan skjuta 30 mil. Men i kongressens beslut står det uttryckligen att presidenten kan välja att sända en mindre långskjutande variant.

Vidare ingår inga pansarvagnar - bara Humvees och stridsfordonet Bradley. Vapnen är rentav handplockade för att stödja Bidens valstrategi. Medlen går  till vapentillverkarna i några viktiga "swingstater": Patriot-missiler tillverkas i Arizona, Javelin-missiler i Alabama och artillerigranater i Pennsylvania, Ohio och Texas.”

I det triumfalistiska narrativet ingår också att USA nu ska skicka mer militär och därmed korsa "röda linjer" som hela tiden upprepas i Nato-retoriken - inga stövlar på marken. Vita huset medger öppet att 65 amerikanska militära rådgivare ska skickas till Kiev, utöver det tusental som redan finns på plats. Britterna är också rikligt närvarande och ryska observatörer anser att Frankrike redan har 1 000 till 1 500 man på marken (här  och här).

Likväl är det är svårt att uppbringa någon militär observatör som anser att någon av dessa eskalerande åtgärder  kommer att få balansen på slagfältet att tippa över till Ukrainas fördel.

Ukrainas största bristvara är manskap, och i dagar skickade utrikesminister Kuleba ut ett dekret som kan få miljoner ukrainare i landsflykt att rasa. Alla män från 25 till 60 måste komma hem, heter det. De ukrainska ambassaderna och konsulaten kommer att sluta tillhandahålla nya pass och andra tjänster åt dem.

I Kiev diskuteras att sänka värnpliktsåldern till 20 och att införa kvinnlig värnplikt, efter israeliskt mönster. Behöver det påpekas att det är ett steg till total upplösning av Ukraina, där barnafödandet redan tros vara under 0,7 födda per kvinna i fertil ålder (2,1 krävs för reproduktion)?

Alla objektiva faktorer talar för att Kiev förlorar kriget, men i USA måste showen fortsätta. Biden-administrationen har blivit gisslan till sin egen myt om Ukrainas oundvikliga seger och det "strategiska nederlag" som "måste" tillfogas Ryssland.

En tanke med det nya inte särskilt imponerande stödpaketet kan vara att ge tillräckligt för att undvika kapitulation och öka kostnaderna för Ryssland så pass att Moskva blir villigt att förhandla. Fram till valet är det dock bara krig som gäller i retoriken.

En annan orsak till att USA måste hålla grytan kokande är att varje dag av krig ger USA en konkurrensfördel mot EU. USA tar merparten av vapenbeställningarna - EU betalar allt större del av notan och måste ta hand om flyktingarna. Sanktionspolitiken har gjort USA till största energileverantör till EU. 

Och går man nu över till att konfiskera (läs: stjäla) ryska finansiella tillgångar kommer rekylen, Moskvas motåtgärder och internationella reaktioner, att drabba EU hårdare, för det är där de mesta ryska pengarna finns: 200 miljarder euro mot 5-6 miljarder dollar i USA. Europeiska tillgångar i den ryska federationen är av jämförbar storlek, och de kan då gå förlorade.

Peking förstår det djävulska spelet mycket väl. En kommentar i Global Times på söndagen sa: "Om lagförslaget [om ryska tillgångar] till slut blir lag och träder i kraft kommer det att skapa ett katastrofalt prejudikat mot den existerande internationella finansiella ordningen."

Men oavsett hur konfiskationerna kommer att lyckas kan USA:s nya stödpaketet visa sig vara en del av en mjuk USA-exit från den ukrainska konflikten utan att förlora ansiktet. 61 miljarder dollar, av vilka det mesta går tillbaka till det militär-industriella komplexet i Förenta Staterna, verkar inte vara ett så stort pris att betala.

Världsbanken och EU-kommissionen uppskattar att 486 miljarder dollar kommer att behövas för att återuppbygga Ukraina och USA kommer definitivt inte att ta på sig den bördan. Mest sannolikt blir EU sittande med Svarte Petter.

"...amerikanerna smyger bort från frontlinjen", skriver Dmitrij Trenin. "De har fortfarande ansvaret men, som Obama brukade säga, är de nu en 'backseat driver'. I grund och botten gör de allt de kan för att inte drabbas vid en eventuell kollision." 

Stefan Lindgren