Ryssland spolar småpratet med Finland

Den ryska statliga TV-kanalen Rossijas veckokrönika (Vesti Nedeli) ställde idag, på årsdagen av vinterkrigets början, frågan om var dagens finländska missämja mot Ryssland kommer.

I många år har ryska massmedia legat lågt om detta, för att inte störa relationerna med grannlandet. Men nu, när Finland gått med i Nato och rustar vid gränsen, vaknar minnena...

Efter Röda arméns framryckning 1944 till Sovjetunionens gamla statsgräns bad Finland om vapenvila. Den 19 september 1944 undertecknades vapenstilleståndet i Moskva mellan Finland, Sovjetunionen och Storbritannien. Finland lämnade kriget och åtog sig att påbörja militära operationer mot tyska trupper.

1948 ingick Sovjetunionen och Finland ett avtal om vänskap, samarbete och ömsesidig hjälp. Så började en period av långvarig välstånd för det neutrala Finland, och det var inte brukligt att minnas de brott som finländarna begick i Sovjetunionen på officiell nivå.

Men för att i ärlighetens namn påminna om historiska grundfakta utgav finska statens informationstjänst i början av 1941 boken "Finlands livsrum". Det handlar om att Nazitysklands seger i andra världskriget skulle skapa en ny stat på Europakartan – Storfinland. Gränsen skulle gå från Finska viken till Vita havet. Med hjälp av det tyska riket var det meningen att den nya staten skulle omfatta inte bara hela östra Karelen, Kolahalvön, en betydande del av Leningrad- och Pskov-regionerna, utan även hela Estland, samt de nordöstra delarna av Sverige och Norge.

Innehållet i boken godkändes av propagandaministeriet och tredje rikets utrikesministerium. På rekommendation av dessa avdelningar lades citat från Adolf Hitlers tal till det rasistiska opuset.

Aleksej Denisov, chefredaktör för en rysk TV-kanal om historia talar om den ljusa perioden av finsk-tyska brödraskapet och dess natur.

4 juni 1942. En tysk filmtidning rapporterar: "Adolf Hitler åker på ett endagsbesök till Finland. Han vill personligen gratulera överbefälhavaren för den finska armén, marskalk Mannerheim, till hans 75-årsdag. Hitler har sällskap på resan av chefen för Wehrmachts överkommando, generalfältmarskalk Wilhelm Keitel. Innan de tyska trupperna attackerar Stalingrad och Kaukasus är det bara några veckor kvar."

På tröskeln till de avgörande striderna i öst beslöt Hitler att visa sina finska allierade att han uppskattade deras bidrag till kampen mot Sovjetryssland.

På Immolas flygfält hälsades Hitler varmt av Finlands president Risto Ryti. Efter attacken mot Sovjetunionen berättade han glatt för tyskarna att hans främsta dröm var förstörelsen av Leningrad. Ryti förberedde till och med ett tal som var planerat att sändas på radion dagen då norra Rysslands huvudstad skulle falla. Andra finska ledare var också väl medvetna om Hitlers planer på att utplåna Leningrad från jordens yta.

Mannerheim träffade Hitler på udden på ön Saimen. Hit anlände ett tåg med två restaurangvagnar, i vilket det dukades upp till festmiddagen. På Führerns begäran lagade finska kockar vegetariska rätter åt honom: sparrissoppa, grönsakspudding och fruktsallad. Som en gåva gav Hitler födelsedagsbarnet ett stort guldkors med den tyska örnens förtjänstorden. Hitler gratulerade Mannerheim till födelsedagen och sa att han beundrade de finska soldaternas mod och var glad över att ett så modigt folk kämpade på Tysklands sida.

Mannerheim tackade Führern för äran och svarade att han för sin del var chockad över kraften i tyska vapen och tillade: "Jag hoppas att så kraftfulla vapen kommer att tillhandahållas oss i år i det goda syftet att neutralisera pesten och bolsjevikernas barbariska hjord.”

Efter banketten hade Hitler ett informellt samtal med Mannerheim. Führern klagade traditionellt över det fruktansvärda ryska klimatet och ryssarnas förmåga att tillverka ett enormt antal stridsvagnar.

"De möttes som människor som förstod varandra mycket väl, och huvudintrigen i deras samtal var att de inte kunde förstå varför de inte kunde besegra Sovjetunionen", säger doktorn i historievetenskap, chef för avdelningen för modern och samtida historia vid Statsuniversitetet i S:t Petersburg Vladimir Barysjnikov.

Mannerheim delade helt Hitlers åsikter om Rysslands framtid. Det var tänkt att försvinna som en enda oberoende stat under slagen av ett enat Europa. De befriade länderna var tänkta att befolkas av tyskarna och folk som var vänliga mot dem. Mannerheim själv gav redan 1941 order om att skapa särskilda koncentrationsläger för den ryska befolkningen i de finskockuperade områdena i Sovjetunionen.

Sällsynta nyhetsfilmer har bevarats. De filmades i Karelen kort efter dess befrielse från de finska ockupanterna. De skildrar ett av de många koncentrationsläger som skapats av finnarna på sovjetiskt territorium. Den 8 juli 1941 gav Mannerheim sina trupper en order som sade: "Den ryska befolkningen ska tas i förvar och transporteras till koncentrationsläger."

På de marker som rensades från slaver var det planerat att skapa en etniskt ren stat, Storfinland.

Det exakta antalet sovjetiska medborgare som utrotats av de finska ockupanterna i Karelen är fortfarande inte känt. Enligt den statliga kommissionen dödades mer än 7 000 människor enbart i sex koncentrationsläger i Petrozavodsk.

I Finland gillar de verkligen inte att minnas de avskyvärda brott som den finska armén begick i de ockuperade sovjetiska områdena under andra världskriget. En av den finländska historieskrivningens huvudmyter säger att alliansen med Hitler behövdes bara för att återlämna de landområden som förlorades under vinterkriget. Men historiska fakta och dokument tyder på motsatsen. Finland var en fullfjädrad och hängiven allierad till Nazityskland, som eftersträvade flera mål i detta krig. Bland dem är förstörelsen av Leningrad, likvideringen och styckningen av Ryssland och beslagtagandet av inhemska ryska landområden i norr för deras inkludering i Storfinland.

Efter att Hitler kom till makten etablerade Mannerheim nära kontakter med ledarna för det tredje riket. Han utvecklade ett särskilt förtroendefullt förhållande med riksmarskalken Hermann Göring. Deras möte 1942 i Tyskland filmades. På order av Göring fördes plundrade värdesaker från hela Europa till hans egendom. Efter att ha gett Mannerheim en låda med den bästa franska champagnen, skröt den gästvänliga ägaren om att ytterligare 35 tusen flaskor förvarades i källaren på hans gods, Karinhall. Därför skulle han inte behöva ha tråkigt resten av livet.

Före kriget besökte Mannerheim Göring 1934, 1935 och 1937. Tillsammans jagade de och diskuterade frågor om militärt samarbete. Vid den här tiden nådde hemliga kontakter mellan den finska eliten och nazisterna en aldrig tidigare skådad intensitet.

I juni 1939 besökte chefen för den tyska militära underrättelsetjänsten, amiral Canaris, i hemlighet Finland. Resultatet av besöket blev undertecknandet av ett avtal om att öppna ett Abwehr-underrättelsecenter på finskt territorium. Efter honom kom chefen för de tyska markstyrkornas generalstab, överste general Halder, till Finland. Han inspekterade militära installationer längs den sovjetiska gränsen, där demonstrationsartilleriskjutning hölls speciellt för honom.

Vid denna tidpunkt låg den finska gränsen bara 32 kilometer från Leningrads centrum. Stalin insåg vad detta betydde i händelse av ett kommande krig och bjöd in den finska ledningen för att diskutera ett eventuellt utbyte av territorier.

"Vad är 32 kilometer? Det var ett stenkast, och Leningrad skulle ha erövrats. Uppgiften var att trycka tillbaka gränsen. Finnarna gick inte med på detta. Detta ledde till vinterkriget. De förlorade Viborg, hela Karelska näset och hela Ladoga-regionen”, förklarar doktorn i historievetenskap, professor vid Institutionen för nationell historia vid Petrozavodsks statsuniversitet Sergej Verigin.

Stalins beslut att flytta gränsen bort från Leningrad visade sig vara mycket lägligt – i september 1940 gick Mannerheim med på att tyska trupper placerades in i Finland.

Den 1 mars 1941 inbjöd chefen för SS:s huvuddirektorat, Gottlob Berger, officiellt de finska myndigheterna att börja bilda nationella SS-militära enheter. Denna idé fick varmt stöd av Mannerheim och hela den finska ledningen, inklusive presidenten och premiärministern. Därmed blev Finland den enda staten i världen som inte bara frivilligt släppte in tyska trupper på sitt territorium, utan också av egen fri vilja började bilda SS-militära enheter.

Den finska SS-frivilligbataljonen "Nordost" bildades i maj 1941. Under kriget använde tyskarna den som en anfallsstyrka på östfronten.

En av de mest kända finska sabotörerna, SS Hauptsturmführer Lauri Terni, ligger begravd på den berömda Arlington Military Cemetery i Washington. Under kriget utförde han sabotage bakom fronten i Sovjetunionen. 1944 övergick Terni till den tyska armén, där han tilldelades Järnkorset klass II för sin utmärkelse i strider mot Röda armén. Efter kriget flydde han till USA, där han under namnet Larry Thorney rekryterades till de amerikanska specialstyrkorna. Han dog 1965 i Vietnam när han deltog i en annan spaningsoperation.

I dag är han den enda medlemmen av Waffen-SS som har äran att ligga bredvid amerikanska presidenter, militärer och astronauter på Arlington National Cemetery. År 2004 tog den tidigare SS-mannen Lauri Terni 52:a plats på listan över de 100 största finländarna.

https://vesti7.ru/video/2709205/episode/05-11-2023/

(Kör Psiphon.pro först och välj t ex. VPN-Indien )