Påven och Gudrun Schyman

Att säga att man hoppas att Ryssland ska vinna detta krig, att  Natos fullskaliga och oprovocerade proxykrig mot Ryssland måste få ett slut, att ryska människor i Pskov, Moskva, Brjansk och Donetsk har samma rätt till fred och säkerhet som Nato:s gyllene miljard - det är praktiskt taget omöjligt att säga i Sverige.

Det innebär att alla dörrar stängs och att man kan stämplas som en säkerhetsrisk.

Därför börjar Gudrun Schymans debattartikel i DN idag med ett obligatoriskt fördömande av  "ett folkrättsvidrig och helt oacceptabelt angreppskrig mot Ukraina".

Vi är alla emot synden.

Men sen kommer det intressanta. Schymans reflektioner om vart detta krig har fört oss:

"För Sveriges del har det resulterat i en kraftigt militariserad territoriell säkerhet, byggd på medlemskap i Nato och ett allt tätare vapensamarbete med USA. Det ensidiga fokuset på avskräckning genom vapenmakt och medlemskap i Nato, är en strategi som leder till en upprustningsspiral som ökar osäkerheten och motverkar förebyggande av väpnade konflikter. Ett Natomedlemskap innebär dessutom att gå in i en kärnvapenallians.

Parallellt, och tätt sammantvinnat, accelererar den klimatkris som FN:s generalsekreterare António Guterres beskriver så här: ”Vi är på motorvägen mot klimathelvetet med foten hårt på gaspedalen.” Härjningarna av extremvädret Hans har tydliggjort också vår utsatthet.

Hur ska vi förhålla oss till Ryssland den dag kriget tar slut? "

Hon fortsätter:

"Att föra en diskussion om hur en framtid med fred både på och med jorden ska kunna uppnås, borde ligga i varje människas intresse och kunna föras utan misstänkliggöranden om att tillvarata Putins intressen.

Min besvikelse handlar om det. Inte om en odefinierad vänsters tystnad utan om det faktum att vi inte kommit längre. Att vi inte ser. Att vi inte efter all kunskap vi faktiskt har om krigets förödande konsekvenser inte kan prestera bättre än rop på fler vapen.

Jag vill höra en kvalificerad och faktaunderbyggd diskussion om våra framtida relationer och hur vi ska ta oss dit. Hur ska vi förhålla oss till Ryssland den dag kriget tar slut? Det är väl ingen som tror att Ryssland kommer att försvinna från jordens yta, eller? Protester mot krigsekonomin växer i flera länder och vad händer när stödet till Ukraina inte längre är lika stort som nu? Vad händer vid ett presidentskifte i USA?

Allt detta behöver diskuteras. FN:s uppgift är att upprätthålla den internationella freden och säkerheten genom förebyggande diplomati och medling. Det ansvaret måste vi kunna lyfta fram utan misstänkliggöranden om att gå Putins ärenden."

Bra. Rätt. Förhandlingar nu är proberstenen för vem som är militarist och vem som i grunden vill verka för fred. 

Som om inte denna generositet av DN att på krigets 3 474:e dag släppa in en avvikande röst får även påven Fransiskus komma till tals på sju rader i tidningen

I ett videolänkat budskap till ett möte på Ungdomens dag i S:t Petersburg manade Franciskus:

”Glöm aldrig era rötter, ni är arvtagare till det stora Moder Ryssland. Låt er inspireras av Peter den store och Katarina II från det stora, upplysta ryska imperiet, som hade så stor kultur och stor mänsklighet.”

Detta budskap, stick i stäv med Europas rasistiska och alltmer bruntonade intelligentia, måste naturligtvis malas ner av DN:s egen krigshetsande polsknationalist  som får ca 20 gånger mer utrymme än självaste påven.

Sveriges malligaste tidning, sa Guillou. 

Stefan Lindgren