8 dagar: Sänt händer inte här

Det hände på Skarpnäcksfältet den 19 augusti 1938. Dagens Nyheter rapporterade dagen därpå:
Motorkrångel över sjön - Bensinen nära att ta slut - Last av platina för 500 000 kr.

Klockan 2 på fredagsmiddagen tvingades det från Moskva kommande ryska trafikplanet "URSS - M 131" på grund av motorkrångel företa en nödlandning, som oturligt nog slutade i ett djupt dike, varvid några av de ombordvarande ådrogo sig en del blessyrer, till synes dock av relativt lindrig natur, medan maskinen delvis ramponerades.

Olyckan inträffade på Skarpnäcks gärde strax väster om Skarpnäcks gård vid Enskede. Ombord befunno sig förutom den till fyra man uppgående ryska besättningen åtta passagerare, de flesta svenskar.

Dessa voro: direktör Grahn i Lindblads velocipedaktiebolag, Stockholm, rektor Erik Karlsson, Stockholm, direktör S. Lundqvist i Nymans verkstäder, Uppsala, samt direktören i Upplandsbanken, J. Anér med maka och dotter. De två övriga passagerarna heta Bielinhy och Sapiro, den senare lär vara brittisk medborgare.

Maskinen, ett endäckat, tvåmotorigt plan, fördes av piloten. T. Kobysjko, som enligt samstämmiga vittnesbörd gjorde vad göras kunde för att begränsa missödets verkningar till det minsta möjliga. Planet hade lämnat Moskva på fredagsmorgonen, och efter två mellanlandningar, den sista i Riga, där herrskapet Anér steg på, styrt kurs på den svenska kusten.

Motorerna borrade sig in i den lösa jorden.

— Dittills hade vädret varit vackert, enligt vad direktör Grahn, som undkom alldeles oskadd, berättade för Da- Nyheters medarbetare, men när man närmade sig Dalarö började motorerna hacka, varför piloten beslöt sig för att söka efter ett lämpligt landningsfält, berätta de. De närmare detaljerna får haverikommissionen fastställa vid, kommande undersökning. Om några dagar packas maskinen för övrigt in och transporteras över till Moskva för reparation. Den kommer antagligen att kunna flyga igen, ty värre äro skadorna inte, men här kan man i alla händelser inte göra någonting åt den, eftersom nödvändiga reservdelar fattas.

En kritisk situation.

Vid ytligt påseende förefaller olyckan ha berott på fel i bensintillförseln, fortsätta flygarna. Ännu när vi lämnade fastlandet bakom oss fungerade våra motorer oklanderligt. De började hacka och hosta först när vi passerat Gotland och voro på väg mot svenska kusten. Bensintillförseln minskade märkbart och vi måste gripa till handpumpen för att hålla motorerna vid liv.

Det var en nödfallsutväg som inte räckte länge. Är man ensam i maskinen spelar en sådan historia en mindre roll, man kan ”sätta” planet var som helst i havsbandet och ta det med ro. Men här hade vi åtta passagerare att tänka på, och vi började se oss om efter en lämplig plats för nödlandning. Vi flögo över kuperad terräng, medan motorerna började hosta allt kraftigare. Vi vidtogo alla säkerhetsåtgärder för nödlandning och öppnade samtliga bensintankar i hopp att kunna pressa det yttersta ur våra motorer. Men det var som förgjort. När det var några minuter kvar till slutmålet stoppade motorerna alldeles, maskinen började slänga oroväckande, och det var bara att gå ner. Allting hade nog gått lyckligt om det inte råkat vara ett dike i vägen, sluta de ryska flygarna med ett bistert leende.

Som förgjort, säger piloten.

Den fyra man starka ryska besättningen har tagit in på hotell Atlantic för några dagar framåt. Där ta de emot Dagens Nyheters medarbetare och ge en dramatisk skildring av olyckan. Ingen av flygarna tala annat språk än ryska.

Det är unga kraftiga män i 30-årsåldem, och de ha samtliga sluppit mycket lindrigt ifrån olyckshändelsen. Förste piloten T. Kobysjko har en vit plåsterkudde i pannan, mekanikern Imtjenko har huvudet omlindat med ett smalt bandage. De båda övriga, andre piloten P. Rybin och telegrafisten Beresjnich visa åtminstone vid yttre påseende inga som hälst skador. Samtliga förklara sig vara mycket trötta och i behöv av vila.

— Det är svårt att på rak arm tala om vad olyckan kunde bero på,

— Motorkrånglet började redan medan vi voro ute till havs, förklarar bankdirektör J. Anér i Upplandsbanken, som var på hemväg från en semesterresa tillsammans med sin fru och dotter.

Alla passagerarna i planet förstodo genast att det var kritiskt. Ingen sade dock ett enda ord eller, rörde sig från sin plats. Vi bara sågo på varandra. Jag vill inte neka till att man gjorde sina små funderingar, men det är märkvärdigt ändå att man inte reagerade starkare än man i själva verket gjorde. Man är tydligen ganska bortskämd med att allting skall reda upp sig till slut. Och så gjorde det ju även. Mest ängslig var man nog för att planet skulle börja brinna. Det är ju så vanligt att det händer. Piloterna hade nog inte så roligt de häller. De verkade nästan mest tagna av oss alla...

Polisprotokollet Dnr 3390

Onsdag 21 september 1938

Nödlandning med trafikflygplan URSS 131 å Skarpnäcks gärde

Fredagen den 19 augusti 1938 klockan 14.30 (rättat till 14.10) meddelades per telefon från flygledaren vid Bromma flygfält till 10:e vaktdistriktets station i Enskede, att ordinarie trafikflygplanet från Ryssland strax förut nödlandat vid Skarpnäck, varför det kunde antagas, att passagerare och besättning skadats.

I anledning därav rekvirerades två ambulansbilar och den å 7:e vaktdistriktets station förlagda polispiketen till platsen, varjämte Kriminalavdelningen och Centralavdelningen omedelbart underrättades. Från vakt-distriktet begåvo sig omedelbart tjänsteförrättande kommissarien Johan Oskar Johansson och ett flertal konstaplar till platsen.

Vid återkomsten rapporterade konstapeln nr 1 Gustaf Arvid Svensson följande: Ifrågavarande trafikflygplan, som var märkt U.R.S.S. - 131, hade nödlandat tvärs över ett cirka 10 meter brett och cirka 4 meter djupt dike å Skarpnäcks gärde å en plats, belägen omkring 300 meter väster om stället Borgholm, efter att förut hava framförts något 100-tal meter å marken i en sädesåker i nordvästlig riktning. Det kunde tydligt förmärkas, att skador uppstått å den vänstra motorn vid nödlandningen. Enligt uppgift å platsen av personer, som färdats med flygplanet, skulle i detsamma hava medföljt 8 passagerare och 4 besättningsmän, av vilka 2 voro piloter och 2 mekaniker. Samma personer hade uppgivit, att 3 av passagerarna erhållit lindriga skador, men hade sagda passagerare lämnat platsen, innan ambulansbilarna anlänt dit. Den skadade piloten hade haft ett krossår i pannan och den skadade mekanikern ett liknande sår å hjässan. Båda dessa hade emellertid vägrat lämna flygplanet för erhållandet av vård.

På grund av expertundersökning och nedmontering kvarlåg flygplanet å platsen till lördagen den 27 augusti 1938 klockan 17,00, då det transporterats från platsen. Dels för skyddandet av flygplanet och dels för att i möjligaste mån förekomma nedtrampning av grödan å Skarpnäcks gärde ordnades polisbevakning å platsen ifråga.

Nedan nämnda personer hava hörts i saken och därvid var för sig uppgivit:

Bensinstationsföreståndaren John August Andersson, 65 år, boende i n:r 55 Skarpnäcksvägen, Enskede, samt förestår Shells bensinstation vid Tyresövägen - Skarpnäcksvägen, telefon 49 22 05:

Fredagen den 19 augusti 1938 vid 14,00-tiden hade han av en förbipasserande person fått höra, att ett flygplan omedelbart därförut nödlandat å Skarpnäcks gärde. Andersson hade då per telefon underrättat Enskede polisstation om det inträffade. Själv hade Andersson icke samma dag besökt platsen för nödlandningen.

Trädgårdsmästaren Gustaf Einar Malmkvist, 46 år, boende å Skarpnäcks gård och driver där trädgårdsrörelse, telefon 49 09 99:

Fredagen den 19 augusti 1958 vid 14,00-tiden hade han uppehållit sig å trappan till bostaden och därvid sett ett flygplan passera över gården i västlig riktning. Troligen hade flygplanets motorer varit i gång, men hade det framförts å låg höjd eller omedelbart över trädtopparna, tialm-kvist hade icke gjort några andra iakttagelser angående flyg planet vid tillfället, men hade han förstått, att någonting skulle inträffa, varför han å cykel färdats Skarpnäcksvägen norrut och därvid, så snart han fått fri sikt utåt gärdet, fått se, att flygplanet landat å gärdet mellan Tyresövägen och Skarpnäcksvägen. Vid framkomsten till flygplanet hade Malmkvist sett, att en del av passagerarna ådragit sig lindriga skador, men hade sagda personer redan varit förbundna. Såväl flygplanets passagerare som besättning hade uppehållit' sig å marken invid flygplanet.

Trädgårdsarbetaren Erik Rudolf Olsson, 27 år, boende i n:r 48 Ölandsgatan, 2 trappor upp, samt anställd hos förenämnde Malmkvist:

Fredagen den 19 augusti 1958 vid 14.00-tiden hade han uppehållit sig i trädgården vid Skarpnäcks gård och därvid sett ett flygplan, som färdats över gården i västlig riktning. Flygplanet hade framförts å så låg höjd, att Olsson befarat, att det skulle kollidera med trädtopparna vid gården. Troligen hade flygplanets högra motor varit i gång, men troligen dock icke den vänstra. Från den senares avgas-ningsrör hade sprutat en eldstråle. Olsson, som förstått, att något fel uppstått å flygplanets motorer, hade kort därpå hört ett brak. Omedelbart därefter hade Olsson begivit sig till gärdet, varest flygplanet nödlandat, och där sett, att en del personer, som uppehållit sig vid flygplanet, haft mindre skador.

Lantbrukaren Erik Nilsson, som bor å och arrenderar Skarpnäcks gård, hade på grund av flygplanets nödlandning fått en del växande gröda nedtrampad, men har han genom A/B Aerotransport erhållit skälig ersättning därför, varför han icke har något yrkande.

Någon ytterligare utredning har icke hållits inom vaktdistriktet.

Skiss över platsen för nödlandningen samt en del fotografier över flygplanet efter nödlandningen bifogas.

Stockholm som ovan

(oläsligt / kontrasignerat Eric Hellström)