gerundium

24 april 2010

Vad jag tänkt säga






















Foto: Raul Leikas. Tomas Bolme, Stefan Ringbom och Anders Forslund sjunger
Bonnieroperan och allt var som igår.


I går hedrade nära 200 människor Gunnar Ohrlanders minne med en
minnesstund på Södra Teatern. Delar av Fria Pro framträdde. Håkan Jaensson
talade om hur det gick till när Dr Gormander fick sparken från
Aftonbladet två gånger (den tredje gången, Åsa Linderborgs uppsägning
av Gunnars frilanskontrakt har inte samma humoristiska poänger).

Stefan Böhm talade om NJA-gruppens tillkomst och Mats Öhlin om
Gunnars skolundersökningar samt råttfällan Giljotti (49 kr på Clas
Ohlson, finns också i enklare variant, musfälla för 29 kr), "vänsterns
självklara val", enligt doktorn.

Släkt och vänner i långa rader talade och sjöng. Kloka Stina (känd från
"När barnen tog makten" där lilla Stina la en kabel mitt i någon dramatisk
vändning) byggde ut simkortet hon fått av pappa i julas till en hel novell
a la Strindbergs "Ett halvt ark papper".

Jag hade tänkt säga något med anledning av Gormanderpriset som jag
varit med om att instifta men kände mig tvingad att släppa fram ungdomen,
Robert Aschberg.

Vad jag velat säga var i stort sett följande:

Gunnar var en stor begåvning. Hans stil var oefterhärmlig och jag tvivlar
på att man kommer att hitta någon som arbetar i "hans anda". I bästa
fall hittar priskommittén någon som är lika egensinnig.

Men när man talar om Gunnars begåvning ska man också komma ihåg att
varje begåvning kräver en miljö för att realiseras.

Precis som man brukar säga att konsten sitter i betraktarens öga
sitter skrattet i läsarens hals.

Mycket av de strukturer som Gunnar verkade i är nedlagda. Tidsignal,
Fria Pro, Gnistan... ja, Folket i Bild finns kvar på pin kiv. Det
finns inte ens en riktig socialdemokratisk tidning i Stockholm som någon
Gunnar skulle kunna få sparken från. Jag tvivlar på att såna som Gunnar
längre tas in på journalistutbildningarna. Kulturen i kommunerna
används, som Stefan Böhm nyligen påvisade i en TV-intervju, som redskap
för avancerad skatteplanering, dvs. de byråkrater som tagit kontroll
över den offentliga sektorns ena gren försöker såga av den gren som den
övriga offentliga sektorn sitter på. Nyliberala diktatorer rumsterar på teatrarna
och avskedar på löpande band. Skådisarna går leende till slaktbänken, ty
den som inte ler har ingen chans i nästa produktion. Fritt fall i ekonomi och
kultur.

I den meningen kan vi alla verka i Gunnars anda. Ta strid mot den nya
tidens religion som ifrågasätter allt som är gemensamt, allt som inte är
vinstdrivande och konkurrensutsatt och varje tanke, tidning eller
organisation som ifrågasätter den rådande ordningen.

Världens mest effektiva, superoptimerade system håller på att ruinera oss,
ekonomiskt och kulturellt.


Ohrlanderpriset är en gest, eller ett utropstecken. Så här kan vi inte
ha det!

Stefan Lindgren




1 kommentar :

  1. Tyvärr kunde jag inte var med och hedra Gunnars minne. Förstår av ditt referat att det måste varit en mycket minnesvärd kväll. Ska dock sätta in en slant till fonden!
    Mvh
    Bosse

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.