Vi lever i en förfärlig tid där allmänheten eggas att
delta i en dödlig jakt på en statsledare och alla som
stöder honom. En gång i tiden var det en skandal när det avslöjades att
CIA ville mörda Fidel Castro. Idag skulle väl skandalen närmast vara att
man dröjt för länge med att mörda Gadaffi.
Att mord på statsledare blivit påbjudet folknöje är ett säkert tecken på
de onda tiderna.
Ett annat tidens tecken är McCarthyismen som sticker upp sitt
fula tryne både här och där.
I regeringskansliet produceras det ena förslaget efter det andra
som går ut på att beröva landets fria intellektuella deras status och
göra dem till anslagsäskande hjon ad hoc, vilket ger statsmakterna
möjlighet att säga ja, njä, och nej till varje enskilt projekt.
Från socialdemokratiskt håll i Örebro och från moderat håll i Växjö höjs
röster om att sådana som Jan Myrdal inte ska få anlitas för att hålla
föredrag och visa bilder på offentliga bibliotek.
Statssekreterare Jasenkos Selimovics (fp) kampanj mot SVT:s
dokumentärredaktion är exempel på samma fenomen. SVT ska enligt
Selimovic FÖRBJUDAS visa program som den norska dokumentären om
Srebrenica, där den officiella (Haagtribunalens, medias) versionen
nagelfars.
Redaktören Axel Arne säger helt korrekt att en journalistisk
granskarfrihet i det långa loppet väger tyngre än ett enskilt
domstolsbeslut.
Men enligt censurivrarnas uppfattning är de enskilda redaktörerna i
samhällsägda media makthavare som ska lära sig följa överordnades
taktpinne.
DN:s ledarredaktions Erik Helmersson (jag misstänker starkt att
redaktörerna där förökas genom knoppning eller kloning) angrep
häromveckan chefen för radioteatern Stina Oscarsson:
"Oscarson kunde kanske tänka på att hon numera är en tung makthavare och
ingen kämpande vindkupekonstnär i ständig opposition mot
liberalmarknadshögerkapitalet."
Just det, radioanställda förväntas inte opponera mot
"liberalmarknadshögerkapitalet" - eller som i detta fall tillåta en
dramatiker att göra detta i SR:s sändningar.
Håll käft och lyd, är dagens lösen.
Samma tidning, Dagens Nyheter, betygssätter idag olika tänkbara
ledamöter till Svenska Akademien. Om Jan Stolpe, översättare av bl a
Montaigne och Platon, sägs att det ligger hon till last att i det
förflutna ha haft kontakter med SKP och Jan Myrdal.
Hur tänker Björn Wiman, DN:s kulturredaktör, då? Ska Jan Stolpe behöva
gå i debatt om sina förehavanden anno dazumal med risk för att något av
skiten fastnar?
Ska vi då också offentligt vädra Svenska akademiens sekreterares
trotskism och Björn Wimans Myrdalkontakter, som jag har bevis för?
Hela metodiken att dissa någon för "kontakter" med en annan kommer ur
McCarthys verktygslåda - guilt by association.
Problemet med den här censur- och angivarvågen är att ingen säger emot.
Ingen kan säga emot. Ingen tillåts säga emot.
Det enda vi kan be om är att censurivrarna spottar ut. Vilka författare
och intellektuella ska tystas? Vilka tankar och påståenden får inte
framföras i offentliga media?
Vi vill ha HELA LISTAN.
Det skulle underlätta för allmänheten att orientera sig.
Stefan Lindgren
Njutbar läsning!
SvaraRadera