Tid att älska dags att dö

Erich Maria Remarque och Marlene Dietrich.

Erich Maria Remarque är mest känd för "På västfronten intet nytt", en bok som nazisterna brände och filmversionen stoppades i Tyskland av bruna huliganer.

Hans "Tid att älska dags att dö" är anmärkningsvärd på många sätt.

I denna fiktiva historia - som skulle kunna vara klippt ur verkligheten - skildras en kärlekshistoria mellan en tysk soldat på östfronten och en väninna från ungdomen, som återser varandra under en permission. 

Det är en återhållsam, okladdig berättelse utan en massa sirap. Efter landsflykten gav författaren ut en bok med sin kärlekskorrepsondens med Marlene Dietrich, en bok som hyllades som seklets bästa kärleksskildring.

Hur som helst vill jag peka på tre saker med boken.

1) Det viktiga är inte vad människor säger utan vad de gör. Huvudpersonen Gräber blir läroexemplet.

2) Ryssland är Europas andra Afrika.  En ortodox ikon som Gräber medfört från fronten kan inte tas emot i någon kyrka i hemstaden. Ortodox räknades inte som kristen. Ryska folket sågs i grunden som vildar som skulle dödas om de inte kunde "kristnas". (Idag är värdeorden delvis andra.)

3) Översättaren Knut Stubbendorf uppfann världens vackraste boktitel. Lyssna! I - Ä - A - Ö. En praktfull demonstration av svenskans inneboende kvaliteter.

Beklagligt att man på Litteraturbanken tar sig friheten att nedvärdera Stubbendorf. Hans översättningar slukar omärkligt läsaren. Men det är ytterst en smaksak som inte bör framställas som vetenskap.

Stefan Lindgren