19 juli 2019

Socialism räddningen inte bara i Latinamerika

Brasilianska nötsamlare.Foto: Amy Duchelle/CIFOR


Millenniets första årtionde svepte en vänstervåg över Latinamerika. Nyliberalismen var diskrediterad. Den hade fördjupat redan enorma socioekonomiska klyftor och orättvisor.

 Ulf Bjerén beskriver socialism som enda lösningen för Latinamerika - och resten av världen.


I den bolivarianska revolutionen gick sociala reformprogram hand i hand med kamp mot den förhatliga Monroedoktrinen (från 1823) som inneburit USA:s överhöghet över subkontinenten.
Ca 90 miljoner människor lämnade extrem fattigdom. Reaktionen har i en del länder återtagit statsmakten; inte med demokratiska medel utan genom juridiskt fiffel och båg och USA-stödda statskupper. Denna reaktionära våg har åter förpassat ca 20 miljoner till fattigdom.
Venezuelas nuvarande svårigheter orsakas inte enbart av oljeprisfall och barbariska västliga sanktioner syftande till att svälta ut folket och beröva det tillgång till livsviktiga läkemedel och medicinsk utrustning.
Redan från Hugo Chavez makttillträde 1998 har dessutom den inhemska landsförrädiska kompradorbourgeoisin på olika sätt saboterat framgångarna.

Men fattigdomen halverades, analfabetismen utrotades, miljoner människor fick tillgång till sjukvård. Fri utbildning infördes, bostäder för fattiga byggdes och vaccinationsprogram genomfördes.

Det skedde till ackompanjemang av USA-stödda försök till statskupper med början 2002 mot Chavez och sedan ett flertal mot Nicolás Maduro. Som vanligt under socialismens historia söker de härskande klasserna vända det lidande och de svårigheter de orsakar mot folken och mot socialismen. Men det folkliga stödet för den bolivarianska revolutionen har inte sviktat trots påfrestningarna.

Argumenten för socialism, planerad ekonomi under demokratisk kontroll, har aldrig varit starkare än de är idag. Det gäller Latinamerika, men det gäller också världen i övrigt.
Inte minst miljökrisen illustrerar att det kortsiktiga profitintresset inte som i marknadsekonomin (kapitalismen) kan tillåtas vara ekonomins motor om mänskligheten ska bemästra de utmaningar den står inför.

En-procentens, finansoligarkins, herravälde måste brytas om inte mänskligheten ska förgöras genom dess imperialistiska krig, rustningsvansinne och ytterst förintelse genom kärnvapenkrig.

Ulf Bjerén


Artikeln har varit publicerad i Sydöstran.

1 kommentar :

  1. Det är lätt att sympatisera med artikelns utpekande av vilka som är förövare. Men begreppet socialism är förrädiskt.

    David Rockefeller var sedan unga år Fabiansocialist tillsammans med många andra inom Us/Uks eliter med många krig och förtryck av fattiga folk på samvetet.
    Fabianerna har under hela sin existens diskret överinsett och flyttat fram positionerna i den riktning som är deras mål: en världsregering styrd av dessa eliter och ett avskaffande av nationalstaterna.
    För dessa Fabianer var ideologin inget som implicerade renlärighet. Dom var utan problem samtidigt gillande till fascism. Att samtidigt företräda Eugenik(för dom själva) och rasblandning för andra, mötte heller inget hinder för ledande Fabianer.
    Eftersom väldigt mkt aktivitet under vänsterrubrik hela tiden varit uppmuntrad av detta imperium samtidigt som dom i de mångas ögon varit svurna fiender till socialism, är benämningen socialism svårt skadskjuten. För Ulf Bjeren och många andra vill frambringa en rimlig värld inte medverka i någon sammansvärjning för att de rika imperialisterna ska kunna tilltvinga sig världsherravälde under falsk täckmantel.
    Därvid utnyttjande att många med vänsterinriktning låter sig luras att stödja listigt uttänkta processer som avser att hjälpa fram eliternas mål.
    Nationell självständighet och en ekonomisk politik i majoritetens intresse kan se ut på olika sätt. Det nationella oberoendet i verklig mening är det som behöver komma i fokus.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.