Sture Källberg död

Några dagar till och författaren Sture Källberg skulle ha blivit 98 år. Näst Jan Myrdal var han nog den författare som betydde mest för Folket i Bild/Kulturfronts framväxt.

Jag träffade honom första gången under någon Vietnamvecka i slutet av 1960-talet. Han kom till Örebro i sin Renault 4L i smällkalla vintern, läxade upp oss i mottagningskommittén för att vi var illa klädda för årstiden och etablerade i det omedelbart kamratskap. Han hade inga höga hästar att komma ned från.

Sen jobbade vi ihop i IB-kommittén, som han ledde å FiB/K:s vägnar. Vi gav ut broschyrer om IB-affären och ordnade en gala med Hasse & Tage i Gamla riksdagshuset. I korridorerna pysslade Monica Zetterlund om min då treårige förstfödde i avvaktan på att hon skulle sjunga.

På besök hemma hos Sture och Ester i Nykvarn visade han stolt upp sitt egenhändigt byggda skrivarannex på 50 kvadrat fullt av böcker.

Han kom från en familj med statare och arrendatorer bakåt och började som de flesta i landsorten att arbeta efter sju års folkskola. Det blev många påhugg, inklusive industrijobb, bland annat på Lindholmens varv och Eriksbergs varv i Göteborg.

Martin Koch hade sagt åt Sture på allvar att dra sig söderut när han själva hade tänkt sig till Lofoten. Det händer mer där nere, menade Koch.

Politiskt verkade han i SKU och Demokratisk ungdom och arbetade internationellt för Världsungdomsfestivalerna i Budapest 1949, Östberlin 1951, Bukarest 1953 och Moskva 1957.

Mellan 1961 och 1963 var han korrespondent för Ny Dag i Peking, men lämnade partiet 1964.

Efter grundaråren i FiB/K och diverse gruff som följde med den drastiskt sjunkande upplagan efter IB-affären (makten satte spionskräck i allmogen!) kom Sture att följa sin egen väg, sturig och oberoende som alltid.

Sista gången jag träffade honom, i Skarpnäcks kulturhus, under ett möte mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget, tryckte han upp mig mot väggen och frågade: Har du tjänat ihop din första miljon ännu? Han genomskådade stipendiefnasken och gratisätarna bland kollegorna.

Sture efterlämnade ett fyrtiotal böcker, alla med som man säger självbiografisk bakgrund. För att nämna de som jag själva har läst:

Ut på torget (1990)

Ut ur skogen (1988)

Agnarna i vinden (1976)

I flock och ensam (1977)

Ackord och andra berättelser (1975)

Rapport från medelsvensk stad: Västerås (1969)

Kamrat med 700 miljoner (1964)

Uppror: Budapest 1956 (1957).

Stefan Lindgren

Läs även här.