Filmen "Oppenheimer" kammade hem 13 Oscars på årets gala och har behandlats högaktningsfullt på kultursidorna. Jag har inte sett filmen och kan inte döma, men är skeptisk.
Oppenheimer var en överlöpare. På 30-talet var han en övertygad kommunist som skickade pengar till folkfronten i Spanien via USA:s kommunistparti och studerade Marx, Lenin och Stalin som en seriös lärjunge. Som vetenskapsman bidrog han inte bara till bomben, utan till att den kom att användas som det skedde.
När Manhattanprojektet drog igång, förlorade han under resans gång orienteringen. Från början trodde de inblandade att bomben var riktad mot Tyskland, men så småningom klarnade det att det var Sovjetunionen som skulle skrämmas till eftergivenhet sedan den väl hade undanröjt hotet från Hitlertyskland.
Oppenheimer var medveten om detta, men hade börjat betrakta Sovjet som fiende och kommunismen som en lömsk och skadlig lära.
När klappjakten på kommunister kom igång i USA föll sökarljuset snart på Oppenheimer. Han förnekade det mesta.
I Kai Birds och Martin Sherwins 700-sidiga biografi (American Prometheus: The Triumph and Tragedy of J Robert Oppenheimer) skildras Oppenheimers kamp för att rentvå sig inför kongressens häxjakt. Orsaken till att man ville oskadliggöra Oppenheimer var att han sent omsider hade kommit att motsätta sig utvecklandet av vätebomben och USA:s satsning på att bygga upp massiva lager av kärnvapen, som skulle kunna utplåna Sovjetunionen – ett projekt som redan lämnat ritbordet och övergått i praktiska förberedelser.
Den gången precis som idag sades att fienden hade planer på att erövra hela Europa. Men som Bird/Sherwin påpekar kunde historiker Melvyn Leffler på 1990-talet med tillgång till sovjetiska arkivhandlingar visa att Sovjet "inte hade några förberedda planer på att göra Östeuropa kommunistiskt, att stödja de kinesiska kommunisterna eller föra krig i Korea". Stalin hade ingen "generalplan för Tyskland och önskade undvika militär konflikt med Förenta staterna", vilket om inte annat framgick av att han krympte sin krigsmakt från 11 356 000 mani maj 1945 till 2 874 000 i juni 1947 (Upplysningsvis har Ryssland ca en miljon man i vapen idag).
Under Truman gick allt i krigslobbyns favör, men under Eisenhower skedde en viss tillnyktring: "You can't have this kind of war,There just aren't enough bulldozers to scrape the bodies off the streets", sa Eisenhower som visste vad han talade om. Det finns inte tillräckligt med bulldozers i världen för att skrapa gatorna rena från kropparna....
Albert Einstein, som offentligt uttryckte stor beundran för Oppenheimer vetenskapsmannen, var privat mycket kritisk till hans agerande. Han ansåg att försöken att rentvå sig från kommunistkontakter var kontraproduktiva. Oppenheimer "hade ingen skyldighet att underkasta sig häxjakten… han hade tjänat sitt land väl och om detta var den belöning som hon [Amerika] erbjöd borde han vända henne ryggen".
Kanske som Charlie Chaplin....
"Den tyska olyckan för åratal sedan upprepar sig: Folk ger efter utan motstånd och lierar sig med djävulens krafter", skrev Einstein till sin väninna, drottning Elizabeth av Belgien.
Själv föddes Einstein "med elefanthud; det finns ingen som kan skada mig". Men Oppenheimer föll offer för sin olyckliga, helt obesvarade - "löjliga", tyckte Einstein - kärlek till Amerika.
****
En helt annan skildring av Oppenheimer än den Bird och Sherwin ger hittar jag i Vladimir Pozners självbiografiska bok "Vladimir Pozner erinnert sich" (Berlin 1975). Pozner som senare skulle bli exportchef för den sovjetiska filmindustrin kom som rysk-judisk flykting till Frankrike och senare till USA där han bl.a. arbetade i krigsindustrin.
Det politiska intresset förde honom samman med paret Oppenheimer. Roberts svåger, Kittys bror, hade stupat som frivillig i spanska inbördeskriget. Sommaren 1941 samlade Oppenheimers in pengar till Russian War Relief för att hjälpa de sovjetiska krigsansträngningarna. De bodde på samma gata som Vladimir Pozner i San Fransisco, tills de hemlighetsfullt våren 1943 flyttade till hemlig ort (Los Alamos),
När de återsågs 1946 "var det som en glasskiva skilde oss åt: vi kunde se varandra men inte beröra varandras hand och knappt höra varandra", skrev Pozner.
I det samtal som följde försökte "Oppie" bevisa att allt vad Marx sagt var rätt, men att atombomben hade ändrat allt.* Att han blivit angivare och i hemlighet anförtrott myndigheterna att hans hustru och hans bror varit medlemmar av kommunistpartiet ursäktade han med att hann nu måste rädda världen från bomben.
Pozner beskrev Oppenheimer som "atombombens första offer". Sonen som han haft med sig på de trevliga kvällarna hos Oppenheimer i San Fransisco före Manhattanprojektet växte upp till en betydande sovjetisk och rysk journalist, Vladimir Pozner, idag 90 år, men alltjämt produktiv (https://pozneronline.ru/).
Stefan Lindgren
* Oppenheimer hade verkligen studerat Marx. I Marx/Engels "Kommunistiska manifestet" gör Friedrich Engels en not till den första meningen: "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp". Det gäller bara, påpekade Engels, den skriftligt bevarade historien. Senare hade man fått kännedom om tidiga samhällen utan klasser.
I Kommunistiska manifestets andra mening heter det att klasskampen varje gång slutat med en revolutionär omgestaltning "eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång".
Oppenheimer menade att ett allmänt kärnvapenkrig - Armageddon, Ragnarök, Götterdämmerung - vore just en sådan gemensam undergång.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.