16 december 2024

Gula pressens nya Drakulafigur

Hafez al Assad kom till makten 1971. År 2000 valdes hans son Bashar al-Assad till president.

Idag är Dagens nyheter full med "avslöjanden" av den störtade Assad-regimen i Syrien. Segrarna, dvs. terroristerna i Hayat Tahrir al Sham (HTS), skriver historien, tillsammans med sina aningslösa påhejare i västmedia.

Att de nya herrarna redan begått massor med utomrättsliga mord och att kvinnor i ett slag berövats alla rättigheter kommer tydligen inte att vara något hinder för att erkänna denna regim. (Jämför med Afghanistan där talibanernas kvinnodiskriminering är ett skäl för närmast total utfrysning och stöld av statskassan).

Michael Winearski försöker idag också dra den nazistiska kortet (obsolut otillbörligt i fallet Ukraina) och berättar en historia om att en flyktad nazikoryfé Alois Brunner ska ha byggt upp Assads fängelsesystem.

Den snåriga historien om Alois Brunner är svår att kartlägga, bl.a. för att tyska myndigheter förstörde alla handlingar om honom. Enligt en teori för att hans verksamhet i Syrien var komprometterande för BND, den förbundstyska underrättelsetjänsten.

Hur som helst gick det inte bra för Brunner i Syrien. 1996 fängslades han och kom aldrig ut ur fängelset, där han tros ha dött 2001. (tänkbar Expressen-rubrik: Assad plågade ihjäl toppnazist??) Under alla förhållanden har historien Brunner föga med Bashar al-Assad att göra, som tillträdde presidentposten 2000. [1]

Och varför tala om detta nu? Nynazism tillhör ju inte DN:s stora sensibiliteter. Aldrig ett ord om nynazismen i Ukraina som  hejas på av den exilukrainska diasporan i Nordamerika som direkt härstammar från flyktade nazister,

För övrigt går det en direkt historisk linje från Muslimska brödraskapet som samarbetade med Hitler under världskriget till dagens nya herrar i Damaskus, burna till makten av samma Muslimska brödraskap och det väpnade uppror som det startade i Syrien 2012.

Mycket av beskrivningarna av det som hänt i Syrien bortser från att landet fram till 1946 i praktiken var en fransk koloni (under Vichy-frankrike de sista åren), innan fransmännen trängdes ut av britterna. 

Efter självständigheten satt kolonialstyret kvar, 1958-61 ingick Syrien i ett statsförbund med Egypten som tenderade att kväva landets nationella aspirationer. När Hafez al Assad tog makten i november  gjorde han det som ledare för Baath-partiet, ett sekulärt, progressivt och demokratiskt parti, varför bilden av hans och sonens persondiktaturer är kraftigt överdriven och nu håller på att förvandlas till Drakula-myt.

Bara utvalda har rösträtt
Den ena västmakten efter den andra förklarar nu sig vilja att samarbeta med "de nya härskarna" i Syrien. I Idlib, där de tidigare har regerat, har kvinnor ingen rösträtt och kristna inget medborgarskap, och tortyr och våldsamma försvinnanden är vanligt förekommande.

Endast utvalda grupper av män har rösträtt i Idlib och inga kvinnor. Kristna har begränsade rättigheter, alawiter och druser anses vara avfälliga från islam och förföljs.

Tortyr är vanligt, och dussintals fall av "försvunnit" människor har dokumenterats. Journalister som är kritiska mot HTS har mördats av HTS-aktivister. Barn rekommenderas "vägen till martyrskap". Den tidigare premiärministern i Idlib har utsetts till premiärminister för den syriska övergångsregeringen.

Under kriget mot Syriens regeringsstyrkor sköt HTS milismedlemmar raketer mot civila bostadsområden och tvingade barn att genomgå militär träning i sina träningsläger för att bli barnsoldater.

En rapport från FN:s råd för mänskliga rättigheter dokumenterar många fall där kvinnor greps för att de påstås ha klätt sig olämpligt eller för att ha gått ut offentligt utan en manlig släkting.[1] 

Tvångskonverterades
Medan HTS hade konfiskerat minst 550 fastigheter som tidigare hade tillhört kristna år 2022, tvångskonverterades många druser till islam. Enligt Zelin [3] är en organisation av uiguriska jihadister, Katibat al Ghuraba al Turkestan, ökänd för att inte bara ockupera fastigheter som tillhör druser, utan också öppet misshandla druser.[4] 

Kritiska uttalanden om HTS är ovälkomna i Idlib guvernement. I sin tidigare nämnda rapport påpekade FN:s råd för mänskliga rättigheter ett flertal fall av godtyckligt fängslade aktivister och journalister; Dessutom identifierade han 64 personer som hade "försvunnit" under HTS-styret.[5]

I november 2018 mördade HTS-medlemmar två oppositionsjournalister. En advokat från Idlib sa till Zelin: "Dödsdomar verkställs i hemliga fängelser utan rättegång." De blir slagna, läggs i smala lådor ("kistor") eller hängs vid sina lemmar – ibland i dagar; Det finns också bevis för att fångar fått sina naglar utslitna eller att armar och ben brutits. Manliga fångar rapporterade att de blivit utsatta för sexuella övergrepp, att deras könsorgan behandlats med elchocker eller att de våldtagits; Fall av våldtäkt av kvinnor i HTS-häkte har också dokumenterats. Zelin noterade torrt att allt detta väcker frågan för politiker i Washington "om de borde förbise det, som de gör med sina allierade i regionen."[6]

Premiärministern för den HTS-kontrollerade syriska frälsningsregeringen i Idlib, Muhammad al Bashir, som har varit i tjänst sedan januari, utsågs på tisdagen till premiärminister för den nya syriska interimsregeringen. Dessutom anses HTS-ledaren Julani vara en ledande figur och en central hjärna bakom den aktuella utvecklingen i Damaskus; Det talas om Syriens "nya starka man". Julanis utveckling från en medlem av Islamska staten till den faktiska härskaren över Idlib-guvernementet beskrivs på den tyska public servicekanalen ZDF som en "förändring... från en jihadist till en moderat och försonande kämpe".[7] 

Stefan Lindgren

[1] https://newlinesmag.com/essays/tangled-tale-of-the-fugitive-nazi-and-the-syrian-secret-service/

[2] FN:s råd för mänskliga rättigheter: Rapport från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien. 11 mars 2021.

[3] Aaron Y. Zelin: The Age of Political Jihadism. A Study of Hayat Tahrir al Sham. The Washington Institute for Near East Policy. Washington, May 2022.

[4] Charles R. Lister: The Syrian Jihad. Al-Qaeda, the Islamic State and the Evolution of an Insurgency. London 2015.

[5] United Nations Human Rights Council: Report of the Independent International Commission of Inquiry on the Syrian Arab Republic. 11.03.2021.

[6] Aaron Y. Zelin: The Age of Political Jihadism. A Study of Hayat Tahrir al Sham. The Washington Institute for Near East Policy. Washington, May 2022.

[7] „Er nutzt eine Sprache der Versöhnung und Toleranz“. zdf.de 08.12.2024.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.