11 december 2024

En bok om "Natoprocessen"

Den här boken om "Natoprocessen" är skriven i "new journalsim"-stil. Det vill säga man får veta hur var och en var klädd, vilket dialekt de talade och vad författarna tror att de sa när mikrofonerna var avstängda.

Är det en bok jag vill rekommendera? frågar Stefan Lindgren.

Maggie Strömbergs och Torbjörn  Nilssons bok har överösts med beröm. Kanske inte så konstigt om man betänker att författarna är hyllade reportrar på Svenska Dagbladet. Hejarklacken har stått redo.

Det mesta som kan sägas om boken har redan sagts av Carsten Palmaer i Aftonbladet men jag vill tillfoga en punkt.

En systematisk faktagranskning av hur världsläget framställs skulle ge negativt utslag. Författarna sitter så fast i gängse åsikter om vad Ryssland sa och gjorde att det blir fel i sak. De gängse åsikterna är i sin tur något som journalister själva varit med om att skapa.

Det är ju som Karl Kraus (1874-1936) sa : "Hur regeras världen och leds in i krig? Diplomaterna ljuger journalisterna fulla och tror det när de läser det".

Enligt författarna utropade president Putin i februari 2022 en "fredsbevarande specialoperation". Nej den har hela tiden kallats en "särskild militär operation". Det fanns ingen fred att bevara, inte sedan 2014.

Enligt författarna ska Putin ha sagt att "staten Ukraina har inget existensberättigande". Det har han inte sagt. Källa saknas.

Enligt författarna ska Ryssland ha hänvisat till ett OSSE-avtal om säkerhetens odelbarhet som inte existerar. Det existerar! Det handlar bland annat, men inte bara om Astanadeklarationen från 2010.

Enligt författarna "rasade den europeiska säkerheten samman" när Ryssland sa att Nato inte får utvidgas mer. Att Nato inte ska utvidgas mer är ju inte den ryska ledningens ord utan ett löfte som Ryssland gavs av Nato. Att Nato så grovt brutit det löftet och expanderat fram till Rysslands gränser är just det som utlöst säkerhetskrisen. Se här.

Enligt författarna lade Ryssland 17 december 2021 fram två färdiga avtal för USA att skriva på. Dessa avtal ska ha föreskrivit inrättandet av en buffertzon, Rysslands rätt till ukrainskt territorium och förbud mot svenskt och finskt Nato-medlemskap. Inget av detta är belagt i text och saknar källhänvisningar.

Fakta är att Ryssland begärde att Nato:s expansion österut skulle stoppas och föreslog en överenskommelse om att inga militärmanövrar skulle hållas på ömse sidor den ryska gränsen inom ett avstånd man skulle komma överens om. Detta är inte en buffertzon utan ett förslag om ömsesidiga nedrustningsåtgärder. De båda avtalsförslagen, här och här, förtjänar att studeras på nytt. USA, Nato avfärdade förslagen. Sveriges  utrikesminister Ann Linde avvisade dem på samma högbröstade sätt som hon uteslöt att låta Sveriges Nato-medlemskap gå till folkomröstning.

Dessa få exempel visar att det i konungariket Sverige är omöjligt att skriva sakligt om de händelser som förde in Sverige i Nato. På 460 sidor borde de åtminstone fått plats med någon dokumentation av hur ryssarna sett på konflikten.

Så länge lögner härskar kommer också svenska skattebetalare vara tvungna att bidra med gigantiska belopp för att finansiera kriget till siste ukrainaren. 200 miljarder ska lånas upp 2024-26. Inte för att bygga järnvägar eller skolor eller andra investeringar. I Pål Jonssons värld "investerar" man i krig.

Stefan Lindgren

PS. Mycket av förspelet till Rysslands inmarsch i Ukraina i februari 2022, med en rad olika försök från Rysslands sida att få till stånd reella förhandlingar, återspeglas på Nyhetsbanken, bl.a. här:








Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.