En obehaglig bild som visar hur många minuter det skulle ta för en Oresjnik-missil att träffa utvalda europeiska huvudstäder.
Så varför får den inte visas?Nyhetskanalen Sputnik för numera en skuggtillvaro. Den går att med vis envishet komma åt på Internet med båd Telgram och X har stoppat den helt med hänvisning till "local laws", vilket är felaktigt eftersom det inte finns någon svensk lag om att den inte får visas. Det som finns är ett EU-direktiv som står i uppenbar strid med svensk grundlag.
Några Internet-distributörer i Sverige håller troget fast vid grundlagen och det ska vi vara tacksamma för. Gynna dem som gynnar det fria ordet!
Men man ska också vara klar över vad censuren vittnar om. Det är en krigsförberedelse. Världen går mot en global militär kraftmätning mellan USA och dess underkuvade vasaller och å andra sidan Ryssland och en rad länder som inte godtar USA:s monopol.
Befolkningar i väst måste besparas sanningen om de ryska vapnen. Oresjnikov är en hypersonisk missil som redan utan kärnladdningar kan åstadkomma skador som är fullt jämförbara med dem som USA åstadkom i Hiroshima och Nagasaki.
Med flaggan i topp går vi - åtminstone dem oss som är tror på myndigheterna - raka vägen mot en "fullständig seger" i Ukraina, vilken i praktiken betyder att utlösa ett Ragnarök.
Ï
7 april 2014 såg Jan Myrdal, sex år före sin död, skriften på väggen. Konflikten om Ukraina hade redan då alla förutsättningar att leda till världskrig. På punkt efter punkt har han besannats. Han skrev:
Nu är ett storkrig i Europa möjligt; ja, nästan troligt.
Kommentarerna
från det som kallar sig vänster blir då lika typiska som under
föregående kriser. Thomas Kanger hänvisar till att folket är den
drivande kraften. Vilket är sant men säger lika litet om hur den
aktuella konflikten utvecklas som om skeendet sommaren 1914.
Andra
hänvisar till FN-stadgan. Vilket inte säger något om det som utvecklas
kring Ukraina. Inte bara för att Förenta staterna och Storbritannien och
för övrigt också sådant sekundärt som svensk socialdemokrati (Libyen) i
praktiken torkat sig i arslet med dessa paragrafer.
Talade
ju i Paris – se “Justice internationale et impunité, le cas des
États-Unis” (ISBN: 778-2-296-02924-8) – om hur Förenta staternas
president och Storbritanniens premiärminister kunde dömas enligt
Nürnbergprejudikatet. (Jag är inte “gumanist”* och skulle lika litet
uppröras över att de sedan sprattlade som jag upprördes över att
föregångarna från Tyska riket tvangs till det.)
Det är ingen svårighet att tolka skeendet. Förenta staterna drev med hjälp av sådana aktivister inom EU som vår utrikesminister [Carl Bildt] fram den nuvarande krisen (och bröt medvetet den undertecknade februari-kompromiss som tycktes kunna avvärja konflikt).
Om inte
Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap
förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga
EU-fronten) då blir kriget oundvikligt. Ryssland kommer då att tvingas
inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett “rättvist
krig”.
Detta är nu till
och med troligare än det var 1952 ty de folkliga motkrafterna i Europa
tycks denna gång helt förlamade. (De finns dock utanför Europa. Såvitt
jag nu kan bedöma skulle BRICS-blocket inte ge sitt stöd åt Förenta
staternas – och EU:s – krig.) Inget är ännu avgjort. Balansen väger. Hur
detta krig skulle utvecklas vet vi inte.
Vad det som kallar sig vänster beträffar, bör vi minnas hur det gick till i Norge när den stora reformistiska arbetarrörelsens ledare togs upp i Förenta staternas knä och samtidigt beordrade utrensning av oppositionen. Eller hur den tyska socialdemokratin vek sig 1914. Eller hur det stora franska kommunistpartiet inte förmådde ta klar antiimperialistisk ståndpunkt i Algerietfrågan (fast de hade gjort det trettio år tidigare om Marocko). Detta måste skrivas i klartext.
Jan Myrdal
* "Gumanist" är humanist med rysk stavning.
Tack för dina mycket läsvärda iakttagelser. GOTT NYTT ÅR
SvaraRadera