Statsministermordet och mordet på neutraliteten

Med några års försening läser jag Hans-Gunnar Axbergers "Statsministermordet". Det är en extremt nyttig läsning.

Den ringar in en del av det som är ruttet i kungariket.

För att göra en lång historia kort citerar jag hans avslutning:

"Riksåklagare, Säpochefer och andra har vittnat om att det de varit ny med om under mordutredningen gått utöver deras vildaste fantasier och värsta farhågor. Villospår, rättsövergrepp, myndigheter i öppen konflikt, smuggling, olaglig avlyssning, privatspanande politiker, kriminella poliser och så vidare - efter åren av små och stora katastrofer i statsministermordets spår trodde man inte att det skulle kunna bli värre.

Men det överträffades efter 34 år när en av riksåklagaren förordnad ämbetsman, utan bevis och med regeringens tysta bifall, sänkte en postum dom över en sedan decennier avliden människa (Stig Engström). Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda." 

300 poliser och en lång rad åklagare lyckades nästan inte med någonting: inte få fram ett mordvapen, inte ens få fram en trovärdig bild av händelseförloppet grundad på vittnesutsagor eller ett något så när användbart signalement.

I början försäkrades trosvisst att mordet begåtts av en organisation (två skott i ryggen talade för det) för att senare ersättas av lika trosvissa förklaringar att mordet begåtts av en ensam dropout (två skott i ryggen talade även för det).

Fältet lämnades fritt för allehanda teorier. Ebbe Carlssons lögnaktiga historia om att Iran via PKK låg bakom mordet var den skröna som gick bäst hem.

Andra långbollar stoppades omedelbart. 1988 skrev utredningen till UD och ville ha dess hjälp att ta reda på om det kunde finnas någon sannolikhet i påståenden om att CIA låg bakom mordet. Kabinettssekreterare Pierre Schori ringde SÄPO-chefen Sune Sandström och de kom överens om att skrivelsen skulle "lämnas utan avseende".

Sånt sysslar man inte i norra kungariket. Lika lite som man tre decennier senare brydde sig om att Nato-land sprängt två strategiska gasledningar utanför vår kust.

Jag menar att det även utan rykande revolver hade det varit skäl att utreda de geopolitiska implikationerna av mordet på Palme för att hitta uppslagsändar. Känt var att Palme var på väg till Moskva för vidare samtal om Palmekommissionens förslag om en demilitariserad zon genom Europa.

Inget kunde vara mer anatema i Washington. Och CIA hade (dock inte under Reagan) juridiska möjligheter att likvidera oönskade statsledare.

Visst låter det som en konspirationsteori, men herregud - första världskriget utlöstes på sätt och vis av en sammansvärjning. Nog hade de uppenbart naivt okunniga utredarna förtjänat lite kompetent bakgrundsinformation.

Ebbe Carlssons teorier som politiker och polis gick igång var i jämförelse ett rent hjärnsläpp.

Behållningen av Axbergers bok är dock en annan. Han ger bilden av en ämbetsmannastat där ansvarskänsla, integritet och mod blivit bristvara.

En ämbetsman passar på att ta en månadslång safarisemester i Botswana, en annan kan bekvämt förklara att "det där är inte mitt bord" varpå en tredje tar för sig av andras "bord" och politiker lägger sig i på ett konstitutionsvidrigt sätt (grundlagen står inte högt i kurs som Nato-anslutningen och accepterandet av EU:s nya censurmekanismer visar).

Allmänheten lämnas i sticket med gissningslekar om det verkligen var Christer Petterson som gjorde det eller Stig Engström. Båda döda, ingen av teorierna falsifierbar.

Den stora frågan Cui bono (Vem gynnas?) kan emellertid besvaras. På Palmemordet  följde en serie omläggningar av politiken som ledde till inträde i EU och NATO liksom en politik för nya, extrema klassklyftor. Den pågående hysteriska militariseringen påminner om Pansarbåtsinsamlingens dagar.

Ytterst var det dessa krafter som möjliggjorde undanröjandet av en svensk statsminister som i den klass han kom från betraktades som en förrädare och i västvärldens slutna kanslier sågs som ett hot mot västs pågående östliga expansion mot "ondskans axelmakter".

Det ouppklarade mordet blir därmed symbolen för det större mordet - på Sveriges neutralitet och ett halvsekels jämlikhetssträvanden.

Stefan Lindgren

Hans-Gunnar Axberger: Statsministermordet (Norstedts 2022, ISBN 978 91 1 311899 4)
Från 125 kr begagnad på Bokbörsen..