4 november 2009

Ola Rothenborg nedbäddad


Inte bara inbäddad utan rejält nedbäddad och nedsövd får man
väl kalla DN:s Ola Rothenborg som besökt de svenska
trupperna i Mazar-e Sharif.
Allting är så gulligt så.
Han ställer aldrig frågan hur många afghaner som dödats av
de svenska trupperna och hur många som dödats av afghanska
ombud med svensk medverkan.


Han frågar inte om de bombningar som den svenska truppen
börjat beställa fram till sitt område.
Han frågar inte om den totala straffrihet för
krigsförbrytelser som gäller för de utländska soldaterna.
Han frågar inte vad den amerikanska krigsledningen vill och
kräver av svenskarna.
Han frågar inte vad den systematiska sammanblandning av
militärens krigföring och den humanitära hjälpen innebär för
den senare.
Han låter en svensk krigshund påstå att svenskarna "om de
vore mer insatta" skulle bli mer positiva till den svenska
krigföringen.
Det är tydligen inte ens ett problem att de för ett krig i
Sveriges namn som inte svenska folket bett om. På sin höjd
ett "informationsproblem".
Till inbäddade, nej nedbäddade Rothenborg kan man bara säga:
god natt!
Till DN:s redaktionsledning kan man säga: Olycksfall i
arbetet? Hur kan det komma sig att alla grovt tendentiösa
olycksfall i arbetet går i den ena riktningen men aldrig i
den andra?
/Stefan Lindgren
www.nyhetsbanken.se - banken som inte svindlar

3 november 2009

Huset vid moskén

Abdolah Kaders roman "Huset vid moskén" som nu går som följetong i P1 är
väl värd att lyssna på.

Det är en skildring av vad som händer i en släkt i ett stort hus
vid moskén i staden Senejan i sydvästra Iran (se bilden).

Shahen gifter sig för tredje gången och kvinnorna anlägger Farah
Diba-frisyr medan mullorna knyter näven i smyg åt shahens vita
revolution.

Agha Jan, respekterad mattfabrikant i basaren och huvudman i huset vid
moskén, förfasar sig över sedeslösheten som breder ut sig. I den heliga
staden Qom bereder prästerskapet väg för den landsförvisade ayatollah
Khomeini att återvända till Iran, jaga iväg shahen och hans styre för
att genomföra sin islamiska revolution 1979.

Som flykting från Iran från shahtiden är Kader Abdolah mindre kategorisk
i det som kan uppfattas som kritik av prästerskapets makt. Han har en
distans till shahen, men är den tillräcklig? Ibland tycker jag att ett
nostalgiskt skimmer gör shahregimen väl harmlös, men vi får väl se.

Följetongen är bara i början. Boken finns inte att uppbåda i vare sig
bokhandel eller bibliotek. Men från http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=1111&nyheter=
finns den att ladda ner för dem som tycker om att lyssna med mp3-spelare.

Stefan Lindgren

4 lögner avgjorde s-kongressen

Såvitt jag kan se var det fyra lögner som krigsanhängarna
vann s-kongressen med.
1. Solklart FN-mandat. Detta påstående från Jan Eliasson
vägde tungt, i synnerhet som han framgångsrikt profilerat
sig som Mr FN och Palmeadept. I själva verket är
FN-experternas meningar delade. Sveriges förre FN-ambassadör
Anders Ferm delar inte Eliassons uppfattning. (Se
LO-tidningen 23/10)

Om ISAF vore ett "solklart FN-mandat" är det märkligt
att styrkorna till 97 procent består av Nato-trupp
att de leds av en USA-general
att det är Natos "rules of engagement", stridsregler som
gäller
att trupperna bär Nato:s emblem, inte FN:s blå baskrar.
I själva verket är innebörden av de FN-mandat som getts till
enskilda länders arméer sedan Gulfkriget 1991 mycket
omstridd. I fallet Irak anser de flesta folkrättsexperter
att FN inte hade något som helst ansvar för hur det kriget
fördes. Det var inte FN:s krig, slog den dåvarande
generalsekreteraren Perez de Cuellar fast.
Lika lite är Isaf:s krig i Afghanistan FN:s krig. Det är
Nato:s.
2. Talibanerna attackerar flickskolor med gas. Detta
påstående från Jan Eliasson har bemötts av Svenska
Afghanistankommitténs platschef i Afghanistan-Nytt och torde
få betraktas som en skröna.
Det är ovärdigt av en f d ordförande i FN:s
generalförsamling att sprida sådana uppgifter.
Hans påstående att talibanerna förbjöd flickskolor är också
oriktigt. Bevisligen drev SAK flickskolor i Afghanistan även
under talibanerna.
3. Påståendet att talibanerna hugger fingrarna av dem som
deltar i valen är osakligt. Att sådant förekommer kan inte
uteslutas. Men enskild kriminalitet kan knappast motivera
ett svenskt militärt krigsdeltagande. Det ursprungliga
syftet med kriget som angavs var ett helt annat, nämligen
att lagföra bin Ladin.
Att talibanerna liksom majoriteten av afghanerna är
skeptiska till valen är ju fullkomligt naturligt med tanke
på det omfattande valfusket. Men våldsamheterna i samband
med valet tycks ha varit begränsade. Talibanernas attacker
har i huvudsak varit riktade mot ockupanterna. Varje folk
har enligt FN-stadgans paragraf 51 rätt till självförsvar.
4. Det faktum att Jens Orback inte träffat en enda afghan
som vill att trupperna ska bort, säger kanske mer om vilka
han har träffat och i vilken situation (i militärt sällskap).
Opinionsmätningar som utförts av västliga mediaföretag
visar att en majoritet av afghanerna nu är missnöjda med USA
(IPS 18/2).
Enligt BBC 9/2 är det alltfler, idag 25 procent som säger
att det är rätt att angripa de utländska stykorna, en
makalös siffra med tanke på vad BBC representerar.
Om Orback inte träffat en enda afghan som anser att de
utländska styrkorna ska lämna landet är det hans sak och
inget man kan grunda ett svensk krigsdeltagande på.
Den afghanska senaten har för övrigt krävt att USA ska lägga
fram en tidsplan för sitt tillbakadragande, ett rimligt krav
som Obama dock ännu inet uppfyllt. Det kan kanppast vara ett
svenskt intresse att gå emot det kravet.
Att det finns ett FN-mandat för Nato-styrkan ISAF i
Afghanistan behöver man inte tvista om. Men vad mandatet
innebär är långtifrån solklart. Det är fullt av motsägelser
och oklarheter.
USA gör sin tolkning och andra länder gör sin. De deltagande
länderna är så tveksamma till sitt deltagande att de gått i
krig med ett 70-talt olika "caveats", förbehåll, som retar
gallfeber på de amerikanska generalerna.
Frågan är ju i vilken vågskål Sverige lägger sin tolkning.
Ingenting hindrar oss att se sanningen i vitögat att FN:s
godkännande av Nato:s krig är ett resultat av den
utpressning USA har bedrivit mot FN beträffande Afghanistan
och Irak. Antingen får de FN:s godkännande eller också finns
inte fn.
1994 förklarade USA:s FN-ambassadör John Bolton:
"Det finns inget FN. Det finns bara ett internationellt samfund,
som ibland kan ledas av den enda kvarvarande supermakten,
som är USA, när det passar vårt intresse och vi kan få andra
med oss. Jag tror att det skulle vara ett verkligt misstag att räkna
med Förenta nationerna om det är någon avstyckad enhet där ute
som inte kan fungera på egen hand."
(Citerat efter Phyllis Bennis, Calling the Shots, How
Washington Dominates Today's UN, Olive Branch Press,
2000.)
"Avstyckad enhet" (disembodied entity) syftade på länder som
Afghanistan som vill gå en egen väg. Bolton blev också berömd för
sitt uttalande att ingen skulle märka det om de tio översta våningarna
i FN-skrapan försvann (sagt före 11/9 2001).
Mot USA:s selektiva användning - missbruk - av FN, måste
Sverige ställa en linje som tillvaratar i synnerhet de
små nationernas självbestämmande när detta trampas under
fötterna av de stora.
Stefan Lindgren

1 november 2009

"Peacekeeping is not a picnic". It's not even peacekeeping



Ur en blogg från s-kongressen:

"Gårdagens citat var definitivt Jan Eliassons "Peacekeeping is not a
picnic" Jag tror att Jan och Jens Orback vände diskussionen kring Afghanistan."

Låt mig påpeka att uppdraget i Afghanistan vad det än är inte är
"peacekeeping" utan ett kap 7-uppdrag som beskrivs som "peace
enforcement", dvs fredsframtvingande - eller i klartext krigförande.

Bilden visar Urban Ahlin och Jens Orback på besök i Afghanistan,
omedelbart före s-kongressen, rejält inbäddade i militär trupp.

Stefan Lindgren

Militär mot demonstranter - dags igen?


Läs följande nyhet från Sveriges radio 16 september kl 08:59
--------------------------------
Hemvärnet kritiseras av polisen
I helgen genomfördes militärövningar i Visby och i Halmstad där
hemvärnsmän övades i hantera civila demonstranter. Övningarna får hård
kritik av polisen som anser att sådana uppgifter ska skötas av polis,
eller beredskapspolis i kristid.
I Halmstad hade hemvärnsmän i uppdrag att skydda rådhuset mot
våldsamma demonstranter, och de får nu hård kritik.
Sådan uppgifter ska
skötas av polis eller beredskapspolis i kristid.
– Det är helt uppåt väggarna att sätta in dem mot demonstranter,
vilket för tankarna till Ådalen 1931, säger en beredskapspolis till
tidningen Hallandsposten. Enligt tidningen är också Rikspolisstyrelsen
kritisk till övningen.
I Visby övade hemvärnsmän mot demonstranter som protesterade
mot att en insatsstyrka skulle skeppas iväg till Afghanistan.

Men chefen för hemvärnet på Gotland, Lars-Åke Permerud, avfärdar
kritiken och säger till Gotlands tidningar att de har rätt att bevaka
civila objekt.
----------------------------------
På alla fronter mobiliseras etablissemanget - det politiska och militära
för att driva Sveriges första krig på 200 år till seger. Man manar från
alla håll till uppslutning bakom "våra pojkar och flickor" och de som
tycker annorlunda ska tryckas ner i skoskaften.
Vad vi upplever nu är att Sverige inte går fritt från den mentala
kortslutning som drabbade det amerikanska samhället efter 11 september.
Bush kastade landet ut i två onödiga krig, varav vi nu är med i det ena.
Stefan Lindgren

31 oktober 2009

Bombningarna av Afghanistan ökar


Sent på lördagen får jag tag på socialdemokraternas nye pressekreterare
Peder Palmstierna för att fråga om det finns någon dokumentation av
Afghanistandebatten.
Nej, är svaret, men han försöker summera vilka argument som blev
avgörande för att en tydlig majoritet skulle rösta på partistyrelsens
linje (mot "en tydlig minoritet" som vill dra hem trupperna).
"Avgörande blev betoningen av att det civila biståndet kräver militär
säkerhet", sa Peder.
TV-kändisarna Jan Eliassons (på bilden tillsammans med George Bush) och
Jens Orbacks skrämselpropaganda om kvinnohatande talibaner som alternativ
till Nato:s pågående folkmord tycks ha gått hem.
Ett konkret argument som Palmstierna nämnde var att någon hävdat att general
McChrystals nya strategi skulle innebära slut på bombningar av byar.
Ungefär samtidigt kom detta meddelande från den svenska krigsmakten:
--------------
Flyg understödde i strid
Publicerad: 29 oktober 2009 kl 18.20 Afghanistan
För första gången har attackflyg som tillhör Isaf stöttat den svensk-finska styrkan i strid.
Planen använde vapen mot motståndare som hade öppnat eld mot styrkan. Striden
ägde rum i den västra delen av det svensk-finska ansvarsområdet under
torsdagen. Den svensk-finska styrkan hade i uppdrag att stödja de
afghanska säkerhetsstyrkorna i ett uppdrag i den mycket bergiga
terrängen i den västra delen av ansvarsområdet.
Strax efter 06.30 lokal tid på torsdagsmorgonen blev de utsatta för eldgivning
från bergen. De afghanska säkerhets- och Isaf-styrkan besvarade elden
tillsammans med flygunderstödet.
Ingen ur den svensk-finska eller ur den afghanska styrkan har skadats.
Resultat av striden, inklusive flygunderstödet, har inte kunnat
klarläggas eftersom det är mörkt i området.
----------------
Det innebär att samtidigt som ledande s-politiker står på kongressen och
säger att den nya stretegin innebär att bombningar av byar ska upphöra
så sker dessa bombningar numera också på direkt begäran av svenska
militära enheter.
De amerikanska bombningarna visar ingen tendens att minska. I fjol
utfördes 19 092 sk CAS-uppdrag (Close air support) med 1 170
bombattacker. Under 9 månader 2009 har antalet CAS varit 19 587 och
antalet bombattacker 1 154, vilket motsvarar en ökning med nära en
fjärdedel.
Antalet CAS tycks inte ha minskat, snarare ökat sedan McChrystal
tillträdde i juli.
http://www.centaf.af.mil/news/story.asp?id=123174590
http://www.centaf.af.mil/shared/media/document/AFD-091001-043.pdf
Stefan Lindgren

30 oktober 2009

Maj Britt till statsminister


I går kväll kämpade Maj Britt Theorin heroiskt på den
socialdemokratiska partikongressen för att få den att ställa
sig bakom den uppfattning som av allt att döma är
folkmajoritetens:
Sverige ska inte delta i USA/Nato:s orättfärdiga krig i
Afghanistan!
Hon kördes saklöst över - av Mona Sahlin, som har sina egna
cyniska uttalanden i frågan från invasionen 2001 att
försvara; av Jan Eliasson - denne karriärist som UD under
borgerligt styre en gång prackade på Olof Palme som assistent
på FN-uppdrag; av Urban Ahlin som alltid
strävat efter att bli Ny Ny Moderat; och beklämmande nog
också av en del ungdomar som förstått att stöd åt krig är en
effektiv genväg till maktpositioner.
För mig finns bara en statsminister och det är Maj Britt
Theorin. Alltid lika saklig, alltid lika påläst, alltid lika
outtröttligt engagerad. En ledare som knappast har en
parkeringsbot på sitt samvete.
En ledare som tror på fred. Och som inte står och
filibustrar och talar om Sahara eller nåt när svenska pojkar
och flickor tubbas att mörda afghaner.
Stefan Lindgren

29 oktober 2009

Månen mellan benen


Ett inslag i radioprogrammet "Cirrus" har förföljt mig sedan i somras.
En meteorolog som i för sig ursäktade sig för okunnighet om astronomi
förklarade att månen aldrig kommer närmare eller fjärmar sig från jorden.
Den är alltid lika stor, men vi TYCKER att storleken skiftar beroende på
vad vi ser den i förhållande till.
Han sa dessutom - antagligen avsett som skämt! - att månens
oföränderliga storlek avslöjas lättare om man stoppar huvudet mellan benen
och betraktar den upp och ner.
Är det bara jag som tror på mina egna synintryck - att månen ibland ser
ut att vara större?
En amerikansk astronomisida ger det rätta svaret. Månen rör sig i en
ellips och avståndet till jorden skiftar högst väsentligt. Som mest är
avståndet 405 696 km från närmaste punkt på jorden (apogeum). Som minst
är avståndet 363 104 km (perigeum).
Till den skillnaden på 11 procent kommer att jordens axel lutar 23,45
grader i förhållande till dess bana.
Månens närmaste punkt på jorden kan variera med 29 grader norr resp.
söder om ekvatorn.
Sammantaget kan variationen i avstånd till månen från en viss punkt på
jorden vara nära 13 procent. Som dne alltid lika kloke Sixten Andréasson påpekar
är dessutom ytskalan kvadraten på längdskalan, så 1,13 i kvadrat blir 1,277.
Alltså kan månens synbara storlek variera hela 28 procent!
Själv började jag fundera på månens storlek från en helt annan utgångspunkt.
Jag tror det var Georg Brandes som sa att Ryssland är 1/4 större
än det halva månklot vi ser en månklar natt.
Sedan dess har Ryssland visserligen krymp. Halva månklotet är nu 13
procent större än Ryska federationen. Men det är ändå ett bra mått på
Rysslands väldiga landmassa.

Stefan Lindgren

27 oktober 2009

Säpo läckte till Expressen

Chefen för riksarkivet i Arninge uppger nu att Expressen visste exakt
vad de var ute efter, ett tiotal sidor i en många hundra sidor tjock akt som ingen
hade fått se.Säpo hade tipsat dem.

Förste arkivarien på Riksarkivets enhet i Arninge, Tommy Eriksson,
bekräftar idag i ett brevsvar till mig att Expressens journalister visste precis
vad de frågade efter på ett sätt som de bara kan ha gjort om
de tipsats av Säpo.

"Expressen efterfrågade just den del av akterna som handlade
om Guillou, de visste således att det fanns uppgifter om
honom där i förväg", skriver Tommy Eriksson.

Själva akten, på åtskilliga hundra sidor är ännu inte frisläppt
som helhet och kommer att innehålla en hel del överstrykningar.

Frågan är vad vi har att vänta härnäst? Journalist X mottar julsprit
från Sovjetambassaden? Journalist Y får beställning på en artikel till Uralskij Proletarij?
Röda arméns marschorkester skickar blommor till journalist Z?

I frånvaron av tydliga sekretessregler är det fritt fram för samma typ av företagsamhet
som frodats kring de ryska och de östtyska f d hemliga
arkiven.

Det selektiva avhemligandet måste ersättas av entydiga och generella regler.

Stefan Lindgren

26 oktober 2009

Resning åt IB-avslöjarna

Den 14 mars 1974 dömdes Jan Guillou av Svea Hovrätt till 10
månaders fängelse för spioneri, underförstått för sovjetisk
räkning.
Den 24 oktober 2009 utpekas Jan Guillou av tidningen
Expressen som sovjetisk spion. Materialet visar sig vara en
skröna från en herrtidningsredaktör med noll trovärdighet.
Uppgifterna framkommer sedan Säpo tipsat Expressen om
vad dess reportrar bör begära ut ur en 700 sidor lång ännu inte
helt frisläppt rapport om KGB-aren Gergel på Riksarkivet.
I strid mot gällande praxis avhemligade Riksarkivet först den
del som kunde skada namngivna nu levande svenskar.
Utifrån sett ser det ut som om om "någon" i den svenska
statshierarkrin vill slänga in jästen 35 år efter degen.
Alltså nu försöka rädda något av den trovärdighet den
svenska staten förlorade för 35 år sedan.
En fråga inställer sig. Varför åberopades aldrig
Säpomaterialet i rättegångarna 1974? Kände Synnergen till
det? Palme? Carl-Axel Robèrt?
Och i så fall, varför togs det inte upp?
- För att det inte behövde tas upp, för att rätten
(blink-blink) i alla fall fattade att de här grabbarna var
sovjetspioner?
- För att någon (Palme?) bedömde att materialet var "strunt om
än i gyllne dosor" och knappast skulle öka statens
prestige i rådande opinionsläge.
- För att någon (Palme?) bedömde att det var olyckligt om
processen fick en uttrycklig udd mot Sovjetunionen, som
man då sökte öppningar mot. Enligt Expressens huvudkälla om
KGB, Gordievskij, hade Olof Palme vid den här tidpunkten
regelbundna möten med KGB-agenten Nikolaj Nejland, kontakter
som senare ska ha lett till att Olof Palme tog med en hög
GRU-officer, Michail Milstein, i Palmekommissionen när den bildades 1980.
Jag tror att det enda rimliga svaret är att herrarna kanske
kände till det, men att Lembergs angivarrapport betraktades
som strunt. Säpos utredning hade ju lagts ned med slutsatsen att
"det som Lemberg beskrivit knappast kan anses som
brottsligt".
Men om det kan visas att ÖB Synnergren hade delgivits Lembergskvallret
och tillmätte detta minsta trovärdighet och på något sätt
beaktade det i sin menbedömning i IB-processen, borde det
idag - när materialets existens och huvudsakliga innehåll
blivit känt - vara skäl till resning för IB-avslöjarna.
För oss som följde IB-processen var chefsåklagare Robèrts
konstruktion med "indirekt uppsåt att gå främmande makt
tillhanda" alltid gåtfull.
Om ÖB faktiskt trodde eller trodde sig veta att Guillou var
värvad av KGB blir anklagelsen något begripligare. Men genom
att välja rekvisitet "indirekt uppsåt" behövde ÖB aldrig
visa sina kort.
Nu vet vi vilka värdelösa kort han satt med. 
Stefan Lindgren

-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck

Expressen ljuger på

Expressen fortsätter att hävda att Jan Gullou är
"sovjetspion" och lämnar inte skuggan av ett tvivel längre.
Flera av uppgifterna som Expressen kommit med är kraftigt
uppförstorade.
Jevgenij Ivanovitj Gergel var tillförordnad KGB-resident i
Stockholm och det under åren 1969-70. Han var aldrig
ordinarie i vare sig Stockholm eller något annat land.
Dessa fakta framgår av Oleg Gordievskijs bok "KGB inifrån".
Det hindrar inte Expressen från att med stöd av "KGB-chefen"
Gordievskij försöka pumpa upp Gergels betydelse och därmed
betydelsen av "rekryteringen" av Jan Guillou.
Gordievskij är och var aldrig "KGB-chef", utan på sin höjd
KGB-resident i London. Sedan avhoppet 1985 har han sysslat
med att anklaga horder av brittiska politiker och andra för
att vara värvade av KGB, bl a labourpolitikern Michael Foot
och förre brittiske försvarsministern och
Nato-generalsekreteraren George Robertson.
Med aldrig svikande regelbundenhet har han kokat ihop nya
scoop om att t ex rysk underrättelsetjänst ska ha försökt
mörda honom 2007. Det får sägas nästan vara ett axiom
att Gordievskij skriver under på spekulativa
kvällstidningsscoop.
Jag tvivlar på att han gör det gratis.
Stefan Lindgren

24 oktober 2009

Gefundenes Fressen

Nu har Expressen äntligen hittat något som ska hålla tryckpressarna
igång i veckor.

Jan Guillou sovjetspion!

Klart verkar vara att Arne Lemberg på Sveriges då minst trovärdiga
tidning, FiB/Aktuellt, 1967 gjorde en angivarrapport mot kollegan Jan Guillou,
för kontakter med KGB, som Guillou nu inte förnekar.

En artikel om socialdemokratins förhållande till Vietnamrörelsen är den
enda konkreta beställning som Guillou sägs ha utfört.
Kanske fick Guillou betalt för den. Det talas om 600 och om 800 kr och
om en "bunt sedlar"...

Kanske skulle detta kunna klassas som olovlig underrättelseverksamhet.
Hade någon skrivit motsvarande artikel för USA-ambassaden hade han
kunnat få en orden.

Sen sägs det att Guillou i fem år höll kontakt med KGB-officeren
Jevgenij Gergel. Än sen? Jag vet journalister som under hela 80-talet
var stamgäster på Sovjetunionens ambassad. Som stup i kvarten gick över
gatan från presshusen i Marieberg till ambassaden.

Möjligen kan man säga att Guillou med de höga ambitioner och den
radikala inriktning han kom att utveckla handlade mycket omoget. Men han
var 22 år och kanske hans agentromantiska läggning bedrog honom.

I FiB/K kritiserades han 1972 för att han kort före IB-avslöjandena hade
kontakter med Pierre Schori... Så att säga med fienden.
Själv förvånades jag över hur Guillou långt senare kunde bli kompis med
Birger Elmér.

En pojkaktig dragning till hemliga möten och dubbelspel kan alltså ha
fått Guillous annars klara omdöme att svika honom.

Eftersom KGB-kontakterna aldrig kom upp under IB-processen trodde väl
Guillou att allt var dött och begravet. Han valde att tiga, när han
kunde ha skrivit en bestseller och gett sin egen version av händelsen
istället för att ge Expressen tolkningsföreträde.

Som Expressen så riktigt skriver kommer avslöjandena om Guillou säkert
att användas för att misstänkliggöra motiven med FiB/Kulturfronts
avslöjanden av IB. Expressen skyndar sig naturligtvis att leda in
resonemanget på just det förrädiska spår man varnar för...

Eftersom jag satt med i IB-kommittén som arbetade för att IB-avslöjarna
skulle friges och frikännas från spionerianklagelserna hade jag viss
inblick i hur man i ledande FiB-kretsar såg på IB-avslöjandena.
Naturligtvis fanns det en fraktion som ansåg att avslöjandena avslöjade
"ihåligheten" i den svenska neutraliteten. Men den dominerande
uppfattningen var att slå vakt om och värna neutraliteten - mot båda supermakter.

Ända sedan starten hade de tongivande figurerna i den svenska
Vietnamrörelsen orienterat sig betydligt mer efter Kina än efter Sovjet.
1968 uttalade sig De förenade FNL-grupperna mot Sovjets invasion av
Tjeckoslovakien. Bakom kulisserna kritiserades DFFG av vietnamesiska
diplomater och till sist även offentligt av Sara Lidman för påstådd anti-
sovjetism. Det kunde inte råda någon tvekan om att vi - inklusive
Jan Guillou - betraktade USA och Sovjet som huvudmotståndare mot fred
och frihet i världen.

Faktiskt var en del av motsättningarna mellan Jan Guillou å ena sidan
och Peter Bratt å de andra den senares lite naiva prosovjetism. Det
framgår också av Bratts memoarbok att han och Håkan Isacsson satte sig
med hela IB-materialet i bagageluckan och körde bil genom hela Östeuropa
kort före IB-avslöjandena. I vilken Warszawapaktstull som helst skulle
man ha kunnat fånga upp IB-materialet - vilket lyckligtvis inte skedde.

Men jag vill ändå utesluta att vare sig Isacsson, Bratt eller Guillou hade någon
dold agenda för IB-avslöjandena. Jag hade ingående samtal med dem alla
och vet hur genuint förbannade de var på brotten mot svensk neutralitetspolitik
och det olagliga spionerandet mot svenska politiska och solidaritetsrörelser.

Guillou hade skäl att tro att den gamla KGB-historien
aldrig skulle komma upp, när den inte ens kom upp som tillhygge i IB-processen.
Men han misstog sig rejält på Säpoledningens hämdlystnad.

Naturligtvis måste oförrätten med IB-avslöjandet återgäldas av den svenska
statsbyråkratin. Och nu kom det, efter 37 år. Ett tack för senast.
Hade Guillou skrivit en rolig bok om KGB- incidenten hade han effektivt
kunnat sänka skandalvärdet på uppgifterna, som väl måste ha cirkulerat
länge i Marieberg innan "jättescoopet" gick i lås.

Den nu intressantaste frågan, 49-dollarsfrågan, är på vilka grunder Säpo
har frisläppt dessa handlingar som Jan Guillou själv tidigare vägrats
att få se, när man utlämnade hans personakt till honom.

Kommer Säpo att lämna ut alla akter om alla journalister som regelbundet träffat
tjänstemän med KGB-anknytning vid sovjetiska ambassaden? Det tvivlar jag
på.

F d överåklagare Sven-Erik Alhem (fp) säger i ett uttalande att det Guillou har
gjort är preskriberat. Ett djävulskt sätt att säga att det finns något att preskribera,
att skänka trovärdighet åt spionerianklagelsen. Alhem är en synnerligen opportunistisk
herre alltid uttalar sig så som makten vill ha det.

Dvs Guillou går fri från det obevisade brottet. Det är inte Guillou som slipper
en prövning av "bevisen". Det är Säpo.

Den selektiva användningen av hemliga polisens arkiv påminner om
FBI-grundaren J. Edgar Hoover och hans "blackmail files". Den strider
mot rättssäkerheten och framkommer det att regeringen gett sitt
godkännande är skandalen ett faktum. En STOR skandal.

Stefan Lindgren

21 oktober 2009

"Vi ska ha respekt för det afghanska valet" (Carl Bildt 2/9)

Ockupationsmakternas beslut att köra en andra valomgång i
Afghanistan "påverkar inte förtroendet för de utländska trupperna",
säger Carl Bildt, alltid lika följsam mot sina herrar i
Pentagon och Bryssel.
Det inträffade tar han till förevändning att slå sig för
bröstet och tala om hur bra det "internationella"
förmyndarskapet för Afghanistan fungerar, eftersom det
"lyckats tvätta bort valfusket". (P1 21 oktober).
Så sent som den 2 september gick samme Bildt ut och
förmanade dem som talade om valfusk:
"Vi ska ha respekt för det afghanska valet", hette det (TT).
"Carl Bildt understryker vikten av att respektera
Afghanistans försök till reformer. – Det är inte vi som väljer
president i Afghanistan – det är det afghanska folket, säger
Bildt till TT i telefon från Kabul."
Nyss talade Sten Tolgfors i uppskruvad ton att Sverige har
trupper i Afghanistan för att se till att valet skulle gå
rätt till.
Det är också ett enormt hyckleri att erkänna valfusket först nu,
när Pentagon och Nato säger att det är valfusk.
I presidentvalet 2004 distribuerade man 2,5 gånger fler
röstkort än det fanns registrerade väljare.
(http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/3600742.stm)
Men då sades inte ett ord om valfusk.
Nej, här handlar det om något annat. Obama behöver en andra
valomgång för att vinna tid att manövrera (försenar det en eskalering är
det förstås bra, men that'll be the day, som amerikanerna säger).

Att en ny valomgång får andra, skadliga effekter är dock klart.
Även Richard Holbrooke har varnat för att
det kan utlösa en djup spricka i den afghanska nationen
efter etniska linjer.
Och vad skulle kunna vara poängen med att nu splittra
Afghanistan efter etniska linjer, mellan två kandidater som
båda tävlar om att vara USA:s man och endast skiljs av sitt etniska
underlag? (Abdullah Abdullah har beslagits med att ordagrant
ha stulit långa formuleringar ur Obamas olika tal.)
Om det följer en plan så är det den plan för att dela Afghanistan som
länge diskuterats i maktens inre korridorer. Oavsett
utgången kommer förkastningsbranten nord-syd att öka. Karzai,
som misstänks spela under täcket med talibanerna, måste
tvingas bort för att uppnå strategiska mål - att pacificera
pashtunerna i både Afghanistan och Pakistan.

Om 3 miljoner röstade i första omgången (i en befolkning på det
tiodubbla, i förra valet var antalet registrerade väljare
10,35 miljoner) lär inte valdeltagandet bli högre den här
gången.

I ökat motstånd mot den utländska ockupationen har
afghanerna möjligheten att på nytt stärka sin nationella
enhet. Det påverkar förtroendet för de utländska trupperna,
Carl.
/Stefan Lindgren

www.nyhetsbanken.se - banken som inte svindlar

20 oktober 2009

Om Mona tänker om...

Jag har fått mig påskrivet för att vara hånfull mot Mona.
Det är jag inte.
Om man i åtta år hävdar att USA:s krig i Afghanistan, inkl
dagliga bombningar är ett bra recept för den nationen, då
tycker jag epitetet "Bomb-" bara är en korrekt VDN-märkning.
Om Mona tänker om ska jag vara den första att hylla henne -
och rösta på henne. Som det nu är kan det kvitta.

Jag har svårt att se någon större skillnad på  Jimmie Åkesson
som vill ge muslimer på käften i Sverige och Sten Tolg fors,
Mona Sahlin etc. som vill föra krig mot muslimer i
Afghanistan, människor som inte begått annat brott än att de
har en annan tro och vill leva efter den i sitt eget land.

Stefan Lindgren

17 oktober 2009

Bomb-Mona står fast

I Ekots lördagsintervju 17 oktober 2009 fick Mona Sahlin frågan hur
hon ställer sig till Obamas beslut att öka trupperna i Afghanistan.
Hon svarade ungefär att "det är väl bra", men USA och EU måste ha en
strategi för området också, för Afghanistan, Pakistan, Irak och Iran.
Det är ett uttalande som vilken apologetisk general som helst skulle
kunna svänga till.
Det är beklämmande att åtta år tycks ha passerat utan att avsätta
minsta spår i Mona Sahlins medvetande om den orättfärdiga våldtäkten på
Afghanistan. Hon distanserar sig från den breda majoritet av det
amerikanska folket som vill ta hem trupperna.
Lördagen 10 november 2001, när USA som intensivast bombade Afghanistan
intervjuades Mona Sahlin i Expressen:
"Fråga: Är det rätt att bomba i Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och
andra oskyldiga?
Svar: Ja, det tycker jag. Det är fruktansvärt att säga så, man jag har inte
hört någon annan som kan tänka ut ett annat sätt att få stopp på det som
har hänt. Hur får man talibanerna att gå med på bombstopp? I alla krig
dör civila, det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att
bomber är något tekniskt."
Bomberna fortsätter att falla över Afghanistan varje dag, och Mona står
uppenbarligen fast vid sin människofientliga ståndpunkt.
Stefan Lindgren