Hela det svenska krigsprojektet i Afghanistan hämtar näring
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.
Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:
"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."
Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.
Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.
När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.
Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.
Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.
Stefan Lindgren
gerundium
5 november 2010
Islamofoben Bildt
Hela det svenska krigsprojektet i Afghanistan hämtar näring
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.
Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:
"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."
Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.
Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.
När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.
Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.
Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.
Stefan Lindgren
ur islamofobin som går fram som en epidemi i västvärlden.
Ett bra exempel är Carl Bilts Afghanistanproposition som
förutom allt annat dumt innehåller denna skrivning:
"Vidare är det oroväckande att rättsskipning baserad på traditionell
tolkning av islamisk lag (sharia) har återupptagits i
områden som domineras av talibanerna. Under 2010 har flera
fall av spöstraff och avrättningar genom stening förekommit."
Borde inte Bildt bekymra sig mer om att hans allierade i
Afghanistan, som hålls upp med bl a miljardbelopp från
Sverige (militärt och civilt) utför ett stort antal
avrättningar årligen.
Amnesty rapporterar 133 dödsstraff utförda av Karzairegimen
2009.
När dessa avrättningar drogs igång för ett par år sedan
framkom det att inte ens identiten på de avrättade gått att
fastställa före avrättningen och att man kunde misstänka att människor som
förlorat hoppet iklätt sig dödsdömdas roll mot någon
materiell förmån för sina efterlevande.
Dessutom visar Bildts skrivning på en stor okunskap. I Afghanisstan
precis som i de flesta andra länder blandas element av
sharia med världslig lag och sedvändja. Det gäller såväl
Karzairegimens domstolar som talibanernas.
Anser man att "kamp mot sharia" skulle vara målet för svensk
truppinsats är man nog rätt vilse i pannkakan. Då är det i
första hand Saudiarabien som trupperna ska till, där sharia
i sin renaste form tillämpas.
Stefan Lindgren
4 november 2010
Är angreppskrig förbjudet?
Bo Persson i Piteå sätter fingret på en öm punkt när han ställer frågan
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.
Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.
Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.
När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.
Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.
Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.
Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.
För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.
Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.
Stefan Lindgren
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.
Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.
Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.
När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.
Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.
Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.
Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.
För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.
Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.
Stefan Lindgren
Är angreppskrig förbjudet?
Bo Persson i Piteå sätter fingret på en öm punkt när han ställer frågan
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.
Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.
Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.
När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.
Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.
Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.
Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.
För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.
Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.
Stefan Lindgren
om aggression egentligen är förbjudet. Å ena sidan förbjuds det i
FN-stadgan. Handlingen aggression definieras i ett särskilt beslut från
1974.
Å andra sidan är beskrivningen av detta brott inte förknippad med
några sanktioner.
Folkrätten förbjuder dudmdum-kulor men inte kärnvapen.
Den förbjuder tortyr och förödmjukande behandling men anger inga som
helst straff för den som startar angreppskrig.
När man antog Romstadgan för den nya internationella brottmålsdomstolen
(ICC) 1998 kom märkligt nog inte aggression med bland de förtecknade
brotten. "Märkligt nog…"? I klartext: USA motsatte sig detta.
Men när 84 FN-medlemmar sammanträdde i Kampala (Uganda) 31 maj till 11
juni i år lyckades man ändå komma överens om en uppgradering av paragraf
8 för att göra det möjligt att ställa ansvariga för aggression -
angreppskrig - inför rätta. Dvs av de 84 länderna var 17 bara
observatörer, däribland Ryssland och USA.
Det lyckades dock majoriteten att skriva in angreppskrig bland brotten
och att ange 1974 års definition som beskrivning av brottet. Det
officiella USA betraktar aggressionsförbud som något "skumt" och ett
förtäckt angrepp på dess intressen. Obamas diplomater lyckades på mötet
i Kampala se till att skrivningarna omöjliggör att USA:s krigspersonal
ställs inför rätta.
Ändå är USA ett av de få länder som dömt krigsförbrytare för ansvar för
angreppskrig, så som skedde i Nürnberg.
För många småstater som inte hunnit ansluta sig till ICC kan just
aggressionsparagrafen vara ett gott skäl att göra det. För att stadgan
ska gälla måste dock en FN-majoritet bekräfta den någon gång efter 1
januari 2017 och den kan inte tillämpas på länder som inte skrivit på.
Domstolen har typiskt nog tvingats börja sin existens med att träna
musklerna på afrikanska mål (Kongo, Uganda och Sudan) där bevisläget är
svårt, medan vår tid stora aggressionshandlingar (Irak, Afghanistan etc)
inte kan tas upp.
Stefan Lindgren
Stöd våra svenska soldater! Men hur?
 |
| Foto: Henrik Persson |
Igår samlades 250 personer på Sergels torg för att
demonstrera sitt stöd för de svenska soldaterna i
Afghanistan.
Visst kan man undra över denna manifestation.....
- varför SvD plötsligt bjuder på gratisannonsering, varför uniformerad
krigspersonal deltar (synd att lagen om uniformsförbud i
Sverige i politiska sammanhang hävdes 2002) osv.
Man kan också undra över syftet. Är det inte troligt att de
föräldrar som mist sina barn och känner tvivel blir mindre
benägna att uttrycka dessa tvivel om de omges av
flaggviftare, strama honnörer och ihåliga högtidstal?
Syftet är knappast att stimulera en öppen diskussion i
frågan. Men visst, alla har rätt att ha en åsikt, även
förblindade fanatiker med nationalistiska fobier - som man
ibland beskriver talibaner.
Problemet är väl när denna åsikt innefattar en tro på den
egna rätten att döda andra för saken.
Visst ska vi stödja de pojkar och flickor som råkat i klistret.
Men det viktiga är: HUR?
Jag säger: genom att ta hem dem levande. Ju fortare de
kommer hem desto bättre. Då sparar vi både afghanska liv
och svenska liv.
Allan Widman (fp) som var med och minglade på Plattan vill
skicka dit ännu fler svenskar dit och exponera dem för allt
större risker. Han har i ett flertal sammanhang yrkat på att
de ska ta större risker och bli mer krigförande som de
amerikanska soldaterna.
Widmans stöd till de svenska soldaterna är samma sorts stöd
som snaran ger den hängde. Med hans åsikter är det ofattbart
varför han inte kränger på sig uniformen och åker iväg på
stört.
Jag är övertygad om att de skickliga och modiga talibanerna
snart skulle få honom på andra tankar. Afghanerna har inte
för inte världens bästa gerillasoldater.
Stefan Lindgren
Stöd våra svenska soldater! Men hur?
|
| Foto: Henrik Persson |
Igår samlades 250 personer på Sergels torg för att
demonstrera sitt stöd för de svenska soldaterna i
Afghanistan.
Visst kan man undra över denna manifestation.....
- varför SvD plötsligt bjuder på gratisannonsering, varför uniformerad
krigspersonal deltar (synd att lagen om uniformsförbud i
Sverige i politiska sammanhang hävdes 2002) osv.
Man kan också undra över syftet. Är det inte troligt att de
föräldrar som mist sina barn och känner tvivel blir mindre
benägna att uttrycka dessa tvivel om de omges av
flaggviftare, strama honnörer och ihåliga högtidstal?
Syftet är knappast att stimulera en öppen diskussion i
frågan. Men visst, alla har rätt att ha en åsikt, även
förblindade fanatiker med nationalistiska fobier - som man
ibland beskriver talibaner.
Problemet är väl när denna åsikt innefattar en tro på den
egna rätten att döda andra för saken.
Visst ska vi stödja de pojkar och flickor som råkat i klistret.
Men det viktiga är: HUR?
Jag säger: genom att ta hem dem levande. Ju fortare de
kommer hem desto bättre. Då sparar vi både afghanska liv
och svenska liv.
Allan Widman (fp) som var med och minglade på Plattan vill
skicka dit ännu fler svenskar dit och exponera dem för allt
större risker. Han har i ett flertal sammanhang yrkat på att
de ska ta större risker och bli mer krigförande som de
amerikanska soldaterna.
Widmans stöd till de svenska soldaterna är samma sorts stöd
som snaran ger den hängde. Med hans åsikter är det ofattbart
varför han inte kränger på sig uniformen och åker iväg på
stört.
Jag är övertygad om att de skickliga och modiga talibanerna
snart skulle få honom på andra tankar. Afghanerna har inte
för inte världens bästa gerillasoldater.
Stefan Lindgren
2 november 2010
Upphittat: Bokstaven N
Mysteriet med förkortningen JAIB i den blå-röd-gröna
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.
En uppmärksam läsare har hittat en lös bokstav - bokstaven N,
som av en olycklig slump ramlat ur gårdagens dokument.
Den borttappade bokstaven utläses NATO. Hittelön går till
den samvetsgranne folkrörelseekonomen Gunnar Johansson i
Folket i Bild/Kulturfront.
JAIB skulle ha varit JANIB och utläses Joint Afghan-Nato
Inteqal Board.
http://www.isaf.nato.int/images/stories/File/factsheets/CORRECTED.Transition%20backgrounder(1).pdf
Vad Mona och Peter gått med på är alltså att en styrelse av
representanter för Nato och Karzai-regimen som ska avgöra
när läget medger att de svenska soldaterna kan åka hem.
Stefan Lindgren
Upphittat: Bokstaven N
Mysteriet med förkortningen JAIB i den blå-röd-gröna
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.
överenskommelsen om Afghanistan har nu fått en lösning.
En uppmärksam läsare har hittat en lös bokstav - bokstaven N,
som av en olycklig slump ramlat ur gårdagens dokument.
Den borttappade bokstaven utläses NATO. Hittelön går till
den samvetsgranne folkrörelseekonomen Gunnar Johansson i
Folket i Bild/Kulturfront.
JAIB skulle ha varit JANIB och utläses Joint Afghan-Nato
Inteqal Board.
http://www.isaf.nato.int/images/stories/File/factsheets/CORRECTED.Transition%20backgrounder(1).pdf
Vad Mona och Peter gått med på är alltså att en styrelse av
representanter för Nato och Karzai-regimen som ska avgöra
när läget medger att de svenska soldaterna kan åka hem.
Stefan Lindgren
Abrakadabra
Läste den blå-grön-röda AFghanistanöverenskommelsen i natt
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?
Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:
2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".
Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.
2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".
En förhoppning med andra ord.
2013 ska inget särskilt ske.
2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".
Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".
Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".
Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...
Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.
En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.
Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.
Stefan Lindgren
-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?
Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:
2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".
Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.
2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".
En förhoppning med andra ord.
2013 ska inget särskilt ske.
2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".
Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".
Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".
Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...
Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.
En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.
Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.
Stefan Lindgren
-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck
Abrakadabra
Läste den blå-grön-röda AFghanistanöverenskommelsen i natt
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?
Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:
2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".
Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.
2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".
En förhoppning med andra ord.
2013 ska inget särskilt ske.
2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".
Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".
Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".
Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...
Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.
En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.
Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.
Stefan Lindgren
-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck
och försökte begripa. Inte lätt. Förkortningen JAIB (Joint
Afghan Inteqal Board), som framställs som ett storts
superstyrelse för kriget, återfinns ingenstans på Internet.
Någon som har hört talas om det?
Om man försöker reda ut vad tidtabellen består i kan det
sammanfattas så här:
2011 ska ett "successivt överlämnande av säkerhetsansvar...
kunna inledas".
Ett icke mätbart och kontrollerbart mål således.
2012 är det "vår inriktning" att "kunna se konkretsa
resultat" av ansvarsöverföringen "och att den kan möjliggöra
en minskning av de stridande trupperna".
En förhoppning med andra ord.
2013 ska inget särskilt ske.
2014 är det "vår ambition" att den svenska truppens
"succesiva förändring från stridande trupp till stödjande
säkerhetsinsatser... skall vara avslutad".
Men Försvarsmakten har ju i alla år förnekat att vi är i
krig och har kallat vårt krigsdeltagande just "stödjande
säkerhetsinsats".
Som Ulf Bjereld påpekat är ju ordet ISAF uttytt just
Internationell styrka för "säkerhetsbistånd".
Översätter vi det sagda till ren svenska är det makthavarnas
"ambition" att till 2014 uppnå något som man redan 2001
försäkrade var uppfyllt. Abrakadabra...
Antingen ljög makthavarna 2001 eller också ljuger de nu.
I båda fallen måste vi misstro dem.
En av de få saker som är helt klar med överenskommelsen är att
orden "nationell suveränitet" inte nämns. FN säkerhetsråd har inlett alla
sina resolutioner med att intyga sitt engagemang för landets
oberoende.
Inte ens denna läpparnas bekännelse förmår sig de svenska
krigsanhängarna till.
Stefan Lindgren
-----------------------------------------------------------------------------
lindgren.text@bredband.net
Stefan Lindgren, Fallvindsg 6, 12832 Skarpnäck
1 november 2010
En skammens icke-kompromiss
Kl 13.15 presenterade Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp)
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.
Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?
Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.
Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.
Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,
Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.
Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.
Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.
Enligt miljöpartiets Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".
Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?
Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".
Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!
I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.
Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.
Stefan Lindgren
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.
Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?
Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.
Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.
Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,
Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.
Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.
Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.
Enligt miljöpartiets Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".
Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?
Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".
Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!
I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.
Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.
Stefan Lindgren
En skammens icke-kompromiss
Kl 13.15 presenterade Mona Sahlin (s), Peter Eriksson (mp)
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.
Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?
Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.
Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.
Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,
Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.
Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.
Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.
Enligt miljöpartiets Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".
Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?
Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".
Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!
I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.
Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.
Stefan Lindgren
och Fredrik Reinfeldt (m) sin "kompromiss" om Afghanistan.
Svenska trupper ska stanna i Afghanistan till 2014 - minst!
Så vari ligger kompromissen?
Reinfeldt och hans kumpaner har uppenbarligen lyckats lura
skjortan av de maktsuktande Mona och Peter.
Att utländska trupper kanske ska lämna Afghanistan 2014
är ju västvärldens officiella linje, uttryckt i den s k Kabul-
överenskommelsen.
Vad man i praktiken säger är man godtar minst 10 000 döda
civila afghaner till och minst tusentalet stupade av de utländska
soldaterna för att genomföra sitt projekt som per definition
icke får ifrågasättas,
Mona Sahlin, vars dåliga svenska ständigt vädjar till medlidandet,
sade ut vad som kanske inte var så lämpligt: att Sverige inte ensamt
avgör när våra trupper ska bort.
Just det. Sverige går i USA/Nato:s ledband och kan därför inte säga
något bestämt om någonting.
Löftet om en civil befälhavare för den svenska styrkan från 2012
framhålls av mp som en stor seger. Den kravet är ju rent nonsens
så länge titeln inte förknippas med ett namn. Både Bush och Obama
har varit civila befälhavare för sina ockupationsarméer. Vilket
även Hitler - utan jämförelser i övrigt - var.
Enligt miljöpartiets Peter Eriksson, vars svenska är om möjligt
ännu bluddrigare än Sahlins, ska "strategin vara färdig först 2014".
Strategin för vad då? För 2020-talet? För våra barn och barnbarns
ockupation av Afghanistan?
Reinfeldt var tvungen att ingripa och påpeka att
kompromissen "inte innebär att vi ska vara där för alltid".
Det hedrar verkligen Lars Ohly att han inte deltog i detta spektakel.
Äntligen en svensk politiker med karaktär!
I det här fallet är det en underdrift att tala om en skammens
kompromiss. Det är ingen kompromiss eftersom regeringen kan fortsätta
sitt krig oinskränkt i minst fyra år till.
Det enda man har kompromissat ihop är Mona/Peters bludder med
Fredriks distinkt formulerade lögner.
Stefan Lindgren
31 oktober 2010
Svenska folket vill ta hem trupperna
SIFO:s oktobermätning i frågan om Sverige ska ha kvar sina trupper i
Afghanistan är oerhört intressant.
47 procent vill ta hem trupperna. 36 procent vill att de ska vara kvar
och 17 procent vet ej.
Men ser man till män/kvinnor är det en övervägande del av männen som
vill ha trupperna kvar. Endast bland unga män (15-29) överväger
nejsägarna. Ska man uttrycka det cyniskt är fäderna beredda att skicka
sina motvilliga söner i döden!
Nära dubbelt så många kvinnor vill ta hem trupperna (51%) som vill ha
dem kvar (26%). En fantasisk siffra!
Ser man till den åderfördelade statistiken är det främst ungdomar (15-29
år) och pensionärer (65+) som vill ta hem trupperna. Ungdomens
oförfalskade förnuft och ålderns vishet!
Ser man till yrkesfördelning är det arbetare och arbetslösa som
uppvisar det största krigsmotståndet. 72 procent av de arbetslösa vill
ta hem trupperna!
Krigsmotståndet dominerar i alla landsdelar utom Västsverige och
Göteborgsområdet men är starkast i Sydsverige, söder om Småland exkl
Malmö, samt i Norra Sverige.
Starkaste krigsmotståndet finns bland sd:s väljare, följt av mp:s,
socialdemokraterna och vänsterns. Vänsterpartiets väljare är faktiskt de
mest krigsvilliga utanför regeringsalliansen.
Stefan Lindgren
Afghanistan är oerhört intressant.
47 procent vill ta hem trupperna. 36 procent vill att de ska vara kvar
och 17 procent vet ej.
Men ser man till män/kvinnor är det en övervägande del av männen som
vill ha trupperna kvar. Endast bland unga män (15-29) överväger
nejsägarna. Ska man uttrycka det cyniskt är fäderna beredda att skicka
sina motvilliga söner i döden!
Nära dubbelt så många kvinnor vill ta hem trupperna (51%) som vill ha
dem kvar (26%). En fantasisk siffra!
Ser man till den åderfördelade statistiken är det främst ungdomar (15-29
år) och pensionärer (65+) som vill ta hem trupperna. Ungdomens
oförfalskade förnuft och ålderns vishet!
Ser man till yrkesfördelning är det arbetare och arbetslösa som
uppvisar det största krigsmotståndet. 72 procent av de arbetslösa vill
ta hem trupperna!
Krigsmotståndet dominerar i alla landsdelar utom Västsverige och
Göteborgsområdet men är starkast i Sydsverige, söder om Småland exkl
Malmö, samt i Norra Sverige.
Starkaste krigsmotståndet finns bland sd:s väljare, följt av mp:s,
socialdemokraterna och vänsterns. Vänsterpartiets väljare är faktiskt de
mest krigsvilliga utanför regeringsalliansen.
Stefan Lindgren
30 oktober 2010
Vad signalerar Fredrik?
Sofia Arkelstens affärer (svart lägenhetsköp, misstänkt
mutbrott, styrelseuppdrag i företag med statliga uppdrag etc)
borde självklart leda till att hon avgår.
Men inte i Alliansens Sverige.
Carl Bildt försvarar Arkelsten med att han själv gjorde
likadant när han befann sig på "motsvarande nivå i karriären".
Och Carl Bildt är ju som alla vet den internationella
prototypen för etiskt acceptabelt beteende (aktier i
klusterbomber, lobbying för Irakkriget etc.)
Fredrik Reinfeldt prövar nu (efter affärerna Stegö Chilóe,
Borelius, Littorin m fl) att stå emot mediadrevet och rädda
sin korrupta medarbetare.
Det är en viktig signal. Precis som budgeten signalerade en
likgiltighet för arbetslösheten och den fortlöpande slakten
på förskringssystemet lanseras som framgångsrik sparpolitik
skickar nu Arkelstens uthållighet mot media ut signaler till
alla moderata småpåvar i landet att inte bry sig så mycket
om opinioner och inte genera sig, utan ta för sig av maktens
förmåner.
Samtidigt hör jag Göran Hägglund (kd) på radion försvara att
arbetslösa ska klara familjeförsörjningen på 180 kr/dag.
Professorn i socialpolitik, Tapio Salonen, en arbetargrabb
som inte glömt var han kommer ifrån, presenterade
skrämmande siffror:
* Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet
saknar idag nästan hälften (46 procent) av alla kvarstående
arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd.
* 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år
går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens
krav.
* Ca 116 000 arbetslösa sakande någon ersättning per månad
år 2008, ett år senare hade den siffran ökat med ytterligare
ca 40 000 personer.
* Antalet oförsäkrade vid arbetslöshet har under den senaste
tio åren har ökat från ca 100 000 till 150 000 personer.
* Utslaget på årsbasis för år 2009 betyder detta att
ungefär sex procent av den arbetsföra befolkningen inte hade
någon arbetslöshetsersättning alls under de drygt fem
månander som de i genomsnitt var registrerade som
arbetssökande - trots att de samtidigt uppfyllde
Arbetsförmedlingens alla aktivitetskrav.
När sändningen bröts mitt i Hägglunds utfall mot Salonen,
som han anklagar för att "politisera", kändes det faktiskt
befriande.
Håll ögonen på Salonen, som verkar klarsynt. Tragiken är, sa
han, att alla dessa försäkringslösa saknar röst i politiken!
Stefan Lindgren
mutbrott, styrelseuppdrag i företag med statliga uppdrag etc)
borde självklart leda till att hon avgår.
Men inte i Alliansens Sverige.
Carl Bildt försvarar Arkelsten med att han själv gjorde
likadant när han befann sig på "motsvarande nivå i karriären".
Och Carl Bildt är ju som alla vet den internationella
prototypen för etiskt acceptabelt beteende (aktier i
klusterbomber, lobbying för Irakkriget etc.)
Fredrik Reinfeldt prövar nu (efter affärerna Stegö Chilóe,
Borelius, Littorin m fl) att stå emot mediadrevet och rädda
sin korrupta medarbetare.
Det är en viktig signal. Precis som budgeten signalerade en
likgiltighet för arbetslösheten och den fortlöpande slakten
på förskringssystemet lanseras som framgångsrik sparpolitik
skickar nu Arkelstens uthållighet mot media ut signaler till
alla moderata småpåvar i landet att inte bry sig så mycket
om opinioner och inte genera sig, utan ta för sig av maktens
förmåner.
Samtidigt hör jag Göran Hägglund (kd) på radion försvara att
arbetslösa ska klara familjeförsörjningen på 180 kr/dag.
Professorn i socialpolitik, Tapio Salonen, en arbetargrabb
som inte glömt var han kommer ifrån, presenterade
skrämmande siffror:
* Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet
saknar idag nästan hälften (46 procent) av alla kvarstående
arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd.
* 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år
går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens
krav.
* Ca 116 000 arbetslösa sakande någon ersättning per månad
år 2008, ett år senare hade den siffran ökat med ytterligare
ca 40 000 personer.
* Antalet oförsäkrade vid arbetslöshet har under den senaste
tio åren har ökat från ca 100 000 till 150 000 personer.
* Utslaget på årsbasis för år 2009 betyder detta att
ungefär sex procent av den arbetsföra befolkningen inte hade
någon arbetslöshetsersättning alls under de drygt fem
månander som de i genomsnitt var registrerade som
arbetssökande - trots att de samtidigt uppfyllde
Arbetsförmedlingens alla aktivitetskrav.
När sändningen bröts mitt i Hägglunds utfall mot Salonen,
som han anklagar för att "politisera", kändes det faktiskt
befriande.
Håll ögonen på Salonen, som verkar klarsynt. Tragiken är, sa
han, att alla dessa försäkringslösa saknar röst i politiken!
Stefan Lindgren
29 oktober 2010
Konsten att ljuga utan att blinka
Mark Klamberg heter en doktorand i folkrätt som på sin blogg
argumenterar för att USA/Natos ockupation av Afghanistan är
folkrättsligt korrekt.
Han är ett bra exempel på vad Leo Tolstoj skrev 1897:
"De mest invecklade saker kan förklaras för den mest
trögtänkta människa om han inte har bildat sig någon
föreställning om dem; men inte ens för den mest intelligenta
människa kan man förklara de enklaste saker och han är fast
övertygat om att han vet och därtill utan skuggan av tvivel
vet vad som förmedlas honom."
Igår tillät jag mig påpeka för Mark att den tidigare
s-regeringen gjorde bedömningen att USA:s militära närvaro
är folkrättstridig.
I proposition 2003/04:71, s. 8 slogs fast att FN:s
resolutioner enligt svensk uppfattning inte utgjorde en
tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i
Afghanistan.
Jag påpekade också att det omdömet självfallet måste utsträckas
till Nato-Isaf som är en auxillär styrka till OEF och aldrig
skulle ha sett dagens ljus utan USA:s invasion.
På detta svarade Mark:
"Referensen till proposition 2003/04:71 intressant. Det står
dock inte att Sverige anser att OEFs närvaro i Afghanistan
är folkrättsstridig. Det står att resolutionerna 1368, 1373
och 1378 inte utgör tillräcklig grund. Det utesluter inte
att det finns annan folkrättslig grund för OEFs närvaro,
t.ex. inbjudan av den afghanska regeringen."
Här famlar doktoranden efter ett halmstrå som inte finns.
Hur ska en regering som tillsatts EFTER USA:s invasion kunna
utfärda en inbjudan till densamma?
Det är en fysisk omöjlighet!
Mark Klamberg skriver:
"Sådant samtycke har Afghanistan lämnat, läs t.ex. vad
Karzai säger i sitt tal från juli 2010: 'To this end, we
welcome our partnership with NATO and the other nations.'"
En artighetsfras av Karzai från juli 2010 ska alltså
legitimera en främmande ockupation av Afghanistan som då
redan hade varat i nära nio år.
Ser inte doktoranden det orimliga i ståndpunkten?
Av Sovjetunionen krävdes att sådana inbjudningar skulle
registreras i FN och vara i enlighet med tidigare ingångna
och likaså FN-registrerade avtal mellan länderna.
För USA:s del skulle det alltså räcka att nio år senare
komma dragande med en "inbjudan" från regim man själv
installerat.
Om Mark Klamberg på fullt allvar hävdar det, har han det som
krävs för att ha en åsikt, som den svenska Försvarsmakten
uttrycker det. Han kan konsten att ljuga utan att blinka.
Att Klamberg stöder sig på Carl Bildts skrivningar
(sid 13 i Prop. 2009/10:38: "Koalitionen grundar sin närvaro
på en inbjudan av den afghanska regeringen samt på de
resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog efter terrordåden i
USA den 11 september 2001. Genom inbjudan från den afghanska
regeringen har koalitionen en tydlig folkrättslig grund för
sin närvaro. FN:s säkerhetsråd har flera gånger välkomnat
koalitionens insatser.") gör inte saken bättre.
Koalitionens "närvaro" i Afghanistan inleddes innan den
afghanska regeringen tagit form, varför argumentationen
saknar logik.
Att FN:s resolutioner skulle ge USA fullmakt att ockupera
Afghanistan är ytterst tvivelaktigt. Flertalet
folkrättsexperter är av uppfattningen att FN:s resolutioner
INTE gav USA godkännande att invadera Afghanistan. Om de
godkände något överhuvudtaget var det möjligen en kortvarig
vedergällningsaktion.
Att FN:s säkerhetsråd flera gånger haft den dåliga smaken
att "välkomna koalitionens insatser" är inget Klamberg kan
bygga ett försvar av ockupationen på.
Det är FN:s skyldighet att göra det bästa möjliga av varje
situation, även när ett land olagligt ockuperats.
Varje resolution säkerhetsrådet tagit om Afghanistan har
inletts med frasen att rådet "bekräftar sitt starka
engagemang för Afghanistans suveränitet, oberoende,
territoriella integritet och nationella enhet".
Det är en punkt som systematiskt negligerats i tillämpningen
av FN:s beslut. OK, både Klamberg och jag vet varför - de
rådande maktförhållandena i världen.
Men alla som är anhängare av FN-tanken bör ta fasta på de
övergripande principerna istället för att försöka vältra
över skulden för det pågående kriget i Afghanistan på FN.
Stefan Lindgren
argumenterar för att USA/Natos ockupation av Afghanistan är
folkrättsligt korrekt.
Han är ett bra exempel på vad Leo Tolstoj skrev 1897:
"De mest invecklade saker kan förklaras för den mest
trögtänkta människa om han inte har bildat sig någon
föreställning om dem; men inte ens för den mest intelligenta
människa kan man förklara de enklaste saker och han är fast
övertygat om att han vet och därtill utan skuggan av tvivel
vet vad som förmedlas honom."
Igår tillät jag mig påpeka för Mark att den tidigare
s-regeringen gjorde bedömningen att USA:s militära närvaro
är folkrättstridig.
I proposition 2003/04:71, s. 8 slogs fast att FN:s
resolutioner enligt svensk uppfattning inte utgjorde en
tillräcklig folkrättslig grund för koalitionen att agera i
Afghanistan.
Jag påpekade också att det omdömet självfallet måste utsträckas
till Nato-Isaf som är en auxillär styrka till OEF och aldrig
skulle ha sett dagens ljus utan USA:s invasion.
På detta svarade Mark:
"Referensen till proposition 2003/04:71 intressant. Det står
dock inte att Sverige anser att OEFs närvaro i Afghanistan
är folkrättsstridig. Det står att resolutionerna 1368, 1373
och 1378 inte utgör tillräcklig grund. Det utesluter inte
att det finns annan folkrättslig grund för OEFs närvaro,
t.ex. inbjudan av den afghanska regeringen."
Här famlar doktoranden efter ett halmstrå som inte finns.
Hur ska en regering som tillsatts EFTER USA:s invasion kunna
utfärda en inbjudan till densamma?
Det är en fysisk omöjlighet!
Mark Klamberg skriver:
"Sådant samtycke har Afghanistan lämnat, läs t.ex. vad
Karzai säger i sitt tal från juli 2010: 'To this end, we
welcome our partnership with NATO and the other nations.'"
En artighetsfras av Karzai från juli 2010 ska alltså
legitimera en främmande ockupation av Afghanistan som då
redan hade varat i nära nio år.
Ser inte doktoranden det orimliga i ståndpunkten?
Av Sovjetunionen krävdes att sådana inbjudningar skulle
registreras i FN och vara i enlighet med tidigare ingångna
och likaså FN-registrerade avtal mellan länderna.
För USA:s del skulle det alltså räcka att nio år senare
komma dragande med en "inbjudan" från regim man själv
installerat.
Om Mark Klamberg på fullt allvar hävdar det, har han det som
krävs för att ha en åsikt, som den svenska Försvarsmakten
uttrycker det. Han kan konsten att ljuga utan att blinka.
Att Klamberg stöder sig på Carl Bildts skrivningar
(sid 13 i Prop. 2009/10:38: "Koalitionen grundar sin närvaro
på en inbjudan av den afghanska regeringen samt på de
resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog efter terrordåden i
USA den 11 september 2001. Genom inbjudan från den afghanska
regeringen har koalitionen en tydlig folkrättslig grund för
sin närvaro. FN:s säkerhetsråd har flera gånger välkomnat
koalitionens insatser.") gör inte saken bättre.
Koalitionens "närvaro" i Afghanistan inleddes innan den
afghanska regeringen tagit form, varför argumentationen
saknar logik.
Att FN:s resolutioner skulle ge USA fullmakt att ockupera
Afghanistan är ytterst tvivelaktigt. Flertalet
folkrättsexperter är av uppfattningen att FN:s resolutioner
INTE gav USA godkännande att invadera Afghanistan. Om de
godkände något överhuvudtaget var det möjligen en kortvarig
vedergällningsaktion.
Att FN:s säkerhetsråd flera gånger haft den dåliga smaken
att "välkomna koalitionens insatser" är inget Klamberg kan
bygga ett försvar av ockupationen på.
Det är FN:s skyldighet att göra det bästa möjliga av varje
situation, även när ett land olagligt ockuperats.
Varje resolution säkerhetsrådet tagit om Afghanistan har
inletts med frasen att rådet "bekräftar sitt starka
engagemang för Afghanistans suveränitet, oberoende,
territoriella integritet och nationella enhet".
Det är en punkt som systematiskt negligerats i tillämpningen
av FN:s beslut. OK, både Klamberg och jag vet varför - de
rådande maktförhållandena i världen.
Men alla som är anhängare av FN-tanken bör ta fasta på de
övergripande principerna istället för att försöka vältra
över skulden för det pågående kriget i Afghanistan på FN.
Stefan Lindgren
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)