gerundium

10 september 2012

1968 bara bluff?

Kaj Schüler har en krönika i SvD idag som går ut på att 1968 bara var bluff. Carl Bildt och Opposition 68 sopade golvet med vänstern i kårvalen och det förebådade i sin tur socialdemokratins långsiktiga tillbakagång.

Någonting ligger det i det, men inte mycket.

Beträffande kårvalen kan man inte bygga på ett resultat. I Göteborg hade vänsteralternativet SDS 23 procent av rösterna 1969, långt mer än vänstern i riksdagsval. Dessutom glömmer Schüler helt att studenterna röstar som pappa och mamma. Den sociala snedrekryteringen gav alltså högern ett väldigt försprång i alla kårval. Det sensationella var väl att det alls hade tagit sig in några arbetarungar bland hermelinerna.

Samband med socialdemokraternas historiska nedgång är bara en spekulation. Socialdemokratin nådde i andrakammarvalet egen majoritet på 50,12 procent. I valet 1970 nådde s + vpk strax över 50 procent tillsammans och det dröjde till 1973 innan de förlorade sin gemensamma majoritet, då med ett mandat.

En mycket rimligare analys är väl att standardförbättringarna under efterkrigstiden så småningom började avsätta sina perversa politiska resultat, dvs. alltfler arbetare och tjänstemän upphörde gradvis att identifiera sig med socialdemokratin och började rösta borgerligt. Dom sågade sig helt enkelt i grenen, som tyskarna säger. Att arbetarrörelsen inte förutsåg denna utveckling är ett av dess stora historiska misstag. Att veta hur den borde har gjort är heller inte lätt.

Stefan Lindgren

5 kommentarer :

  1. Visst kommer jag ihåg 1968. Det år då Sovjetunionen med invasionen av Tjeckoslovakien definitivt sköt socialismen i sank.

    SvaraRadera
  2. Inte är jag väl så farlig att man inte kan skriva under namn? Var finns medborgarandan idag?

    Tjeckoslovakien hade den betydelsen att det sänkte vpk, men varken socialdemokratin eller vänstern utanför vpk hade väl några aktier i den sovjetiska nomenklaturan. Därför gjorde de inga kursförluster. Tvärtom blev ju Palmes tal om Husak och diktaturens kreatur ett av hans mest bejublade.
    Stefan Lindgren

    SvaraRadera
  3. Jag läste också den där ledaren i SvD av Kaj Schuler, men den var så tunn att jag inte iddes reagera på den. Han är ju bara en ideologisk riktkarl och inte någon historierevisionist av rang :)

    Även om du ogillar vissa delar av min expose över 68-rörelsen, Stefan, så bifogar jag länken eftersom där finns en hel del tänkvärt - om jag får säga det själv.

    http://lassewilhelmson.wordpress.com/2010/08/13/vi-som-visste-allt-en-betraktelse-over-en-bok-om-68-rorelsen/

    SvaraRadera
  4. Jag tror det behövs en bättre analys av Sovjetunionens "socialism", än att den definitivt sköts i sank 68.

    Sovjetunionen var drivande i UN för att Israel skulle få bli medlem 1948. Rasstaten som hade erövrats med marxistiska judar från Östeuropa i spetsen, i en fortfarande pågående folkmordspolitik mot palestinierna.

    Det var 20 år före 68 .....

    SvaraRadera
  5. Nu har jag inte läst nämnda artiklar men min uppfattning är att det var miljörörelsen som tog över från början av 70-talet. Jag hade inte känslan att Sovjets Teckoslovakieningrepp spelade så stor roll för vänstern då. De flesta vänsterrörelser var ju antisovjetiska redan dessförinnan.

    Jag engagerade mig i miljrörelsen och hade ändlösa nattsamtal med vänsterfolk 70-72 inom alla bokstavskombinationerna, på universitetet, om att vänstern inte skulle överlåta denna viktiga framtidsfråga till de borgerliga. Men vänstern ansåg då att hela miljököret bara handlade om att skydda fina kustområden för överklassen att bygga sommarhus i. De lät alltså centern ta över frågan, varvid centern gick framåt enormt- Tror man hade omkring 23-25% av rösterna vid valet 1976 när vi fick den första borgerliga regeringen på många år. Mot mitten av 70-talet började Vänsterpartiet (då VPK) ta upp frågan och driva den och en av de mer aktiva för den saken inom partiet var Viola Classon men det var för sent. Efter kärnkraftsomröstningen dog även miljörörelsen - för en tid.

    Många inom miljörelsen var, liksom som jag, vänsterorienterade men röstade på centern i protest mot att vänsterpartierna, om vi nu ska räkna även S dit, struntade i miljöfrågan och var för kärnkraften (jag röstade dock inte på centern).

    Enligt min åsikt var det alltså miljöfrågan som splittrade/dödade vänstern för att den inte förstod att ta till sig denna redan då frågan började engagera människor. Till vänsterns sammanbrott bidrog sannolikt också att Vietnam började kriga med grannlandet ganska snart efter att man hade kastat ut USA vilket blev en besvikelse för många Vietnamaktivister.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.