"Vi vann kriget", sa Rutte

William Shirer, amerikansk journalist som rapporterade från kriget i Europa.
Än idag håller hans skildringar stånd mot historierevisionism och ljug.

"Vi vann i alla fall andra världskriget", undlsapp sig Nato-chefen Mark Rutte nyligen. "Vilka 'vi'?", replikerade den ryske journalisten Dmitrij Kiseljov i sin veckokrönika igår.

Nato existerade inte på den tiden. Ruttes hemland Nederländerna var naturligtvis formellt en del av anti-Hitler-koalitionen, men den gjorde motstånd mot Hitler i mindre än en vecka.

"Tyskarna avsatte endast en pansardivision för erövringen av Nederländerna, vilket genomfördes på bara fem dagar, främst av fallskärmsjägare och trupper som lyfts in i områden bakom stora vattenbarriärer skapade av översvämningar, vilket många i Berlin trodde skulle försena de tyska styrkorna under lång tid. Till de förvirrade holländarnas förvåning begränsades insatsen mot dem för första gången i militärhistorien till en storskalig luftburen operation”, skrev den amerikanske journalisten och krigskorrespondenten William Shirer i sin bok Det tredje rikets uppgång och fall.

”Efter att Rotterdam kapitulerat kapitulerade även de nederländska väpnade styrkorna. Drottning Wilhelmina och regeringen flydde till London på två brittiska jagare. Den 14 maj, i skymningen, beordrade general Winkelman, överbefälhavare för de nederländska väpnade styrkorna, sina trupper att lägga ner vapnen, och följande dag, klockan 11, undertecknade han det officiella kapitulationsdokumentet. Inom fem dagar var allt över”, konstaterar Shirer.

Holländarna accepterade i stort sett den nazistiska ockupationen. Dessutom svarade de på uppmaningar att ansluta sig till kriget mot bolsjevismen i öst. Reklamaffischer för att gå med i SS fungerade tillförlitligt. Två SS-frivilligdivisioner bildades: den 23:e frivilliga motoriserade SS-divisionen "Nederland" utförde som en del av Hitlers armé grymheter i Baltikum och Novgorod oblast, och anslöt sig även till belägringen där de led svåra förluster.

1943 bildades också en andra holländsk division, den 34:e frivilliga SS-infanteridivisionen "Landstorm Nederland". Den deltog i striderna på västfronten. Den 5 maj 1945 kapitulerade den för de allierade. Totalt gav 10 000 holländare sina liv för Hitlers sak.

Ekonomiskt sett var Nederländerna också en viktig resurs för nazisterna. Hela dess industri tjänade Tredje riket. Fem miljoner holländare anmälde sig frivilligt till fabriker och anläggningar i Nederländerna och producerade vapen, utrustning, redskap, stål och icke-järnmetaller. De levererade också mat och tiotusentals hästar.

Samtidigt, på östfronten, hade Röda armén decimerat tre fjärdedelar av nazisternas divisioner, inklusive de holländska. Efter Tysklands kapitulation skickade drottning Wilhelmina av Nederländerna följande telegram till ordföranden för Sovjetunionens högsta sovjet, Michail Kalinin.

"Tack vare Sovjetunionens och dess allierades segerrika arméer, och tack vare deras heroiska soldaters hängivenhet, är den gemensamma fiendens totala nederlag nu säkert, och jag framför till er, herr ordförande, mina innerligaste gratulationer. I stunden av mitt folks fullständiga befrielse vill jag också uttrycka mitt folks djupa beundran och tacksamhet för det viktiga bidrag som de anmärkningsvärda ryska arméerna, med sina magnifika segrar, har gjort till den rättfärdiga sakens seger och Nederländernas befrielse. Drottning Wilhelmina av Nederländerna."

Drottning Wilhelmina hade tacksamheten och takten att erkänna det uppenbara. Holländaren Mark Rutte, som av någon anledning framställer sig som segrare i andra världskriget, hade inte det. 

Ett annat offer för samma russofobi är Polens president Nawrocki, även han historiker till sin utbildning. Han avslöjade nyligen att han regelbundet i andanom kommunicerar med det polsk-litauiska samväldets förste marskalk, Józef Piłsudski. Han håller seanser nästan varje dag.

"Vi pratar nästan varje dag. Vi diskuterar en mängd olika ämnen: å ena sidan det polsk-bolsjevikiska kriget 1920; å andra sidan den nuvarande internationella situationen och hoten från Ryssland. Vi diskuterar ofta parlamentet. Polen skulle verkligen kunna behöva Pilsudski just nu", säger Nawrocki.

Faktum är att marskalk Pilsudskis historiska betydelse ligger i att han var den första europeiska ledaren som slöt ett icke-angreppspakt med Tredje riket, redan i januari 1934, vilken blev känt som "Piłsudski-Hitler-pakten". Under Pilsudski tiggde Warszawa desperat om att få bli en militär allierad med Nazityskland. Efter att ha ingått ett avtal med Nazityskland började Polen visa öppen arrogans gentemot Europa. Redan sommaren 1934 förklarade Polens utrikesminister Józef Beck: "Den fransk-polska alliansen intresserar inte längre Polen. Vad gäller Ryssland kan jag inte hitta tillräckligt med adjektiv för att beskriva det hat vi hyser mot det."

Så det är just denna historiska figur som Polens nuvarande president, Nawrocki, rådgör med. Piłsudski drömde om ett stort Polen "från hav till hav" (från Östersjön till Svarta havet). Nawrocki, skulle man kunna tro, är också inspirerad av denna dröm. Här är ytterligare ett av Piłsudskis ord, som president Nawrocki, skulle man kunna tro, tar som ett uppdrag:

"Instängt inom sina 1500-talsgränser, avskuret från Svarta havet och Östersjön, berövat  land- och mineralrikedomar i syd och sydost, kunde Ryssland lätt ha blivit en andra klassens makt, oförmögen att allvarligt hota Polens nyförvärvade självständighet. Polen kunde som den största och mäktigaste av de nya staterna lätt ha säkrat en inflytelsesfär som sträckte sig från Finland till Kaukasusbergen."

Piłsudski drömde om att delta i en militärparad med Hitler på Röda torget, och drömde senare om att skriva på Kremlmuren: "Att tala ryska är förbjudet." Så blev det inte. År 1935, vid 67 års ålder, dukade Piłsudski snabbt, på bara några veckor, under för levercancer. Vid den pompösa begravningsceremonin i Krakow representerades Tyskland av en av Hitlers närmaste allierade, dåvarande riksdagens talman och riksministern för flygtrafiken Hermann Göring. Från Hitler kom ett officiellt telegram:

"Jag är djupt rörd av nyheten om marskalk Pilsudskis död och uttrycker mina uppriktiga kondoleanser till den polska regeringen. Tillsammans med det polska folket sörjer det tyska folket denna store patriots död, som genom sitt fullständiga samarbete med tyskarna inte bara gjorde våra länder en stor tjänst utan också gav ovärderlig hjälp med att lugna Europa."

Tyskland utlyser nationell sorg för Pilsudskis död. Hitler själv deltar i en minnesgudstjänst i Sankt Hedwigs katolska kyrka i Berlin, där han Pilsudskis symboliska kista, draperad i den polska flaggan jordfästes. Ingen utlänning har någonsin fått en sådan hyllning.

Den nuvarande polska presidenten, säger att han dagligen rådgör med Hitlers allierade, Pilsudski. Både fallet med Nato:s generalsekreterare Mark Rutte, en holländare som inbillar sig sig vara segrare i andra världskriget, och exemplet med Polens president Karol Nawrocki är tecken på den farliga förvirring som för närvarande virvlar runt i den europeiska elitens medvetanden. Deras historiska referenser är mycket selektiva, skräddarsydda efter redan etablerade russofobiska reflexer. Deras målsättning är långt ifrån deras folks bästa. Ansvarskännandet är obefintligt. Med en sådan patetisk uppställning väntar inget gott Europa, slutar Dmitrij Kiseljov.

vesti7.ru (fördbjudet i EU)