Muren som inte föll

Dirk Ochsmann är en tysk litteraturvetare (f 1967), professor i germanistik i Leipzig. Han är själv född i det forna DDR och med boken Der Osten: eine westdesutsche Erfindung (2023) satte han fart på debatten om hur tudelningen av Tyskland inte avskaffades 1989 utan tvärtom har kommit att bestå och rentav förstärkas i vissa avseenden.

Stefan Lindgren har läst boken som kommit i svensk översättning på Karneval förlag.

Ochsmann är ingen Björn Höcke (en av ledarna för AfD i öst) utan en god liberal, uppväxt med västlig kultur och skolad vid västliga universitet. Han var anhängare av "Anschluss", dvs. införlivandet av DDR i Västtyskland 1989. Men kanske just därför har hans vittnesmål om nedlåtande och diskriminerande behandling av "ossies" skapat stor debatt.

Boken rör sig nästan uteslutande på det mentala planet, dvs. behandlar våra föreställningar om öst och väst och frilägger en närmast kolonialistisk syn på det forna DDR som ska "integreras", civiliseras och lyftas till västs underförstått högre civilisation.

Men Ochsmann överlåter beskrivningen av den verkliga katastrofen på andra. Han anför ett citat av Ingo Schulze, som kallat Öst för bruden som övergavs vid altaret. "70 procent av industrierna lades ner, fler än i något annat östeuropeiskt land, 4 miljoner blev arbetslösa, 2,2 miljoner hushåll…fruktade för eller förlorade de facto sina lägenheter, hus och fastigheter".

Ochsmanns bok handlar snarare om den ideologiska apparat som sattes in för att legitimera krossandet av samhällsfunktionerna i öst, som aldrig kom att ersättas av delaktighet i väst eller något gemensamt samhälle.

På det akademiska området yttrade sig katastrofen i att nästan alla seniora akademiker fick sparken och ersattes av kollegor från väst. Ochsmann själv var den förste med rötter i öst som fick en germanistikprofessur.

Försök att motarbeta diskrimineringen har hårdhänt avvisats. Samtliga klagomål med stod av diskrimineringslagstiftningen har avslagits.

Hembygden står under ständig attack, skriver Ochsmann. I östra Sachsen går det 100 unga kvinnor på 300 unga män – ungefär som i Pajala, tänker jag.

Ochsmanns bok är strikt begränsad till den tyska problematiken. Men han antyder att samma diskriminerande synsätt gäller det öst som ligger öster om Tyskland:

”Öst” är uppenbarligen inte bara ett väderstreck längre. Det betecknar något principiellt efterblivet, okultiverat och barbariskt. De negativa attributionerna och associationerna bredde ut sig efter andra världskriget, med termer som ”Östzonen”, ”Östblocket” och ”Östeuropa”, likaså i president Konrad Adenauers nedsättande kommentarer om att ”Valakiet” började efter Kassel och ”Asien” efter Magdeburg. Föraktet spreds genom de så kallade ”polackvitsarna” och i nyordet ”ossi” för östtysk. Listan över öknamn och nidbilder kan göras lång. Nästan alla begrepp som innehåller ”Öst” har blivit smittade och obrukbara. För att tala med Wittgenstein måste de gå igenom ekluten innan man kan använda dem på nytt. Idag fattar många västtyskar inte hur nedsolkade de orden är, trots att fördomar och negativa känslor mot Östeuropa präglar det allmänna medvetandet.

Det starkaste motståndet mot Berlins krigshysteri kommer inte oväntat från östra Tyskland. De styrande identifierar motståndet med AfD och särskilt partiets östflygel som beskrivs som nazianstucken, trots att en kritisk vänster (BSW) säger samma sak om kriget.

De frågorna behandlar inte Ochsmann, men hans bok är ett utmärkt redskap för att dissekera de västliga mentaliteterna. 

Stefan Lindgren

Dirk Ochsmann: Muren som inte föll. (Karneval 2025, ISBN978-91-89494-92-3)